Vilken gala! Tjong, badong smackadong!
Nedan kommer bara en snabb listning av matcherna, vad jag tippat, hur den gick och vad jag tyckte om den.
Kenny Florian vs Din Thomas - Kenny by rear naked
Jag tippade att Din Thomas skulle vinna via TKO i någon rond - istället vände Kenny på steken och ströp ut Thomas i första ronden. Det är dock helt uppenbart att Din trasade sönder knät på väg in för en nedtagning precis innan matchen vände slutgiltigt till Florians fördel. Det betyder inte på något sätt att Kenny vann på tur via skada, inte alls. Jag tycker han såg riktigt bra ut innan det och jag får nog sätta upp Kenny Florian på "the shit"-listan. Han har förbättrats oerhört, framför allt med sin muay thai. Han hade ett par bra lägen mot Din Thomas och när han fick chansen tog han till vara på den. Thomas sköt in för en nedtagning, hans knä gav efter och han hamnade i turtleposition med Kenny på ryggen. Kenny började då slå för full kraft men Thomas gav sig inte. Efter det var det bara in med krokarna och rear naked som väntade.
Till skillnad från vad jag gissar att UFC kommer tycka så behöver jag inte se en rematch på ett tag, även fast skadan förmodligen var avgörande. Nej, jag vill se Kenny fightas med de bästa i LW. Snart måste de ju matcha de bra LWna mot varandra, snart kan det ju inte finnas kassa fighters kvar för toppskiktet att möta. Det behövs en titelmatch för den vakanta titeln och en match för att avgöra vem som ska möta champen efter den matchen. Det ryktas om BJ Penn vs Joe Stevenson på UFC 79 för att avgöra den första frågan. Men vem ska få chansen som top contender?
Jag anser att Kenny måste vinna över någon mer, ta bort tvivlet som han själv sagt, innan han får en till shot. Så contendermatchen borde nästan vara mellan... Tyson Griffin och Roger Huerta. Synd för de grabbarna men de måste nog möta varandra. Fight of the Year anyone?
Chris Leben vs Terry Martin - Leben by KO
Här tippade jag Martin via TKO / KO i första ronden. Shit, hade jag fel eller? Martin hade problemet att han inte lyckades skada Leben på marken, han fick nedtagningar men där hade han inte energin och explosiviteten som krävdes för att åstadkomma något mer. Leben verkade ta mycket stryk och precis innan knocken så hade Martin honom uppe mot burväggen och gav honom ett par riktiga kyssar. Som så många före honom så gjorde Martin dock misstaget att vinka in Leben, kom då, kom igen. Och fem sekunder senare var han knockad, hårt. Fascinerande av Leben att tjura sig tillbaka och knocka sin motståndare helt. Bra match. Men var placerar det här de tu? Ingen vet. Nu har Leben vunnit två av sina fem senaste matcher, inget superresultat direkt. Han blir inte precis katapultad upp i rankingen för mellanvikt tack vare en vinst över Martin, så vem ska han få möta härnäst för att bevisa var han står?
Nate Diaz vs Junior Assuncao - Diaz by guillotine
Klassisk kaosgrappling på hög nivå. Reversals, submissionförsök, lite boxning också. Nate fick på ett par fina smällar på Junior varpå denne omedelbart gick för en nedtagning. Nate fick på en guillotine som efter ett antal justeringar satt som den skulle. Nate på sub i första ronden - jag trodde ju på decision och där hade jag fel.
Pete Sell vs Nate Quarry - Quarry by KO
Jag tippade Pete Sell på TKO i andra, istället blev det en rejält knock i tredje från Quarrys nävar. Wow! Quarry visade att han var tuff men också att han var rostig, åtminstone i början av matchen. Av någon anledning lyckades inte Sell döda matchen när han hade chansen och den smäll Quarry fick in kunde man helt enkelt inte stå upp efter.
Edilberto Crocota vs Luke Cummo - Cummo by KO
Här hade jag rätt, vilket förstås känns skönt. Cummo börjar komma igång ordentligt som boxare och han applicerade sitt kunnande bra här. Dock är det omöjligt för mig att utvärdera Crocotas kvalitéer, den här gången var det som om hans främsta merit var att man kan skrämma barn med hans ansikte och att han har cowboyhatt på sig i ringen, någon annan bedömning hann man egentligen inte göra.
Leonard Garcia vs Cole Miller - Miller by decision
Jag hade fel. Typiskt. Cole Miller vann på decision efter tre ronder och det var definitivt välförtjänt. Givet hur lättviktsdivisionen ser ut just nu vete tusan vem nån av dem ska möta men Cole måste ju gå upp i motstånd, Garcia står lite still just nu.
Joe Veres vs Gray Maynard - Maynard by KO efter 9 sekunder
Delad andraplats för snabbast knockar i UFCs historia blev det i den här matchen. Inte mycket man kan säga alltså, ingen kan bedömas positivt eller negativt efter en sån här insats. Bra slag, kan man konstatera.
Kuniyoshi Hironaka vs Thiago Alves - Alves by verbal submission
Av någon sjuk anledning tippade jag på den okände japanen. Alves vann på låga sparkar, japanen gav tydligen upp verbalt efter sista sparken mot låret. Jaja.
Dustin Hazelett vs Jonathan Goulet - Hazelett by armbar
Lite skön BJJ-wizardry på marken, Hazelett snurrade till en armbar och vägrade ge upp på den och till slut skrek Goulet av smärta och domaren bröt. Jag var spot on, sub i första. Varsågod.
Totalt är då mitt record på 3-5, dvs tre rätt och fem fel. Jag avstod från att tippa på en av matcherna senast eftersom jag hade för dålig koll. Givet mitt resultat borde jag kanske ha avstått fler matcher?
2007-09-24
2007-09-19
UFC 76: Knockout
I helgen är det så dags. En ny UFC-gala, bara två veckor efter den senaste, som jag dessutom råkade se live (men inte orkade blogga om... eh), wohoo. Den gala vi har att se fram emot den här gången bjuder inte på lite fyrverkeri utan väldigt väldigt mycket. UFC hade hybrisen att kalla en hel gala för "stacked" tidigare i år - sen dess har galorna hållit väldigt hög klass. Jag tycker det viktigaste är att man försöker ha betydelsefulla matcher på huvudkortet, dvs att man slipper Tito vs Ken 3 på som main event - en sån match ger inte mig så mycket minst sagt. Sen är det också viktigt att alla prelim-matcher har potential att bli crazy fights. Tyvärr är det ju så att logiskt så är det troligare att en prelim-match är galen och upphetsande än en main event. Varför, frågar den som söker vishet. Svaret är förstås att i prelim-matcherna är killar som kan vinna fight of the night = 25 - 50 000 dollar i bonus, de kan få bättre deals och kontrakt i nästa match och de kan bevisa något och de har väldigt lite att förlora - nästan ingen ser ju matcherna då de inte visas på PPVn. Man kan gå in och köra järnet. Chuck Liddell på lördag däremot, han har som det så klassiskt heter, ALLT att förlora.
