Juice brukar i träningssammanhang betyda steroider (i USA) och nej, jag tar inte steroider, jag har heller inte börjat dricka juice igen - snarare tvärtom! Jag har återgått till min LCHF-diet som varit lite på the backburner på grund av olika omständigheter. En av dem är att socker är gott.
Det är svårt att avstå från att "unna sig" en glass när man har tråkigt en torsdagkväll, särskilt om man har Ben and Jerry på besök. Det är svårt att tacka nej till pasta om man är i Italien en vecka - och det kommer jag aldrig göra heller. Det är svårt att orka laga mat som inte är baserad på potatis, ris och pasta och vitt bröd... utan istället smör, fett, grädde, protein och grönsaker.
Men det går. Det var dock riktigt obehagligt den här gången att göra transitionen, jag fastnade i en obehaglig depressionsspiral där jag började grina utan någon vettig anledning och kände som att jag aldrig skulle bli glad igen. Allt kändes helt kass och enda gångerna jag upplevt det tidigare var... när jag åt massor med pepparkaksdeg vid jul, hela systemet ballade ur då och jag bara började gråta.
Kan det vara dopaminet som fuckar ur på grund av sockerkonsumtionen? Hur som helst så är det en av de större vinsterna jag upplevt med LCHF, jämnare humör, jämnare energi. Under den här första veckan var jag också oerhört trött, hela tiden, kan kanske ha varit något förstadie innan ketos inträffade. Nu är jag där igen, jämn energi i kroppen, jämnt humör och ork att träna och göra saker. Fantastic.
Jag har gått ner 2 kg på en vecka - förmodligen mest vätska (har kissat ofantliga mängder) vilket är helt i enlighet med hur det brukar vara. Matchvikt 83 kg - bara 18 kvar till mitt mål på 65... inte. Jag har ingen målvikt, jag tror bara att den här kosten är bra för mig. Jag gillar den. Det känns skönt att vända matföretagens bullshit ryggen och bara ha en enkel regel för vad jag äter: naturligt och fett. Så få tillsatser som möjligt (Coca-Cola Zeron vid min sida just nu är dock en stor synd, aspartam is gonna kill my brain), gärna ekologiskt. Jag tänker inte säga att jag tror att allt som finns i all mat är farligt - jag bara undrar vad poängen är med transfetter, tillsatser, lightprodukter och så vidare. Det finns ingen. Allt i färdigmaten, snabbmaten, godiset, läsken, gräddprodukterna (Keldas olika gräddsorter med minst 5 tillsatser vardera utöver grädde), halvfabrikaten (Keldas fisksoppa med 0,2% fisk) handlar om att tjäna pengar. Det finns ingen ondska i det och det kanske inte ens är farligt. Men jag äter hellre riktig fisk, riktigt kött, riktig grädde, riktigt smör och så vidare. Är du rädd för fett? Ät riktigt fett - men mindre. Är du rädd för socker - ät mindre raffinerat socker och ät en frukt om du ändå vill ha socker naturligt. Ät inte mat som ska låtsas vara något den inte är för att slippa äta maten du egentligen vill äta.
Då blir det ju lite som vegetarianer som äter köttliknande produkter. Retarded.
Visar inlägg med etikett hälsa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hälsa. Visa alla inlägg
2008-08-07
2007-12-18
Politiska lögner utan skam!
Noterade detta och missade lite i mitt förra inlägg angående att "rika" tecknar privata sjukförsäkringar:
"-Det jag är rädd för är att vi får en situation där väldigt många tecknar privata sjukvårdsförsäkringar. Då får vi en tudelad sjukvård, en med väldigt hög kvalitet för dem som har råd och en av något sämre kvalitet för resterande delen av befolkningen, säger oppositionslandstingsrådet Dag Larsson (s), till Metro."
Detta är ren lögn och strider mot logiken. Jag ska förklara i siffror.
Vi har tio personer. Två rika och åtta fattiga. De rika betalar 1000 kr i skatt och de fattiga 100 kr i skatt. Det ger 2 x 1000 kr + 8 x 100 kr = 2800 kr i skatteintäkter. Alla tio är lika sjuka och kostar 200 kr om året i sjukvårdskostnader. Det ger 10 x 200 kr = 2000 kr i kostnader för samhället. Grovt förenklat men fortfarande med sanningen överensstämmande!
