Igår morse så gick jag upp från tvärbanan på väg med jobbet med en irriterande snorighet i näsan. När jag har en irriterande snorighet brukar jag ibland göra en vasaloppssnytning, detta eftersom jag absolut aldrig tänker springa omkring med några jävla näsdukar i fickan (säger jag nu - skillnad blir det sen när jag får barn...). En vasaloppssnytning är helt enkelt att man fräser där man står, med kraft för att inte få allt snor i skägget (vilket förstås är mer vasalopp än nånting annat) och sen går man about one's business. Sen torkar man sig med the back of the hand och sen stoppar man handen i fickan och låtsas som ingenting. Bra i alla lägen för alla att kunna.
Max tio sekunder efter att jag gjort det kommer en kollega upp bakom mig och tar tag i mig och säger "Hej!". Skönt. Hon gjorde ingen notis om detta så jag hoppas att hon inte märkte något - det finns inget farligare än att sticka ut på jobbet.
Livslärdom.
Visar inlägg med etikett betraktelser. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett betraktelser. Visa alla inlägg
2008-09-12
2008-08-28
Vi har långt kvar - inte
Läste idag på nån ekonomisajt att personalchefer alltjämt ratar småbarnsmammor.
Tydligen väljer 10 procent av personalcheferna bort småbarnsmammor i sin rekrytering, något som kan ses som problematiskt (jag gör det). TCOs samhällspolitiska chef (what?) Roger Mörtvik säger angående utvecklingen:
"Det är djupt oroväckande och vi har långt kvar. De arbetsgivare som ratar personal bara för att de har småbarn gör ett stort misstag. Nästan alla passerar ju någon gång i livet den ålder när man får barn. Dessutom handlar det om en arbetskraft som är kompetent och ung och får andra erfarenheter, föräldraskapet"
Finn fem fel? Tilläggsfakta är förstås att 2005 så var det 25% av personalcheferna som ratade småbarnsmammor. Så på tre år har siffran gått från en fjärdedel till en tiondel. Långt kvar? Tio procent av arbetsgivarna är ju en sjukt låg siffra om det för tre år sen var 25%! Utvecklingstakten är ju otrolig hög då, hastigheten, dvs det enda som egentligen är intressant, är vansinnigt hög. Faktum är att utvecklingen är TVÄRTEMOT djupt oroväckande, den är DJUPT GLÄDJANDE! Eller har jag fattat saken fel?
1. Vi har ett dåligt läge vid ett tillfälle i tiden (25%)
2. Vi har ett bättre läge tre år senare (10%)
Kurvan pekar åt rätt håll och dess lutning är underbar. Fantastic!
Det här är nulägesproblemet och oförmågan hos människan att se att saker och ting förbättras. Och medias tendens att typiskt fokusera på det negativa.
Tydligen väljer 10 procent av personalcheferna bort småbarnsmammor i sin rekrytering, något som kan ses som problematiskt (jag gör det). TCOs samhällspolitiska chef (what?) Roger Mörtvik säger angående utvecklingen:
"Det är djupt oroväckande och vi har långt kvar. De arbetsgivare som ratar personal bara för att de har småbarn gör ett stort misstag. Nästan alla passerar ju någon gång i livet den ålder när man får barn. Dessutom handlar det om en arbetskraft som är kompetent och ung och får andra erfarenheter, föräldraskapet"
Finn fem fel? Tilläggsfakta är förstås att 2005 så var det 25% av personalcheferna som ratade småbarnsmammor. Så på tre år har siffran gått från en fjärdedel till en tiondel. Långt kvar? Tio procent av arbetsgivarna är ju en sjukt låg siffra om det för tre år sen var 25%! Utvecklingstakten är ju otrolig hög då, hastigheten, dvs det enda som egentligen är intressant, är vansinnigt hög. Faktum är att utvecklingen är TVÄRTEMOT djupt oroväckande, den är DJUPT GLÄDJANDE! Eller har jag fattat saken fel?
1. Vi har ett dåligt läge vid ett tillfälle i tiden (25%)
2. Vi har ett bättre läge tre år senare (10%)
Kurvan pekar åt rätt håll och dess lutning är underbar. Fantastic!
Det här är nulägesproblemet och oförmågan hos människan att se att saker och ting förbättras. Och medias tendens att typiskt fokusera på det negativa.
2008-08-20
Få dina prioriteter rätt, maan!
Min far ringde just. Han gick igår genom sin andra höftledsoperation där han bytte den konstgjorda höftled han opererat in för något år sen eftersom den glappade. Han är lite till åren nu och lät rätt sliten, rosslande, som om han låg för döden. Morfinet tickade i hjärnan och jag har inte pratat med honom på tre dagar eftersom han åkte in i måndags för att ligga inne. Jag har inte direkt varit nervös men han lät riktigt risig nu...
Så det är skönt att veta att han ringer för att berätta att han mår ok. Eller?
- Hallå!
- Hej (rossel)
- Hur mår du?
- Lite snurrig i kolan och svag men det ordnar sig... skulle bara ringa och säga att du måste kolla på TV 16:20, Usain Bolt i 200-metersfinalen, det blir grejer det.
Ööh. Tack. Det gäller att veta vad som är viktigast i livet. Nu måste jag kolla på finalen ifall farsan dör - då vet jag att vi delade nåt innan han lämnade oss i alla fall...
Så det är skönt att veta att han ringer för att berätta att han mår ok. Eller?
- Hallå!
- Hej (rossel)
- Hur mår du?
- Lite snurrig i kolan och svag men det ordnar sig... skulle bara ringa och säga att du måste kolla på TV 16:20, Usain Bolt i 200-metersfinalen, det blir grejer det.
Ööh. Tack. Det gäller att veta vad som är viktigast i livet. Nu måste jag kolla på finalen ifall farsan dör - då vet jag att vi delade nåt innan han lämnade oss i alla fall...
2008-08-07
Back on the juice!
Juice brukar i träningssammanhang betyda steroider (i USA) och nej, jag tar inte steroider, jag har heller inte börjat dricka juice igen - snarare tvärtom! Jag har återgått till min LCHF-diet som varit lite på the backburner på grund av olika omständigheter. En av dem är att socker är gott.
Det är svårt att avstå från att "unna sig" en glass när man har tråkigt en torsdagkväll, särskilt om man har Ben and Jerry på besök. Det är svårt att tacka nej till pasta om man är i Italien en vecka - och det kommer jag aldrig göra heller. Det är svårt att orka laga mat som inte är baserad på potatis, ris och pasta och vitt bröd... utan istället smör, fett, grädde, protein och grönsaker.
Men det går. Det var dock riktigt obehagligt den här gången att göra transitionen, jag fastnade i en obehaglig depressionsspiral där jag började grina utan någon vettig anledning och kände som att jag aldrig skulle bli glad igen. Allt kändes helt kass och enda gångerna jag upplevt det tidigare var... när jag åt massor med pepparkaksdeg vid jul, hela systemet ballade ur då och jag bara började gråta.
Kan det vara dopaminet som fuckar ur på grund av sockerkonsumtionen? Hur som helst så är det en av de större vinsterna jag upplevt med LCHF, jämnare humör, jämnare energi. Under den här första veckan var jag också oerhört trött, hela tiden, kan kanske ha varit något förstadie innan ketos inträffade. Nu är jag där igen, jämn energi i kroppen, jämnt humör och ork att träna och göra saker. Fantastic.
Jag har gått ner 2 kg på en vecka - förmodligen mest vätska (har kissat ofantliga mängder) vilket är helt i enlighet med hur det brukar vara. Matchvikt 83 kg - bara 18 kvar till mitt mål på 65... inte. Jag har ingen målvikt, jag tror bara att den här kosten är bra för mig. Jag gillar den. Det känns skönt att vända matföretagens bullshit ryggen och bara ha en enkel regel för vad jag äter: naturligt och fett. Så få tillsatser som möjligt (Coca-Cola Zeron vid min sida just nu är dock en stor synd, aspartam is gonna kill my brain), gärna ekologiskt. Jag tänker inte säga att jag tror att allt som finns i all mat är farligt - jag bara undrar vad poängen är med transfetter, tillsatser, lightprodukter och så vidare. Det finns ingen. Allt i färdigmaten, snabbmaten, godiset, läsken, gräddprodukterna (Keldas olika gräddsorter med minst 5 tillsatser vardera utöver grädde), halvfabrikaten (Keldas fisksoppa med 0,2% fisk) handlar om att tjäna pengar. Det finns ingen ondska i det och det kanske inte ens är farligt. Men jag äter hellre riktig fisk, riktigt kött, riktig grädde, riktigt smör och så vidare. Är du rädd för fett? Ät riktigt fett - men mindre. Är du rädd för socker - ät mindre raffinerat socker och ät en frukt om du ändå vill ha socker naturligt. Ät inte mat som ska låtsas vara något den inte är för att slippa äta maten du egentligen vill äta.
Då blir det ju lite som vegetarianer som äter köttliknande produkter. Retarded.
Det är svårt att avstå från att "unna sig" en glass när man har tråkigt en torsdagkväll, särskilt om man har Ben and Jerry på besök. Det är svårt att tacka nej till pasta om man är i Italien en vecka - och det kommer jag aldrig göra heller. Det är svårt att orka laga mat som inte är baserad på potatis, ris och pasta och vitt bröd... utan istället smör, fett, grädde, protein och grönsaker.
Men det går. Det var dock riktigt obehagligt den här gången att göra transitionen, jag fastnade i en obehaglig depressionsspiral där jag började grina utan någon vettig anledning och kände som att jag aldrig skulle bli glad igen. Allt kändes helt kass och enda gångerna jag upplevt det tidigare var... när jag åt massor med pepparkaksdeg vid jul, hela systemet ballade ur då och jag bara började gråta.
Kan det vara dopaminet som fuckar ur på grund av sockerkonsumtionen? Hur som helst så är det en av de större vinsterna jag upplevt med LCHF, jämnare humör, jämnare energi. Under den här första veckan var jag också oerhört trött, hela tiden, kan kanske ha varit något förstadie innan ketos inträffade. Nu är jag där igen, jämn energi i kroppen, jämnt humör och ork att träna och göra saker. Fantastic.
Jag har gått ner 2 kg på en vecka - förmodligen mest vätska (har kissat ofantliga mängder) vilket är helt i enlighet med hur det brukar vara. Matchvikt 83 kg - bara 18 kvar till mitt mål på 65... inte. Jag har ingen målvikt, jag tror bara att den här kosten är bra för mig. Jag gillar den. Det känns skönt att vända matföretagens bullshit ryggen och bara ha en enkel regel för vad jag äter: naturligt och fett. Så få tillsatser som möjligt (Coca-Cola Zeron vid min sida just nu är dock en stor synd, aspartam is gonna kill my brain), gärna ekologiskt. Jag tänker inte säga att jag tror att allt som finns i all mat är farligt - jag bara undrar vad poängen är med transfetter, tillsatser, lightprodukter och så vidare. Det finns ingen. Allt i färdigmaten, snabbmaten, godiset, läsken, gräddprodukterna (Keldas olika gräddsorter med minst 5 tillsatser vardera utöver grädde), halvfabrikaten (Keldas fisksoppa med 0,2% fisk) handlar om att tjäna pengar. Det finns ingen ondska i det och det kanske inte ens är farligt. Men jag äter hellre riktig fisk, riktigt kött, riktig grädde, riktigt smör och så vidare. Är du rädd för fett? Ät riktigt fett - men mindre. Är du rädd för socker - ät mindre raffinerat socker och ät en frukt om du ändå vill ha socker naturligt. Ät inte mat som ska låtsas vara något den inte är för att slippa äta maten du egentligen vill äta.
Då blir det ju lite som vegetarianer som äter köttliknande produkter. Retarded.
2008-08-05
Virrigt värre om pedofiler som finns "i buskarna"
Allt om barn. Tänkte en gång skriva en artikel om vad jag tycker om den sajten (det är mycket skvaller och crap) men gav upp för jag insåg att gnäll om medier är ointressant.
Men Isabelle Halling slog an en nerv hos mig idag, pedofilskräcksnerven. Pedofilerna finns överaaaallt, varning varning.
Först måste vi ha klart för oss att jag inte gillar pedofiler. Det är viktigt för i dagens Sverige så är det så att om man inte vill bränna pedofiler på bål och införa barn-burka-tvång så ÄR man pedofil själv. Jag föredrar dock könsmogna kvinnor.
Hur som helst. Pedofiler är sexuellt attraherade av barn och ingen mardröm kan vara större för en förälder än att barnet blir kidnappat och våldtaget och mördat av en pedofil (se Engla-fallet t.ex.). Så hur löser vi "problemet"?
Definiera problemet. Problemet är att vi är rädda för pedofiler i varje buske:
"Men nu är det sommar och andra farligheter lurar i buskarna. Var ska man egentligen sätta gränsen då? Vi var ett gäng som skulle gå och bada i Stockholm och fick höra att det är nakenbadsförbud för de små, samt att man inte fick fota på badområdet. Tydligen har det varit incidenter med att folk har försökt plåta nakna barn."