Chuck Liddell vs Keith Jardine
Som jag skrev i inledningen har Chuck Liddell allt att förlora i den här matchen. Han har en del att vinna men det är inte alls lika mycket som Keith Jardine har. Om Chuck förlorar eller ännu värre, förlorar på knockout igen, så kommer rösterna höjas för att han är slut, förbi, föredetting. Han är gammal i sporten och har bjudit på många knockar genom tiderna men popularitet vänder sjukt snabbt när man börjar tappa stinget. Men har Chuck tappat stinget eller har han helt enkelt aldrig haft något? Jag hävdar bestämt att UFC medvetet gött Chucks CV med fighters som på inget sätt varit dåliga men som på inget sätt haft de verktyg som krävts för att vinna över honom. UFC blev till slut tvungna att ge honom en riktig motståndare i Quinton "Rampage" Jackson och resultatet blev då en knock i första ronden. När jag säger "riktig motståndare" menar jag "motståndare med de verktyg som krävs för att slå Chuck Liddell". Om man tittar på Chucks motstånd sen han torskade mot Quinton första gången så ser man att han vunnit över Tito x 2 , Vernon White, Randy x 2, Jeremy Horn och Renato Sobral. På papperet kan jag inte säga att jag tycker att nån av dem haft vad som krävs för att vinna mot Chuck. Både Jeremy Horn och Babalu känns som motstånd av typen "vi har ingen annan vettig som kan möta Chuck just nu för Pride är så mycket bättre". Man hypade Horn som är en liten 205 lbs-fighter och som helst grapplar defensivt för att få in submissions till att framstå som ett reellt hot mot Chuck - hans enda teoretiska övertag måste nog konstateras vara den submission han satte på Chuck 1999. Det är ett tag sen.
Det sagt - Keith Jardine är inte Quinton Jackson. Keith Jardine kan man nog säga befinner sig ganska långt ifrån Quinton Jackson på alla plan. Hypemaskinen kommer säga att Keith var på väg upp, att han slet sönder 205 lbs-divisionen på väg upp på stegen till en utmanar-position. Fast då nämner man helst inte att de han vunnit över i UFC varit två stycken TUF-veteraner (Griffin och Whitehead) och en can (Kerry Schall) och en debutant i form av Wilson Gouveia - den siste i en riktigt bra match av Jardine där han kom tillbaka efter en första rond som dominerades totalt av Gouveia. Hans förluster är mot en TUF-veteran (Bonnar) och en kille som vid tidpunkten var helt okänd.
Chuck har inte förlorat mot okända. Keith har inte vunnit mot någon superstar - det har Chuck. Flera gånger.
På papperet är den här matchen given och i min bok också. Jag tror Chuck kommer komma ut som vanligt, jobba med fotarbetet och ha sin konstiga hållning. Keith kommer gå framåt och tro att han och Chuck är lika bra och så kommer Chuck kontra och släcka lampan med ett slag som borde sakna kraft helt. En fungerande strategi för Keith är att trycka upp Chuck mot stängslet, sen ta ner honom och sen försöka möra upp honom med ett par hammarslag från garden. Eftersom antalet personer som lyckats hålla nere Chuck på marken är tre i MMA-historien så ser jag inte att Keith kommer lyckas.
Jag tror inte Chuck var dåligt förberedd förra matchen, jag tror inte han börjar få ölmage, jag tror inte han var ur form. Quinton kontrade ett sloppy slag och träffade där han ville - de är så bra att så går det helt enkelt när sådant händer.
Keith Jardines främsta merit är att han knockat Forrest Griffin. Det räcker tyvärr inte. Chuck på TKO i första ronden.
Mauricio "Shogun" Rua vs Forrest Griffin
OMFG Forrest Griffin kommer dööö! Enligt hypemaskinen så bad Forrest Griffin om den här fighten vilket ses som inteckning för att Forrest är tuff. En del skulle argumentera för att det visar att han är dum. Jag menar att det visar att han är smart och medveten om sina egna begränsningar. Efter att ha blivit knockad av Keith Jardine och gråtit blod inför tv-tittarna insåg Forrest att han inte är contender-material. Lite som Keith Jardine menar man att han ska anses vara duktig på grund av dessa vinster i UFC: Bonnar x 2, Bill "Jag borde inte få fajtas mer" Mahood, Elvis "The guy they bring in to get knocked out" Sinosic och slutligen Hector "Who?" Ramirez. Detta i UFC alltså. Nu ska ingen tolka det här som att jag dissar Forrest, no way, jag är en Forrest-lover av rang. Killen kan fajtas och han har stort hjärta och han jobbar hårt. Men jämför meritlistor, det ovan är sedan nionde april 2005. Sen dess har Shogun vunnit över Quinton Jackson (TKO), Nogueira (dec), Alistair Overeem (TKO), Ricardo Arona (KO), Cyrill Diabate (TKO), Kevin Randleman (sub), Kazuhiro Nakamura (dec) och slutligen Alistair Overeem på knock IGEN. Shoguns enda förlust sen april 2005 var via ett sjukt armbrott mot Mark Coleman. Hur det gick till och huruvida det var tur / otur / skicklighet låter jag vara osagt, allt jag säger är att Forrest har spelat i en liten plaskdamm och Shogun har inte bara tävlat med de stora pojkarna, han har tagit namn och kickat röven på de stora pojkarna! Overeem och Arona tog han dessutom samma kväll!
Jag är hemskt ledsen, Forrest, men Shogun är bättre än dig på allt. Jag kan inte se vad Forrest är bättre på som skulle ha någon betydelse i den här matchen. Jag tar Shogun på nåt obehagligt vis i första ronden. Domaren stoppar det och skriker "Stop it, stop STOP STOOOOP!" och Forrests hörna kastar in handduken och folk vänder bort blicken i avsmak och minst en amerikans delstat lagstiftar på något sätt efter det inträffade.
Thiago Tavares vs Tyson Griffin
Allt jag vet här är egentligen att Thiago Tavares körde över Jason Black i sin senaste match - men Jason Black såg då mer död än levande ut på grund av att han hade svårt att nå lättvikt (155 lbs / 70 kg) för matchen. Han är en mycket skicklig BJJ-kille men han möter inte direkt kattskit i form av Tyson "Jag är alltid med i Fight of the Night" Griffin. OK, jag ska vara ärlig, jag är inte säker på att jag sett hans match mot David Lee vid UFC 63 men både hans match mot Frank Edgar och Clay Guida blev Fight of the Night, om jag inte minns fel. Tyson är en cardio-maskin, kompetent stående, kompetent brottare, slutar aldrig jobba och ägnar sig påfallande ofta åt kaosbrottning i buren. Han är urstark - så jag ser inte att Thiago sätter en submission på honom. Den här matchen är svårtippad men jag tippar Tyson Griffin via beslut, ett enhälligt sådant. Inte Fight of the Night den här gången, tyvärr, men visst kaos kan vi räkna med.
Kazuhiro Nakamura vs Lyoto Machida
Nakamura, mest känd för repliker såsom "Tell Banderei... shut the fuck up!" och "Don't hit me, I'm taking off my Gi, don't hit GRGLAARGH!" gör härmed sin UFC-debut. Jag kan inte säga att jag blir särskilt upphetsad när jag tänker på den här matchen. Jag är ett Lyoto Machida-fan meeen att säga att karln fightas upphetsande vore lite att ta i. Han är sjukt snabb och disciplinerad och väljer att hålla avstånd och plocka isär sina motståndare. Han går inte direkt på finish om man säger så. Han fajtas taktiskt och är sjukt svår att slå. Kazuhiro Nakamura å sin sida har varit med i upphetsande matcher men även några sömnpiller. Jag tror det här blir ett sömnpiller och jag tror japanens debut förstörs av den hale brasilianaren (ja, han är från Brasilien med det namnet... vad är det med brasilien och japaner?). Machida via domslut, enhälligt.
Jon Fitch vs Diego Sanchez
Anledningen till att jag inte tror att Tyson Griffin är med i Fight of the Night är att jag tror att de här två herrarna kommer vara inblandade i den affären. Jon Fitch är verkligen up-and-coming, inte så många känner till honom jämfört med Diego Sanchez. Diego anses ju vara the shiznit och detta eftersom han faktiskt besegrat legitimt motstånd ända fram till sin första och enda förlust mot Josh Koscheck - en av de sämre matcher jag sett. Bland Diegos offer noterar vi Nick Diaz, Karo Parysian och Joe Riggs. Inte fy skam. I sin match mot Kos visade det sig i efterhand att han hade en svår stafylokockinfektion som höll på att leda till amputation av ena benet... han är nu hundra procent återställd och möter en väldigt motiverad Fitch som vill visa upp sig och göra sig ett namn för de vanliga fansen. Det här kan bli kvällens crazyfight, utan tvekan. Diego visade sig vara en sjuuuk cardio-machine mot Karo så jag tror han kan ta hem det. Han såg inte bra ut mot Kos, men jag tror det var vad han behövde. Nu kommer han gå zen över hela stället och tar det här på enhälligt domslut.