OK. De två rika tar nu och tecknar privata sjukförsäkringar, detta som kommer ge de "fattiga" sämre sjukvård. Vad händer i uträkningen ovan då? Slipper man t.ex. betala skatt bara för att man spenderar sina pengar privat? Nej.
Så då får vi följande, de rika kostar inte längre pengar för den privata vården MEN skatteintäkten är densamma:
Kostnad är 8 x 200 kr = 1600 kr
Intäkt är 2 x 1000 kr + 8 x 100 kr = 2800 kr.
Kontentan är att tack vare att de rika tecknat privat sjukförsäkring så har vi fortfarande 2000 kr till sjukvård enligt exempel ett men bara åtta personer att fördela den på:
Resurs att tillgå är 2000 kr / 8 = 250 kr.
Så min fråga till Dag Larsson är hur hans matematik fungerar? Om en person inte utnyttjar den allmäna sjukvården men fortfarande betalar skatt, då skänker den personen i praktiken pengar till bättre behövande. Han "tär" mindre på systemet men "när" det fortfarande. Men det är förstås fel? Replik, Dag? Dag? Hallå, Dag?
Matematik är inte politikers främsta gren.
"-Det jag är rädd för är att vi får en situation där väldigt många tecknar privata sjukvårdsförsäkringar. Då får vi en tudelad sjukvård, en med väldigt hög kvalitet för dem som har råd och en av något sämre kvalitet för resterande delen av befolkningen, säger oppositionslandstingsrådet Dag Larsson (s), till Metro."
Detta är ren lögn och strider mot logiken. Jag ska förklara i siffror.
Vi har tio personer. Två rika och åtta fattiga. De rika betalar 1000 kr i skatt och de fattiga 100 kr i skatt. Det ger 2 x 1000 kr + 8 x 100 kr = 2800 kr i skatteintäkter. Alla tio är lika sjuka och kostar 200 kr om året i sjukvårdskostnader. Det ger 10 x 200 kr = 2000 kr i kostnader för samhället. Grovt förenklat men fortfarande med sanningen överensstämmande!
OK. De två rika tar nu och tecknar privata sjukförsäkringar, detta som kommer ge de "fattiga" sämre sjukvård. Vad händer i uträkningen ovan då? Slipper man t.ex. betala skatt bara för att man spenderar sina pengar privat? Nej.
Så då får vi följande, de rika kostar inte längre pengar för den privata vården MEN skatteintäkten är densamma:
Kostnad är 8 x 200 kr = 1600 kr
Intäkt är 2 x 1000 kr + 8 x 100 kr = 2800 kr.
Kontentan är att tack vare att de rika tecknat privat sjukförsäkring så har vi fortfarande 2000 kr till sjukvård enligt exempel ett men bara åtta personer att fördela den på:
Resurs att tillgå är 2000 kr / 8 = 250 kr.
Så min fråga till Dag Larsson är hur hans matematik fungerar? Om en person inte utnyttjar den allmäna sjukvården men fortfarande betalar skatt, då skänker den personen i praktiken pengar till bättre behövande. Han "tär" mindre på systemet men "när" det fortfarande. Men det är förstås fel? Replik, Dag? Dag? Hallå, Dag?
Matematik är inte politikers främsta gren.
Förbjud rikedom!
Rika barn kan slippa vårdköer nästa år. Det är dags att sätta stopp för detta, att folk använder sina pengar till annat än att betala skatt och konsumera iPods - förbjud rikedom och överinkomster.
Vad är egentligen en "rik" förälder i Sverige? Enligt sajten allt om barn är det en person som har råd att köpa en försäkring för mellan 1000 - 4000 kr per år. I en annan artikel på samma sajt skrevs det om en familj som köpte märkeskläder åt sina barn eftersom de var av bättre kvalité än icke märkeskläder. Allt detta är val man kan göra men att köpa märkeskläder (som inte en fattig har råd med heller) är inte fel, inte alls. Men att använda sina pengar för vård till sitt barn är suspekt, att shoppa döda ting är dock något som alltombarn hyllar så fort de får chansen.
Så är det alltså bara rika som har råd?
Kostnaden är, utslagen på månad (vilket förstås inte låter lika dramatiskt) 80 - 300 kr.