Vem fick hon "höra" att det var nakenbadsförbud för små ifrån? En hjärndöd person med knappt kännbar puls? En person som drar sina djupare tankar rakt ur röven (Livsmedelsverket kanske? De drar de mesta ur sina kollektiva rövar)? Var "hör" man egentligen saker och vad brukar man kalla bullshit som folk drar ur röven? Just det, hörsägen, inget av värde alltså.
Man fick inte fota heller. Enligt vem? Satt det en skylt? Gäller inte svensk lag längre?
Incidenter med att folk försökt plåta nakna barn? Min röv det har varit det. Troligaste incidenten: Man med kamera fotar Stockholms fantastiska miljöer. Paranoid psykopat som endast läser Aftonbladet och Expressen försöker mörda fotografen som är helt oskyldig samtidigt som han / hon (förmodligen en han påhejad av en hysterisk kedjerökande konsumkassörska med IQ "jag bygger Sverige") skriker "pedofilfotograf, pedofilfotograaaaf".
Återigen FUCKING JÄVLA HÖRSÄGEN!
"Självfallet är det inte okej att fota barn eller vuxna för den delen och lägga ut det på nätet."
BZZZZT, WROOONG! Det är inte olagligt att göra någotdera - dock kan det tolkas som ofredande om man är naken eller nåt liknande men generellt råder inget förbud - hur kan annars paparazzis klara sig hela tiden? Och varför är det OK för AB / Expressen att tjäna pengar på nakna celebriteter när deras egna läsare (IQ "jag bygger Sverige") är vettskrämda för pedofiler och annat? Doesn't make sense.
Men sure, det kanske inte är OK att smygfota folk och lägga ut på nätet eller nån annanstans, det är en icke-kontroversiell åsikt...
"Det är ju även skrämmande hur internet har gjort så att barnpornografi kan spridas över hela världen på några få sekunder och att det går att lagra miljoner bilder i en dator."
Ja, shit. Vi måste stoppa den teknologiska utvecklingen. Nu. Stoppa den. Stoppa bron!
"Men ska vi verkligen ge vika för dessa få idioter? Ska de få styra vårt liv? Ska dessa få sätta en norm för alla oss andra vad vi fotar och hur nakna små oskyldiga barn ska få vara? Går det inte för långt nu?"
Ditt problem Isabelle är att du tror att det är pedofilerna som är idioter. Det är det inte. Det är alla dessa hysteri-do-gooders som SKRIKER så fort de får chansen att "BARNEN FÅR INTE VARA NAKNA PEDOFILER AAAAARGHH" mellan bag-in-box-klunkarna och Blend-blossen. Pedofiler KAN vara idioter. Men eftersom de inte ligger i buskarna och fotar din unge så behöver du inte rätta dig efter dem. Och här kommer den jobbigaste kickern:
Eftersom ditt barn dessutom inte tar någon som helst skada av att bli fotad, upplagd och till och med runkad till så behöver du inte bry dig. Det är inte trevligt nej, att tänka på att nån svettig peddo som runkar till tanken på ens barn, men, här är den logiska följden: är det värre om han HAR en bild att runka till (på ditt barn) eller om han runkar på plats? Eller blir det värre om han bara hänger på beachen och runkar till minnet av ditt nakna barn? Eller om han tecknar av barnet på plats och runkar på toan hemma?
Vad exakt "händer" med ett barn om någon fotar det i smyg och runkar till bilden hemma? Förutom att du som läser detta tycker det är upprörande att tänka att någon gör det?
Isabelle, du gör NÄSTAN en viktig poäng i din bloggpost:
"Det är svårt det där. När saker blir tabu och vi blir rädda, det är då som det blir farligt. Låt inte elakingarna få vinna."
Nästan. Det är när vi blir rädda som vi blir idioter och det är då det blir farligt, oavsett om någon risk föreligger. Rädslan står aldrig i proportion. Se FRA (en lag mot ett hot som inte finns och aldrig någonsin funnits). Se fågelinfluensan (gäsp), se tamejfan vad som helst...
Vi har inget att frukta förutom fruktan själv. Och trappor.
Pedofilerna inskränker ju inte friheten - det är något annat mongo som försöker dels skrämma Isabelle ("här har pedosar fotat nakna barn, en grannes bryllings kusins mormors försäkringsrådgivares farbrors dotterdotters konfirmationspräst sa det"), dels leka myndighet ("här råder nakenförbud, glädjeförbud, frihetsförbud - du vill väl inte locka till dig pedofiler som kommer offra barnen till Satan och dricka deras blod samtidigt som de våldtar getter") genom att helt enkelt fabulera ihop historier som rationaliserar deras egen rädsla. De som inskränker oss är idioterna, alltid idioterna.
Så problemet är vår rädsla. Lösningen är att sluta vara rädd - din IQ sjunker med 100 poäng.
Oh, jag glömde kommentarerna till Isabelles inlägg, där är genierna på full blomning. Eeeh, jag orkar faktiskt inte. Energireserven räcker inte till...
Men Isabelle Halling slog an en nerv hos mig idag, pedofilskräcksnerven. Pedofilerna finns överaaaallt, varning varning.
Först måste vi ha klart för oss att jag inte gillar pedofiler. Det är viktigt för i dagens Sverige så är det så att om man inte vill bränna pedofiler på bål och införa barn-burka-tvång så ÄR man pedofil själv. Jag föredrar dock könsmogna kvinnor.
Hur som helst. Pedofiler är sexuellt attraherade av barn och ingen mardröm kan vara större för en förälder än att barnet blir kidnappat och våldtaget och mördat av en pedofil (se Engla-fallet t.ex.). Så hur löser vi "problemet"?
Definiera problemet. Problemet är att vi är rädda för pedofiler i varje buske:
"Men nu är det sommar och andra farligheter lurar i buskarna. Var ska man egentligen sätta gränsen då? Vi var ett gäng som skulle gå och bada i Stockholm och fick höra att det är nakenbadsförbud för de små, samt att man inte fick fota på badområdet. Tydligen har det varit incidenter med att folk har försökt plåta nakna barn."
Vem fick hon "höra" att det var nakenbadsförbud för små ifrån? En hjärndöd person med knappt kännbar puls? En person som drar sina djupare tankar rakt ur röven (Livsmedelsverket kanske? De drar de mesta ur sina kollektiva rövar)? Var "hör" man egentligen saker och vad brukar man kalla bullshit som folk drar ur röven? Just det, hörsägen, inget av värde alltså.
Man fick inte fota heller. Enligt vem? Satt det en skylt? Gäller inte svensk lag längre?
Incidenter med att folk försökt plåta nakna barn? Min röv det har varit det. Troligaste incidenten: Man med kamera fotar Stockholms fantastiska miljöer. Paranoid psykopat som endast läser Aftonbladet och Expressen försöker mörda fotografen som är helt oskyldig samtidigt som han / hon (förmodligen en han påhejad av en hysterisk kedjerökande konsumkassörska med IQ "jag bygger Sverige") skriker "pedofilfotograf, pedofilfotograaaaf".
Återigen FUCKING JÄVLA HÖRSÄGEN!
"Självfallet är det inte okej att fota barn eller vuxna för den delen och lägga ut det på nätet."
BZZZZT, WROOONG! Det är inte olagligt att göra någotdera - dock kan det tolkas som ofredande om man är naken eller nåt liknande men generellt råder inget förbud - hur kan annars paparazzis klara sig hela tiden? Och varför är det OK för AB / Expressen att tjäna pengar på nakna celebriteter när deras egna läsare (IQ "jag bygger Sverige") är vettskrämda för pedofiler och annat? Doesn't make sense.
Men sure, det kanske inte är OK att smygfota folk och lägga ut på nätet eller nån annanstans, det är en icke-kontroversiell åsikt...
"Det är ju även skrämmande hur internet har gjort så att barnpornografi kan spridas över hela världen på några få sekunder och att det går att lagra miljoner bilder i en dator."
Ja, shit. Vi måste stoppa den teknologiska utvecklingen. Nu. Stoppa den. Stoppa bron!
"Men ska vi verkligen ge vika för dessa få idioter? Ska de få styra vårt liv? Ska dessa få sätta en norm för alla oss andra vad vi fotar och hur nakna små oskyldiga barn ska få vara? Går det inte för långt nu?"
Ditt problem Isabelle är att du tror att det är pedofilerna som är idioter. Det är det inte. Det är alla dessa hysteri-do-gooders som SKRIKER så fort de får chansen att "BARNEN FÅR INTE VARA NAKNA PEDOFILER AAAAARGHH" mellan bag-in-box-klunkarna och Blend-blossen. Pedofiler KAN vara idioter. Men eftersom de inte ligger i buskarna och fotar din unge så behöver du inte rätta dig efter dem. Och här kommer den jobbigaste kickern:
Eftersom ditt barn dessutom inte tar någon som helst skada av att bli fotad, upplagd och till och med runkad till så behöver du inte bry dig. Det är inte trevligt nej, att tänka på att nån svettig peddo som runkar till tanken på ens barn, men, här är den logiska följden: är det värre om han HAR en bild att runka till (på ditt barn) eller om han runkar på plats? Eller blir det värre om han bara hänger på beachen och runkar till minnet av ditt nakna barn? Eller om han tecknar av barnet på plats och runkar på toan hemma?
Vad exakt "händer" med ett barn om någon fotar det i smyg och runkar till bilden hemma? Förutom att du som läser detta tycker det är upprörande att tänka att någon gör det?
Isabelle, du gör NÄSTAN en viktig poäng i din bloggpost:
"Det är svårt det där. När saker blir tabu och vi blir rädda, det är då som det blir farligt. Låt inte elakingarna få vinna."
Nästan. Det är när vi blir rädda som vi blir idioter och det är då det blir farligt, oavsett om någon risk föreligger. Rädslan står aldrig i proportion. Se FRA (en lag mot ett hot som inte finns och aldrig någonsin funnits). Se fågelinfluensan (gäsp), se tamejfan vad som helst...
Vi har inget att frukta förutom fruktan själv. Och trappor.
Pedofilerna inskränker ju inte friheten - det är något annat mongo som försöker dels skrämma Isabelle ("här har pedosar fotat nakna barn, en grannes bryllings kusins mormors försäkringsrådgivares farbrors dotterdotters konfirmationspräst sa det"), dels leka myndighet ("här råder nakenförbud, glädjeförbud, frihetsförbud - du vill väl inte locka till dig pedofiler som kommer offra barnen till Satan och dricka deras blod samtidigt som de våldtar getter") genom att helt enkelt fabulera ihop historier som rationaliserar deras egen rädsla. De som inskränker oss är idioterna, alltid idioterna.
Så problemet är vår rädsla. Lösningen är att sluta vara rädd - din IQ sjunker med 100 poäng.
Oh, jag glömde kommentarerna till Isabelles inlägg, där är genierna på full blomning. Eeeh, jag orkar faktiskt inte. Energireserven räcker inte till...
2008-02-04
Historien bakom en bild
Jag hittade följande lilla bild på ett diskussionsforum på den världsomspännande väven. Den är ett rejält konstverk:
Jag blir alltid fascinerad av våld som utövas av människor som inte precis verkar våldsamma. Vad är historien bakom denna bild? Min gissning, givetvis präglad av mina många fördomar, är att kvinnan som utdelar slaget är djupt kristen. Kvinnan som blir slagen är kanske också kristen men det är ointressant. Det som är intressant är att hon förespråkar någon slags självklar rättighet, kanske rätten till sin egen kropp för en kvinna eller rätten för svarta att inte ägas som djur eller vad det nu kan vara. Detta upprör kristen våldsverkar-kvinna till den milda grad att hon kliver över alla begränsningar hon normalt sätter på sig själv och helt enkelt vill fysiskt skada en medmänniska. Hon är inte hotad i situationen, det är inte självförsvar, det är ett anfall. Syftet är att markera: du är inte säker. Du ska inte tro att du kan undvika skärselden, din hora.
Fascinerande. Men kanske finns det en annan, sann historia, bakom den här bilden? Vet du den? Hör av dig.
Jag blir alltid fascinerad av våld som utövas av människor som inte precis verkar våldsamma. Vad är historien bakom denna bild? Min gissning, givetvis präglad av mina många fördomar, är att kvinnan som utdelar slaget är djupt kristen. Kvinnan som blir slagen är kanske också kristen men det är ointressant. Det som är intressant är att hon förespråkar någon slags självklar rättighet, kanske rätten till sin egen kropp för en kvinna eller rätten för svarta att inte ägas som djur eller vad det nu kan vara. Detta upprör kristen våldsverkar-kvinna till den milda grad att hon kliver över alla begränsningar hon normalt sätter på sig själv och helt enkelt vill fysiskt skada en medmänniska. Hon är inte hotad i situationen, det är inte självförsvar, det är ett anfall. Syftet är att markera: du är inte säker. Du ska inte tro att du kan undvika skärselden, din hora.
Fascinerande. Men kanske finns det en annan, sann historia, bakom den här bilden? Vet du den? Hör av dig.
2008-01-31
Stephen King har örnkoll
Som jag skrev i min förra bloggpost läste jag precis klart boken "Dödsdansen" av Stephen King. I slutet av den boken upptäckte jag något sjukt roligt. Eller OK, "sjukt roligt" är kanske att ta i men jag tyckte det var rätt roligt och intressant. Vad man får klart för sig när man läser boken är att mr King har sett mycket skräckfilm och läst mycket böcker med skräck som tema. Han har också läst mycket annan litteratur och i slutet av boken konstaterar han att en viss författare (minns inte vilken) inte direkt kan sägas skriva lika vackert som...