Diego Saraiva vs Jeremy Stephens
Allt jag vet är att Saraiva förlorade mot Kenny Florian. Vet för lite om någon av pojkarna för att egentligen uttala mig alls. Mitt tips är att Diego vinner.
Scott Junk vs Christian Wellisch
Eeeh, shit, prelim-matcherna var mer okända än de brukar vara. No call.
Mishihiro Omagawa vs Matt Wiman
Jag tippar Matt Wiman baserat på att jag vet vem det är.
Chuck Liddell vs Keith Jardine
Som jag skrev i inledningen har Chuck Liddell allt att förlora i den här matchen. Han har en del att vinna men det är inte alls lika mycket som Keith Jardine har. Om Chuck förlorar eller ännu värre, förlorar på knockout igen, så kommer rösterna höjas för att han är slut, förbi, föredetting. Han är gammal i sporten och har bjudit på många knockar genom tiderna men popularitet vänder sjukt snabbt när man börjar tappa stinget. Men har Chuck tappat stinget eller har han helt enkelt aldrig haft något? Jag hävdar bestämt att UFC medvetet gött Chucks CV med fighters som på inget sätt varit dåliga men som på inget sätt haft de verktyg som krävts för att vinna över honom. UFC blev till slut tvungna att ge honom en riktig motståndare i Quinton "Rampage" Jackson och resultatet blev då en knock i första ronden. När jag säger "riktig motståndare" menar jag "motståndare med de verktyg som krävs för att slå Chuck Liddell". Om man tittar på Chucks motstånd sen han torskade mot Quinton första gången så ser man att han vunnit över Tito x 2 , Vernon White, Randy x 2, Jeremy Horn och Renato Sobral. På papperet kan jag inte säga att jag tycker att nån av dem haft vad som krävs för att vinna mot Chuck. Både Jeremy Horn och Babalu känns som motstånd av typen "vi har ingen annan vettig som kan möta Chuck just nu för Pride är så mycket bättre". Man hypade Horn som är en liten 205 lbs-fighter och som helst grapplar defensivt för att få in submissions till att framstå som ett reellt hot mot Chuck - hans enda teoretiska övertag måste nog konstateras vara den submission han satte på Chuck 1999. Det är ett tag sen.
Det sagt - Keith Jardine är inte Quinton Jackson. Keith Jardine kan man nog säga befinner sig ganska långt ifrån Quinton Jackson på alla plan. Hypemaskinen kommer säga att Keith var på väg upp, att han slet sönder 205 lbs-divisionen på väg upp på stegen till en utmanar-position. Fast då nämner man helst inte att de han vunnit över i UFC varit två stycken TUF-veteraner (Griffin och Whitehead) och en can (Kerry Schall) och en debutant i form av Wilson Gouveia - den siste i en riktigt bra match av Jardine där han kom tillbaka efter en första rond som dominerades totalt av Gouveia. Hans förluster är mot en TUF-veteran (Bonnar) och en kille som vid tidpunkten var helt okänd.
Chuck har inte förlorat mot okända. Keith har inte vunnit mot någon superstar - det har Chuck. Flera gånger.
På papperet är den här matchen given och i min bok också. Jag tror Chuck kommer komma ut som vanligt, jobba med fotarbetet och ha sin konstiga hållning. Keith kommer gå framåt och tro att han och Chuck är lika bra och så kommer Chuck kontra och släcka lampan med ett slag som borde sakna kraft helt. En fungerande strategi för Keith är att trycka upp Chuck mot stängslet, sen ta ner honom och sen försöka möra upp honom med ett par hammarslag från garden. Eftersom antalet personer som lyckats hålla nere Chuck på marken är tre i MMA-historien så ser jag inte att Keith kommer lyckas.
Jag tror inte Chuck var dåligt förberedd förra matchen, jag tror inte han börjar få ölmage, jag tror inte han var ur form. Quinton kontrade ett sloppy slag och träffade där han ville - de är så bra att så går det helt enkelt när sådant händer.
Keith Jardines främsta merit är att han knockat Forrest Griffin. Det räcker tyvärr inte. Chuck på TKO i första ronden.
Mauricio "Shogun" Rua vs Forrest Griffin
OMFG Forrest Griffin kommer dööö! Enligt hypemaskinen så bad Forrest Griffin om den här fighten vilket ses som inteckning för att Forrest är tuff. En del skulle argumentera för att det visar att han är dum. Jag menar att det visar att han är smart och medveten om sina egna begränsningar. Efter att ha blivit knockad av Keith Jardine och gråtit blod inför tv-tittarna insåg Forrest att han inte är contender-material. Lite som Keith Jardine menar man att han ska anses vara duktig på grund av dessa vinster i UFC: Bonnar x 2, Bill "Jag borde inte få fajtas mer" Mahood, Elvis "The guy they bring in to get knocked out" Sinosic och slutligen Hector "Who?" Ramirez. Detta i UFC alltså. Nu ska ingen tolka det här som att jag dissar Forrest, no way, jag är en Forrest-lover av rang. Killen kan fajtas och han har stort hjärta och han jobbar hårt. Men jämför meritlistor, det ovan är sedan nionde april 2005. Sen dess har Shogun vunnit över Quinton Jackson (TKO), Nogueira (dec), Alistair Overeem (TKO), Ricardo Arona (KO), Cyrill Diabate (TKO), Kevin Randleman (sub), Kazuhiro Nakamura (dec) och slutligen Alistair Overeem på knock IGEN. Shoguns enda förlust sen april 2005 var via ett sjukt armbrott mot Mark Coleman. Hur det gick till och huruvida det var tur / otur / skicklighet låter jag vara osagt, allt jag säger är att Forrest har spelat i en liten plaskdamm och Shogun har inte bara tävlat med de stora pojkarna, han har tagit namn och kickat röven på de stora pojkarna! Overeem och Arona tog han dessutom samma kväll!
Jag är hemskt ledsen, Forrest, men Shogun är bättre än dig på allt. Jag kan inte se vad Forrest är bättre på som skulle ha någon betydelse i den här matchen. Jag tar Shogun på nåt obehagligt vis i första ronden. Domaren stoppar det och skriker "Stop it, stop STOP STOOOOP!" och Forrests hörna kastar in handduken och folk vänder bort blicken i avsmak och minst en amerikans delstat lagstiftar på något sätt efter det inträffade.
Thiago Tavares vs Tyson Griffin
Allt jag vet här är egentligen att Thiago Tavares körde över Jason Black i sin senaste match - men Jason Black såg då mer död än levande ut på grund av att han hade svårt att nå lättvikt (155 lbs / 70 kg) för matchen. Han är en mycket skicklig BJJ-kille men han möter inte direkt kattskit i form av Tyson "Jag är alltid med i Fight of the Night" Griffin. OK, jag ska vara ärlig, jag är inte säker på att jag sett hans match mot David Lee vid UFC 63 men både hans match mot Frank Edgar och Clay Guida blev Fight of the Night, om jag inte minns fel. Tyson är en cardio-maskin, kompetent stående, kompetent brottare, slutar aldrig jobba och ägnar sig påfallande ofta åt kaosbrottning i buren. Han är urstark - så jag ser inte att Thiago sätter en submission på honom. Den här matchen är svårtippad men jag tippar Tyson Griffin via beslut, ett enhälligt sådant. Inte Fight of the Night den här gången, tyvärr, men visst kaos kan vi räkna med.