Bland mina egna utgifter ser jag saker jag kan nedprioritera: Latte varje dag = 20 x 20 (arbetsdagar enbart) = 400 kr, vilket betyder att jag har råd.
Kabel-TV ligger runt 300 kr per månad = jag har råd.
Bredband... nä, mina kids får nog dö.
Jag röker inte men om man röker så kan man se att det kostar en del, ett paket kostar 40-45 kr (om jag inte minns fel) vilket ger att om man röker ett paket varannan dag (inte en ovanlig siffra bland rökare) så är man uppe i 40 x 15 = 600 kr i månaden. Att sluta röka är ju svinbra så om man får bra vård för barnen OCH minskar vårdens belastning genom sin självförgiftning så är ju det win-win för hela familjen!
"Fattiga" röker ju mer än "rika" också så här kan man ju enkelt prioritera om lite så ser man att... de flesta har råd med det här. Vad är definitionen på rika egentligen? En rik person verkar i svensk media vara en person som "inte är fattig". Det är ingen hit att ha väldigt låg inkomst, det förstår jag också. Men det är sannerligen inte fel att ha en hög inkomst heller.
Att påstå att bara rika har råd att lägga 100 - 300 kr per månad på sina barn är ren lögn. De som inte har råd med detta har trängd ekonomi eller väldigt låga inkomster. Detta är inte normalfallet i Sverige. Enligt denna definition är majoriteten i Sverige rika. Hoppsan.
Vad är egentligen en "rik" förälder i Sverige? Enligt sajten allt om barn är det en person som har råd att köpa en försäkring för mellan 1000 - 4000 kr per år. I en annan artikel på samma sajt skrevs det om en familj som köpte märkeskläder åt sina barn eftersom de var av bättre kvalité än icke märkeskläder. Allt detta är val man kan göra men att köpa märkeskläder (som inte en fattig har råd med heller) är inte fel, inte alls. Men att använda sina pengar för vård till sitt barn är suspekt, att shoppa döda ting är dock något som alltombarn hyllar så fort de får chansen.
Så är det alltså bara rika som har råd?
Kostnaden är, utslagen på månad (vilket förstås inte låter lika dramatiskt) 80 - 300 kr.
Bland mina egna utgifter ser jag saker jag kan nedprioritera: Latte varje dag = 20 x 20 (arbetsdagar enbart) = 400 kr, vilket betyder att jag har råd.
Kabel-TV ligger runt 300 kr per månad = jag har råd.
Bredband... nä, mina kids får nog dö.
Jag röker inte men om man röker så kan man se att det kostar en del, ett paket kostar 40-45 kr (om jag inte minns fel) vilket ger att om man röker ett paket varannan dag (inte en ovanlig siffra bland rökare) så är man uppe i 40 x 15 = 600 kr i månaden. Att sluta röka är ju svinbra så om man får bra vård för barnen OCH minskar vårdens belastning genom sin självförgiftning så är ju det win-win för hela familjen!
"Fattiga" röker ju mer än "rika" också så här kan man ju enkelt prioritera om lite så ser man att... de flesta har råd med det här. Vad är definitionen på rika egentligen? En rik person verkar i svensk media vara en person som "inte är fattig". Det är ingen hit att ha väldigt låg inkomst, det förstår jag också. Men det är sannerligen inte fel att ha en hög inkomst heller.
Att påstå att bara rika har råd att lägga 100 - 300 kr per månad på sina barn är ren lögn. De som inte har råd med detta har trängd ekonomi eller väldigt låga inkomster. Detta är inte normalfallet i Sverige. Enligt denna definition är majoriteten i Sverige rika. Hoppsan.
Enter the Kettlebell
Jag har ingen träningsvärk att snacka om. Det är förvånande men förmodligen kommer jag vara förvånad i morgon bitti över att jag inte kan vare sig gå, stå eller sitta.
Jag har äntrat kettlebellen. Vilket förstås låter sexuellt. Eller bara konstigt.
Vad är en kettlebell?
Det där är en kettlebell. Det är ett ryskt träningsredskap som är lite "in vogue" just nu. Enter the Kettlebell är namnet på ett av de mer kända träningsprogrammen för kettlebells, konstruerat och marknadsfört av Pavel Tsatsouline. Hans hemsida hittar du här och här.