Doris Lessing
eller
V.S. Naipaul
Hmm... vad har de gemensamt? Doris vann visst Nobelpriset 2007 och Naipaul 2001. King skrev sin bok 1980. Örnkoll.
Doris Lessing
eller
V.S. Naipaul
Hmm... vad har de gemensamt? Doris vann visst Nobelpriset 2007 och Naipaul 2001. King skrev sin bok 1980. Örnkoll.
Kan man skriva en varulvsroman 2008?
Igår läste jag klart Stephen Kings "Dödsdansen", hans genomgång av skräck i litteratur och film från 1950-1980 ungefär och i slutet av den nämner han en roman som han ansåg förmodligen var den bästa varulvsromanen som någonsin skrivits.
Under hela tiden jag har läst Kings bok har jag känt mig inspirerad att skriva egen skräck. Mind you, jag har skrivit skräck - en gång. Jag var väldigt nöjd. Den historien kom fram efter en tågresa från Åre där skräck dryftades under stort nöje i en kupé... många obehagliga tankar fick fäste. Lägenheten i novellen finns på riktigt.
Hur som helst.
Jag blev sugen på att skriva en novell eller liten historia om varulvar för varulvar är coola. Precis som King konstaterar kan man knappast komma på ett nytt monstrum (de som finns är Varelsen Utan Namn, Vampyren, Varulven och Spöket) men kanske ett nytt perspektiv - vad skulle det då vara i en modern varulvshistoria som utspelar sig i Sverige? Jag kan ju inte gärna förlägga boken på annan palts för några andra platser känner jag inte till tillräckligt väl... eller jo kanske, men jag skulle tycka det var kul med ett svenskt perspektiv, precis om det finns en svensk vampyrfilm, en svensk zombiebok etc etc. Kan man skriva en varulvshistoria i Sverige?
Vad jag framför allt gillar är historier som hanterar metakunskapen. Scream blev framgångsrik bland annat för att tonåringarna i filmen refererade sina upplevelser till populärkultur och jag hatar filmer där all kunskap som alla besitter helt ignoreras.
Så hur skulle JAG reagera om jag... blev... biten av en varg? Jag skulle framför allt inte tro att det var en varg, jag bor ju i Stockholm. Jag skulle tro varulv.
Vad skulle historien handla om liksom? En modern människa med 1% nördgen skulle ju omedelbart förstå att han var en varulv och förstå att han måste låsa in sig själv i en källare. Kan det bli något annat än en historia där man måste slå knut på sig själv eftersom det inte skulle fungera i verkligheten?
Ja. Att vara varulv lär ju kanske förändra ens perspektiv... så man kanske inte VILL få hjälp, kanske inte VILL spärra in sig? Kan det vara som crack?
Vi får se. Kanske skriver jag nåt... när det nu ska ske. Men jag tyckte det var intressanta funderingar, kan man skriva en varulvshistoria utan att skämmas?
Under hela tiden jag har läst Kings bok har jag känt mig inspirerad att skriva egen skräck. Mind you, jag har skrivit skräck - en gång. Jag var väldigt nöjd. Den historien kom fram efter en tågresa från Åre där skräck dryftades under stort nöje i en kupé... många obehagliga tankar fick fäste. Lägenheten i novellen finns på riktigt.
Hur som helst.
Jag blev sugen på att skriva en novell eller liten historia om varulvar för varulvar är coola. Precis som King konstaterar kan man knappast komma på ett nytt monstrum (de som finns är Varelsen Utan Namn, Vampyren, Varulven och Spöket) men kanske ett nytt perspektiv - vad skulle det då vara i en modern varulvshistoria som utspelar sig i Sverige? Jag kan ju inte gärna förlägga boken på annan palts för några andra platser känner jag inte till tillräckligt väl... eller jo kanske, men jag skulle tycka det var kul med ett svenskt perspektiv, precis om det finns en svensk vampyrfilm, en svensk zombiebok etc etc. Kan man skriva en varulvshistoria i Sverige?
Vad jag framför allt gillar är historier som hanterar metakunskapen. Scream blev framgångsrik bland annat för att tonåringarna i filmen refererade sina upplevelser till populärkultur och jag hatar filmer där all kunskap som alla besitter helt ignoreras.
Så hur skulle JAG reagera om jag... blev... biten av en varg? Jag skulle framför allt inte tro att det var en varg, jag bor ju i Stockholm. Jag skulle tro varulv.
Vad skulle historien handla om liksom? En modern människa med 1% nördgen skulle ju omedelbart förstå att han var en varulv och förstå att han måste låsa in sig själv i en källare. Kan det bli något annat än en historia där man måste slå knut på sig själv eftersom det inte skulle fungera i verkligheten?
Ja. Att vara varulv lär ju kanske förändra ens perspektiv... så man kanske inte VILL få hjälp, kanske inte VILL spärra in sig? Kan det vara som crack?
Vi får se. Kanske skriver jag nåt... när det nu ska ske. Men jag tyckte det var intressanta funderingar, kan man skriva en varulvshistoria utan att skämmas?
2008-01-14
Min hjärna smälter
Personen i klippet får tala för sig själv, det här behöver spridas. Kunskap över grundläggande logik och fysik kan vara en bra idé att ha om man ska sitta i riksdagen.
Och om man jobbar som lärare.
Är det den gängse attityden bland folk födda före 1970, nämligen att efter att man fyller 40 så behöver man inte lära sig något mer någonsin?
Mest av allt är det roligt med skratten och den fantastiskt jobbiga stämningen som uppstår bland intelligenta människor när de inser att de har en "ulv" i fårakläder bland dem, nämligen en idiot som lyckats nästla sig in i ett sammanhang där det inte räcker med kostym för att platsa. En av de svåraste sociala situationerna som finns!
Och om man jobbar som lärare.
Är det den gängse attityden bland folk födda före 1970, nämligen att efter att man fyller 40 så behöver man inte lära sig något mer någonsin?
Mest av allt är det roligt med skratten och den fantastiskt jobbiga stämningen som uppstår bland intelligenta människor när de inser att de har en "ulv" i fårakläder bland dem, nämligen en idiot som lyckats nästla sig in i ett sammanhang där det inte räcker med kostym för att platsa. En av de svåraste sociala situationerna som finns!
2007-12-20
Stoppa spritprofitörerna!
Börje Salming. Inte bara har han tjänat grova hockeydollarmiljoner (en dollarmiljon är värre än en SEK-miljon, det är ren logik) utan han profiterar nu på alkoholisterna som sitter hemma och väntar på en ursäkt att få slå sin fru under ett våldsamt spritrus.
För att profitera lite extra kör han med en vidrig form av marknadsföring där han kopplar samman alkoholdemonen med något mindre farligt, allt i syfte att normalisera alkoholbruk, lura folk att tro att alkohol är något som man kan missbruka i vilket sammanhang som helst, lura i folk att det tom är trevligt med alkohol.
Vad är det då jag talar om?
Löjromstoast!
Och inte vilken löjromstoast som helst utan en som är "toppad med hackad rödlök". Just hackad rödlök är extra normalt då rödlök är mildare än gul lök men saknar de hälsosamma effekterna hos vitlök. Hur syltlök och schalottenlök står sig i diskussionen vet jag inte.
Vad som händer är att vanliga oskyldiga proletärer som du och jag ser den här annonsen och om vi tänker oss att det bara hade varit en champagneflaska med i annonsen så hade vi tänkt "Spritdjävulen!" och kunnat avstå från att köpa den.
Men tack vare Salmings onda plan fungerar det inte så.
Nu när det istället är en löjromstoast (med hackad rödlök, gott folk!) med på bilden blir man förvirrad. Är det en varning om att sprit är farligt, eller är det en meny man beställer ifrån? Vilken av produkterna är det ens reklam för, toasten, löjen, rommen eller löken? Eller champagnen (spritdjävulen)? Vem står bakom reklamen? ABBA eller Systembolaget eller Partiet?
Ett annat företag har spelat med lika falska och märkta kort, de hade en rutig duk (normala bord har ofta duk, detta skänker direkt en normalitetens atmosfär till annonsen) OCH en korkskruv på bilden.
I och med att man har med en korkskruv blir det än värre. Först normaliserar man allt och säger "titta, en flaska vin, den kan stå på ett vanligt bord med en vanlig duk" (väldigt lömskt) - sen lägger man i stort sett till en instruktionsbok i alkoholism med korkskruven!
"Titta här - det här verktyget behöver du för att kunna bli alkoholist" skriver de oss på näsan med!
Jag undrar om Börje kan sova gott när han nu vet vilken skada han åsamkat samhället och individerna i det med sin profitör-reklam. Fy Börje!
För att profitera lite extra kör han med en vidrig form av marknadsföring där han kopplar samman alkoholdemonen med något mindre farligt, allt i syfte att normalisera alkoholbruk, lura folk att tro att alkohol är något som man kan missbruka i vilket sammanhang som helst, lura i folk att det tom är trevligt med alkohol.
Vad är det då jag talar om?
Löjromstoast!
Och inte vilken löjromstoast som helst utan en som är "toppad med hackad rödlök". Just hackad rödlök är extra normalt då rödlök är mildare än gul lök men saknar de hälsosamma effekterna hos vitlök. Hur syltlök och schalottenlök står sig i diskussionen vet jag inte.
Vad som händer är att vanliga oskyldiga proletärer som du och jag ser den här annonsen och om vi tänker oss att det bara hade varit en champagneflaska med i annonsen så hade vi tänkt "Spritdjävulen!" och kunnat avstå från att köpa den.
Men tack vare Salmings onda plan fungerar det inte så.
Nu när det istället är en löjromstoast (med hackad rödlök, gott folk!) med på bilden blir man förvirrad. Är det en varning om att sprit är farligt, eller är det en meny man beställer ifrån? Vilken av produkterna är det ens reklam för, toasten, löjen, rommen eller löken? Eller champagnen (spritdjävulen)? Vem står bakom reklamen? ABBA eller Systembolaget eller Partiet?
Ett annat företag har spelat med lika falska och märkta kort, de hade en rutig duk (normala bord har ofta duk, detta skänker direkt en normalitetens atmosfär till annonsen) OCH en korkskruv på bilden.
I och med att man har med en korkskruv blir det än värre. Först normaliserar man allt och säger "titta, en flaska vin, den kan stå på ett vanligt bord med en vanlig duk" (väldigt lömskt) - sen lägger man i stort sett till en instruktionsbok i alkoholism med korkskruven!
"Titta här - det här verktyget behöver du för att kunna bli alkoholist" skriver de oss på näsan med!
Jag undrar om Börje kan sova gott när han nu vet vilken skada han åsamkat samhället och individerna i det med sin profitör-reklam. Fy Börje!
2007-12-18
Förbjud rikedom!
Rika barn kan slippa vårdköer nästa år. Det är dags att sätta stopp för detta, att folk använder sina pengar till annat än att betala skatt och konsumera iPods - förbjud rikedom och överinkomster.
Vad är egentligen en "rik" förälder i Sverige? Enligt sajten allt om barn är det en person som har råd att köpa en försäkring för mellan 1000 - 4000 kr per år. I en annan artikel på samma sajt skrevs det om en familj som köpte märkeskläder åt sina barn eftersom de var av bättre kvalité än icke märkeskläder. Allt detta är val man kan göra men att köpa märkeskläder (som inte en fattig har råd med heller) är inte fel, inte alls. Men att använda sina pengar för vård till sitt barn är suspekt, att shoppa döda ting är dock något som alltombarn hyllar så fort de får chansen.
Så är det alltså bara rika som har råd?
Kostnaden är, utslagen på månad (vilket förstås inte låter lika dramatiskt) 80 - 300 kr.
Bland mina egna utgifter ser jag saker jag kan nedprioritera: Latte varje dag = 20 x 20 (arbetsdagar enbart) = 400 kr, vilket betyder att jag har råd.
Kabel-TV ligger runt 300 kr per månad = jag har råd.
Bredband... nä, mina kids får nog dö.
Jag röker inte men om man röker så kan man se att det kostar en del, ett paket kostar 40-45 kr (om jag inte minns fel) vilket ger att om man röker ett paket varannan dag (inte en ovanlig siffra bland rökare) så är man uppe i 40 x 15 = 600 kr i månaden. Att sluta röka är ju svinbra så om man får bra vård för barnen OCH minskar vårdens belastning genom sin självförgiftning så är ju det win-win för hela familjen!
"Fattiga" röker ju mer än "rika" också så här kan man ju enkelt prioritera om lite så ser man att... de flesta har råd med det här. Vad är definitionen på rika egentligen? En rik person verkar i svensk media vara en person som "inte är fattig". Det är ingen hit att ha väldigt låg inkomst, det förstår jag också. Men det är sannerligen inte fel att ha en hög inkomst heller.
Att påstå att bara rika har råd att lägga 100 - 300 kr per månad på sina barn är ren lögn. De som inte har råd med detta har trängd ekonomi eller väldigt låga inkomster. Detta är inte normalfallet i Sverige. Enligt denna definition är majoriteten i Sverige rika. Hoppsan.