Kazuhiro Nakamura vs Lyoto Machida
Nakamura, mest känd för repliker såsom "Tell Banderei... shut the fuck up!" och "Don't hit me, I'm taking off my Gi, don't hit GRGLAARGH!" gör härmed sin UFC-debut. Jag kan inte säga att jag blir särskilt upphetsad när jag tänker på den här matchen. Jag är ett Lyoto Machida-fan meeen att säga att karln fightas upphetsande vore lite att ta i. Han är sjukt snabb och disciplinerad och väljer att hålla avstånd och plocka isär sina motståndare. Han går inte direkt på finish om man säger så. Han fajtas taktiskt och är sjukt svår att slå. Kazuhiro Nakamura å sin sida har varit med i upphetsande matcher men även några sömnpiller. Jag tror det här blir ett sömnpiller och jag tror japanens debut förstörs av den hale brasilianaren (ja, han är från Brasilien med det namnet... vad är det med brasilien och japaner?). Machida via domslut, enhälligt.
Jon Fitch vs Diego Sanchez
Anledningen till att jag inte tror att Tyson Griffin är med i Fight of the Night är att jag tror att de här två herrarna kommer vara inblandade i den affären. Jon Fitch är verkligen up-and-coming, inte så många känner till honom jämfört med Diego Sanchez. Diego anses ju vara the shiznit och detta eftersom han faktiskt besegrat legitimt motstånd ända fram till sin första och enda förlust mot Josh Koscheck - en av de sämre matcher jag sett. Bland Diegos offer noterar vi Nick Diaz, Karo Parysian och Joe Riggs. Inte fy skam. I sin match mot Kos visade det sig i efterhand att han hade en svår stafylokockinfektion som höll på att leda till amputation av ena benet... han är nu hundra procent återställd och möter en väldigt motiverad Fitch som vill visa upp sig och göra sig ett namn för de vanliga fansen. Det här kan bli kvällens crazyfight, utan tvekan. Diego visade sig vara en sjuuuk cardio-machine mot Karo så jag tror han kan ta hem det. Han såg inte bra ut mot Kos, men jag tror det var vad han behövde. Nu kommer han gå zen över hela stället och tar det här på enhälligt domslut.
Diego Saraiva vs Jeremy Stephens
Allt jag vet är att Saraiva förlorade mot Kenny Florian. Vet för lite om någon av pojkarna för att egentligen uttala mig alls. Mitt tips är att Diego vinner.
Scott Junk vs Christian Wellisch
Eeeh, shit, prelim-matcherna var mer okända än de brukar vara. No call.
Mishihiro Omagawa vs Matt Wiman
Jag tippar Matt Wiman baserat på att jag vet vem det är.
UFC Fight Night: Kenny Florian vs Din Thomas
Inga uppdateringar på ett tag, vad kan det bero på? Ja, vad beror sånt på? Är det ens intressant?
Mitt stora problem är ju att min blogg saknar tema och profil och bara är en samling slumpmässigt struntsnack utslängt utan mening i cyberrymden. Mest har jag ju raljerat kring DN- och SvD-artiklar vilket ju inte precis är ett tema. Eller såklart, "anmärka på vad andra tycker och tänker" är ju ett tema. Men man kanske tröttnar snabbt på det?
Ett tema här i livet jag inte tröttnat på ännu är fighting. Eller Mixed Martial Arts som det ju heter men som ingen förstår vad det är...
Senast var jag ju på UFC 75 i London, en väldigt trevlig upplevelse. Ska man vara helt ärlig började jag dock förstå varför publiken buar när de hamnar på marken i UFC - man har otroligt svårt att se vad som försiggår då, vilka tekniker som används och vem som gör vad. Kan man inte se det blir det tråkigt och då kan man ju bua, det är ju lite roligare.
Men stående gick det bra att se. Good fun!
Nu ikväll går UFC Fight Night av stapeln igen och det är ett antal spännande fighter på kortet som jag vill se och som jag tror kan vara mycket underhållande. Jag väljer generellt att skriva mer om fighter där jag anser mig veta mer om de som slåss än det jag kan slå upp på Sherdogs Fightfinder - vet jag mindre blir det kortare och mer allmänt.
Kenny Florian vs Din Thomas
Kenny Florian gick till final första säsongen av The Ultimate Fighter och jag var rejält underimponerad av honom hela tiden, bara det att den säsongen så tävlade han i mellanviktsdivisionen, 185 lbs - numer kör han på sin mer "naturliga" vikt 155 lbs, det är ändå 13 kg i skillnad. Jag fortsatte vara sådär halft oimponerad när han fick möta Sean Sherk om lättviktstiteln, många hänvisade till att han överlevde fem ronder mot Sean Sherk - det känns som om fler klarat av det, även om mer än hälften av Seans vinster varit via TKO eller sub. Och att överleva men samtidigt bli fullkomligt dominerad, betyder det så mycket?
Sen efter det så har Kenny vunnit två raka. En mot Dokonjonosuke Mishima och även mot Alvin Robinson och i den senaste fajten, den mot Robinson, såg Kenny riktigt bra ut. Men jag har aldrig sett Robinson fightas tidigare så det är svårt att dra några stora slutsatser. Mishima är åtminstone numer en b-nivå-fighter. Så av det senaste vi sett så har han alltså gått fem ronder mot the champ, vunnit över en japansk so-so och vunnit över en brasiliansk nykomling (i UFC). Don't believe the hype! UFC överhypar sina fighters hårt i alla lägen så om man lyssnar på hälften de kläcker ur sig kan man omöjligen skaffa sig en vettig bild av vem som har övertaget i en fight.
Tittar man på de här killarnas historik i buren så tycker jag att det ser ut som att Kenny är mindre erfaren och förlorar mot de som är riktigt bra. Din Thomas förluster är mot riktigt bra motstånd i stor utsträckning och han har mycket lång erfarenhet av att fightas. Jag tror på Din Thomas i den här matchen - men återigen är det här ju en stor chans för Kenny att visa om han är så driven och så motiverad som alla säger, jobbar han verkligen så hårt på sina svaga sidor som det sägs och även, ger det resultat? Det får vi se imorgon men jag tror alltså på Din Thomas via TKO. Vilken rond säger jag inte.
Chris Leben vs Terry Martin
Terry Martin snackar snacket och Chris Leben hävdar att han inte är så mycket för sådant. Right. Chris Leben snackar mycket och när andra snackar tillbaka ballar han ur. Leben gjorde just detta under säsong ett av TUF, han vann dock vissa sympatier där. En av alla dessa fighters som kan gå ut efter en skittråkig match och prata om hur de alltid levererar roliga matcher till fansen - det är helt enkelt inte sant. Riktigt stora matcher innehåller även skicklighet vilket Leben besitter i alldeles för liten utsträckning. Han har ganska dålig boxning i bagaget, en del pratar om hans brottning men jag vet inte vad vi sett av den. Hans BJJ är jag inte heller imponerad av.
Terry Martin å andra sidan säger att han har power i händerna och han har power i händerna. Två raka knockar i UFC efter att nästan ha dött själv (långt ifrån) i en tidig match mot James Irvin (flygande knän kanske borde förbjudas?) talar för att hans power är sann.
Chris Lebens oförmåga i buren visades upp på brutalast möjliga sätt av nuvarande champen Anderson Silva. Det var som ett exempel på något slags teorem om nivåer eller nåt. Typ en boxare som är en nivå över en annan kan göra vad den vill med den sämre motståndaren. Jag säger nu inte att Terry Martin är så mycket bättre än Chris Leben, jag säger bara att när Chris bangar med honom så kommer han knockas.
Martin på TKO / KO i första ronden.
Nate Diaz vs Junior Assuncao
Här vet jag ju för lite om Junior för att kunna dra några egna särskilt genomtänkta slutsatser. Nate såg inte så bra ut mot Gamburyan i finalen på TUF 5, han vann ju i praktiken på att armenierns axel gick sönder, innan det måste man nog säga att han förlorade matchen. Jag gissar att Junior är en BJJ-kille så det här kan bli en teknisk fight på marken med submissionförsök på submissionförsök. Jag hoppas på en grotesk hög med armar och ben som fäktar runt efter något grepp i femton minuter. Det blir ju alltid roligt. Jag går på han jag känner till, Nate Diaz på decision efter tre ronder.
Pete Sell vs Nate Quarry
Oooh, kvällens fight! Eller tja, inte riktigt alltså, men intressant är den i allra högsta grad. Nate Quarry blev lite hypad på första säsongen av TUF men bröt ett ben i foten och fick inte fullfölja. Han stannade dock kvar som extracoach och blev mycket omtyckt. Sen kom han tillbaka från skadan och började knocka folk till höger och vänster, om än tveksamt motstånd och vid ett tillfälle tack vare ett tveksamt domslut. Mot just Pete Sell. Den ökände Cecil Peoples hoppade på de bägge liggande kombattanterna och situationen var väldigt obekväm. Till slut var det ändå så att matchen stoppats till fördel för Nate. Efter allt detta fick han hur som helst en titelmatch mot dåvarande mästaren Rich Franklin. Kanske gick det lite för fort, kanske fanns det helt enkelt inga vettiga motståndare för Rich att möta vid tillfället. Nate var inte redo för motståndet alls utan blev utklassad stående och brutalt knockad. Det var i november 2005, snart två år sedan. En hel del har hänt sen dess och jag frågade mig själv för några månader sen vad som egentligen hände med Quarry efter den matchen. Det visade sig efter lite research att han fått ett allvarligt ryggproblem och opererat sig och rehabiliterat sig väldigt länge. Han har även brutit med Team Quest och tydligen är det inte enbart varma känslor mellan dem längre.
Vem vinner matchen? Jag tror på Pete Sell enbart för att han varit aktiv - Nate borde rimligtvis drabbas av bur-rost när han fightas ikväll. Pete Sell via TKO i andra ronden. Mina rondsiffror är tagna ur luften. Det är ingen ursäkt, det är skälet till att de inte kommer stämma för fem öre.
Resterande matcher i korthet:
Edilberto Crocota vs Luke Cummo
Crocota blev sjukt knockad i sin första match och Cummo har verkligen börjat ta för sig, senast knockade han Josh Haynes silly. Josh såg dock ut som ett lik och fightades ungefär som man kan tänka sig att ett lik skulle göra: med ansiktet som försvar och anfall. Ta alla slag i ansiktet och hoppas motståndaren får in likbakterier i sår på sina egna händer och dör inom femton minuter. Typ. Men jag tror på Cummo, en kille som dricker sitt eget piss kan inte vara dålig. Cummo på TKO i tredje.
Leonard Garcia vs Cole Miller
Leonard Garcia var med i Fight of the Night mot Roger Huerta för en tid sedan och är nu tillbaka igen. Cole Miller medverkade i säsong fem av TUF. Cole har visat potential och driv, men vad ska man säga om en kille som tar en match mot Roger Huerta med några dagars varsel och sen håller full tid och dessutom bjuder upp till rejäl kamp? Jag tror Leonard Garcia via jättepung... eller via domslut efter tre ronder kanske.
Joe Veres vs Gray Maynard
Jag vet inte så mycket om Joe Veres (ingenting) och det jag vet om Gray Maynard är att han knockade sig själv nyligen och hävdade att han var helt glasklar när man på reprisen som han kommenterade tydligt ser hela kroppen sjunka ihop till en säck. Gray Maynard är väldigt endimensionell, eller har varit hittills - den här matchen kanske kan visa på en trick-säck som är mer välfylld, kan man hoppas. Jag tror att matchen inte visas. Jag har ingen uppfattning om vem som kommer vinna.
Kuniyoshi Hironaka vs Thiago Alves
Ooh, ganska spännande faktiskt. Kuniyoshi vet jag inget om förutom att han mött några rätt kända fighters. Och vunnit i flera fall. Thiago har mest slagits i UFC och har varit framgångsrik. Han har dock förlorat matcher och har varit avstängd för något slags doping (kokain tror jag) så vi får se vad som händer. Jag tror lite på crazy japan i den här matchen, Hironaka via sub i andra.
Dustin Hazelett vs Jonathan Goulet
Goulet är en sån där fighter som ser bra ut i andra organisationer men blir knockad i UFC. Jag är tveksam till att han kommer vara framgångsrik, mycket frisyr men lite bang för pengarna. Dustin är lite up-and-coming, jag tror han kommer submitta Goulet i första ronden på något fatalt misstag. Vi får se, men Hazelett via sub i första alltså.
Tja, det var det. Återkommer efter galan med mina resultat. Återkommer också med en preview på UFC 76: Knockout.
Mitt stora problem är ju att min blogg saknar tema och profil och bara är en samling slumpmässigt struntsnack utslängt utan mening i cyberrymden. Mest har jag ju raljerat kring DN- och SvD-artiklar vilket ju inte precis är ett tema. Eller såklart, "anmärka på vad andra tycker och tänker" är ju ett tema. Men man kanske tröttnar snabbt på det?
Ett tema här i livet jag inte tröttnat på ännu är fighting. Eller Mixed Martial Arts som det ju heter men som ingen förstår vad det är...
Senast var jag ju på UFC 75 i London, en väldigt trevlig upplevelse. Ska man vara helt ärlig började jag dock förstå varför publiken buar när de hamnar på marken i UFC - man har otroligt svårt att se vad som försiggår då, vilka tekniker som används och vem som gör vad. Kan man inte se det blir det tråkigt och då kan man ju bua, det är ju lite roligare.
Men stående gick det bra att se. Good fun!
Nu ikväll går UFC Fight Night av stapeln igen och det är ett antal spännande fighter på kortet som jag vill se och som jag tror kan vara mycket underhållande. Jag väljer generellt att skriva mer om fighter där jag anser mig veta mer om de som slåss än det jag kan slå upp på Sherdogs Fightfinder - vet jag mindre blir det kortare och mer allmänt.
Kenny Florian vs Din Thomas
Kenny Florian gick till final första säsongen av The Ultimate Fighter och jag var rejält underimponerad av honom hela tiden, bara det att den säsongen så tävlade han i mellanviktsdivisionen, 185 lbs - numer kör han på sin mer "naturliga" vikt 155 lbs, det är ändå 13 kg i skillnad. Jag fortsatte vara sådär halft oimponerad när han fick möta Sean Sherk om lättviktstiteln, många hänvisade till att han överlevde fem ronder mot Sean Sherk - det känns som om fler klarat av det, även om mer än hälften av Seans vinster varit via TKO eller sub. Och att överleva men samtidigt bli fullkomligt dominerad, betyder det så mycket?
Sen efter det så har Kenny vunnit två raka. En mot Dokonjonosuke Mishima och även mot Alvin Robinson och i den senaste fajten, den mot Robinson, såg Kenny riktigt bra ut. Men jag har aldrig sett Robinson fightas tidigare så det är svårt att dra några stora slutsatser. Mishima är åtminstone numer en b-nivå-fighter. Så av det senaste vi sett så har han alltså gått fem ronder mot the champ, vunnit över en japansk so-so och vunnit över en brasiliansk nykomling (i UFC). Don't believe the hype! UFC överhypar sina fighters hårt i alla lägen så om man lyssnar på hälften de kläcker ur sig kan man omöjligen skaffa sig en vettig bild av vem som har övertaget i en fight.
Tittar man på de här killarnas historik i buren så tycker jag att det ser ut som att Kenny är mindre erfaren och förlorar mot de som är riktigt bra. Din Thomas förluster är mot riktigt bra motstånd i stor utsträckning och han har mycket lång erfarenhet av att fightas. Jag tror på Din Thomas i den här matchen - men återigen är det här ju en stor chans för Kenny att visa om han är så driven och så motiverad som alla säger, jobbar han verkligen så hårt på sina svaga sidor som det sägs och även, ger det resultat? Det får vi se imorgon men jag tror alltså på Din Thomas via TKO. Vilken rond säger jag inte.
