Jag har märkt att stress och osäkerhet leder mig till att försöka distrahera mig. Den här veckan har varit väldigt so-so när det gäller att inte slösurfa på jobbet.
Vi har release på lördag och nervositeten är påkallande. Tursamt... fast det är fel uttryck, det ska snarare vara: Eftersom vi tar vårt arbete på allvar valde vi att avstå från en feature vid releasen för att minska riskerna att problem uppstår någonstans i systemet.
Innebörden av det är i princip att jag inte behöver vara lika orolig över delar jag inte kan kontrollera på lördag. Vilket känns sjukt bra.
Hur som helst, stressen och osäkerheten kring just denna feature som vi avstår, har verkligen påverkat mina prestationer i veckan. Jag har surfat en del, for sure, men jag har också fått saker gjorda, jag har inte varit helt usel, långt ifrån. Men jag kan inte säga att det har varit framgångsrikt med tanke på utmaningen att inte slösurfa. Terrible.
Men utmaningen kvarstår. En riktig utmaning tar man på allvar och därför ger man inte upp den. Du kan i princip inte misslyckas med något du försöker under hela ditt liv. Alltså... hur ska jag förklara vad jag menar?
Jo, man kan betrakta det på lite olika sätt. Säg att du lovar dig att du ska "inte äta på McDonalds nästa vecka". Normalt äter du varje dag där. Under veckan som går klarar du dig ända tills lördag då du är bakis - då äter du på McDonalds.
Detta kan antingen betraktas som ett misslyckande eller en hejdundrande succé!
Du nådde inte utsatt mål vilket gör det till ett misslyckande, du åt ju på McD.
Eller... du minskade ditt McDonaldsätande till en sjundedel av vad det tidigare var, det måste betraktas som en succé av sällan skådade mått. Om ett företag eller en nation eller vad som helst minskade vad som helst till en sjundedel skulle det vara helt enormt.
Men, man kan betrakta det som vad som helst, lyckat eller misslyckat - frågan är vad man ska göra nu? Det finns i exemplet ovan två möjliga scenarion:
1. Gå tillbaka till att äta varje dag på McD.
2. Köra vidare med utmaningen - om det på ett helt år innebär att man ätit 52 måltider på McD istället för 365 så är det också väldigt väldigt lyckat!
Att tänka i absoluta termer kan vara väldigt destruktivt och man kan undermedvetet "lägga upp för att misslyckas". Riktig förändring tar tid och är inte magisk. Alltså ska varje framsteg hyllas och våra misslyckanden bara betraktas som små hickor på vägen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Bra inställning på slutet och riktigt bra blogg generellt!
Angående Donken så säljer de inte direkt "the cornerstone of any nutritious diet". Dock kan det vara ett hyfsat substitut i all hast som exempelvis inte per automatik är dåligt för viktnedgång. Utförde ett framgångsrikt experiment för några år sedan då jag "tillät mig" att inmundiga mat från McD 2-3 ggr/vecka. En anpassning skedde givetvis av det totala kaloriantalet samt makronutrientfördelningen (med fokus på protein och lite kolhydrater). Mot bakgrund av detta vore jag mycket intresserad av att se hur resultatet hade utfallit för snubben i Super-Size Me om han hade hållit sig inom sitt energimässiga behov. Som filmen föll ut så bevisade den egentligen bara att "trycker du i dig dubbelt så mycket energi/per dag än vad du behöver så fuckar du upp kroppen"...
Skicka en kommentar