Vad är egentligen en "rik" förälder i Sverige? Enligt sajten allt om barn är det en person som har råd att köpa en försäkring för mellan 1000 - 4000 kr per år. I en annan artikel på samma sajt skrevs det om en familj som köpte märkeskläder åt sina barn eftersom de var av bättre kvalité än icke märkeskläder. Allt detta är val man kan göra men att köpa märkeskläder (som inte en fattig har råd med heller) är inte fel, inte alls. Men att använda sina pengar för vård till sitt barn är suspekt, att shoppa döda ting är dock något som alltombarn hyllar så fort de får chansen.
Så är det alltså bara rika som har råd?
Kostnaden är, utslagen på månad (vilket förstås inte låter lika dramatiskt) 80 - 300 kr.
Bland mina egna utgifter ser jag saker jag kan nedprioritera: Latte varje dag = 20 x 20 (arbetsdagar enbart) = 400 kr, vilket betyder att jag har råd.
Kabel-TV ligger runt 300 kr per månad = jag har råd.
Bredband... nä, mina kids får nog dö.
Jag röker inte men om man röker så kan man se att det kostar en del, ett paket kostar 40-45 kr (om jag inte minns fel) vilket ger att om man röker ett paket varannan dag (inte en ovanlig siffra bland rökare) så är man uppe i 40 x 15 = 600 kr i månaden. Att sluta röka är ju svinbra så om man får bra vård för barnen OCH minskar vårdens belastning genom sin självförgiftning så är ju det win-win för hela familjen!
"Fattiga" röker ju mer än "rika" också så här kan man ju enkelt prioritera om lite så ser man att... de flesta har råd med det här. Vad är definitionen på rika egentligen? En rik person verkar i svensk media vara en person som "inte är fattig". Det är ingen hit att ha väldigt låg inkomst, det förstår jag också. Men det är sannerligen inte fel att ha en hög inkomst heller.
Att påstå att bara rika har råd att lägga 100 - 300 kr per månad på sina barn är ren lögn. De som inte har råd med detta har trängd ekonomi eller väldigt låga inkomster. Detta är inte normalfallet i Sverige. Enligt denna definition är majoriteten i Sverige rika. Hoppsan.
2007-12-17
Det finns inte "män" och "kvinnor", Lisa
Lisa Magnusson skriver i Aftonbladet om mensen, blodet ingen vill kännas vid. Hade det dock varit män som haft mens så hade vi skrutit om den, bytt mensbindor var vi än var och allt hade varit annorlunda.
På annan plats försöker Lisa i spåret av en flashbacktråd där hon kritiserats antyda att bloggposten skulle vara rolig. Syftet kan ha varit gott men hon missade mål... för typ hur kul var den? Århundradets äldsta skämt eftersom det är från förra århundradet (en ståuppare i Sverige skojade då om att män skulle ha turbomensskydd) och inte ens var roligt då.
I övrigt är det helt enkelt så att Lisa precis som så många andra kvinnor inte tar något individuellt ansvar för sin situation. Notera mängden "man skall" och prat om "män" och "kvinnor", allt är grupper, inget är Lisa. Allt bara "är", inget kan förändras.
I min första fasta relation med en tjej låtsades jag gå ut ur rummet när hon skulle byta tampong, jag klampade med fötterna och stängde dörren framför mig. Sen vände jag om och spanade in när hon drog ut tampongen ur sitt kön. Jag hade velat skriva fitta men det är tydligen ett fult ord för det kvinnliga könet som ju är som en blomma och därför ska heta snippan. Right. Anyways, våra blickar möttes samtidigt och hon hanterade det väl (för att ha varit 19 vid tidpunkten) och vi skrattade och möttes och fascinerades av våra kön.
Varför smusslar kvinnor med sin mens? För Lisa verkar det vara så att kvinnor smusslar för att de är kvinnor. Hon avslutar sin bloggpost med följande tankeväckande rader:
"Fast nu är det ju inte de som har mens utan vi. Och det där klumpiga blodet som rinner ur oss en gång var fjärde vecka är bara pinsamt, som ett litet lyte som man gör sitt bästa för att dölja, ungefär som vi får lära oss att klä oss på ett sätt som gör att den fula päronformen på våra kroppar inte blir så jävla uppenbar. Mens, moi?!"
Jag förstår inte, Lisa. Vad är det du vill säga? Du får gärna höra av dig till mig angående det här ämnet och utveckla dina tankar mer, för jag vill förstå. Om det var män som hade mens, då skulle mens vara naturligt och nåt man skröt med, för så är män beskaffade och män bestämmer allt? Men nu är det kvinnor som har mens och då är ni tvungna att dölja det? Men... vem är det som lär er att klä er i kläder som döljer päronformen? En man eller en kvinna?
Och päronformen, det är ju den attraktiva formen på en kvinna - så varför lär ni varandra att dölja den? Om man då med päronform menar smal midja och stor röv?
Jag har ingenting emot mensblod, det är ett fullkomligt naturligt fenomen som bara är och existerar och finns där för att vi ska kunna skapa liv. Och jag är man. Så alla män är inte skapta likadant, fast jag inte förstår riktigt vad män har med ditt mensdöljande att göra.
En man skulle enligt dig, Lisa, inte tveka att låta ett använt mensskydd ligga framme första gången en ny flickvän kom hem. Förmodligen tar du här och för över fenomenet använda-kalsonger-framme och tänker dig att män skulle agera likadant - men kvinnor "kan" inte göra så. Faktum är att du inte ens pratar om använda tamponger, du pratar om att bara ha dem liggande framme, överhuvudtaget!
Men har du testat? Har du provat att prata om ditt mensblod med en kille och en pojkvän? Har du testat att låta lite tamponger och trosskydd ligga framme? Om inte, varför? Vem är det som hindrar dig? Vad händer om du låter dem ligga framme?
Varför kan inte en kvinna göra det? Varför kan inte DU vara den där kvinnan som är helt naturlig med sina kroppsfunktioner såsom kiss, bajs, mensblod, rapar och annat som alla har och ingen saknar? Måste en konsensus råda i samhället för att du ska våga slappna av? Måste du ha godkännande av mig och alla män för att slappna av?
Tillbaka till vem som lärde dig att dölja dina former (hur är det nu, ska formerna framhävas för att behaga mannen eller döljas för att behaga mannen, jag förstår aldrig vilket vi egentligen gav direktiv om på konferensen "Män Bestämmer Allt 2007"?), vem var det?
Vem lärde dig att mensen ska döljas? Att man ska skämmas för den?
En kvinna eller en man?
Du avfärdar till och med de kvinnor som ser mensen som ett positivt kraftuttryck som "new-age-psychon som yrar om den kvinnliga urkraften".
Jag förstår inte din bloggpost alls. Vad vill du med din mens? Kunna vara öppen med att du har mens - då får du allt vara öppen med den. Vill du att den ska ses som nåt positivt? Då får du nog faktiskt själv se den som något positivt.
Och för övrigt, mensblod är inte så farligt. Det smakar lite järn när man tuggar skäggbiff men värre än så är det inte.
Du kan höra av dig via kommentarerna om du vill utveckla vad du egentligen vill säga om det här med mens. Om du vill veta min åsikt så är jag helt OK med att du har mens och att du skryter med den. Mejla gärna nästa gång du har mens och berätta hur stor mängd och vilken färg, jag lovar att hålla det för mig själv om du vill testa hur det känns att inte smussla. Men jag kan inte uttala mig å alla mäns vägnar. För det finns inte "män" och "kvinnor", bara en massa individer av manskön och kvinnokön.
På annan plats försöker Lisa i spåret av en flashbacktråd där hon kritiserats antyda att bloggposten skulle vara rolig. Syftet kan ha varit gott men hon missade mål... för typ hur kul var den? Århundradets äldsta skämt eftersom det är från förra århundradet (en ståuppare i Sverige skojade då om att män skulle ha turbomensskydd) och inte ens var roligt då.
I övrigt är det helt enkelt så att Lisa precis som så många andra kvinnor inte tar något individuellt ansvar för sin situation. Notera mängden "man skall" och prat om "män" och "kvinnor", allt är grupper, inget är Lisa. Allt bara "är", inget kan förändras.
I min första fasta relation med en tjej låtsades jag gå ut ur rummet när hon skulle byta tampong, jag klampade med fötterna och stängde dörren framför mig. Sen vände jag om och spanade in när hon drog ut tampongen ur sitt kön. Jag hade velat skriva fitta men det är tydligen ett fult ord för det kvinnliga könet som ju är som en blomma och därför ska heta snippan. Right. Anyways, våra blickar möttes samtidigt och hon hanterade det väl (för att ha varit 19 vid tidpunkten) och vi skrattade och möttes och fascinerades av våra kön.
Varför smusslar kvinnor med sin mens? För Lisa verkar det vara så att kvinnor smusslar för att de är kvinnor. Hon avslutar sin bloggpost med följande tankeväckande rader:
"Fast nu är det ju inte de som har mens utan vi. Och det där klumpiga blodet som rinner ur oss en gång var fjärde vecka är bara pinsamt, som ett litet lyte som man gör sitt bästa för att dölja, ungefär som vi får lära oss att klä oss på ett sätt som gör att den fula päronformen på våra kroppar inte blir så jävla uppenbar. Mens, moi?!"
Jag förstår inte, Lisa. Vad är det du vill säga? Du får gärna höra av dig till mig angående det här ämnet och utveckla dina tankar mer, för jag vill förstå. Om det var män som hade mens, då skulle mens vara naturligt och nåt man skröt med, för så är män beskaffade och män bestämmer allt? Men nu är det kvinnor som har mens och då är ni tvungna att dölja det? Men... vem är det som lär er att klä er i kläder som döljer päronformen? En man eller en kvinna?
Och päronformen, det är ju den attraktiva formen på en kvinna - så varför lär ni varandra att dölja den? Om man då med päronform menar smal midja och stor röv?
Jag har ingenting emot mensblod, det är ett fullkomligt naturligt fenomen som bara är och existerar och finns där för att vi ska kunna skapa liv. Och jag är man. Så alla män är inte skapta likadant, fast jag inte förstår riktigt vad män har med ditt mensdöljande att göra.
En man skulle enligt dig, Lisa, inte tveka att låta ett använt mensskydd ligga framme första gången en ny flickvän kom hem. Förmodligen tar du här och för över fenomenet använda-kalsonger-framme och tänker dig att män skulle agera likadant - men kvinnor "kan" inte göra så. Faktum är att du inte ens pratar om använda tamponger, du pratar om att bara ha dem liggande framme, överhuvudtaget!
Men har du testat? Har du provat att prata om ditt mensblod med en kille och en pojkvän? Har du testat att låta lite tamponger och trosskydd ligga framme? Om inte, varför? Vem är det som hindrar dig? Vad händer om du låter dem ligga framme?
Varför kan inte en kvinna göra det? Varför kan inte DU vara den där kvinnan som är helt naturlig med sina kroppsfunktioner såsom kiss, bajs, mensblod, rapar och annat som alla har och ingen saknar? Måste en konsensus råda i samhället för att du ska våga slappna av? Måste du ha godkännande av mig och alla män för att slappna av?
Tillbaka till vem som lärde dig att dölja dina former (hur är det nu, ska formerna framhävas för att behaga mannen eller döljas för att behaga mannen, jag förstår aldrig vilket vi egentligen gav direktiv om på konferensen "Män Bestämmer Allt 2007"?), vem var det?
Vem lärde dig att mensen ska döljas? Att man ska skämmas för den?
En kvinna eller en man?
Du avfärdar till och med de kvinnor som ser mensen som ett positivt kraftuttryck som "new-age-psychon som yrar om den kvinnliga urkraften".
Jag förstår inte din bloggpost alls. Vad vill du med din mens? Kunna vara öppen med att du har mens - då får du allt vara öppen med den. Vill du att den ska ses som nåt positivt? Då får du nog faktiskt själv se den som något positivt.
Och för övrigt, mensblod är inte så farligt. Det smakar lite järn när man tuggar skäggbiff men värre än så är det inte.
Du kan höra av dig via kommentarerna om du vill utveckla vad du egentligen vill säga om det här med mens. Om du vill veta min åsikt så är jag helt OK med att du har mens och att du skryter med den. Mejla gärna nästa gång du har mens och berätta hur stor mängd och vilken färg, jag lovar att hålla det för mig själv om du vill testa hur det känns att inte smussla. Men jag kan inte uttala mig å alla mäns vägnar. För det finns inte "män" och "kvinnor", bara en massa individer av manskön och kvinnokön.
Bra men fortfarande fel och värdelöst
Saudiarabiens kung har benådat det 19-åriga offret för en gruppvåldtäkt. Hon hade dömts för att ha suttit i en bil med en man hon inte var släkt med till 200 piskrapp, ett straff som höjts från 90 rapp eftersom hon pratat med medierna om sitt fall och därmed stört rättsprocessen (hmm... intressant syn på vad som stör en rättsprocess).
Utländska media och människorättsgrupper världen över har naturligtvis förfasat sig över denna totala brist på respekt för mänskliga rättigheter och på grund av denna PR-katastrof har nu kungen nog sett sig tvungen att benåda kvinnan för sitt brott. Som jag förstått det bestod alltså hennes brott i att hon befann sig i en bil med män hon inte var släkt med - de män som alltså våldtog henne. Smaaart.
Med en sådan lag håller man effektivt nere våldtäktssiffrorna i samhället - inte våldtäkterna utan siffrorna alltså. I Sverige vill inte våldtäktsoffer anmäla och här i Sverige är det inte ens brottsligt att hänga med män man inte är släkt med. Men i Saudi är alltså att ha varit på platsen där man blir våldtagen med mannen man blir våldtagen av ett brott. Fascinerande.
Hur som helst, det här är ju en "seger" - fast i bästa fall en pyrrhusseger. Det saudiska "rättssystemet" är fortfarande inget annat än rent skräpt och ett dåligt religiöst betingat skämt.
Tänk efter: har lagen ändrats? Kommer lagen ändras? Varför benådades kvinnan?
Lagen har inte ändrats. Kommer lagen ändras? Förmodligen inte. Jag har inte läst om att någon debatt om att förändra lagarna att inte förtrycka kvinnor totalt har skett, det kan förstås finnas en sån debatt men jag tvivlar.
Varför benådades kvinnan? Var det för att kung Abdullah anser att kvinnor har ett värde? Att det hon gjort inte var ett brott? Eller var det externa påtryckningar som gjorde att han insåg att Saudi skulle få stora problem om man piskade den här kvinnan?
Hur många människor piskas varje dag i Saudi? Hur många händer huggs av?
Om man vill läsa mer om den religiöst betingade lagstiftningen i Saudi kan man gå till källan till vishet, Wikipedia. Där kan man också läsa om "mänskliga rättigheter" i Saudi.
Om man vill förstår varför jag kraftigt motsätter mig religiöst motiverade och drivna politiker i styrande positioner så är det bara att titta på länder där man har t.ex. Koranen som konstitution. Vi kallar det barbari men om vi skulle använda Bibeln som grund för våra lagar så skulle det inte se mycket annorlunda ut här. Framför allt kan ingen vettig debatt föras om man som motpart har "Guds ord".
Om inte fallet med den våldtagna kvinnan hade uppmärksammats internationellt, tror ni hon hade blivit benådad då? Anser kung Abdullah att en kvinna som träffar en man hon inte är släkt med ska piskas och fängslas? Det är ju det som är frågan. Jag tror han anser det, om han anser något annat bryter han väl mot de sharialagar man har i Saudi?
Jag läste för en tid sedan att en muslimsk imam i UK ville att man skulle få införa speciallagar för muslimer, t.ex. sharialagar. Jag vill att det ska vara känt att jag är för detta - på individuell basis. Så den som vill att det ska vara ett brott att sitta i en bil med en man de inte är släkt med ska frivilligt kunna underkasta sig en lag där de blir fängslade och piskade för detta. Den muslim som nöjer sig med att tro på Gud (Allah) och inte vill bli piskad ska få slippa.
I enlighet med min teori om att dödsstraffsförespråkare bara är intresserade av dödsstraff för andra än sig själva så tror jag inte intresset kommer vara så stort. Men möjligheten ska få finnas.
Utländska media och människorättsgrupper världen över har naturligtvis förfasat sig över denna totala brist på respekt för mänskliga rättigheter och på grund av denna PR-katastrof har nu kungen nog sett sig tvungen att benåda kvinnan för sitt brott. Som jag förstått det bestod alltså hennes brott i att hon befann sig i en bil med män hon inte var släkt med - de män som alltså våldtog henne. Smaaart.
Med en sådan lag håller man effektivt nere våldtäktssiffrorna i samhället - inte våldtäkterna utan siffrorna alltså. I Sverige vill inte våldtäktsoffer anmäla och här i Sverige är det inte ens brottsligt att hänga med män man inte är släkt med. Men i Saudi är alltså att ha varit på platsen där man blir våldtagen med mannen man blir våldtagen av ett brott. Fascinerande.
Hur som helst, det här är ju en "seger" - fast i bästa fall en pyrrhusseger. Det saudiska "rättssystemet" är fortfarande inget annat än rent skräpt och ett dåligt religiöst betingat skämt.
Tänk efter: har lagen ändrats? Kommer lagen ändras? Varför benådades kvinnan?
Lagen har inte ändrats. Kommer lagen ändras? Förmodligen inte. Jag har inte läst om att någon debatt om att förändra lagarna att inte förtrycka kvinnor totalt har skett, det kan förstås finnas en sån debatt men jag tvivlar.
Varför benådades kvinnan? Var det för att kung Abdullah anser att kvinnor har ett värde? Att det hon gjort inte var ett brott? Eller var det externa påtryckningar som gjorde att han insåg att Saudi skulle få stora problem om man piskade den här kvinnan?
Hur många människor piskas varje dag i Saudi? Hur många händer huggs av?
Om man vill läsa mer om den religiöst betingade lagstiftningen i Saudi kan man gå till källan till vishet, Wikipedia. Där kan man också läsa om "mänskliga rättigheter" i Saudi.
Om man vill förstår varför jag kraftigt motsätter mig religiöst motiverade och drivna politiker i styrande positioner så är det bara att titta på länder där man har t.ex. Koranen som konstitution. Vi kallar det barbari men om vi skulle använda Bibeln som grund för våra lagar så skulle det inte se mycket annorlunda ut här. Framför allt kan ingen vettig debatt föras om man som motpart har "Guds ord".
Om inte fallet med den våldtagna kvinnan hade uppmärksammats internationellt, tror ni hon hade blivit benådad då? Anser kung Abdullah att en kvinna som träffar en man hon inte är släkt med ska piskas och fängslas? Det är ju det som är frågan. Jag tror han anser det, om han anser något annat bryter han väl mot de sharialagar man har i Saudi?
Jag läste för en tid sedan att en muslimsk imam i UK ville att man skulle få införa speciallagar för muslimer, t.ex. sharialagar. Jag vill att det ska vara känt att jag är för detta - på individuell basis. Så den som vill att det ska vara ett brott att sitta i en bil med en man de inte är släkt med ska frivilligt kunna underkasta sig en lag där de blir fängslade och piskade för detta. Den muslim som nöjer sig med att tro på Gud (Allah) och inte vill bli piskad ska få slippa.
I enlighet med min teori om att dödsstraffsförespråkare bara är intresserade av dödsstraff för andra än sig själva så tror jag inte intresset kommer vara så stort. Men möjligheten ska få finnas.
Är det en förbannelse?
Såg i DN idag att världens äldsta människa dött - igen. Man kan inte annat än börja undra om det vilar en förbannelse över människorna som har den titeln. Med nästan övernaturlig säkerhet dör de, en efter en, dessa personer. Eller har vi att göra med något värre, något mer diaboliskt, än "naturlig död"?
Kan det vara så att medias rapporter om världens äldste triggar något slags pedofilseriemördare som hatar riktigt gamla människor (motsatsen till pedofilens sexuella önskeoffer) och därför söker upp den främste symbolen för gamla människor och dödar dem på ett sätt som verkar naturligt?
Eller är det helt enkelt en egyptisk förbannelse som vilar över den som är äldst? Kanske uttalad av anden som besitter den där snickaren / bondfångaren / bedragaren / lögnaren i Jämtland (eller var han nu bodde), Ambres? Eller kanske anden som besatte snickaren / bondfångaren / bedragaren / lögnaren tidigare, den lite bryskare anden?
Svårt att veta, men lite kusligt är det att man allt som oftast kan läsa att den äldsta personen i världen har dött.
Kan det vara så att medias rapporter om världens äldste triggar något slags pedofilseriemördare som hatar riktigt gamla människor (motsatsen till pedofilens sexuella önskeoffer) och därför söker upp den främste symbolen för gamla människor och dödar dem på ett sätt som verkar naturligt?
Eller är det helt enkelt en egyptisk förbannelse som vilar över den som är äldst? Kanske uttalad av anden som besitter den där snickaren / bondfångaren / bedragaren / lögnaren i Jämtland (eller var han nu bodde), Ambres? Eller kanske anden som besatte snickaren / bondfångaren / bedragaren / lögnaren tidigare, den lite bryskare anden?
Svårt att veta, men lite kusligt är det att man allt som oftast kan läsa att den äldsta personen i världen har dött.
2007-11-30
Darwin tuggar vidare
En 14-årig pojke dog i USA sen han vägrat ta emot en blodtransfusion. Jag tycker detta dels är en vinst för valfriheten och rätten att bestämma över sin egen existens, rätten att avgöra om man vill eller inte vill leva, dels en vinst för Darwin.
En levande individ som inte har självbevarelsedriften att bevara sin egen existens och avslutar den innan han hinner fortplanta sig har ju rensat upp i genpoolen och kan nomineras för det sk Darwin Award. Här har vi ett fantastiskt exempel.
Föräldrarna ville tvinga pojken att ta transfusionen, men pojken vägrade. Hur det kan vara ett problem förstår jag inte - men var inte föräldrarna också Jehovas? De kommer brinna i helvetet för sina synder. Hoppsan, religionens dekret var inte mycket värda ställda inför ofelbart faktum att barnet skulle dö om de inte bröt mot dem. Eller var ungen värvad av sekten? Och föräldrarna ateister?
Komplicerad fråga men till syvende och sist måste man få välja själv om man ska leva eller dö... fast kanske inte vid 14 års ålder?
Undras just om domaren var religiös? Vad hade en ateistisk domare dömt?
Om man kan tvinga ett barn att ta en blodtransfusion, kan man tvinga det att äta lithium? Gå i terapi för homosexualitet? Vilka rättigheter har egentligen ett barn? Mot sina föräldrar?
Ingen tragedi det här - han valde och dog nöjd i tron att han skulle komma till himlen (fast får alla Jehovas plats där... nä, de har väl ett fast antal?). Han fick leva och dö som han ville, tänk om alla fick det?
En levande individ som inte har självbevarelsedriften att bevara sin egen existens och avslutar den innan han hinner fortplanta sig har ju rensat upp i genpoolen och kan nomineras för det sk Darwin Award. Här har vi ett fantastiskt exempel.
Föräldrarna ville tvinga pojken att ta transfusionen, men pojken vägrade. Hur det kan vara ett problem förstår jag inte - men var inte föräldrarna också Jehovas? De kommer brinna i helvetet för sina synder. Hoppsan, religionens dekret var inte mycket värda ställda inför ofelbart faktum att barnet skulle dö om de inte bröt mot dem. Eller var ungen värvad av sekten? Och föräldrarna ateister?
Komplicerad fråga men till syvende och sist måste man få välja själv om man ska leva eller dö... fast kanske inte vid 14 års ålder?
Undras just om domaren var religiös? Vad hade en ateistisk domare dömt?
Om man kan tvinga ett barn att ta en blodtransfusion, kan man tvinga det att äta lithium? Gå i terapi för homosexualitet? Vilka rättigheter har egentligen ett barn? Mot sina föräldrar?
Ingen tragedi det här - han valde och dog nöjd i tron att han skulle komma till himlen (fast får alla Jehovas plats där... nä, de har väl ett fast antal?). Han fick leva och dö som han ville, tänk om alla fick det?
Tvångsanslutning kanske aldrig var en bra idé?
Jag har aldrig trott på Gud. Jag blev inte döpt som barn (född -73) och jag vägrade konfirmera mig för att få presenter eftersom det skulle innebära att hyckla. De flesta som konfirmerade sig som jag kände satt mest och garvade åt töntarna som skulle undervisa dem i sagornas värld och gjorde djävulstecken bakom biblarna.
Ändå var jag på något sjukt sätt med i Svenska Kyrkan. Hur gick det till? Hur kunde Svenska Kyrkan själv gå med på att tvångsansluta folk som inte hade något val?
Medlemsraset fortsätter och jag kan bara säga att det är bra det. Organiserad religion är väldigt konstigt och svårförståeligt för mig. Är jag emot det? Nej. Jag är emot kyrkans inflytande över mig. Ju färre medlemmar, desto mindre makt och inflytande och därför färre beslut baserade på en källa lika tillförlitlig och faktabaserad som Alfons och Molgan.
Tro vad du vill, men begär inte att du ska få bestämma över mig genom att hänvisa till en hatfull folkmördande Gud som beskrivs i en sagobok. Tror du på tomten också eller?
Här är för övrigt några av mina favoritpassager i bibeln:
Hes 23:19-20:
Men hon horade mer och mer. Hon mindes sin ungdom när hon horade i Egypten, och hon upptändes av begär efter vällustingarna där med kön som åsnor och säd som hingstar.
Äh, vi nöjer oss där. Det där är bland det roligaste jag läst på länge...
Ändå var jag på något sjukt sätt med i Svenska Kyrkan. Hur gick det till? Hur kunde Svenska Kyrkan själv gå med på att tvångsansluta folk som inte hade något val?
Medlemsraset fortsätter och jag kan bara säga att det är bra det. Organiserad religion är väldigt konstigt och svårförståeligt för mig. Är jag emot det? Nej. Jag är emot kyrkans inflytande över mig. Ju färre medlemmar, desto mindre makt och inflytande och därför färre beslut baserade på en källa lika tillförlitlig och faktabaserad som Alfons och Molgan.
Tro vad du vill, men begär inte att du ska få bestämma över mig genom att hänvisa till en hatfull folkmördande Gud som beskrivs i en sagobok. Tror du på tomten också eller?