Chris Leben vs Terry Martin
Terry Martin snackar snacket och Chris Leben hävdar att han inte är så mycket för sådant. Right. Chris Leben snackar mycket och när andra snackar tillbaka ballar han ur. Leben gjorde just detta under säsong ett av TUF, han vann dock vissa sympatier där. En av alla dessa fighters som kan gå ut efter en skittråkig match och prata om hur de alltid levererar roliga matcher till fansen - det är helt enkelt inte sant. Riktigt stora matcher innehåller även skicklighet vilket Leben besitter i alldeles för liten utsträckning. Han har ganska dålig boxning i bagaget, en del pratar om hans brottning men jag vet inte vad vi sett av den. Hans BJJ är jag inte heller imponerad av.
Terry Martin å andra sidan säger att han har power i händerna och han har power i händerna. Två raka knockar i UFC efter att nästan ha dött själv (långt ifrån) i en tidig match mot James Irvin (flygande knän kanske borde förbjudas?) talar för att hans power är sann.
Chris Lebens oförmåga i buren visades upp på brutalast möjliga sätt av nuvarande champen Anderson Silva. Det var som ett exempel på något slags teorem om nivåer eller nåt. Typ en boxare som är en nivå över en annan kan göra vad den vill med den sämre motståndaren. Jag säger nu inte att Terry Martin är så mycket bättre än Chris Leben, jag säger bara att när Chris bangar med honom så kommer han knockas.
Martin på TKO / KO i första ronden.
Nate Diaz vs Junior Assuncao
Här vet jag ju för lite om Junior för att kunna dra några egna särskilt genomtänkta slutsatser. Nate såg inte så bra ut mot Gamburyan i finalen på TUF 5, han vann ju i praktiken på att armenierns axel gick sönder, innan det måste man nog säga att han förlorade matchen. Jag gissar att Junior är en BJJ-kille så det här kan bli en teknisk fight på marken med submissionförsök på submissionförsök. Jag hoppas på en grotesk hög med armar och ben som fäktar runt efter något grepp i femton minuter. Det blir ju alltid roligt. Jag går på han jag känner till, Nate Diaz på decision efter tre ronder.
Pete Sell vs Nate Quarry
Oooh, kvällens fight! Eller tja, inte riktigt alltså, men intressant är den i allra högsta grad. Nate Quarry blev lite hypad på första säsongen av TUF men bröt ett ben i foten och fick inte fullfölja. Han stannade dock kvar som extracoach och blev mycket omtyckt. Sen kom han tillbaka från skadan och började knocka folk till höger och vänster, om än tveksamt motstånd och vid ett tillfälle tack vare ett tveksamt domslut. Mot just Pete Sell. Den ökände Cecil Peoples hoppade på de bägge liggande kombattanterna och situationen var väldigt obekväm. Till slut var det ändå så att matchen stoppats till fördel för Nate. Efter allt detta fick han hur som helst en titelmatch mot dåvarande mästaren Rich Franklin. Kanske gick det lite för fort, kanske fanns det helt enkelt inga vettiga motståndare för Rich att möta vid tillfället. Nate var inte redo för motståndet alls utan blev utklassad stående och brutalt knockad. Det var i november 2005, snart två år sedan. En hel del har hänt sen dess och jag frågade mig själv för några månader sen vad som egentligen hände med Quarry efter den matchen. Det visade sig efter lite research att han fått ett allvarligt ryggproblem och opererat sig och rehabiliterat sig väldigt länge. Han har även brutit med Team Quest och tydligen är det inte enbart varma känslor mellan dem längre.
Vem vinner matchen? Jag tror på Pete Sell enbart för att han varit aktiv - Nate borde rimligtvis drabbas av bur-rost när han fightas ikväll. Pete Sell via TKO i andra ronden. Mina rondsiffror är tagna ur luften. Det är ingen ursäkt, det är skälet till att de inte kommer stämma för fem öre.
Resterande matcher i korthet:
Edilberto Crocota vs Luke Cummo
Crocota blev sjukt knockad i sin första match och Cummo har verkligen börjat ta för sig, senast knockade han Josh Haynes silly. Josh såg dock ut som ett lik och fightades ungefär som man kan tänka sig att ett lik skulle göra: med ansiktet som försvar och anfall. Ta alla slag i ansiktet och hoppas motståndaren får in likbakterier i sår på sina egna händer och dör inom femton minuter. Typ. Men jag tror på Cummo, en kille som dricker sitt eget piss kan inte vara dålig. Cummo på TKO i tredje.
Leonard Garcia vs Cole Miller
Leonard Garcia var med i Fight of the Night mot Roger Huerta för en tid sedan och är nu tillbaka igen. Cole Miller medverkade i säsong fem av TUF. Cole har visat potential och driv, men vad ska man säga om en kille som tar en match mot Roger Huerta med några dagars varsel och sen håller full tid och dessutom bjuder upp till rejäl kamp? Jag tror Leonard Garcia via jättepung... eller via domslut efter tre ronder kanske.
Joe Veres vs Gray Maynard
Jag vet inte så mycket om Joe Veres (ingenting) och det jag vet om Gray Maynard är att han knockade sig själv nyligen och hävdade att han var helt glasklar när man på reprisen som han kommenterade tydligt ser hela kroppen sjunka ihop till en säck. Gray Maynard är väldigt endimensionell, eller har varit hittills - den här matchen kanske kan visa på en trick-säck som är mer välfylld, kan man hoppas. Jag tror att matchen inte visas. Jag har ingen uppfattning om vem som kommer vinna.
Kuniyoshi Hironaka vs Thiago Alves
Ooh, ganska spännande faktiskt. Kuniyoshi vet jag inget om förutom att han mött några rätt kända fighters. Och vunnit i flera fall. Thiago har mest slagits i UFC och har varit framgångsrik. Han har dock förlorat matcher och har varit avstängd för något slags doping (kokain tror jag) så vi får se vad som händer. Jag tror lite på crazy japan i den här matchen, Hironaka via sub i andra.
Dustin Hazelett vs Jonathan Goulet
Goulet är en sån där fighter som ser bra ut i andra organisationer men blir knockad i UFC. Jag är tveksam till att han kommer vara framgångsrik, mycket frisyr men lite bang för pengarna. Dustin är lite up-and-coming, jag tror han kommer submitta Goulet i första ronden på något fatalt misstag. Vi får se, men Hazelett via sub i första alltså.
Tja, det var det. Återkommer efter galan med mina resultat. Återkommer också med en preview på UFC 76: Knockout.
2007-09-06
Rektorn som skapar rasism
Nu har det hänt igen. Jag trodde PK-idiotin dog ut på 90-talet men nu, 15 år efter kränkningen vi blev utsatta för i Botvidsgymnasiet så tar en rektor och sätter på sig idiotmössan.
En rektor har förbjudit elever att ha på sig landslagströjor på skolfotot. Skälet?
"Den som ser fotot kan betrakta det som en politisk manifestation".
Det är klart att den som ser fotot kan betrakta det så. Om han är lika dum i huvudet som rektorn på skolan, Pär Blondell. Han skyddar alltså någon annan, helt okänd person som inte finns, från att uppleva något som inte är en politisk manifestation som just en politisk manifestation för att..?
Det är ju den frågan som kvarstår, om nu nåt egghead får för sig att svenska fotbollslandslagets tröjor är representativa för rasism och främlingsfientlighet... hur gör vi då när det är fotbolls-VM? Tror och anser denna rektor på fullt allvar att kopplingen kan göras?
Eller är han bara rädd att det ska bli muslimska kravaller för att profeten inte hyllas på varje bild?
