Många hatar måndagar, själv har jag inget särskilt emot dem. De är ju bara som vilken annan dag som helst, förutom att man dagen innan råkar vara ledig.
Nä, jag hatar söndagar. Söndagar är en sugig dag om det nånsin fanns en. Varför hyser jag detta agg mot söndagar? Jo, för att söndag kväll är kvällen då min säng känns som tommast, singellivet som segast och då alldeles för många tankar om tidigare förlorade relationer bubblar upp. Kvällen då bristen på kärlek i mitt liv visar mig sitt fula ansikte.
Man kan gärna para ovanstående problem med att tänka över sitt liv i allmänhet, varför man lyckas med att om och om igen leva över sina tillgångar och annat stärkande. Nä, fyfan för söndagkvällar. Ångestens skyddshelgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar