Jag läser inte så mycket bloggar och sånt, det intresserar mig inte direkt. Jag dyker ner här och där och drar igång åsiktsmaskineriet och klankar på detaljer, det är min stylee. Hittade nåt slags "singelblogg" på Expressen.se där nån tjej som heter Jessica skriver om sitt singelliv.
"I dag har jag grov PMS. Det kanske man inte ska säga (det kanske låter äckligt och ska vara lite tabu?), men jag säger det ändå."
På vilken planet, i vilket universum, i vilken dimension är PMS tabu och låter äckligt? På Expressenredaktionen? Vad är äckligt med PMS? Mensblod på tungan efter oralsex kanske är lite ofräscht (men smakar mest lite metall) men jag menar hallå, dags att slaaappna aa-av! Är det interna klubben för tjejer som fnittrar åt det tabubelagda med de månatliga blödningarna? Eller är det som gör det tabubelagt det faktum att tjejer är helt retarded en gång i månaden och dessutom förnekar att det har med mensen att göra? Och då får man inte prata om det för om man till slut erkänner att kvinnan är helt irrationell när mensen slår till, då är det kört.
Well, tjejer är ungefär lika rationella on the period som en man är med sexbegär. Jag såg caféägarinnans svällande byst i en urringning vid lunch och det tog en kraftansträngning att inte försöka hitta en dejt på Spraydate under resten av eftermiddagen. Jag tror jag avstod mest för att jag visste att jag inte skulle hitta någon... Jesus Christ, dear Odin, Allah, everybody, gimme some boobs right this fucking minute!
Ni ser. Det är inte rationellt att skriva så i sin blogg. För det är rätt tabu att erkänna manlig hornyness. Och att man gillar det svällande. För sexualiteten är rätt laddad än.
Hmm, miss singelblogg och jag kanske ska gå på dejt för att reda ut lite tabun?
2007-04-27
Malda likdelar, även känt under namnet kött
Det enda jag har svårt för med en del vegetarianer är när de tror sig veta nåt spännande som köttätare inte "förstått". Nu kanske det finns korkade köttätare, eller allätare som de kallas på riktigt. Köttätare äter bara kött, allätare äter allt och vegos äter bara blad.
Hursomhelst, Expressen rapporterar att Mamma Scans köttbullar friteras i kotalg - inte steks i smör. OK, kotalg låter rätt nasty men det är väl typ som ister gissar jag. Fett som fett. Men i kommentarerna till artikeln kommer det briljanta inlägget: "Malda likdelar käkar Ni!".
På sin profils sida framgår det att författaren inte är vego så jag förstår inte riktigt vad han fäktar efter, men han kunde ha varit vego.
Hur som helst, kött är döda muskler. Djur som är döda kan kallas lik. Maler man köttet kan man kalla det malda likdelar. För att nå dit var djuret tvunget att dö. Detta är inte hemligheter eller nyheter för den som äter kött (och är äldre än tolv).
Samma idioti finner man hos följande webexistens
som visar hur man lagar till en god bit kött från början till slut. Där början är en död ko som man flår och hänger och allt möjligt. Denna författare ÄR vegetarian och poängen verkar vara "se hur grisigt kött ser ut, det måste vara fel". Öh, eller inte. Och som sagt, kött, likdelar, döda muskler, kommer från djur. Och eftersom jag inte vuxit upp i en kuvös vet jag om detta och är helt OK med det. Jag gör ett val att äta kött för det är gott och innehåller massor med bra saker. Om man inte vill äta kött är jag helt fine med det, varför skulle jag bry mig? Men försök inte skriva mig på näsan med dumheter om hur kött "kommer till" och att "döda djur ser ofräscha ut". It does not work.
Måste återkoppla till en händelse för flera år sen. En god vän bjöd på middag och det var chili con carne som stod på menyn. Efter att jag ätit ett tag kom hon fram och undrade om jag tyckte det var OK. Jag sa ja och då "avslöjade" hon att den var vegetarisk, gjord på Quorn. Jag vet inte vad reaktionen förväntades vara men... tja, som sagt, jag äter ju allt. Det var som att jag skulle bli hysterisk eller nåt... men mitt tips är att man gör samma sak med en vegetarian och ger denne chili con carne med kött i. Mycket bättre. Då får man nog en reaktion.
Why can't we all just be friends?
Kött är inte mord. Då måste vi ställa alla djur inför rätta. Kött är bara kött. Sen ska vi hantera det lite snyggare än vi gör, tycker jag. Men jag tror kött är nödvändigt för oss att bli friska starka vuxna människor... men kanske behöver man inte äta kött som vuxen i den svulloomfattning man gör?
Jaja. Snart helg. Mmm, grilla. Oxfilélikdelar. Dött kött. Blodig muskel. Ett litet djurbarns mor. Ett liv som släckts. En karmisk cykel som avslutats i förtid (ren bullshit eftersom karmareligionerna tror på predestination = ingen cykel kan avslutas i förtid). Jag längtar redan.
Hursomhelst, Expressen rapporterar att Mamma Scans köttbullar friteras i kotalg - inte steks i smör. OK, kotalg låter rätt nasty men det är väl typ som ister gissar jag. Fett som fett. Men i kommentarerna till artikeln kommer det briljanta inlägget: "Malda likdelar käkar Ni!".
På sin profils sida framgår det att författaren inte är vego så jag förstår inte riktigt vad han fäktar efter, men han kunde ha varit vego.
Hur som helst, kött är döda muskler. Djur som är döda kan kallas lik. Maler man köttet kan man kalla det malda likdelar. För att nå dit var djuret tvunget att dö. Detta är inte hemligheter eller nyheter för den som äter kött (och är äldre än tolv).
Samma idioti finner man hos följande webexistens
som visar hur man lagar till en god bit kött från början till slut. Där början är en död ko som man flår och hänger och allt möjligt. Denna författare ÄR vegetarian och poängen verkar vara "se hur grisigt kött ser ut, det måste vara fel". Öh, eller inte. Och som sagt, kött, likdelar, döda muskler, kommer från djur. Och eftersom jag inte vuxit upp i en kuvös vet jag om detta och är helt OK med det. Jag gör ett val att äta kött för det är gott och innehåller massor med bra saker. Om man inte vill äta kött är jag helt fine med det, varför skulle jag bry mig? Men försök inte skriva mig på näsan med dumheter om hur kött "kommer till" och att "döda djur ser ofräscha ut". It does not work.
Måste återkoppla till en händelse för flera år sen. En god vän bjöd på middag och det var chili con carne som stod på menyn. Efter att jag ätit ett tag kom hon fram och undrade om jag tyckte det var OK. Jag sa ja och då "avslöjade" hon att den var vegetarisk, gjord på Quorn. Jag vet inte vad reaktionen förväntades vara men... tja, som sagt, jag äter ju allt. Det var som att jag skulle bli hysterisk eller nåt... men mitt tips är att man gör samma sak med en vegetarian och ger denne chili con carne med kött i. Mycket bättre. Då får man nog en reaktion.
Why can't we all just be friends?
Kött är inte mord. Då måste vi ställa alla djur inför rätta. Kött är bara kött. Sen ska vi hantera det lite snyggare än vi gör, tycker jag. Men jag tror kött är nödvändigt för oss att bli friska starka vuxna människor... men kanske behöver man inte äta kött som vuxen i den svulloomfattning man gör?
Jaja. Snart helg. Mmm, grilla. Oxfilélikdelar. Dött kött. Blodig muskel. Ett litet djurbarns mor. Ett liv som släckts. En karmisk cykel som avslutats i förtid (ren bullshit eftersom karmareligionerna tror på predestination = ingen cykel kan avslutas i förtid). Jag längtar redan.
Antisplatter och antismart
Nu har Expressen startat en filmblogg. Man försöker spinna något på att bloggförfattaren "klankat" på splatterfilmer och att hon fått "skit av en av mina bröder och av en kollega" för detta. Själva hennes klankande bestod i följande:
Sämsta film?
- Det var svårare, det finns rätt många men...splatterfilmer, varför finns de?
Grymt påhopp. Hon kommenterar att hon har "svårt att ta till sig" de överkladdiga våldsamma filmerna och därför ifrågasätter hon deras existens. Mm. Jo, jag förstår. Själv har jag svårt för vad jag tycker är "dålig film" och vill därför att filmen inte ska finnas. Men eftersom jag förstår att det är svårt att uppnå så avstår jag helt enkelt från att se filmer som verkar vara av typer jag inte gillar. Jag hoppas att det inte är så att hon blir tvingad att se splatter?
Och vad menar hon med splatter?
Vad är egentligen hennes kritik?
Filmbloggen verkar bra i övrigt, jag såg att hon sågade Gangster som jag förstod var kass bara jag hörde talas om den... svensk gangsterfilm liksom. Producerad av en kille vars merit i livet är prinsessflickvän (han kanske kan mer, men jag vet inget mer om honom och vill inte veta mer heller) och med Persbrandt som gangster. Hörde ett replikskifte på radion. "Du drömmer väl om mig bakom lås och bom."
Som vanligt i svensk film är dialogen på topp. Amazing.
Men jag fattar fortfarande inte detta larv med splattern. Fanns det ingen på nätet som kunde kritisera hårdare? Nej, för hennes kritik var obefintlig. Hon var tvungen att skriva om att nån annan kritiserat henne, privat. Pretty pointless.
Kom med en analys av tio kända splatterklassiker och förklara på djupet dina aversioner och förklara sen varför du anser att film du inte gillar inte ska få existera (för det är vad du påstår dig tycka) så kan jag käfta tillbaka. Innan dess... vad ska jag tycka liksom?
Och se för helvete Brain Dead av Peter Jackson. Om man inte gillar den är man helt störd. Samma sak gäller om man gillar den.
Sämsta film?
- Det var svårare, det finns rätt många men...splatterfilmer, varför finns de?
Grymt påhopp. Hon kommenterar att hon har "svårt att ta till sig" de överkladdiga våldsamma filmerna och därför ifrågasätter hon deras existens. Mm. Jo, jag förstår. Själv har jag svårt för vad jag tycker är "dålig film" och vill därför att filmen inte ska finnas. Men eftersom jag förstår att det är svårt att uppnå så avstår jag helt enkelt från att se filmer som verkar vara av typer jag inte gillar. Jag hoppas att det inte är så att hon blir tvingad att se splatter?
Och vad menar hon med splatter?
Vad är egentligen hennes kritik?
Filmbloggen verkar bra i övrigt, jag såg att hon sågade Gangster som jag förstod var kass bara jag hörde talas om den... svensk gangsterfilm liksom. Producerad av en kille vars merit i livet är prinsessflickvän (han kanske kan mer, men jag vet inget mer om honom och vill inte veta mer heller) och med Persbrandt som gangster. Hörde ett replikskifte på radion. "Du drömmer väl om mig bakom lås och bom."
Som vanligt i svensk film är dialogen på topp. Amazing.
Men jag fattar fortfarande inte detta larv med splattern. Fanns det ingen på nätet som kunde kritisera hårdare? Nej, för hennes kritik var obefintlig. Hon var tvungen att skriva om att nån annan kritiserat henne, privat. Pretty pointless.
Kom med en analys av tio kända splatterklassiker och förklara på djupet dina aversioner och förklara sen varför du anser att film du inte gillar inte ska få existera (för det är vad du påstår dig tycka) så kan jag käfta tillbaka. Innan dess... vad ska jag tycka liksom?
Och se för helvete Brain Dead av Peter Jackson. Om man inte gillar den är man helt störd. Samma sak gäller om man gillar den.
2007-04-26
Jag tränar regelbundet
Jag hade nyligen ett samtal med min ledarskapscoach där vi pratade om olika egenskaper man hade, saker man gjorde. Det hela började med att jag fyllde i en enkät där jag värderade olika påståenden, om jag höll med eller inte. Ett av påståendena var "Jag motionerar regelbundet" och jag var tvungen att hålla med om det, jag insåg just precis då att om man tränar tre - fyra gånger per vecka så motionerar man regelbundet.
Där var jag tvungen att omvärdera min egen bild av mig själv. Det som hände veckorna efter det var också intressant - jag tränade mindre och försökte hitta ursäkter för att träna mindre, ont i en fot (jag hade ont men inte såå ont) och liknande. En del jobb också, om man ska vara ärlig, allt var inte ursäkter. Men jag fick just känslan av att när jag insåg att jag var en "motionär" eller vad man ska kalla det, så började jag undermedvetet arbeta för att ta mig tillbaka till tidigare mönster.
Så jag var och tränade igår igen och ska träna idag igen och jag tänker försöka träna på fredag. För jag har ett mål och det målet vill jag nå. Vad det målet är - det tar jag nån annan gång. Men jag kan garantera att det har med en beach och år 2007 att göra.
Poängen med det här är att DU inte "är" någonting som t.ex. "lat" eller "slarvig" eller dålig på att träna - allt det där är beskrivningar av vad man gör, i praktiken. Gör man ingenting och undviker sina plikter så kan man beskrivas som lat - men det är inget man "är". För om du är lat, då kan du inte sluta vara lat. Du är ju lat. Jag kan inte sluta vara man, vit eller lat. Eller hur? Fast om du då börjar göra dina plikter, går upp tidigare, arbetar hårdare - då är du ju inte lat!
Samma sak - om man tränar mer så är man mer av en träningsmänniska. Som jag.
Där var jag tvungen att omvärdera min egen bild av mig själv. Det som hände veckorna efter det var också intressant - jag tränade mindre och försökte hitta ursäkter för att träna mindre, ont i en fot (jag hade ont men inte såå ont) och liknande. En del jobb också, om man ska vara ärlig, allt var inte ursäkter. Men jag fick just känslan av att när jag insåg att jag var en "motionär" eller vad man ska kalla det, så började jag undermedvetet arbeta för att ta mig tillbaka till tidigare mönster.
Så jag var och tränade igår igen och ska träna idag igen och jag tänker försöka träna på fredag. För jag har ett mål och det målet vill jag nå. Vad det målet är - det tar jag nån annan gång. Men jag kan garantera att det har med en beach och år 2007 att göra.
Poängen med det här är att DU inte "är" någonting som t.ex. "lat" eller "slarvig" eller dålig på att träna - allt det där är beskrivningar av vad man gör, i praktiken. Gör man ingenting och undviker sina plikter så kan man beskrivas som lat - men det är inget man "är". För om du är lat, då kan du inte sluta vara lat. Du är ju lat. Jag kan inte sluta vara man, vit eller lat. Eller hur? Fast om du då börjar göra dina plikter, går upp tidigare, arbetar hårdare - då är du ju inte lat!
Samma sak - om man tränar mer så är man mer av en träningsmänniska. Som jag.
2007-04-25
Heja dumskallerasisterna
I svenskan kan man läsa om att en kvinna nekats gå på en buss för att hon hade heltäckande slöja. Hon gick på ändå och ringde polisen och gjorde en anmälan. Hennes kort var opersonligt och identifikation behövs då inte av passageraren.
Jag ser inget konstigt i det här. Alltså, jag är ju emot slöjbärandet men det är lagligt att bära slöja i Sverige idag. Chauffören behövde inte identifiera henne så hans agerande kan inte förklaras på annat sätt än att han var en typisk utövare av lokalmakt pga nåt märkligt skäl. Kanske rasist, kanske bara dum. Vilken version ska föraren ge, som bussbolaget hävdar? "Jag nekade personen med det giltiga färdbeviset pga hennes onda uppsyn. Som jag inte såg."
Alltså, klart det kan föreligga på nåt annat sätt... men jag tvivlar.
Det sagt, en del människor hittar något positivt i förarens agerande:
"Alla goda krafter i Sverige bör nu sluta upp bakom denne busschaufför och visa sitt stöd för en person som visat civilkurage att stå upp för den svenska jämställda samhället och ta avstånd från absurditeter i religionens och det mångkulturella samhällets namn. Det är företeelser som allvarligt underminerar den i Sverige under flera sekler mödosamt uppnådda jämställdheten mellan män och kvinnor och som dessutom medför ett otal praktiska problem i det civila samhället."
Jag håller då inte med. Var det civilkurage han visade? Var det så att han stoppade en person från att utnyttja ett publikt färdmedel på grund av sin filosofiska övertygelse? Att han ville förändra världen? Man kan se att det skulle kunna få den effekten, dvs man nekar alla (på chaufförernas initiativ) som har slöja att gå ombord på bussen och det slutar med att de tar av sig slöjan... men det känns osannolikt. Snarare skulle en diskussion påbörjas om huruvida det är busschaufförer som ska ha rätt att bestämma vad man får och inte får ha på sig på bussen.
Busschaufförer ska inte neka folk baserat på kläder. Vad hindrar annars chauffören att "uppfostra" slynglar med dreadlocks eller säckiga jeans eller sikh-turbaner?
Vi, som individer, kan inte tillåtas ha befogenheten att uppfostra andra människor hur vi tycker att de ska klä sig och bete sig, för det går alltid åt helvete. Dessutom har jag svårt att tro att det var av omsorg av andra generationens invandrarflickor som busschauffören agerade.
Bloggförfattaren råkar hålla med om just precis detta individuella initiativ och därför applåderar han det. Att inte kunna ta frågan ett steg till och se vad som händer om alla personer i någon maktposition tillåts använda sin post för att genomföra sina egna politiska önskningar i liten skala, det orkar han inte med. Oftast tänker man heller aldrig "vad skulle jag tycka om att nekas bussfärd pga min klädsel?".
Hon blev nekad för att hon bar slöja. Skälet till nekandet var påhittat (eftersom kortet var opersonligt). Tills förarens version gjorts känd och styrkts med någonting så var det här bara good old fashioned diskriminering.
Även om man, som jag, råkar tycka att slöjor suger och är förtryck. Du löser inte förtryck med mer förtryck.
Jag ser inget konstigt i det här. Alltså, jag är ju emot slöjbärandet men det är lagligt att bära slöja i Sverige idag. Chauffören behövde inte identifiera henne så hans agerande kan inte förklaras på annat sätt än att han var en typisk utövare av lokalmakt pga nåt märkligt skäl. Kanske rasist, kanske bara dum. Vilken version ska föraren ge, som bussbolaget hävdar? "Jag nekade personen med det giltiga färdbeviset pga hennes onda uppsyn. Som jag inte såg."
Alltså, klart det kan föreligga på nåt annat sätt... men jag tvivlar.
Det sagt, en del människor hittar något positivt i förarens agerande:
"Alla goda krafter i Sverige bör nu sluta upp bakom denne busschaufför och visa sitt stöd för en person som visat civilkurage att stå upp för den svenska jämställda samhället och ta avstånd från absurditeter i religionens och det mångkulturella samhällets namn. Det är företeelser som allvarligt underminerar den i Sverige under flera sekler mödosamt uppnådda jämställdheten mellan män och kvinnor och som dessutom medför ett otal praktiska problem i det civila samhället."
Jag håller då inte med. Var det civilkurage han visade? Var det så att han stoppade en person från att utnyttja ett publikt färdmedel på grund av sin filosofiska övertygelse? Att han ville förändra världen? Man kan se att det skulle kunna få den effekten, dvs man nekar alla (på chaufförernas initiativ) som har slöja att gå ombord på bussen och det slutar med att de tar av sig slöjan... men det känns osannolikt. Snarare skulle en diskussion påbörjas om huruvida det är busschaufförer som ska ha rätt att bestämma vad man får och inte får ha på sig på bussen.
Busschaufförer ska inte neka folk baserat på kläder. Vad hindrar annars chauffören att "uppfostra" slynglar med dreadlocks eller säckiga jeans eller sikh-turbaner?
Vi, som individer, kan inte tillåtas ha befogenheten att uppfostra andra människor hur vi tycker att de ska klä sig och bete sig, för det går alltid åt helvete. Dessutom har jag svårt att tro att det var av omsorg av andra generationens invandrarflickor som busschauffören agerade.
Bloggförfattaren råkar hålla med om just precis detta individuella initiativ och därför applåderar han det. Att inte kunna ta frågan ett steg till och se vad som händer om alla personer i någon maktposition tillåts använda sin post för att genomföra sina egna politiska önskningar i liten skala, det orkar han inte med. Oftast tänker man heller aldrig "vad skulle jag tycka om att nekas bussfärd pga min klädsel?".
Hon blev nekad för att hon bar slöja. Skälet till nekandet var påhittat (eftersom kortet var opersonligt). Tills förarens version gjorts känd och styrkts med någonting så var det här bara good old fashioned diskriminering.
Även om man, som jag, råkar tycka att slöjor suger och är förtryck. Du löser inte förtryck med mer förtryck.
Det är inte ni som tar notan, det är jag!
Är det nåt som ger mig virtuell rabies i tillvaron så är det myndigheter och verk och liknande som "inte vill ta notan". Folk hamnar mellan stolarna för att socialtjänsten inte vill betala för vården, eller är det kriminalvården som ska betala? Eller landstinget? Eller sjukvården? Eller psykvården?
OK, grabbar, sluttjafsat nu, jag tar notan och bjuder.
För seriöst, det är så det är. Vem som än betalar av:
Sjukvård
Skola
Socialtjänst
Kriminalvård
Psykvård
så är det jag och du och vi som betalar, inte de ovanstående! De har inga "inkomster" som du och jag har, det är vi som ger dem pengar för att de ska utföra samhällsnyttiga tjänster, inget annat.
Det vi behöver är ett förbud mot att inte genomföra en åtgärd med hänvisning till att man inte vill ta notan. Det funkar ju inte, vi kan inte ha det här att myndigheter fortsätter att smita från sina plikter genom att dra saker i långbänk och inte veta vem som ska pröjsa. Det är bullshit säger jag. Det handlar om vilja.
Har läst om liknande fall tidigare, missbrukare som kommer ur fängelset och inte får hjälp, fast de är villiga (och därmed lämpliga att få vård för sitt missbruk), eftersom man inte vet vem som ska pröjsa. Socialtjänsten vill inte ta en ny utgift, kriminalvården har ju precis blivit av med en utgift och psykvården kanske inte har med nåt att göra...
Guys, jag säger det igen: det är jag som degar, inte ni. För mig är ni bara kostnadsställen, jag vill bara att ni gör det ni ska och ger mig en totalnota. Sen kan vi diskutera VAD ni ska göra, men om det är saker ni SKA göra så ska ni tamejfan göra dem också. Annars är det dags att avgå eller nåt annat obehagligt.
Och säg aldrig mer att ni inte vill betala - för det är det ändå inte ni som gör. Jag vill ta notan.
OK, grabbar, sluttjafsat nu, jag tar notan och bjuder.
För seriöst, det är så det är. Vem som än betalar av:
Sjukvård
Skola
Socialtjänst
Kriminalvård
Psykvård
så är det jag och du och vi som betalar, inte de ovanstående! De har inga "inkomster" som du och jag har, det är vi som ger dem pengar för att de ska utföra samhällsnyttiga tjänster, inget annat.
Det vi behöver är ett förbud mot att inte genomföra en åtgärd med hänvisning till att man inte vill ta notan. Det funkar ju inte, vi kan inte ha det här att myndigheter fortsätter att smita från sina plikter genom att dra saker i långbänk och inte veta vem som ska pröjsa. Det är bullshit säger jag. Det handlar om vilja.
Har läst om liknande fall tidigare, missbrukare som kommer ur fängelset och inte får hjälp, fast de är villiga (och därmed lämpliga att få vård för sitt missbruk), eftersom man inte vet vem som ska pröjsa. Socialtjänsten vill inte ta en ny utgift, kriminalvården har ju precis blivit av med en utgift och psykvården kanske inte har med nåt att göra...
Guys, jag säger det igen: det är jag som degar, inte ni. För mig är ni bara kostnadsställen, jag vill bara att ni gör det ni ska och ger mig en totalnota. Sen kan vi diskutera VAD ni ska göra, men om det är saker ni SKA göra så ska ni tamejfan göra dem också. Annars är det dags att avgå eller nåt annat obehagligt.
Och säg aldrig mer att ni inte vill betala - för det är det ändå inte ni som gör. Jag vill ta notan.
Lögnerna svärtar alla krigshjältar
I USA har nu en kvinnlig soldat vittnat om att arméledningen ljugit om händelseförloppet när hon tillfångatogs i Irak för att skapa en krigshjälte. Allt i rena propagandasyften.
Det är lite typiskt amerikanskt, de tror inte riktigt på det naturliga händelseförloppet när det gäller att skapa legender, det är samma sak i sport ofta... eller egentligen inte, men ibland hör man att de vill ha wrestlingen eftersom man bara kan skapa legender med ett manus. Detta är förstås fel.
En annan sak som är dålig med detta är att de tror att det är 1945 fortfarande. De tror att man kan ljuga och försöka manipulera media, vilket helt enkelt inte går längre - media är inte en single-point-of-entry för information år 2007. De visar sig helt enkelt vara korkade.
Det som är sämst med detta är dock den skugga detta kastar på alla "hjältar" i alla sammanhang tidigare. Om de tror att de kan ljuga nu, varför skulle de inte ha ljugit tidigare om hjältedåd och liknande? Ingenting talar för att de inte skulle göra så här systematiskt... men tänk om någon tidigare faktiskt gjort något bra på riktigt?
Dåligt, USA. Som så mycket annat, tyvärr. Whatever happened to the land of the free?
Det är lite typiskt amerikanskt, de tror inte riktigt på det naturliga händelseförloppet när det gäller att skapa legender, det är samma sak i sport ofta... eller egentligen inte, men ibland hör man att de vill ha wrestlingen eftersom man bara kan skapa legender med ett manus. Detta är förstås fel.
En annan sak som är dålig med detta är att de tror att det är 1945 fortfarande. De tror att man kan ljuga och försöka manipulera media, vilket helt enkelt inte går längre - media är inte en single-point-of-entry för information år 2007. De visar sig helt enkelt vara korkade.
Det som är sämst med detta är dock den skugga detta kastar på alla "hjältar" i alla sammanhang tidigare. Om de tror att de kan ljuga nu, varför skulle de inte ha ljugit tidigare om hjältedåd och liknande? Ingenting talar för att de inte skulle göra så här systematiskt... men tänk om någon tidigare faktiskt gjort något bra på riktigt?
Dåligt, USA. Som så mycket annat, tyvärr. Whatever happened to the land of the free?
Byggnads, det nya Stasi?
I den här artikeln berättar DN att Byggnads nya kollektivavtal ska ge dem rätt att få löneinformation från arbetsgivarna om alla anställda, även de som inte är anslutna till facket. Med personnummer. Återigen tycker jag man kan se betoningen på "kollektiv" i kollektivavtal, individen syns det inte ett spår av - inte ens av individen som avstår att vara med i kollektivet!
Don't get me wrong, jag är inte emot fackförbund som princip, jag är själv med i facket eftersom jag anser att det ger mig fördelar. Jag har haft nytta av dem vid uppsägningsförhandlingar, tvister med arbetsgivare och liknande. De erbjuder mig en inkomstförsäkring som bonus också.
Men vad är det som ens ger ett fackförbund idén att granska folk som inte är medlemmar? Att upprätta register över dem och deras lönebild? Vad är syftet?
Får arbetsgivare lämna ut löneuppgifter hur som helst? Jag tycker inte, och om de ska göra det måste de kanske ha individens medgivande? Och i fallet med kollektivavtalet kanske det räcker som medgivande (ledningen för Byggnads fattar beslut åt varenda medlem - för medlemmens bästa?) men den som inte är med i facket, hur hörs han, vem för hans talan? Jo, han själv - och då måste han få ha inflytande över det som hör till han själv.
Som t.ex. om tredje part ska få ta ut löneuppgifter. Jag tycker det är märkligt att ett avtal mellan två parter kan tillåtas påverka tredje part.
Facken ska bevaka sina medlemmars intressen. Inte agera politisk stödfunktion åt socialdemokraterna, inte driva politik via kollektivavtal och definitivt inte övervaka andra än sina egna medlemmar!
Don't get me wrong, jag är inte emot fackförbund som princip, jag är själv med i facket eftersom jag anser att det ger mig fördelar. Jag har haft nytta av dem vid uppsägningsförhandlingar, tvister med arbetsgivare och liknande. De erbjuder mig en inkomstförsäkring som bonus också.
Men vad är det som ens ger ett fackförbund idén att granska folk som inte är medlemmar? Att upprätta register över dem och deras lönebild? Vad är syftet?
Får arbetsgivare lämna ut löneuppgifter hur som helst? Jag tycker inte, och om de ska göra det måste de kanske ha individens medgivande? Och i fallet med kollektivavtalet kanske det räcker som medgivande (ledningen för Byggnads fattar beslut åt varenda medlem - för medlemmens bästa?) men den som inte är med i facket, hur hörs han, vem för hans talan? Jo, han själv - och då måste han få ha inflytande över det som hör till han själv.
Som t.ex. om tredje part ska få ta ut löneuppgifter. Jag tycker det är märkligt att ett avtal mellan två parter kan tillåtas påverka tredje part.
Facken ska bevaka sina medlemmars intressen. Inte agera politisk stödfunktion åt socialdemokraterna, inte driva politik via kollektivavtal och definitivt inte övervaka andra än sina egna medlemmar!
2007-04-23
Lars "Flitens lampa lyser över slaveriet" Leijonborg avgår
Jag kommer nog inte sakna Lars. Jag röstade inte på (fp) i senaste valet eftersom de tydligt visade att de inte är ett liberalt parti med individen i fokus utan ett socialistiskt parti i högerkostym. Socialliberalt... deras ungdomsförbunds ordförande har en syn på narkotikapolitik som är helt hjärntvättad. Men jag noterar nu att hon är för röddagskonto. Good on ya!
Jaja, svammel aside: Lars Leijonborg saknade helt karisma. Hur fan kunde han ens bli vald? Påsar i hela ansiktet, en röst utan kläm, en mun som rörde sig all over the place. Och politiken, vad blev det av den? Hårda-tag-liberalism är inte min grej, jag tror heller inte på betyg ner på lågstadienivå... men kanske mer på skoluniform.
Jag får ofta intrycket att (fp) är sossar som inte får vara med i (s) typ. De glömmer bort sin ideologi om frihet under ansvar med individen i fokus.
Tack o hej, Lars.
Nu ska vi se vad folkrörelsen skapar för efterträdare!
Jaja, svammel aside: Lars Leijonborg saknade helt karisma. Hur fan kunde han ens bli vald? Påsar i hela ansiktet, en röst utan kläm, en mun som rörde sig all over the place. Och politiken, vad blev det av den? Hårda-tag-liberalism är inte min grej, jag tror heller inte på betyg ner på lågstadienivå... men kanske mer på skoluniform.
Jag får ofta intrycket att (fp) är sossar som inte får vara med i (s) typ. De glömmer bort sin ideologi om frihet under ansvar med individen i fokus.
Tack o hej, Lars.
Nu ska vi se vad folkrörelsen skapar för efterträdare!
2007-04-20
Adaktussons vendetta med Josefsson går vidare
Lars Adaktusson har tydligen grävt fram föräldrarna till mannen som våldtagit sin dotter i flera år och enligt dem stämmer inte flickans historia.
Jag citerar från SvD: "TV8 berör även den incidenten som tas upp i Uppdrag granskning då pappan i ett berusat tillstånd viftar med en kniv på balkongen.
–SVT:s hävdar att Louise skulle varit hos pappan den gången. Det stämmer inte. Hon var hemma hos oss, säger farfar."
SVT hävdar? Enligt SVT är det dottern som hävdar detta. Och om dottern inte var där, hur kände hon till det?
Man får komma ihåg att Adaktusson tidigare använt sig av tveksamma journalistiska metoder (även Josefsson... men med olika syften), han lät t.ex. en släkting presentera en helt ogrundad och ogranskad rapport från Ecpat i SVT. Han har dessutom ett horn i sidan till Josefsson sen valstugereportagen - Adaktusson och Josefsson kommer från olika skolor i journalistiken, helt enkelt.
Adaktusson tror att man kan fråga en politiker en fråga och få ett ärligt svar. Detta stämmer såklart i många avseenden, jag är inte hur bitter som helst. Men som valstugereportaget tyvärr visade så är det så att du kan behöva vara lite hemlig för att få folk att sänka garden. Och när de sänker garden så visar de sitt "sanna" ansikte, eller åtminstone inte ett tillgjort ansikte.
I den debatten som följde valstugereportaget så tog Josefsson upp det argumentet: om man sitter i maktens knä och frågar snällt så berättar de inte hur man skiljer på en neger och en apa. Och det är nog där skon klämmer på Adaktusson än idag: hans metod var inte komplett, han kunde inte komma med de hetaste svaren genom att fråga snällt och sitta i maktens knä. Han kunde inte argumentera emot att om man bjuder in politikerna i hans studio och frågar dem "är du rasist" så får man alltid svaret "nej".
Nu vill han sätta dit Josefsson och går lite väl långt: föräldrarna till mannen som blivit helt nergjord hävdar att saker och ting inte ligger till som de ska.
Kanske inte helt trovärdigt. Men det är klart att det kan finnas felaktigheter i reportaget, det är inte jag man att avgöra. Men... betyder det här med att dottern bodde hos dem (som de hävdar) att inget annat hände? Att dottern inte blev våldtagen? Att allt var frid och fröjd? Om Jannes reportage inte stämmer, varför har socialtjänsten fått så superhård kritik av Länsstyrelsen? De jobbar ju inte åt Janne?
Hursomhelst, jag tycker Janne och Lasse ska träffas och göra upp, man mot man, i en bur. Det skulle jag betala för att se. Jag tror Lars är en seg jävel, han är lite tyngre än Janne och har ju förstås Gud på sin sida, vilket är kraftfullt. Janne å andra sidan fightas säkert fult.
Ge oss denna match, Dana!
Så kanske vi slipper pajkastning?
Jag citerar från SvD: "TV8 berör även den incidenten som tas upp i Uppdrag granskning då pappan i ett berusat tillstånd viftar med en kniv på balkongen.
–SVT:s hävdar att Louise skulle varit hos pappan den gången. Det stämmer inte. Hon var hemma hos oss, säger farfar."
SVT hävdar? Enligt SVT är det dottern som hävdar detta. Och om dottern inte var där, hur kände hon till det?
Man får komma ihåg att Adaktusson tidigare använt sig av tveksamma journalistiska metoder (även Josefsson... men med olika syften), han lät t.ex. en släkting presentera en helt ogrundad och ogranskad rapport från Ecpat i SVT. Han har dessutom ett horn i sidan till Josefsson sen valstugereportagen - Adaktusson och Josefsson kommer från olika skolor i journalistiken, helt enkelt.
Adaktusson tror att man kan fråga en politiker en fråga och få ett ärligt svar. Detta stämmer såklart i många avseenden, jag är inte hur bitter som helst. Men som valstugereportaget tyvärr visade så är det så att du kan behöva vara lite hemlig för att få folk att sänka garden. Och när de sänker garden så visar de sitt "sanna" ansikte, eller åtminstone inte ett tillgjort ansikte.
I den debatten som följde valstugereportaget så tog Josefsson upp det argumentet: om man sitter i maktens knä och frågar snällt så berättar de inte hur man skiljer på en neger och en apa. Och det är nog där skon klämmer på Adaktusson än idag: hans metod var inte komplett, han kunde inte komma med de hetaste svaren genom att fråga snällt och sitta i maktens knä. Han kunde inte argumentera emot att om man bjuder in politikerna i hans studio och frågar dem "är du rasist" så får man alltid svaret "nej".
Nu vill han sätta dit Josefsson och går lite väl långt: föräldrarna till mannen som blivit helt nergjord hävdar att saker och ting inte ligger till som de ska.
Kanske inte helt trovärdigt. Men det är klart att det kan finnas felaktigheter i reportaget, det är inte jag man att avgöra. Men... betyder det här med att dottern bodde hos dem (som de hävdar) att inget annat hände? Att dottern inte blev våldtagen? Att allt var frid och fröjd? Om Jannes reportage inte stämmer, varför har socialtjänsten fått så superhård kritik av Länsstyrelsen? De jobbar ju inte åt Janne?
Hursomhelst, jag tycker Janne och Lasse ska träffas och göra upp, man mot man, i en bur. Det skulle jag betala för att se. Jag tror Lars är en seg jävel, han är lite tyngre än Janne och har ju förstås Gud på sin sida, vilket är kraftfullt. Janne å andra sidan fightas säkert fult.
Ge oss denna match, Dana!
Så kanske vi slipper pajkastning?
Förnuftet segrar i DDR-Sverige
Föräldrar får inte själva bestämma över vad deras barn ska heta. Detta fascinerande fenomen har stört mig i flera år. En del invänder att det förstås är bra om föräldrar hindras från att döpa sin dotter till Bajsa eller annat som kan ge barnet problem. Well, jag tror att om ett barn har föräldrar som VILL döpa barnet till Bajsa så har det barnet nog en hel del andra issues att ta med sina päron. Hur som helst, vad fan är bestämmelserna kring det här egentligen? Varför finns möjligheten för en myndighet att stävja något så helt meningslöst och betydelselöst som ett barns namn?
För att skydda barnet? My ass!
Varje krona vi lägger på att reglera namn i Sverige är en krona i sjön. Så är det. Lösningen på problemet är att man får döpa sig till vad man vill, när man vill och ingen har ett skit med det att göra. Nu är det istället så att databasdesignen hos Skatteverket reglerar hur många efternamn man får ha (Eva Sanchez-Correira Villalobos-Hernandez, du får inte heta så i Sverige) och konstiga kulturella tänk hos myndigheten dikterar vilka fall de driver.
En tjänsteman pushar för att stoppa en förälder att döpa sitt barn till Metallica. Varför? Vad är SAMHÄLLSNYTTAN i den myndighetsfunktionen?
Det enda jag går med på tills vidare är fixeringen vid släktnamn. Jag förstår att min kompis Odenholm inte vill att jag ska byta till det namnet eftersom de har en historia (en rolig sådan också) med namnet i släkten och oerhört få heter så i världen. Fine.
Men i övrigt måste det vara fritt!
Och här kommer en annan kicker: ge barn som kan läsa och skriva, vad kan det vara, från tio år kanske, rätten att byta namn. Då slipper vi problemet med stackars Bjarne som blir mobbad, Bajsa kan byta namn och namnet tappar laddning.
Jaha, nä, det är förstås helt orimligt att låta barn bestämma själva. Barnets bästa i centrum omfattar av nån konstig anledning aldrig barnets egen vilja utan snarare en överhöghets uppfattning om barnets bästa.
Which sucks.
Grattis Metallica, hoppas du får ett lyckligt liv fyllt med berg och dalar. Nu ska vi bara jobba för att få in ditt namn i kalendern så du kan fira den meningslösa namnsdagen också!
För att skydda barnet? My ass!
Varje krona vi lägger på att reglera namn i Sverige är en krona i sjön. Så är det. Lösningen på problemet är att man får döpa sig till vad man vill, när man vill och ingen har ett skit med det att göra. Nu är det istället så att databasdesignen hos Skatteverket reglerar hur många efternamn man får ha (Eva Sanchez-Correira Villalobos-Hernandez, du får inte heta så i Sverige) och konstiga kulturella tänk hos myndigheten dikterar vilka fall de driver.
En tjänsteman pushar för att stoppa en förälder att döpa sitt barn till Metallica. Varför? Vad är SAMHÄLLSNYTTAN i den myndighetsfunktionen?
Det enda jag går med på tills vidare är fixeringen vid släktnamn. Jag förstår att min kompis Odenholm inte vill att jag ska byta till det namnet eftersom de har en historia (en rolig sådan också) med namnet i släkten och oerhört få heter så i världen. Fine.
Men i övrigt måste det vara fritt!
Och här kommer en annan kicker: ge barn som kan läsa och skriva, vad kan det vara, från tio år kanske, rätten att byta namn. Då slipper vi problemet med stackars Bjarne som blir mobbad, Bajsa kan byta namn och namnet tappar laddning.
Jaha, nä, det är förstås helt orimligt att låta barn bestämma själva. Barnets bästa i centrum omfattar av nån konstig anledning aldrig barnets egen vilja utan snarare en överhöghets uppfattning om barnets bästa.
Which sucks.
Grattis Metallica, hoppas du får ett lyckligt liv fyllt med berg och dalar. Nu ska vi bara jobba för att få in ditt namn i kalendern så du kan fira den meningslösa namnsdagen också!
2007-04-19
Flitens lampa lyser över Kina....
Likt Arnold i Terminator 2 så har 32 stålarbetare i Kina dött i en fruktansvärd stålverksolycka där de sköljts över av 1500 grader varmt smält stål. Säkerhetsförhållandena är usla i fabriker och gruvor i Kina och har förmodligen alltid varit det - problemen nu beror inte på privatiseringen utan på att Kina är en kommunistdiktatur som ser folket som en resurs.
Ja, jag är för arbetssäkerhetslagstiftning på farliga arbetsplatser, jag tror inte på att låta "marknaden" bestämma dessa genom att folk ska köpa "säkert stål". Men jag är fortfarande liberal. Det är inte regimen i Kina.
Mest av allt vill jag ha en kommentar av Lars "Kommunisten" Leijonborg som ju som företrädare för ett "liberalt" (fp är i själva verket socialdemokrater men låtsas gärna vara liberaler för det låter lite ballare) parti hyllade fliten i Kina. Kom med en kommentar om fliten nu, din kommunistmedlöpare. Jag tycker vi ska göra som Kina, Lars, ha enbarnsregler, inga mänskliga rättigheter och censur. Fliten ökar ju då.
Kina suger. Vilket är det enda en kommunistregim kan göra, tyvärr.
Ja, jag är för arbetssäkerhetslagstiftning på farliga arbetsplatser, jag tror inte på att låta "marknaden" bestämma dessa genom att folk ska köpa "säkert stål". Men jag är fortfarande liberal. Det är inte regimen i Kina.
Mest av allt vill jag ha en kommentar av Lars "Kommunisten" Leijonborg som ju som företrädare för ett "liberalt" (fp är i själva verket socialdemokrater men låtsas gärna vara liberaler för det låter lite ballare) parti hyllade fliten i Kina. Kom med en kommentar om fliten nu, din kommunistmedlöpare. Jag tycker vi ska göra som Kina, Lars, ha enbarnsregler, inga mänskliga rättigheter och censur. Fliten ökar ju då.
Kina suger. Vilket är det enda en kommunistregim kan göra, tyvärr.
2007-04-18
Min fight på YouTube!
Wow, jag har laddat upp mitt första klipp på YouTube, är det inte helt enormt så säg?
Givetvis är jag tvungen att sprida fighten från helvetet till resten av världen och nu är det gjort. Det är inte nödvändigtvis "my finest hour" men det är min ända tävlingsmatch / tävlings någonting alls i idrottssammanhang och det var jag som ville det, inte en tränare, inte någon annan. Flera i min klubb uttryckte att de var lite skraja för att förlora (vid tillfället hade jag tränat en termin tror jag) men inte jag. Jag ville bara tävla. Jag ville självklart vinna, jag gillar inte att förlora alls, men det var mest att tävla, möta nån i en situation där bägge faktiskt vill vinna och gör allt för att göra det.
Och givet min erfarenhet och mitt training camp (de som vet vad det omfattade brukar vara imponerade av att jag överlevde) så är jag jävligt nöjd. Jag ska börja träna till hösten igen och då får vi se om det blir fler tävlingar ute i verkligheten.
Notera höjdskillnaden. Tyvärr hade jag inte Randys gameplan på väg in och min motståndare var inte helt värdelös (som Tim Sylvia är) så (han är inte värdelös) det var rätt tufft att åstadkomma något. Jag minns rätt tydligt att jag behövde 10-15 sekunder för att fatta varje instruktion som skreks till mig och att det var sjuuukt svårt att komma på nåt vettigt att göra från stående, jag kunde inte få min hjärna att sätta ihop en takedown alls. Mitt försök slutade ju nästan med front headlock. Sen kunde jag inte utnyttja min tyngd korrekt (vägde 84.5 kg vid match tack vare enormt bra camp... öh, idag väger jag 78) när jag faktiskt lyckades hamna överst i sidemount, hade ingen position, ingenting - då var nog syret och sockret i hjärnan helt fucking slut.
Nästa gång ska mitt training camp inte bestå av mat och media utan av hård, hård träning. Hur vet jag det? Jag har en training partner ta push me!
Over and out!
Givetvis är jag tvungen att sprida fighten från helvetet till resten av världen och nu är det gjort. Det är inte nödvändigtvis "my finest hour" men det är min ända tävlingsmatch / tävlings någonting alls i idrottssammanhang och det var jag som ville det, inte en tränare, inte någon annan. Flera i min klubb uttryckte att de var lite skraja för att förlora (vid tillfället hade jag tränat en termin tror jag) men inte jag. Jag ville bara tävla. Jag ville självklart vinna, jag gillar inte att förlora alls, men det var mest att tävla, möta nån i en situation där bägge faktiskt vill vinna och gör allt för att göra det.
Och givet min erfarenhet och mitt training camp (de som vet vad det omfattade brukar vara imponerade av att jag överlevde) så är jag jävligt nöjd. Jag ska börja träna till hösten igen och då får vi se om det blir fler tävlingar ute i verkligheten.
Notera höjdskillnaden. Tyvärr hade jag inte Randys gameplan på väg in och min motståndare var inte helt värdelös (som Tim Sylvia är) så (han är inte värdelös) det var rätt tufft att åstadkomma något. Jag minns rätt tydligt att jag behövde 10-15 sekunder för att fatta varje instruktion som skreks till mig och att det var sjuuukt svårt att komma på nåt vettigt att göra från stående, jag kunde inte få min hjärna att sätta ihop en takedown alls. Mitt försök slutade ju nästan med front headlock. Sen kunde jag inte utnyttja min tyngd korrekt (vägde 84.5 kg vid match tack vare enormt bra camp... öh, idag väger jag 78) när jag faktiskt lyckades hamna överst i sidemount, hade ingen position, ingenting - då var nog syret och sockret i hjärnan helt fucking slut.
Nästa gång ska mitt training camp inte bestå av mat och media utan av hård, hård träning. Hur vet jag det? Jag har en training partner ta push me!
Over and out!
2007-04-16
Annica Dahlströms dumhet sitter i hjärnan
I DN skriver de om den amerikanska professorn Janet Shibley Hyde som granskat en otrolig massa studier om män och kvinnor och kommit fram till att väldigt lite skiljer sig åt i våra beteenden och förmågor.
Mest intressant finner jag det när de kommer till matematikdiskussionen. Där hävdar ju Annica Dahlström att bystmåttet är av stor vikt, eftersom det på matematikkurserna är få kvinnor med stora bröst som utmärker sig. Någon kulturell förklaring till det kan inte finnas (jag kan komma på flera, min favorit är att snygga brudar med stora boobs i Sverige verkligen INTE uppmuntras att läsa matematik, de får dessutom mycket uppmärksamhet på andra sätt och så vidare och så vidare - simple) utan det är så att våra hjärnor skiljer sig åt.
"Internationella jämförelser mellan femteklassare i USA, Taiwan och Japan visar samma sak: de asiatiska flickorna räknar betydligt bättre än de amerikanska pojkarna."
Oj. Så istället för en biologisk förklaring som Annica hoppade till genom att kolla in lökarna på studenterna (jag gjorde också det på universitetet men det var mest för att jag gillar att kolla in lökarna på kvinnliga medmänniskor) så kan, jag säger kan, det vara så att det förekommer en kulturell faktor.
Annica själv har vuxit upp med en tydlig uppmuntran från sin far om att kvinnor kan göra allt män kan plus föda barn. Hon stötte på diskriminering först vid 25 års ålder. Kan verka som om det är så att hennes uppväxt fått henne att tro att biologiska faktorer > kulturella och sociala.
Jag har inte svaren men jag har en fråga: varför är det så att de asiatiska flickorna är bättre än de amerikanska pojkarna?
En förklaring kan vara vara percentiler, skärningar och allt möjligt i statistiken. Ponera t.ex. att de amerikanska pojkarna är alla pojkar i public school i USA och inte folk i privatskola. Det finns många saker som påverkar sånt här men enligt Annicas tes ska det ju vara så att männen är bättre, hands down. Nu är de inte det, vi kan jämka resultaten för statistiska felskott och komma fram till att könen kanske är likvärdiga. Och då har fortfarande Annica fel!
Min poäng? Vem fan vet? Jag tror den är att man inte ska tanka sina ungar med för mycket av sina egna föreställningar om världen, könen och så vidare. Låt barnen välja när det är ofarliga val själva - som exemplet med priser i tävlingar för barn, låt barnen välja vad de vill ha som pris själva, när de vunnit, istället för att nån satt ihop knypplingskit till tjejerna och porrprenumeration till pojkarna.
Om vi börjar betrakta individen som en individ kommer allt bli bättre.
Mest intressant finner jag det när de kommer till matematikdiskussionen. Där hävdar ju Annica Dahlström att bystmåttet är av stor vikt, eftersom det på matematikkurserna är få kvinnor med stora bröst som utmärker sig. Någon kulturell förklaring till det kan inte finnas (jag kan komma på flera, min favorit är att snygga brudar med stora boobs i Sverige verkligen INTE uppmuntras att läsa matematik, de får dessutom mycket uppmärksamhet på andra sätt och så vidare och så vidare - simple) utan det är så att våra hjärnor skiljer sig åt.
"Internationella jämförelser mellan femteklassare i USA, Taiwan och Japan visar samma sak: de asiatiska flickorna räknar betydligt bättre än de amerikanska pojkarna."
Oj. Så istället för en biologisk förklaring som Annica hoppade till genom att kolla in lökarna på studenterna (jag gjorde också det på universitetet men det var mest för att jag gillar att kolla in lökarna på kvinnliga medmänniskor) så kan, jag säger kan, det vara så att det förekommer en kulturell faktor.
Annica själv har vuxit upp med en tydlig uppmuntran från sin far om att kvinnor kan göra allt män kan plus föda barn. Hon stötte på diskriminering först vid 25 års ålder. Kan verka som om det är så att hennes uppväxt fått henne att tro att biologiska faktorer > kulturella och sociala.
Jag har inte svaren men jag har en fråga: varför är det så att de asiatiska flickorna är bättre än de amerikanska pojkarna?
En förklaring kan vara vara percentiler, skärningar och allt möjligt i statistiken. Ponera t.ex. att de amerikanska pojkarna är alla pojkar i public school i USA och inte folk i privatskola. Det finns många saker som påverkar sånt här men enligt Annicas tes ska det ju vara så att männen är bättre, hands down. Nu är de inte det, vi kan jämka resultaten för statistiska felskott och komma fram till att könen kanske är likvärdiga. Och då har fortfarande Annica fel!
Min poäng? Vem fan vet? Jag tror den är att man inte ska tanka sina ungar med för mycket av sina egna föreställningar om världen, könen och så vidare. Låt barnen välja när det är ofarliga val själva - som exemplet med priser i tävlingar för barn, låt barnen välja vad de vill ha som pris själva, när de vunnit, istället för att nån satt ihop knypplingskit till tjejerna och porrprenumeration till pojkarna.
Om vi börjar betrakta individen som en individ kommer allt bli bättre.
Trälig gammal visa om vad män gör
Ulrika Kärnborg skriver en lamentation om vad "f-n männen gör hela dagarna". Det pågår tydligen en debatt om konsumerismen och dess pros and cons. Tydligen är det nån som köpt en handväska för 70000 och det är det nu debatt om. Kvinnor köper för mycket och för kassa grejer, eller nåt. Jag vet inte.
Ulrika frågar sig: "När blev konsumtionskritik en kvinnlig gren, förresten?"
När ni började med den, kanske? Vem har utnämnt den till en kvinnlig gren och vem för debatten? Om det bara är kvinnor som kör racet så... jag vet inte. Det blir bättre.
"Enligt min erfarenhet är männen världens största konsumtionsbovar: gräsklippare, bilar, datorer, spel, högtryckstvättar, kamerautrustningar, musik, filmer, tra la la."
Ja, jag vet, konsumenter är "bovar". Usch. Mitt intryck av debatten är att den handlat om det meningslösa i att konsumera mycket onödiga saker. Handväskor för 70 000 kvalar in - gräsklippare kan man faktiskt använda till något. Men måste man ha den dyraste? Giltig fråga. Köper man en dyr gräsklippare för att verka ball i villaområdet är man rätt puckad. Som folk är mest, alltså.
Men man är en bov om man konsumerar det man är intresserad av, t.ex. datorer, spel, högtryckstvättar (jag är med i högtryckstvättsföreningen), kameror, musik etc. Fyfan. Ha inte intressen, det är kriminellt. För det är värre att köpa kameror än smink, handväskor, skor, solglasögon etc. Det är det. Eller minst detsamma.
Fast med kameran kan man skapa konst.
Vi går vidare: "Det är som med jämställdheten: vore intressant om några killar hade synpunkter på det Nina Björk kallar vår gemensamma 'skitdröm'."
Det kanske finns killar som har synpunkter - ingen har frågat mig t.ex.
Men här kan man se vad "the beef" egentligen är: männen engagerar sig inte i debatten om en kvinnas handväska för 70000. Det är lite intressant för en del av jämställdhet kan ju vara att om kvinnor vill diskutera det utan mäns godkännande eller deltagande - så kan de det. Nu diskuterar tydligen ett antal kvinnor något och männen hoppar inte in. Och det är ett problem. Eller?
Analysen går djupare: "Ibland, oftare, undrar jag vad män gör hela dagarna. Jag vet i alla fall vad dom inte gör. Dom läser inte böcker. Litteratursociologerna i USA och Sverige är rätt överens: män hoppar skönlitteraturen. Och nästan all annan litteratur. Och dagstidningar."
Right. Du vet, vi läser en del på nätet, kanske därför vi inte behöver trycksaker längre. Och jag läser böcker, om än sporadiskt. Och mest populärvetenskapligt. Återigen sker tankegrodan om att de som är majoritet är de enda som finns och de enda intressanta.
Hur mycket gör det egentligen att man inte läser så mycket skönlitteratur? Jag vill lite grann hävda att skönlitteratur är överskattad: det är som film, tv, serietidningar och allt annat, underhållning och andra människors liv. Gillar man det gör man det, annars skiter man i det. Fast vi läser inte dagstidningar heller tydligen (fast jag gör det... på nätet) - och det är det som ÄR beefen, blir jag övertygad om - "vi" män (jag säger aldrig "vi män", det finns inget som heter det nämligen - vi är alla individer) läser inte dagstidningar och har därför missat denna viktiga debatt på kultursidorna om den här handväskan för 70 000 kr. Och Nina Björk!
"Jag går in till Jonas Thente, välter några boktravar, sjunker ner i en sunkig fåtölj och ställer frågan. Vad gör dom, de svenska männen? Varför går det inte att snacka med dom? Varför slutar de att läsa allt utom Veckans affärer och Da Vinci-koden?"
Ingenstans i hennes bloggpost antyder hon att hon faktiskt försökt prata med "de svenska männen". Du får gärna bjuda på en latte nån dag så kan vi ta ett snack, du och jag. Vad vill du veta egentligen? Och nyss läste vi inte tidningar eller böcker, nu läser tydligen "vi" Veckans Affärer och Da Vinci-koden. Ajaj, kultursnobberi, borde ha hajat det från början - det är inte att män inte läser, det är att de läser FEL saker. Det är inte att män inte bryr sig, det är att de bryr sig om FEL saker. I det här fallet bryr sig "män" inte om en handväska för 70000 kr - och det verkar få Ulrika att tvivla på om det är värt att bry sig om, eller viktigt, eftersom hon så frenetiskt söker manligt godkännande för sitt engagemang.
Sen kommer lite mer man-bashing: "Äh, säger han. Och så ger han några förslag. Dom vaxar väl bilen. Laddar ner tjugo avsnitt av "Lost" som dom sen aldrig kollar på. Porrsurfar lite på kvällarna. Låtsas fixa med stereon. Kollar bästa priset på den där resan till Thailand. Mejlar fotbollsföreningen. Klipper gräsmattan fast det inte behövs.
Okej, säger jag. Och jag som trodde att dom spelade innebandy."
Fast det räliga i det är att jag har ett antal avsnitt av Lost jag inte sett, dock inte tjugo. Och jag porrsurfar väl lite ibland. Fixar med stereon gör jag aldrig. Och varför skulle man låtsas fixa med den? Är det det intryck "mannen" gör i verkligheten, att han låtsas hålla på med sina hobbies? Jag har aldrig sett kvinnor låtsas sminka sig eller låtsas noja över vikten eller låtsas byta outfits fem gånger innan utgång, varför låtsas män göra saker?
Eller kanske låtsas inte män - kanske låtsas journalister med hemvist på kultursidorna göra saker... jag vet inte.
Eller är det man-bashing ens? Det är mest ickekränkande generaliseringar som man drar i fikarummet.
Hur som helst, Ulrika, jag tar gärna en fika och snackar om konsumtion, om du vill. Jag är ju man och svensk, du verkar sjukligt nyfiken på oss men jag kanske måste göra dig besviken - jag kommer aldrig säga att jag representerar vare sig nåt särskilt manligt eller nåt särskilt svenskt. Och nej, jag bryr mig inte om handväskan för 70 000 - men det spelar ingen roll. Om "ni" (vilka det nu är) bryr er så go for it. Eller måste ni verkligen ha manligt engagemang för att känna att ni pratar om nåt viktigt?
Varför verkar det så?
Ulrika frågar sig: "När blev konsumtionskritik en kvinnlig gren, förresten?"
När ni började med den, kanske? Vem har utnämnt den till en kvinnlig gren och vem för debatten? Om det bara är kvinnor som kör racet så... jag vet inte. Det blir bättre.
"Enligt min erfarenhet är männen världens största konsumtionsbovar: gräsklippare, bilar, datorer, spel, högtryckstvättar, kamerautrustningar, musik, filmer, tra la la."
Ja, jag vet, konsumenter är "bovar". Usch. Mitt intryck av debatten är att den handlat om det meningslösa i att konsumera mycket onödiga saker. Handväskor för 70 000 kvalar in - gräsklippare kan man faktiskt använda till något. Men måste man ha den dyraste? Giltig fråga. Köper man en dyr gräsklippare för att verka ball i villaområdet är man rätt puckad. Som folk är mest, alltså.
Men man är en bov om man konsumerar det man är intresserad av, t.ex. datorer, spel, högtryckstvättar (jag är med i högtryckstvättsföreningen), kameror, musik etc. Fyfan. Ha inte intressen, det är kriminellt. För det är värre att köpa kameror än smink, handväskor, skor, solglasögon etc. Det är det. Eller minst detsamma.
Fast med kameran kan man skapa konst.
Vi går vidare: "Det är som med jämställdheten: vore intressant om några killar hade synpunkter på det Nina Björk kallar vår gemensamma 'skitdröm'."
Det kanske finns killar som har synpunkter - ingen har frågat mig t.ex.
Men här kan man se vad "the beef" egentligen är: männen engagerar sig inte i debatten om en kvinnas handväska för 70000. Det är lite intressant för en del av jämställdhet kan ju vara att om kvinnor vill diskutera det utan mäns godkännande eller deltagande - så kan de det. Nu diskuterar tydligen ett antal kvinnor något och männen hoppar inte in. Och det är ett problem. Eller?
Analysen går djupare: "Ibland, oftare, undrar jag vad män gör hela dagarna. Jag vet i alla fall vad dom inte gör. Dom läser inte böcker. Litteratursociologerna i USA och Sverige är rätt överens: män hoppar skönlitteraturen. Och nästan all annan litteratur. Och dagstidningar."
Right. Du vet, vi läser en del på nätet, kanske därför vi inte behöver trycksaker längre. Och jag läser böcker, om än sporadiskt. Och mest populärvetenskapligt. Återigen sker tankegrodan om att de som är majoritet är de enda som finns och de enda intressanta.
Hur mycket gör det egentligen att man inte läser så mycket skönlitteratur? Jag vill lite grann hävda att skönlitteratur är överskattad: det är som film, tv, serietidningar och allt annat, underhållning och andra människors liv. Gillar man det gör man det, annars skiter man i det. Fast vi läser inte dagstidningar heller tydligen (fast jag gör det... på nätet) - och det är det som ÄR beefen, blir jag övertygad om - "vi" män (jag säger aldrig "vi män", det finns inget som heter det nämligen - vi är alla individer) läser inte dagstidningar och har därför missat denna viktiga debatt på kultursidorna om den här handväskan för 70 000 kr. Och Nina Björk!
"Jag går in till Jonas Thente, välter några boktravar, sjunker ner i en sunkig fåtölj och ställer frågan. Vad gör dom, de svenska männen? Varför går det inte att snacka med dom? Varför slutar de att läsa allt utom Veckans affärer och Da Vinci-koden?"
Ingenstans i hennes bloggpost antyder hon att hon faktiskt försökt prata med "de svenska männen". Du får gärna bjuda på en latte nån dag så kan vi ta ett snack, du och jag. Vad vill du veta egentligen? Och nyss läste vi inte tidningar eller böcker, nu läser tydligen "vi" Veckans Affärer och Da Vinci-koden. Ajaj, kultursnobberi, borde ha hajat det från början - det är inte att män inte läser, det är att de läser FEL saker. Det är inte att män inte bryr sig, det är att de bryr sig om FEL saker. I det här fallet bryr sig "män" inte om en handväska för 70000 kr - och det verkar få Ulrika att tvivla på om det är värt att bry sig om, eller viktigt, eftersom hon så frenetiskt söker manligt godkännande för sitt engagemang.
Sen kommer lite mer man-bashing: "Äh, säger han. Och så ger han några förslag. Dom vaxar väl bilen. Laddar ner tjugo avsnitt av "Lost" som dom sen aldrig kollar på. Porrsurfar lite på kvällarna. Låtsas fixa med stereon. Kollar bästa priset på den där resan till Thailand. Mejlar fotbollsföreningen. Klipper gräsmattan fast det inte behövs.
Okej, säger jag. Och jag som trodde att dom spelade innebandy."
Fast det räliga i det är att jag har ett antal avsnitt av Lost jag inte sett, dock inte tjugo. Och jag porrsurfar väl lite ibland. Fixar med stereon gör jag aldrig. Och varför skulle man låtsas fixa med den? Är det det intryck "mannen" gör i verkligheten, att han låtsas hålla på med sina hobbies? Jag har aldrig sett kvinnor låtsas sminka sig eller låtsas noja över vikten eller låtsas byta outfits fem gånger innan utgång, varför låtsas män göra saker?
Eller kanske låtsas inte män - kanske låtsas journalister med hemvist på kultursidorna göra saker... jag vet inte.
Eller är det man-bashing ens? Det är mest ickekränkande generaliseringar som man drar i fikarummet.
Hur som helst, Ulrika, jag tar gärna en fika och snackar om konsumtion, om du vill. Jag är ju man och svensk, du verkar sjukligt nyfiken på oss men jag kanske måste göra dig besviken - jag kommer aldrig säga att jag representerar vare sig nåt särskilt manligt eller nåt särskilt svenskt. Och nej, jag bryr mig inte om handväskan för 70 000 - men det spelar ingen roll. Om "ni" (vilka det nu är) bryr er så go for it. Eller måste ni verkligen ha manligt engagemang för att känna att ni pratar om nåt viktigt?
Varför verkar det så?
Knee to the face, mofo!
Det är bland det roligaste man kan göra, samtidigt som det definitivt är farligt. Jag menar naturligtvis picknickfighting. Helst på en klippa för ökad risk. I helgen hände det igen och jag undrar fortfarande varför jag alltid är den som hamnar på den mottagande sidan av felaktigt bedömda knän och högernävar?
Den här gången blev det ju inga märken värda namnet som tur var men det kunde slutat värre efter att jag av samma person fått en näve på näsan och ett knä i huvudet. Lösa slag, lösa knän - från en person som väger mer än 100 kg. Jag känner mig lite groggy, kanske är det en lätt hjärnskakning - jag tar och tar en day off för att rekuperera mina styrkor (inte min styrka, mina styrkor, jag har minst tre).
Well, anyways, när vi satt och picknickade på Långholmen - som börjar bli lite överbefolkad nästan när vädret är på det där viset som det var i helgen - så dök det upp ett otäckt ungdomsgäng med dreads och smutsiga byxor som började träna nere i grytan. De plockade upp stora stenar och kastade omkring, började klättra upp och ner för sidorna i grytan... så vi var tvungna att sätta ner foten och förklara att det var fler som försökte ha roligt på Långholmen utan att behöva bli påminda om att de är gamla... nej, vi frågade helt enkelt vad de höll på med och det var förstås parcour, den senaste street-trenden där man använder stadsmiljön som plattform för akrobatiska konster. De verkade ha en bit kvar till de coolaste manövrerna. Vi funderade lite på om vi skulle gå ner och göra double-legs på dem för att visa dem lite andra träningsformer. Tydligen var det bara att komma på träningarna - kanske är det det man ska göra i sommar! Hänga med 17-åringar alltså.
Parcour är förmodligen ett grymt sätt att hålla sig lite i form, på det där otroligt roliga sättet som det krävs för att man ska vilja och orka hålla på med något. Tyvärr är det nog också den exakta motsatsen till low impact-träning. Skulle jag försöka mig på ett hopp skulle jag nog slita av något som verkligen behövs för att jag ska kunna gå. De såg ut att ha riktigt kul... fast killen som fastnade på mellanhand precis på klippkanten och inte riktigt orkade ta sig upp, han hade inte lika roligt. Han överlevde, oroa dig inte. Tror du vi hade låtit honom ramla ner utan att fota det?
Den här gången blev det ju inga märken värda namnet som tur var men det kunde slutat värre efter att jag av samma person fått en näve på näsan och ett knä i huvudet. Lösa slag, lösa knän - från en person som väger mer än 100 kg. Jag känner mig lite groggy, kanske är det en lätt hjärnskakning - jag tar och tar en day off för att rekuperera mina styrkor (inte min styrka, mina styrkor, jag har minst tre).
Well, anyways, när vi satt och picknickade på Långholmen - som börjar bli lite överbefolkad nästan när vädret är på det där viset som det var i helgen - så dök det upp ett otäckt ungdomsgäng med dreads och smutsiga byxor som började träna nere i grytan. De plockade upp stora stenar och kastade omkring, började klättra upp och ner för sidorna i grytan... så vi var tvungna att sätta ner foten och förklara att det var fler som försökte ha roligt på Långholmen utan att behöva bli påminda om att de är gamla... nej, vi frågade helt enkelt vad de höll på med och det var förstås parcour, den senaste street-trenden där man använder stadsmiljön som plattform för akrobatiska konster. De verkade ha en bit kvar till de coolaste manövrerna. Vi funderade lite på om vi skulle gå ner och göra double-legs på dem för att visa dem lite andra träningsformer. Tydligen var det bara att komma på träningarna - kanske är det det man ska göra i sommar! Hänga med 17-åringar alltså.
Parcour är förmodligen ett grymt sätt att hålla sig lite i form, på det där otroligt roliga sättet som det krävs för att man ska vilja och orka hålla på med något. Tyvärr är det nog också den exakta motsatsen till low impact-träning. Skulle jag försöka mig på ett hopp skulle jag nog slita av något som verkligen behövs för att jag ska kunna gå. De såg ut att ha riktigt kul... fast killen som fastnade på mellanhand precis på klippkanten och inte riktigt orkade ta sig upp, han hade inte lika roligt. Han överlevde, oroa dig inte. Tror du vi hade låtit honom ramla ner utan att fota det?
2007-04-13
Du duger INTE som du är!
Ibland får man höra / läsa att man ska lära sina barn att de "duger som de är".
I call bullshit on that bullshit!
Jag vill inte duga. Att duga är att vara tillräcklig, lagom, räcka till precis så mycket som det behövs. Om det är den tanken man ska ha som grund för sin självkänsla så kommer det liksom inte bli mycket med den.
Nej, för helvete, jag vill vara stjärna som jag är. Du med! Jag duger inte som jag är, jag är asbra som jag är!
"Du är tillräckligt bra som du är, men inte skitbra, asbra eller superbra. Bara tillräckligt, kom ihåg det!"
Urk.
Stop it. Tell your kids att de är suveräna som de är. Därifrån ska vi nån ännu högre!
I call bullshit on that bullshit!
Jag vill inte duga. Att duga är att vara tillräcklig, lagom, räcka till precis så mycket som det behövs. Om det är den tanken man ska ha som grund för sin självkänsla så kommer det liksom inte bli mycket med den.
Nej, för helvete, jag vill vara stjärna som jag är. Du med! Jag duger inte som jag är, jag är asbra som jag är!
"Du är tillräckligt bra som du är, men inte skitbra, asbra eller superbra. Bara tillräckligt, kom ihåg det!"
Urk.
Stop it. Tell your kids att de är suveräna som de är. Därifrån ska vi nån ännu högre!
2007-04-12
DNs läsare antidemokrater?
DN rapporterade idag att borgerliga politiker ska debattera med sverigedemokrater i något program på TV8. I anslutning till artikeln på webben har de en fråga man kan svara på som ordagrannt lyder:
"Ska Sverigedemokraterna behandlas som vilket annat parti som helst?"
Egentligen en helt sjuk fråga. Alltså, man kan ju ersätta den med t.ex. "Ska judarna behandlas som vilka andra människor som helst?" eller "Ska Socialdemokraterna behandlas som vilket annat parti som helst?".
Alltså, sd är ett parti och jag gillar dem inte. Men definitionsmässigt så är de ett parti bland andra och ska därför självklart behandlas som ett sådant.
Detta håller dock inte läsarna av DN.se med om! 47% av de som röstat anser att man ska behandla partier olika!
Om man anser att partier ska behandlas olika är man en anti-demokrat och därför ett hot mot vår demokrati. Och måste alltså kastreras. Eller nej, det är lite för old-school. Jag tror det bästa är nån form av särbehandling. Eller kanske en politisk omskolning? Eller bara en utskällning från mig? Skriv om ni vill få en utskällning av mig så ger jag er en!
DNs artikel.
"Ska Sverigedemokraterna behandlas som vilket annat parti som helst?"
Egentligen en helt sjuk fråga. Alltså, man kan ju ersätta den med t.ex. "Ska judarna behandlas som vilka andra människor som helst?" eller "Ska Socialdemokraterna behandlas som vilket annat parti som helst?".
Alltså, sd är ett parti och jag gillar dem inte. Men definitionsmässigt så är de ett parti bland andra och ska därför självklart behandlas som ett sådant.
Detta håller dock inte läsarna av DN.se med om! 47% av de som röstat anser att man ska behandla partier olika!
Om man anser att partier ska behandlas olika är man en anti-demokrat och därför ett hot mot vår demokrati. Och måste alltså kastreras. Eller nej, det är lite för old-school. Jag tror det bästa är nån form av särbehandling. Eller kanske en politisk omskolning? Eller bara en utskällning från mig? Skriv om ni vill få en utskällning av mig så ger jag er en!
DNs artikel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