Mitt svar är ja. Det här är en PK-skraj rektor utan ryggrad. Han vill i förväg förhindra konfrontationer och kravaller - se det här citatet ur artikeln:
"Men beslutet var lätt att fatta, tycker Blondell, inte minst för pojkarnas egen skull. När skolkatalogen sprids i Malmöområdet skulle rykten enligt rektorn annars kunna gå om 'rasisterna från Klagshamn' fastän det inte alls var så tonåringarna själva menade."
Jag skulle vilja läsa citaten som det där stycket i artikeln var baserat på. Han ser en händelsekedja där "skolkatalogen sprids" i Malmöområdet som är tätt på invandrare och att dessa muslimer direkt skulle uppfatta förekomsten av svenska landslagets tröjor som en politisk manifestation.
Inser rektorn att han själv är rasist och att det han gjort är direkt farligt för integration etc?
Han har tillfredsställt önskningar från människor som inget önskat - invandrarna / muslimerna. De har inte protesterat, de har inte startat upplopp, ingenting. Ändå är det de han tar hänsyn till, fast han säger att det är pojkarna han tänker på - vilket är helt falskt. Han tänker på sig själv och sin position när pöbeln av bindgalna muslimer kommer och kräver ursäkter för skymferna mot profeten.
Men varför skulle muslimer eller någon börja prata om rasisterna från den här skolan - om de inte är rasister? Om de har fotbollslandslagströjor på sig? Jag får inte ihop det. Är invandrarbefolkningen i Malmö så dum att de tolkar alla svenska företeelser som rasism (jag tvivlar stenhårt på det) eller är det PK-maffian som representerar dumheten här?
Att ha på sig en fotbollströja kan tolkas som en politisk manifestation. Eller som att man gillar svenska landslaget. Vilket verkar troligast?
Och nu till den stora faran. Jag har skrivit om det förr: jag fick inte sjunga nationalsången på avslutningen i gymnasiet. Det förbjöd en studierektor med invandrarbakgrund. Detta i Botvidsgymnasiet där invandrartätheten var hög. Avslutningen var istället i full multikulti-mode, fast såklart utan svenska förtecken (eventuellt sjöngs det några andra sånger, jag minns inte, som hade med Sverige att göra) för av nån anledning var det jättefarligt då. Vi protesterade som man ska protestera - vi sjöng nationalsången ändå. Det är en av de sjukaste upplevelser jag har varit med om.
Några år senare läste jag Mustafa Cans reportage i DN om Sverigedemokraterna inför valet nåt år (när har vi val egentligen? minns ju ingenting... 2002?). Han intervjuade då Sverigedemokraternas vice ordförande och frågade honom varför han sökte sig till Sverigedemokraterna. Svaret var att han blivit förbjuden att sjunga nationalsången på avslutningen i skolan.
Att förbjuda nationalsången, flagga och nu fotbollströjorna är förtryck. Förtryck för att blidka en folkgrupp (som inte bett om att bli blidkad utan nog för sin talan bäst själva) framför en annan. Invandrarnas känslor blir viktigare än svenskens känslor och upplevelser. Att få ha sin nationella identitet blir oviktigt - men samtidigt ska alla invandrare studera hemspråk för att behålla sin nationell identitet.
Förstår ni vart jag vill komma? I sin idiotiska iver att "stävja rasism" och "skydda" de här pojkarna så har han skapat mer rasism och mer motsättningar. Ingen invandrare har uttalat sig i fallet, de enda som nämns i artikeln är svenskar. De enda som kommer slå på trumman om det här är Sverigedemokraterna och ND - för nu har man ytterligare ett bevis på att syftet med det mångkulturella samhället är att kväva allt svenskt.
Själv tror jag ju inte på rektorns bullshit - han är helt enkelt rasist själv och paranoid över det och tror att alla invandrare letar efter svepskäl att få attackera och köra ett par fina upplopp på hans skola. Så för säkerhets skull körde han det här racet för att blidka någon... som inte bett om att bli blidkad.
Hur många nya medlemmar kommer ND och SD få de närmaste dagarna? Bra jobbat, din jävla idiot.
Om det enda problemet vi hade med främlingsfientlighet och liknande i Sverige var att man hade landslagströjor på skolkatalogerna, då skulle vi vara klara. Precis som om ifall det värsta problemet vi hade för personer med afrikanskt ursprung i Sverige var nyutgåvan av Tintin i Kongo. Vi skulle helt enkelt inte behöva göra nåt mer.
Men såklart, bägge är viktiga problem, låtom oss ägna oss åt serietidningar och tröjor, det är det stora problemet vi har nu.
En rektor har förbjudit elever att ha på sig landslagströjor på skolfotot. Skälet?
"Den som ser fotot kan betrakta det som en politisk manifestation".
Det är klart att den som ser fotot kan betrakta det så. Om han är lika dum i huvudet som rektorn på skolan, Pär Blondell. Han skyddar alltså någon annan, helt okänd person som inte finns, från att uppleva något som inte är en politisk manifestation som just en politisk manifestation för att..?
Det är ju den frågan som kvarstår, om nu nåt egghead får för sig att svenska fotbollslandslagets tröjor är representativa för rasism och främlingsfientlighet... hur gör vi då när det är fotbolls-VM? Tror och anser denna rektor på fullt allvar att kopplingen kan göras?
Eller är han bara rädd att det ska bli muslimska kravaller för att profeten inte hyllas på varje bild?
Mitt svar är ja. Det här är en PK-skraj rektor utan ryggrad. Han vill i förväg förhindra konfrontationer och kravaller - se det här citatet ur artikeln:
"Men beslutet var lätt att fatta, tycker Blondell, inte minst för pojkarnas egen skull. När skolkatalogen sprids i Malmöområdet skulle rykten enligt rektorn annars kunna gå om 'rasisterna från Klagshamn' fastän det inte alls var så tonåringarna själva menade."
Jag skulle vilja läsa citaten som det där stycket i artikeln var baserat på. Han ser en händelsekedja där "skolkatalogen sprids" i Malmöområdet som är tätt på invandrare och att dessa muslimer direkt skulle uppfatta förekomsten av svenska landslagets tröjor som en politisk manifestation.
Inser rektorn att han själv är rasist och att det han gjort är direkt farligt för integration etc?
Han har tillfredsställt önskningar från människor som inget önskat - invandrarna / muslimerna. De har inte protesterat, de har inte startat upplopp, ingenting. Ändå är det de han tar hänsyn till, fast han säger att det är pojkarna han tänker på - vilket är helt falskt. Han tänker på sig själv och sin position när pöbeln av bindgalna muslimer kommer och kräver ursäkter för skymferna mot profeten.
Men varför skulle muslimer eller någon börja prata om rasisterna från den här skolan - om de inte är rasister? Om de har fotbollslandslagströjor på sig? Jag får inte ihop det. Är invandrarbefolkningen i Malmö så dum att de tolkar alla svenska företeelser som rasism (jag tvivlar stenhårt på det) eller är det PK-maffian som representerar dumheten här?
Att ha på sig en fotbollströja kan tolkas som en politisk manifestation. Eller som att man gillar svenska landslaget. Vilket verkar troligast?
Och nu till den stora faran. Jag har skrivit om det förr: jag fick inte sjunga nationalsången på avslutningen i gymnasiet. Det förbjöd en studierektor med invandrarbakgrund. Detta i Botvidsgymnasiet där invandrartätheten var hög. Avslutningen var istället i full multikulti-mode, fast såklart utan svenska förtecken (eventuellt sjöngs det några andra sånger, jag minns inte, som hade med Sverige att göra) för av nån anledning var det jättefarligt då. Vi protesterade som man ska protestera - vi sjöng nationalsången ändå. Det är en av de sjukaste upplevelser jag har varit med om.