Här är för övrigt några av mina favoritpassager i bibeln:
Hes 23:19-20:
Men hon horade mer och mer. Hon mindes sin ungdom när hon horade i Egypten, och hon upptändes av begär efter vällustingarna där med kön som åsnor och säd som hingstar.
Äh, vi nöjer oss där. Det där är bland det roligaste jag läst på länge...
2007-11-28
Återvänder till Downs Syndrom
I kommentarerna till denna artikel avslöjas den illa dolda agendan hos Svante Linusson, nämligen att synas i media som representant för Stockholmspartiet. Gå gärna in på hans matematiksida på KTH och kolla själv. Han är alltså politiker. Typiskt. Hans agenda kan faktiskt ha varit helt personlig, det kan vara så.
Jaja, hur som helst, debatten går högt på nätet och i flera bloggar kan man hitta folk som nappar, folk som såklart OCKSÅ är politiker. Mycket åsikter men ingen som stannar upp och tänker efter. Vad är alternativen? Bra är också att någon kom med det jag efterlyste, en nyanserad bild av personer med Downs syndrom. Svante gullar med sin dotter som är ett år - men tre månader "efter" och menar att en niomånaders bebis också är underbar. Ett konstigt resonemang. Hur "underbar" är en 40-årig person med en IQ på 30-75? Kommer Svante gulla med den? Citat från bloggen: "Verkligheten är långt ifrån idyllprogrammen på TV med glada muppar som blir rikskändisar. Verkligheten är ofta följande: Föräldrar som är över 40 år får barn med Downs syndrom. De första 10 åren orkar de med - sen får samhället rycka in och ta över, och då är det oftast försent på punkten bortskämdhet. Många med Downs särbehandlas enormt av sina föräldrar - vilket gör att de inte bara har handikappets alla problem - de är grovt bortskämda också."
Många jämför med Kina och menar att där aborterar man kvinnofoster och det är hemskt. Att vara kvinna och att ha Downs syndrom är dock inte jämförbart, anser jag. Det är dessutom lagligt att abortera kvinnliga foster i Sverige, eftersom vi har fri aborträtt. Notera att jag tycker det är fel att abortera baserat på kön - men det är jag det.
Snabb genomgång.
Bloggen Konservativa tankar jämför fosterdiagnostik med rasbiologi. Föreslagen lösning på problemet med det fria valet är förstås att inskränka det: "Är det verkligen rimligt att forska inom dessa områden är min stora fråga?". Dvs forskning ska styras av kristna (som bloggförfattaren) och de ska bestämma vilka kunskaper vi får söka. Bloggförfattaren hänvisar till historien men borde kanske undersöka kyrkans roll i forskningen genom tiderna och notera att kyrkan alltid haft fel. Galileo Galilei anyone? Staten ska inte bestämma vad som ska forskas på och vilka svar vi får söka - ej heller kyrkan.
Sen kommer Fru Bråttoms Blogg - och hon verkar haft bråttom med att skriva sitt inlägg eftersom hon också hoppar lite i galen tunna. Ingen föreslår att vi ska förbjuda barn att födas, förslaget handlar om information och det fria valet. Citat: "Jag kan inte annat än att hålla med honom. Vilket slags samhälle får vi när vi medvetet satsar på att sortera bort alla dem som avviker från normen? Vilket blir nästa steg? Har vi ingenting lärt av historien? Och om det är ok att sortera bort ett barn med Downs syndrom i Sverige, varför är det då inte ok att sortera bort ett flickfoster i Kina?"
"Det här borde verkligen vara en fråga för mitt parti"
Det framgår inte vilket parti men min fråga är helt enkelt: vad ska göras? Ska vi inskränka aborträtten till att endast omfatta friska barn? Eller?
Och att vara kvinna är att tillhöra ett kön, att ha Downs syndrom är att ha en genetisk avvikelse som leder till stora problem och att man behöver mycket hjälp. Det ena är INTE en avvikelse. Könet alltså.
Note till bloggaren ovan: I Sverige har vi sagt att det är OK att sortera bort ALLA barn, utan frågor. Hur ska vi ändra det på något sätt? Förbjuda KUB? Förbjuda abort? Har man inte svar på de frågorna bör man inte ta upp debatten ens kanske?
Nästa bloggare, All I Want, Monicas blogg, undrar "Varför kan vi inte acceptera att livet inte är perfekt? Vare sig det gäller kosmetisk kirurgi eller den lömska släktingen genteknik (som visserligen har vissa goda sidor, jag vet, men...) så handlar det om en sak; att bli perfekt.
Det icke perfekta ska inte få finnas."
I ett pluralistiskt samhälle får både den som accepterar livets imperfektioner finnas och den som inte gör det. Så varför kan inte Monica acceptera att andra inte accepterar samma sak som henne? Kamp mot ärftliga sjukdomar kan knappast jämföras med kosmetisk kirurgi, att slippa Alzheimers är väsensskilt från att vilja ha jättebröst. Med genteknik kan vi kanske i framtiden få bägge. Vem ska välja? Individen såklart.
Jullans blogg kallar detta den bästa artikel hon läst på länge. Jullan är kristdemokrat och för dem är etiska frågor viktiga. Citatet är "Är det rimligt att vi ska satsa en massa skattepengar på tester som i slutändan syftar till att sortera bort barn? Nej, långt ifrån. Det är inte bara orimligt utan vittnar på många sätt om en horribel människosyn"
Alternativet är att förbjuda fosterdiagnostik och begränsa aborträtten, återigen. Och detta då för folk som kanske inte delar jullans människosyn och även människor som inte är kristna. Jag kommenterade hennes blogg och hon svarade trevligt nog. Hon konstaterar att hon inte vill ändra abortlagstiftningen och hon undrar om vi ska satsa skattepengar på att selektera bort människor. Men har hon frågat de blivande föräldrarna? Ska vi pressa alla blivande föräldrar att tycka samma sak, nämligen att alla barn är välkomna? Hur då? Det är en myt att aborter görs trivialt, så att ni vet. Det kanske förekommer men det är nog mindre än antiabortfolket gör gällande. Det beror också lite på hur man frågar, två varianter nedan:
1. Skulle du vilja föda ett fullt friskt barn utan ärftliga sjukdomar?
Andelen som skulle svara ja måste vara nära 100%, väldigt få människor önskar sig sjukdomar och problem.
2. Skulle du vilja abortera ditt barn om du visste att det hade Downs?
Färre skulle våga svara ja på den här frågan, även om de skulle vilja göra abort. Det är ju dessutom en hypotetisk fråga så vad de svarar är egentligen ointressant, men om du hade en kamera riktad mot dem samtidigt skulle de svårligen ens VÅGA svara "ja, vi vill ha ett fullt friskt barn".
Sen har vi Lokessons blogg som verkar mena att om man aborterar foster som har fel så är man osolidarisk med de som inte gör det - eftersom handikappet blir mer ovanligt och därför sticker de som har det ut än mer. Öh? Återigen, vad blir lösningen? Vi ska inte uppmuntra till abort - men ska vi uppmuntra att behålla av solidariska skäl?
Birger Schlaug drar till med Hitler. Nuff said. Vad det har med saken att göra vet jag inte.
Alltså, gott folk. Kontentan är denna:
Två personer väntar barn. Dessa anser jag har rätt till så mycket information som de önskar sig. Givet den information de får har de rätt enligt svensk lag att fatta vilka beslut de vill, utan att bli ifrågasatta. T.ex. abort innan vecka 18.
Om man ska vara emot detta måste man förklara hur detta "emot" ska manifestera sig utan stora och konstiga inskränkningar av dessa rättigheter. Ska man förbjuda fosterdiagnostik - då kommer vi få illegal sådan, t.ex. på Åland. Alla föräldrar i väntan (som har råd) kommer åka dit för att utröna hur det ligger till med barnet man väntar. Ska dessa då jagas med polisen? Hur ska de straffas?
Ska aborträtten inskränkas till att endast omfatta friska barn? Är inte det ganska omvänt? Så då ska den kanske tas bort helt? Eller ska en kommitté granska fallet och avgöra om den som vill göra abort gör denna abort på politiskt korrekta grunder?
Återigen, min åsikt står fast, pluralism behövs. Dvs människor måste få välja själva på egen hand med bästa möjliga tillgängliga information. Utan inblandning. Vi ser ovan via några ganska glasklara resonemang att inblandning i denna frågan skulle skapa mer problem än det skulle lösa.
Jaja, hur som helst, debatten går högt på nätet och i flera bloggar kan man hitta folk som nappar, folk som såklart OCKSÅ är politiker. Mycket åsikter men ingen som stannar upp och tänker efter. Vad är alternativen? Bra är också att någon kom med det jag efterlyste, en nyanserad bild av personer med Downs syndrom. Svante gullar med sin dotter som är ett år - men tre månader "efter" och menar att en niomånaders bebis också är underbar. Ett konstigt resonemang. Hur "underbar" är en 40-årig person med en IQ på 30-75? Kommer Svante gulla med den? Citat från bloggen: "Verkligheten är långt ifrån idyllprogrammen på TV med glada muppar som blir rikskändisar. Verkligheten är ofta följande: Föräldrar som är över 40 år får barn med Downs syndrom. De första 10 åren orkar de med - sen får samhället rycka in och ta över, och då är det oftast försent på punkten bortskämdhet. Många med Downs särbehandlas enormt av sina föräldrar - vilket gör att de inte bara har handikappets alla problem - de är grovt bortskämda också."
Många jämför med Kina och menar att där aborterar man kvinnofoster och det är hemskt. Att vara kvinna och att ha Downs syndrom är dock inte jämförbart, anser jag. Det är dessutom lagligt att abortera kvinnliga foster i Sverige, eftersom vi har fri aborträtt. Notera att jag tycker det är fel att abortera baserat på kön - men det är jag det.
Snabb genomgång.
Bloggen Konservativa tankar jämför fosterdiagnostik med rasbiologi. Föreslagen lösning på problemet med det fria valet är förstås att inskränka det: "Är det verkligen rimligt att forska inom dessa områden är min stora fråga?". Dvs forskning ska styras av kristna (som bloggförfattaren) och de ska bestämma vilka kunskaper vi får söka. Bloggförfattaren hänvisar till historien men borde kanske undersöka kyrkans roll i forskningen genom tiderna och notera att kyrkan alltid haft fel. Galileo Galilei anyone? Staten ska inte bestämma vad som ska forskas på och vilka svar vi får söka - ej heller kyrkan.
Sen kommer Fru Bråttoms Blogg - och hon verkar haft bråttom med att skriva sitt inlägg eftersom hon också hoppar lite i galen tunna. Ingen föreslår att vi ska förbjuda barn att födas, förslaget handlar om information och det fria valet. Citat: "Jag kan inte annat än att hålla med honom. Vilket slags samhälle får vi när vi medvetet satsar på att sortera bort alla dem som avviker från normen? Vilket blir nästa steg? Har vi ingenting lärt av historien? Och om det är ok att sortera bort ett barn med Downs syndrom i Sverige, varför är det då inte ok att sortera bort ett flickfoster i Kina?"
"Det här borde verkligen vara en fråga för mitt parti"
Det framgår inte vilket parti men min fråga är helt enkelt: vad ska göras? Ska vi inskränka aborträtten till att endast omfatta friska barn? Eller?
Och att vara kvinna är att tillhöra ett kön, att ha Downs syndrom är att ha en genetisk avvikelse som leder till stora problem och att man behöver mycket hjälp. Det ena är INTE en avvikelse. Könet alltså.
Note till bloggaren ovan: I Sverige har vi sagt att det är OK att sortera bort ALLA barn, utan frågor. Hur ska vi ändra det på något sätt? Förbjuda KUB? Förbjuda abort? Har man inte svar på de frågorna bör man inte ta upp debatten ens kanske?
Nästa bloggare, All I Want, Monicas blogg, undrar "Varför kan vi inte acceptera att livet inte är perfekt? Vare sig det gäller kosmetisk kirurgi eller den lömska släktingen genteknik (som visserligen har vissa goda sidor, jag vet, men...) så handlar det om en sak; att bli perfekt.
Det icke perfekta ska inte få finnas."
I ett pluralistiskt samhälle får både den som accepterar livets imperfektioner finnas och den som inte gör det. Så varför kan inte Monica acceptera att andra inte accepterar samma sak som henne? Kamp mot ärftliga sjukdomar kan knappast jämföras med kosmetisk kirurgi, att slippa Alzheimers är väsensskilt från att vilja ha jättebröst. Med genteknik kan vi kanske i framtiden få bägge. Vem ska välja? Individen såklart.
Jullans blogg kallar detta den bästa artikel hon läst på länge. Jullan är kristdemokrat och för dem är etiska frågor viktiga. Citatet är "Är det rimligt att vi ska satsa en massa skattepengar på tester som i slutändan syftar till att sortera bort barn? Nej, långt ifrån. Det är inte bara orimligt utan vittnar på många sätt om en horribel människosyn"
Alternativet är att förbjuda fosterdiagnostik och begränsa aborträtten, återigen. Och detta då för folk som kanske inte delar jullans människosyn och även människor som inte är kristna. Jag kommenterade hennes blogg och hon svarade trevligt nog. Hon konstaterar att hon inte vill ändra abortlagstiftningen och hon undrar om vi ska satsa skattepengar på att selektera bort människor. Men har hon frågat de blivande föräldrarna? Ska vi pressa alla blivande föräldrar att tycka samma sak, nämligen att alla barn är välkomna? Hur då? Det är en myt att aborter görs trivialt, så att ni vet. Det kanske förekommer men det är nog mindre än antiabortfolket gör gällande. Det beror också lite på hur man frågar, två varianter nedan:
1. Skulle du vilja föda ett fullt friskt barn utan ärftliga sjukdomar?
Andelen som skulle svara ja måste vara nära 100%, väldigt få människor önskar sig sjukdomar och problem.
2. Skulle du vilja abortera ditt barn om du visste att det hade Downs?
Färre skulle våga svara ja på den här frågan, även om de skulle vilja göra abort. Det är ju dessutom en hypotetisk fråga så vad de svarar är egentligen ointressant, men om du hade en kamera riktad mot dem samtidigt skulle de svårligen ens VÅGA svara "ja, vi vill ha ett fullt friskt barn".
Sen har vi Lokessons blogg som verkar mena att om man aborterar foster som har fel så är man osolidarisk med de som inte gör det - eftersom handikappet blir mer ovanligt och därför sticker de som har det ut än mer. Öh? Återigen, vad blir lösningen? Vi ska inte uppmuntra till abort - men ska vi uppmuntra att behålla av solidariska skäl?
Birger Schlaug drar till med Hitler. Nuff said. Vad det har med saken att göra vet jag inte.
Alltså, gott folk. Kontentan är denna:
Två personer väntar barn. Dessa anser jag har rätt till så mycket information som de önskar sig. Givet den information de får har de rätt enligt svensk lag att fatta vilka beslut de vill, utan att bli ifrågasatta. T.ex. abort innan vecka 18.
Om man ska vara emot detta måste man förklara hur detta "emot" ska manifestera sig utan stora och konstiga inskränkningar av dessa rättigheter. Ska man förbjuda fosterdiagnostik - då kommer vi få illegal sådan, t.ex. på Åland. Alla föräldrar i väntan (som har råd) kommer åka dit för att utröna hur det ligger till med barnet man väntar. Ska dessa då jagas med polisen? Hur ska de straffas?
Ska aborträtten inskränkas till att endast omfatta friska barn? Är inte det ganska omvänt? Så då ska den kanske tas bort helt? Eller ska en kommitté granska fallet och avgöra om den som vill göra abort gör denna abort på politiskt korrekta grunder?
Återigen, min åsikt står fast, pluralism behövs. Dvs människor måste få välja själva på egen hand med bästa möjliga tillgängliga information. Utan inblandning. Vi ser ovan via några ganska glasklara resonemang att inblandning i denna frågan skulle skapa mer problem än det skulle lösa.
Kanske dags för bojkott?
Idag kan man läsa om killen som inte fick vara kvar på jobbet för att han färgat håret. Arbetsgivaren hänvisar till att kunderna ifrågasatt killens utseende, "kunder har undrat hur han (Markus Persson) kan vara ute i butik" är det direkta citat.
OK. Skulle dessa kunder tacka nej till en kund som köpte deras produkter och samtidigt såg ut som Markus? Nej. Men att själva bli servade av en person som ser ut som deras egna kunder, det duger inte.
Man "är" inte sin frisyr, dock, som Markus verkar tro. Men frisyren har inget med kompetens att göra, tom i min bransch finns det folk som tror att man "är" mer kompetent om man har glassiga skor och fin kostym - men programmera, det gör man med hjärnan, inte fin ull i tyget.
Så varför tar inte någon konsumentorganisation och drar igång ett upprop där företag får skriva upp sig som garanter för att inte neka någon att se ut hur de vill? Förutom uniform då...
Sen bojkottar vi de företag som inte skriver upp sig. Banker, flygbolag, försäkringskassan, Konsum, ICA... listan kommer bli lång.
Äh, jag tror inte på bojkott men folk är sjukt utseendefixerade. Killen sätter upp reklamskyltar. Han är ren och gör ett bra jobb - men han har två färger i håret, aaah, det är inte vårdat. "Hur kan han vara ute hos kunder" ska kunderna ha sagt. Eller så tänkte VDn att de kanske sa så till varandra. Vem vet? Men hur kan han? Tja, han tar bilen, åker till kunden, sätter upp skylten, that's how! Det är helt enkelt skitfånigt. Jag har ett ovårdat helskägg just nu, ingen jävel grinar om det. Fuck it. Gör man ett bra jobb och är trevlig, då ska man få ha två färger i håret.
Fast läpp-piercingar tycker jag är fula så de kan vi förbjuda generellt. Kidding!
OK. Skulle dessa kunder tacka nej till en kund som köpte deras produkter och samtidigt såg ut som Markus? Nej. Men att själva bli servade av en person som ser ut som deras egna kunder, det duger inte.
Man "är" inte sin frisyr, dock, som Markus verkar tro. Men frisyren har inget med kompetens att göra, tom i min bransch finns det folk som tror att man "är" mer kompetent om man har glassiga skor och fin kostym - men programmera, det gör man med hjärnan, inte fin ull i tyget.
Så varför tar inte någon konsumentorganisation och drar igång ett upprop där företag får skriva upp sig som garanter för att inte neka någon att se ut hur de vill? Förutom uniform då...
Sen bojkottar vi de företag som inte skriver upp sig. Banker, flygbolag, försäkringskassan, Konsum, ICA... listan kommer bli lång.
Äh, jag tror inte på bojkott men folk är sjukt utseendefixerade. Killen sätter upp reklamskyltar. Han är ren och gör ett bra jobb - men han har två färger i håret, aaah, det är inte vårdat. "Hur kan han vara ute hos kunder" ska kunderna ha sagt. Eller så tänkte VDn att de kanske sa så till varandra. Vem vet? Men hur kan han? Tja, han tar bilen, åker till kunden, sätter upp skylten, that's how! Det är helt enkelt skitfånigt. Jag har ett ovårdat helskägg just nu, ingen jävel grinar om det. Fuck it. Gör man ett bra jobb och är trevlig, då ska man få ha två färger i håret.
Fast läpp-piercingar tycker jag är fula så de kan vi förbjuda generellt. Kidding!
Pluralism är otroligt viktigt
En väldigt intressant artikel dök upp idag i SvD om Downs syndrom eller rättare sagt, ett test som kan användas för att upptäcka Downs syndrom tidigt och tillförlitligt vid en graviditet. Artikelförfattaren har själv en dotter som har Downs syndrom och tycker naturligtvis att det inte är så farligt. Och det är det nog inte.
Han angiper Birgitta Rydberg och det tycker jag är bra, jag har inget till övers för henne. Men jag tycker argumentationen haltar lite, samtidigt som jag är kluven i frågan.
T.ex. tar han upp ekonomiska frågor och det blir alltid väldigt vanskligt - för då kan man argumentera emot på ekonomisk basis. Han menar att reformen med att införa det här nya testet på bred front kommer kosta 20 miljoner kronor och antalet födda barn med Downs syndrom kommer minska från 20 till 10, en kostnad på två miljoner per foster.
Där har vi problemet, där tar man ett ekonomiskt argument - jag kan kontra med att om en person med Downs syndrom kostar skattebetalarna mer än två miljoner under sin livstid så har vi gått plus. Hurra! Då är ju reformen inte dyr, då är den en besparing, en vinstaffär. Ekonomi är inte det man ska basera sina livsval på, helst.
Jag undrar om Birgitta tänkt så? Att det är en vinstaffär.
Svante går vidare och säger följande:
"Det är viktigt att påpeka att precis som den blivande mamman i Kina kan ha mycket goda anledningar att abortera ett flickfoster kan man inte i Sverige skuldbelägga enskilda föräldrar som vill kunna sortera bort ett foster med Downs syndrom."
Fast sortera bort låter ju inte vidare fräscht. Det låter lite som att du skuldbelägger dem ändå, Svante.
Det jag undrar är vad Svante tyckte innan han fick sin dotter? Jag respekterar ju hans val att föda henne men under dotterns livstid kommer ju Svante få stöd av skattepengar jag betalar. Han tycker inte att vi ska lägga 20 miljoner på att hindra födseln av barn (fast egentligen är det information) - i en sann demokrati borde jag då få tycka att vi inte ska lägga en spänn på hjälp till barn med Downs syndrom? De kommer ju aldrig starta börsbolag, uppfinna en fantastisk produkt som skapar arbetstillfällen och så vidare?
Men vad har man då för människosyn?
Den man väljer själv. Man får väl tycka vad man vill?
Om testet inte hade finansierats av landstinget utan erbjudits som en produkt när man kommit till mödravårdscentralen, hur hade han sett på det då? Dvs han betalar inte för testet, inte jag heller, utan den som är intresserad av det? Det måste ju vara OK (om man är kvar vid det ekonomiska resonemanget alltså) antar jag? Förmodligen skulle ungefär lika många barn aborteras, eller sorteras bort som Svante själv kallar det.
Från var och en efter förmåga - till var och en efter behov. Om behoven är för stora kan man ju tänka sig att man förverkar sin rätt att existera. Något som vi sett från barnhem i Rumänien och som det ryktas om att Nordkorea sysslar med - gallring. Kollektivet får inte försvagas. Om man inte har någon förmåga alls, då har man inte rätt att ha behov.
Här kommer vi till min artikels rubrik, att pluralism är viktigt.
När jag var yngre var jag mer vänster. Om man är vänster så är det inte helt onaturligt att tänka sig att utvecklingsstörda, personer med Downs syndrom, gravt handikappade och personer med liknande problem enbart är en belastning för samhället. De har enorma behov och kostar många gånger mer än en "normal" individ som ju betalar till samhället istället för att kosta samhället något. Som tack för bidraget ser vi till att hålla den normale under armarna om han skulle råka ut för något senare i livet - det är kontraktet så att säga.
Jag såg personer med Downs syndrom i min skola och fann dem mest väldigt irriterande / äckliga (killen som tog en hel smörkniv direkt från paketet in i munnen i skolan och sen stoppade tillbaka den i paketet t.ex.), jag kunde inte relatera till dem eller kommunicera med dem alls.
Varför skulle de få finnas?
Vad kostar egentligen en person med Downs syndrom under sin livstid? Varför inte bara gallra och endast tillåta "funktionella" människor delta i samhället? Inga nya idéer det här, jag var nog inte den förste som tänkte att vi borde ha lite bättre bas att stå på. Jag har hört ryktas att andra tänkare tänkte samma sak.
Sen började jag förstå mig på det här med individens rättigheter - när jag inte följde strömmen och bara gick i fåran. Det var tidigt - jag spelade inte ishockey utan höll på med datorer och rollspel och serier och läste böcker och så vidare. Att avvika är inte lätt alltid. Nu är såna företeelser inget konstigt men personer i Sveriges riksdag köpte ett tag argument om att rollspelare var satanister och / eller terrorister under träning. Hårdrocken jag lyssnade på tidvis orsakade självmord. Moralpanik i varje hörn.
Det finns en historia om Mozart eller någon annan stor konstnär vars mor födde honom som barn nummer 13 efter att typ fem innan dött, tre varit missbildade och hon var blind och liknande. Skulle du ha rekommenderat en abort? Då hade vi inte haft Mozart.
Då kan kollektivisten i mig argumentera "Men en person med Downs syndrom kommer inte skriva en symfoni".
Vilket är helt irrelevant. Frågan handlar egentligen om huruvida jag har rätt att stå vid sidan om och diktera villkoren för hur någon annan får leva och existera. Har jag ens rätt att definiera att en person inte får finnas, inte får födas, om denne inte åtminstone kan tillföra och producera något i vårt samhälle?
Om man följer något slags gul regel uttänkt av någon nån gång... så blir det lättare.
Om jag skulle bli far, skulle jag vilja att någon annan bestämde om mitt blivande barn skulle få leva eller inte?
Vem svarar ja på den frågan? Ren spekulation, inte många. Att föda ett barn kan svårligen sägas vara något som kan skada någon annan. Tänk den frågan:
Om jag blev skadad av någon annan, skulle jag vilja ha hjälp att stoppa det?
Jag svarar ja på den frågan - så om jag skadar någon måste rimligtvis denne få stoppa mig.
Att Svante lät sin dotter få finnas skadar inte mig. Det tog ett par år men till slut landade jag där... och det är det som är Pluralism, mångfald. Jag kan inte förvänta mig att få diktera omvärldens beskaffenhet.
Att någon är utvecklingsstörd skadar inte mig. Inte heller att de är feta. Eller muslimer. Eller kristna. Eller från Afrika, Asien eller USA.
Den ende som ska välja är föräldern. Och där har vi helt enkelt helt oinskränkt aborträtt, vår främsta harm-reduction-bestämmelse någonsin. Jag själv t.ex. tycker att foster är liv och är mycket tveksam till att göra abort - inte till att det ska vara lagligt. Jag är också tveksam till att få ett barn som är utvecklingsstört. Jag är oerhört intellektuell och tja, Svante konstaterar att hans dotter är tre månader efter nu - men en niomånaders bebis är ju också underbar. Personer som inte är lika intelligenta som mig är dock inte alls underbara, från Wikipedia: "Most individuals with Down syndrome have mental retardation in the mild (IQ 50–70) to moderate (IQ 35–50) range". När bebisen inte är en bebis längre så är dennes intellektuella nivå fortfarande efter, men förmodligen med mer än tre månader. Och det känns läbbigt. Jag är inte bekväm med det. Jag vill ha ett barn som är intelligent på samma sätt som jag. Jag vill ha ett barn som är som jag... min åsikt om pluralism omfattar bara alla andra utom mitt barn, eller något sånt.