Några år senare läste jag Mustafa Cans reportage i DN om Sverigedemokraterna inför valet nåt år (när har vi val egentligen? minns ju ingenting... 2002?). Han intervjuade då Sverigedemokraternas vice ordförande och frågade honom varför han sökte sig till Sverigedemokraterna. Svaret var att han blivit förbjuden att sjunga nationalsången på avslutningen i skolan.
Att förbjuda nationalsången, flagga och nu fotbollströjorna är förtryck. Förtryck för att blidka en folkgrupp (som inte bett om att bli blidkad utan nog för sin talan bäst själva) framför en annan. Invandrarnas känslor blir viktigare än svenskens känslor och upplevelser. Att få ha sin nationella identitet blir oviktigt - men samtidigt ska alla invandrare studera hemspråk för att behålla sin nationell identitet.
Förstår ni vart jag vill komma? I sin idiotiska iver att "stävja rasism" och "skydda" de här pojkarna så har han skapat mer rasism och mer motsättningar. Ingen invandrare har uttalat sig i fallet, de enda som nämns i artikeln är svenskar. De enda som kommer slå på trumman om det här är Sverigedemokraterna och ND - för nu har man ytterligare ett bevis på att syftet med det mångkulturella samhället är att kväva allt svenskt.
Själv tror jag ju inte på rektorns bullshit - han är helt enkelt rasist själv och paranoid över det och tror att alla invandrare letar efter svepskäl att få attackera och köra ett par fina upplopp på hans skola. Så för säkerhets skull körde han det här racet för att blidka någon... som inte bett om att bli blidkad.
Hur många nya medlemmar kommer ND och SD få de närmaste dagarna? Bra jobbat, din jävla idiot.
Om det enda problemet vi hade med främlingsfientlighet och liknande i Sverige var att man hade landslagströjor på skolkatalogerna, då skulle vi vara klara. Precis som om ifall det värsta problemet vi hade för personer med afrikanskt ursprung i Sverige var nyutgåvan av Tintin i Kongo. Vi skulle helt enkelt inte behöva göra nåt mer.
Men såklart, bägge är viktiga problem, låtom oss ägna oss åt serietidningar och tröjor, det är det stora problemet vi har nu.
2007-09-05
Verklighetsbaserat Levande och kaffe
Oj vad sugen jag var på kaffe i morse. Kaffekoppen fick representera något slags nystart, fri vilja, fri vilja från mig själv kanske? Alltså varför vill jag bestämma en regel och sen bryta mot den? Ganska konstigt. Jag spenderade en stor del av resan till jobbet med att tänka på latten de säljer för 20 kr på cafét här. Jag vill ha mjölken och koffeinet, jag ville känna smaken.
Sen när jag kom fram köpte jag bara en frukostmacka och en drickyoghurt och gick och jobbade istället. För verkligheten är att jag inte behöver dricka kaffe utan snarare behöver sova bättre om nätterna. Och lägga mig tidigare. Och gå upp tidigare.
Men kaffet och att bryta mot regeln-beteendet är intressant. Jag sätter upp ett förbehåll för mig själv och sen demonstrerar jag mitt oberoende genom att bryta mot det när ett litet sug eller liknande sätter in - eller är det helt enkelt det jag rationaliserar mitt beteende med i hjärnan, att jag gömmer mig bakom flera lager av självbedrägeri? Förmodligen.
Jag har läst mycket om medveten närvaro och hållit på en del med kognitiva idéer som verktyg för förändring. Mycket av det jag läst angående detta handlar om att acceptera saker som de är, acceptans.
Våra största problem uppstår när vi vägrar möta sanningen, det som så populärt kallas verklighetsflykt. Först när vi accepterar verkligheten som den är, utan att döma, kan vi förändras och / eller gå vidare. Detta gäller inte enbart extremer såsom missbruk utan det mesta i livet. Man måste acceptera att man inte är i form innan man kan komma i form på riktigt.
Jag måste acceptera att jag inte har dålig karaktär eller någonting utan att jag på nåt sjukt vis protesterar och gör uppror mot mig själv genom att dricka kaffe under ett uppehåll och så vidare. Eller vad fan det nu är som rör sig i huvudet på mig.
Det kan vara ganska svårt att acceptera något utan att vara helt hundra på vad det är man ska acceptera...
Jag skulle vilja kalla detta förhållningssätt för att idka Verklighetsbaserat Levande. Ett sätt att leva baserat på verkligheten, centrerat kring acceptans och medveten närvaro. Kanske kan jag bli 2000-talets främsta livsstilsguru? Hmm, just det, först måste man bli framgångsrik, sen kan man lura folk på pengar. Jag återkommer när mina framgångar är mer påtagliga.
Sen när jag kom fram köpte jag bara en frukostmacka och en drickyoghurt och gick och jobbade istället. För verkligheten är att jag inte behöver dricka kaffe utan snarare behöver sova bättre om nätterna. Och lägga mig tidigare. Och gå upp tidigare.
Men kaffet och att bryta mot regeln-beteendet är intressant. Jag sätter upp ett förbehåll för mig själv och sen demonstrerar jag mitt oberoende genom att bryta mot det när ett litet sug eller liknande sätter in - eller är det helt enkelt det jag rationaliserar mitt beteende med i hjärnan, att jag gömmer mig bakom flera lager av självbedrägeri? Förmodligen.
Jag har läst mycket om medveten närvaro och hållit på en del med kognitiva idéer som verktyg för förändring. Mycket av det jag läst angående detta handlar om att acceptera saker som de är, acceptans.
Våra största problem uppstår när vi vägrar möta sanningen, det som så populärt kallas verklighetsflykt. Först när vi accepterar verkligheten som den är, utan att döma, kan vi förändras och / eller gå vidare. Detta gäller inte enbart extremer såsom missbruk utan det mesta i livet. Man måste acceptera att man inte är i form innan man kan komma i form på riktigt.
Jag måste acceptera att jag inte har dålig karaktär eller någonting utan att jag på nåt sjukt vis protesterar och gör uppror mot mig själv genom att dricka kaffe under ett uppehåll och så vidare. Eller vad fan det nu är som rör sig i huvudet på mig.
Det kan vara ganska svårt att acceptera något utan att vara helt hundra på vad det är man ska acceptera...
Jag skulle vilja kalla detta förhållningssätt för att idka Verklighetsbaserat Levande. Ett sätt att leva baserat på verkligheten, centrerat kring acceptans och medveten närvaro. Kanske kan jag bli 2000-talets främsta livsstilsguru? Hmm, just det, först måste man bli framgångsrik, sen kan man lura folk på pengar. Jag återkommer när mina framgångar är mer påtagliga.
2007-09-04
Vadet är placerat
My main man Quinton Jackson kommer klara av det, det är jag helt säker på. Eller njae. Men jag tror han kommer slå Dan Henderson på lördag, jag tror det så mycket att jag nyss satsade $218 på att han kommer vinna. Oddsen var inte svinbra men planen är enkel: vinner jag så är det bra och då kommer jag jobba hårt på att få ut mina pengar från Bodog som verkar vara på väg att gå i konken typ. Förlorar jag är alla mina pengar borta och jag kan helt enkelt glömma att jag någonsin ens haft ett Bodogkonto - och börja gambla MMA på andra bettingsajter. Enda anledningen till att jag ens reggade mig på Bodog var för att kunna göra tripplar och sånt på MMA, vilket jag fick intrycket av att man kunde (mest för att man kunde det - men i sista steget på bettningen så sparkade systemet bakut och berättade att det fick man inte). Nu har det ju i efterhand visat sig att det var lätt att sätta in pengar - men sjukt svårt att få ut pengar. Åh, om jag bara använt MoneyBookers från början, då hade min vinst på Quintons förra match varit i min ficka nu.
Eller kanske hade jag redan hunnit spendera pengarna? Låt mig tänka... Hmmm...
Eller kanske hade jag redan hunnit spendera pengarna? Låt mig tänka... Hmmm...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