En konflikt helt enkelt. Den kanske löser sig när det kommer till kritan. Svante verkar ju positiv. Men, host, får man någonsin höra några andra röster än de positiva i media? Alltså, förmodligen finns det ju nån därute som blivit jävligt bitter av att få ett utvecklingsstört barn - vem för deras talan?
Så vad blir min poäng? Finns det någon?
Nej, det finns ingen poäng. Du måste själv välja hur du vill göra. Kanske ska du tacka nej helt enkelt när de föreslår ett test när du väntar barn. Så gjorde man förr och det tog oss hit. Men förr lär de ju ha satt ut barnen med Downs i skogen till vargen så vi kanske inte ska göra allt som de gjorde det förr i tiden.
Gallringen ska ske om du vill gallra. Eller bespara dig själv. Eller barnet. Eller hur du nu rationaliserar det. När Birgitta "Jag vill att knarkare dör" Rydberg lägger förslaget om att tvångsabortera foster, då kommer jag skrika högt. Men att kunna erbjuda möjligheten att ta reda på det... jag blir inte upprörd. I framtiden kommer kristna högern i USA förmodligen kunna ta reda på om deras barn har en bög-gen. I ungefär samma sekund kommer de överge sin anti-abort-hållning... inofficiellt i alla fall, och se till att bögarna inte föds. Eftersom de är dumma i huvudet. Ska jag tvinga dem att föda sina bögbarn? Öh, nej. För det finns andra, icke-galna människor som är bättre lämpade att uppfostra homosexuella barn. Vi andra nöjer oss kanske med att sortera fram de bra äggen och de bra spermierna och föda lite übermensch. Se filmen Gattaca. Inspirerande.
Om vi ska "stoppa" detta, då blir det också än sjukare, kom ihåg det. Då måste vi t.ex. inskränka aborträtten antingen helt (alla ska födas) eller till att bara omfatta barn som är helt friska - de aborteras då förmodligen för att de är helt och genuint oönskade, till skillnad från barn med Downs syndrom som bara är oönskade på grund av fördomar. Så då blir det så att den som gör ett KUB-test och får svaret Downs måste hindras från att göra abort emedan någon som INTE gör ett KUB-test och gör abort inte hindras.
Reagera inte med ryggmärgen utan tänk efter: ska du och jag bestämma åt någon annan - eller måste denne få välja själv? Jag vill inte längre tvinga någon att abortera sitt barn - men jag vill heller inte tvinga någon att föda ett barn! Jag vill inte tvinga någon att göra KUB-test - men jag vill heller inte hindra någon att göra KUB-testet.
För den här frågan går inte att lösa - så vi kanske bara ska avstå och låta folk bestämma över sina liv och kroppar SJÄLVA?
Jag förstår nämligen inte skillanden mellan att tvinga någon att abortera och att tvinga någon att föda. Det ser ut som om det är tvång bägge två och det är jag allergisk mot.
Han angiper Birgitta Rydberg och det tycker jag är bra, jag har inget till övers för henne. Men jag tycker argumentationen haltar lite, samtidigt som jag är kluven i frågan.
T.ex. tar han upp ekonomiska frågor och det blir alltid väldigt vanskligt - för då kan man argumentera emot på ekonomisk basis. Han menar att reformen med att införa det här nya testet på bred front kommer kosta 20 miljoner kronor och antalet födda barn med Downs syndrom kommer minska från 20 till 10, en kostnad på två miljoner per foster.
Där har vi problemet, där tar man ett ekonomiskt argument - jag kan kontra med att om en person med Downs syndrom kostar skattebetalarna mer än två miljoner under sin livstid så har vi gått plus. Hurra! Då är ju reformen inte dyr, då är den en besparing, en vinstaffär. Ekonomi är inte det man ska basera sina livsval på, helst.
Jag undrar om Birgitta tänkt så? Att det är en vinstaffär.
Svante går vidare och säger följande:
"Det är viktigt att påpeka att precis som den blivande mamman i Kina kan ha mycket goda anledningar att abortera ett flickfoster kan man inte i Sverige skuldbelägga enskilda föräldrar som vill kunna sortera bort ett foster med Downs syndrom."
Fast sortera bort låter ju inte vidare fräscht. Det låter lite som att du skuldbelägger dem ändå, Svante.
Det jag undrar är vad Svante tyckte innan han fick sin dotter? Jag respekterar ju hans val att föda henne men under dotterns livstid kommer ju Svante få stöd av skattepengar jag betalar. Han tycker inte att vi ska lägga 20 miljoner på att hindra födseln av barn (fast egentligen är det information) - i en sann demokrati borde jag då få tycka att vi inte ska lägga en spänn på hjälp till barn med Downs syndrom? De kommer ju aldrig starta börsbolag, uppfinna en fantastisk produkt som skapar arbetstillfällen och så vidare?
Men vad har man då för människosyn?
Den man väljer själv. Man får väl tycka vad man vill?
Om testet inte hade finansierats av landstinget utan erbjudits som en produkt när man kommit till mödravårdscentralen, hur hade han sett på det då? Dvs han betalar inte för testet, inte jag heller, utan den som är intresserad av det? Det måste ju vara OK (om man är kvar vid det ekonomiska resonemanget alltså) antar jag? Förmodligen skulle ungefär lika många barn aborteras, eller sorteras bort som Svante själv kallar det.
Från var och en efter förmåga - till var och en efter behov. Om behoven är för stora kan man ju tänka sig att man förverkar sin rätt att existera. Något som vi sett från barnhem i Rumänien och som det ryktas om att Nordkorea sysslar med - gallring. Kollektivet får inte försvagas. Om man inte har någon förmåga alls, då har man inte rätt att ha behov.
Här kommer vi till min artikels rubrik, att pluralism är viktigt.
När jag var yngre var jag mer vänster. Om man är vänster så är det inte helt onaturligt att tänka sig att utvecklingsstörda, personer med Downs syndrom, gravt handikappade och personer med liknande problem enbart är en belastning för samhället. De har enorma behov och kostar många gånger mer än en "normal" individ som ju betalar till samhället istället för att kosta samhället något. Som tack för bidraget ser vi till att hålla den normale under armarna om han skulle råka ut för något senare i livet - det är kontraktet så att säga.
Jag såg personer med Downs syndrom i min skola och fann dem mest väldigt irriterande / äckliga (killen som tog en hel smörkniv direkt från paketet in i munnen i skolan och sen stoppade tillbaka den i paketet t.ex.), jag kunde inte relatera till dem eller kommunicera med dem alls.
Varför skulle de få finnas?
Vad kostar egentligen en person med Downs syndrom under sin livstid? Varför inte bara gallra och endast tillåta "funktionella" människor delta i samhället? Inga nya idéer det här, jag var nog inte den förste som tänkte att vi borde ha lite bättre bas att stå på. Jag har hört ryktas att andra tänkare tänkte samma sak.
Sen började jag förstå mig på det här med individens rättigheter - när jag inte följde strömmen och bara gick i fåran. Det var tidigt - jag spelade inte ishockey utan höll på med datorer och rollspel och serier och läste böcker och så vidare. Att avvika är inte lätt alltid. Nu är såna företeelser inget konstigt men personer i Sveriges riksdag köpte ett tag argument om att rollspelare var satanister och / eller terrorister under träning. Hårdrocken jag lyssnade på tidvis orsakade självmord. Moralpanik i varje hörn.
Det finns en historia om Mozart eller någon annan stor konstnär vars mor födde honom som barn nummer 13 efter att typ fem innan dött, tre varit missbildade och hon var blind och liknande. Skulle du ha rekommenderat en abort? Då hade vi inte haft Mozart.
Då kan kollektivisten i mig argumentera "Men en person med Downs syndrom kommer inte skriva en symfoni".
Vilket är helt irrelevant. Frågan handlar egentligen om huruvida jag har rätt att stå vid sidan om och diktera villkoren för hur någon annan får leva och existera. Har jag ens rätt att definiera att en person inte får finnas, inte får födas, om denne inte åtminstone kan tillföra och producera något i vårt samhälle?
Om man följer något slags gul regel uttänkt av någon nån gång... så blir det lättare.
Om jag skulle bli far, skulle jag vilja att någon annan bestämde om mitt blivande barn skulle få leva eller inte?
Vem svarar ja på den frågan? Ren spekulation, inte många. Att föda ett barn kan svårligen sägas vara något som kan skada någon annan. Tänk den frågan:
Om jag blev skadad av någon annan, skulle jag vilja ha hjälp att stoppa det?
Jag svarar ja på den frågan - så om jag skadar någon måste rimligtvis denne få stoppa mig.
Att Svante lät sin dotter få finnas skadar inte mig. Det tog ett par år men till slut landade jag där... och det är det som är Pluralism, mångfald. Jag kan inte förvänta mig att få diktera omvärldens beskaffenhet.
Att någon är utvecklingsstörd skadar inte mig. Inte heller att de är feta. Eller muslimer. Eller kristna. Eller från Afrika, Asien eller USA.
Den ende som ska välja är föräldern. Och där har vi helt enkelt helt oinskränkt aborträtt, vår främsta harm-reduction-bestämmelse någonsin. Jag själv t.ex. tycker att foster är liv och är mycket tveksam till att göra abort - inte till att det ska vara lagligt. Jag är också tveksam till att få ett barn som är utvecklingsstört. Jag är oerhört intellektuell och tja, Svante konstaterar att hans dotter är tre månader efter nu - men en niomånaders bebis är ju också underbar. Personer som inte är lika intelligenta som mig är dock inte alls underbara, från Wikipedia: "Most individuals with Down syndrome have mental retardation in the mild (IQ 50–70) to moderate (IQ 35–50) range". När bebisen inte är en bebis längre så är dennes intellektuella nivå fortfarande efter, men förmodligen med mer än tre månader. Och det känns läbbigt. Jag är inte bekväm med det. Jag vill ha ett barn som är intelligent på samma sätt som jag. Jag vill ha ett barn som är som jag... min åsikt om pluralism omfattar bara alla andra utom mitt barn, eller något sånt.
En konflikt helt enkelt. Den kanske löser sig när det kommer till kritan. Svante verkar ju positiv. Men, host, får man någonsin höra några andra röster än de positiva i media? Alltså, förmodligen finns det ju nån därute som blivit jävligt bitter av att få ett utvecklingsstört barn - vem för deras talan?
Så vad blir min poäng? Finns det någon?
Nej, det finns ingen poäng. Du måste själv välja hur du vill göra. Kanske ska du tacka nej helt enkelt när de föreslår ett test när du väntar barn. Så gjorde man förr och det tog oss hit. Men förr lär de ju ha satt ut barnen med Downs i skogen till vargen så vi kanske inte ska göra allt som de gjorde det förr i tiden.
Gallringen ska ske om du vill gallra. Eller bespara dig själv. Eller barnet. Eller hur du nu rationaliserar det. När Birgitta "Jag vill att knarkare dör" Rydberg lägger förslaget om att tvångsabortera foster, då kommer jag skrika högt. Men att kunna erbjuda möjligheten att ta reda på det... jag blir inte upprörd. I framtiden kommer kristna högern i USA förmodligen kunna ta reda på om deras barn har en bög-gen. I ungefär samma sekund kommer de överge sin anti-abort-hållning... inofficiellt i alla fall, och se till att bögarna inte föds. Eftersom de är dumma i huvudet. Ska jag tvinga dem att föda sina bögbarn? Öh, nej. För det finns andra, icke-galna människor som är bättre lämpade att uppfostra homosexuella barn. Vi andra nöjer oss kanske med att sortera fram de bra äggen och de bra spermierna och föda lite übermensch. Se filmen Gattaca. Inspirerande.
Om vi ska "stoppa" detta, då blir det också än sjukare, kom ihåg det. Då måste vi t.ex. inskränka aborträtten antingen helt (alla ska födas) eller till att bara omfatta barn som är helt friska - de aborteras då förmodligen för att de är helt och genuint oönskade, till skillnad från barn med Downs syndrom som bara är oönskade på grund av fördomar. Så då blir det så att den som gör ett KUB-test och får svaret Downs måste hindras från att göra abort emedan någon som INTE gör ett KUB-test och gör abort inte hindras.
Reagera inte med ryggmärgen utan tänk efter: ska du och jag bestämma åt någon annan - eller måste denne få välja själv? Jag vill inte längre tvinga någon att abortera sitt barn - men jag vill heller inte tvinga någon att föda ett barn! Jag vill inte tvinga någon att göra KUB-test - men jag vill heller inte hindra någon att göra KUB-testet.
För den här frågan går inte att lösa - så vi kanske bara ska avstå och låta folk bestämma över sina liv och kroppar SJÄLVA?
Jag förstår nämligen inte skillanden mellan att tvinga någon att abortera och att tvinga någon att föda. Det ser ut som om det är tvång bägge två och det är jag allergisk mot.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