Själva träningsprogrammet och övningarna man gör med en kettlebell är obehagligt enkla och ger obehaglig träningsvärk. Första gången jag tränade nu var i torsdags och då gjorde jag 3 x 20 swings med en 16 kg kettlebell. I lördags hade jag ont på sjukt många och konstiga ställen.
Igår gjorde jag så mitt första ETK-pass med swings som bestod av 12 minuter med set om 20 swings med en minuts vila emellan. Där ska det egentligen vara aktiv vila men jag stod mest och flåsade. Sen ska man inte switcha till 8 kg kettlebell halvvägs igenom men jag höll på att sprängas och det ville jag inte. Lyssna på din kropp!
Hur som helst så känner jag mig rätt fräsch idag. Meningen är att man ska köra ovanstående två dagar i veckan och sen sk get-ups två gånger i veckan (tror jag). En get-up är en intensivt jobbig övning där man från liggande ställer sig upp, hela tiden med en kettlebell på rak arm rakt upp i luften. Sen lägger man sig ner och repeterar i fem minuter. Balans och kontroll.
Fungerar kettlebells? Klart de gör! De är tunga och det är jobbigt. Är det tungt och jobbigt så får man träning. Ett annat tecken på att det fungerar är att folk vars själva jobb är att vara vältränade använder dem. Jag orkar inte leta källor men är rätt säker på att jag i intervjuer etc läst att Frank Shamrock, Wanderlei Silva, Chuck Liddell och så vidare har tränat med kettlebells inför viktiga matcher. Och vilka är det då? Ja, det är inte kroppsbyggare i alla fall - de är fighters. Och en fighter tränar alltid för funktion och prestation, inte för att det är kul eller trendigt. Ett gott mått. Tycker jag. Oj, jag höll på att glömma kungen och guden av fighting, Fedor Emelianenko (allmänt sedd som världens bästa fighter just nu och genom tiderna):
Hur som helst, man kan träna vad man vill, blir man svettig och flåsar och får träningsvärk så är det nog verksamt.
Jag har äntrat kettlebellen. Vilket förstås låter sexuellt. Eller bara konstigt.
Vad är en kettlebell?
Det där är en kettlebell. Det är ett ryskt träningsredskap som är lite "in vogue" just nu. Enter the Kettlebell är namnet på ett av de mer kända träningsprogrammen för kettlebells, konstruerat och marknadsfört av Pavel Tsatsouline. Hans hemsida hittar du här och här.
Själva träningsprogrammet och övningarna man gör med en kettlebell är obehagligt enkla och ger obehaglig träningsvärk. Första gången jag tränade nu var i torsdags och då gjorde jag 3 x 20 swings med en 16 kg kettlebell. I lördags hade jag ont på sjukt många och konstiga ställen.
Igår gjorde jag så mitt första ETK-pass med swings som bestod av 12 minuter med set om 20 swings med en minuts vila emellan. Där ska det egentligen vara aktiv vila men jag stod mest och flåsade. Sen ska man inte switcha till 8 kg kettlebell halvvägs igenom men jag höll på att sprängas och det ville jag inte. Lyssna på din kropp!
Hur som helst så känner jag mig rätt fräsch idag. Meningen är att man ska köra ovanstående två dagar i veckan och sen sk get-ups två gånger i veckan (tror jag). En get-up är en intensivt jobbig övning där man från liggande ställer sig upp, hela tiden med en kettlebell på rak arm rakt upp i luften. Sen lägger man sig ner och repeterar i fem minuter. Balans och kontroll.
Fungerar kettlebells? Klart de gör! De är tunga och det är jobbigt. Är det tungt och jobbigt så får man träning. Ett annat tecken på att det fungerar är att folk vars själva jobb är att vara vältränade använder dem. Jag orkar inte leta källor men är rätt säker på att jag i intervjuer etc läst att Frank Shamrock, Wanderlei Silva, Chuck Liddell och så vidare har tränat med kettlebells inför viktiga matcher. Och vilka är det då? Ja, det är inte kroppsbyggare i alla fall - de är fighters. Och en fighter tränar alltid för funktion och prestation, inte för att det är kul eller trendigt. Ett gott mått. Tycker jag. Oj, jag höll på att glömma kungen och guden av fighting, Fedor Emelianenko (allmänt sedd som världens bästa fighter just nu och genom tiderna):
Hur som helst, man kan träna vad man vill, blir man svettig och flåsar och får träningsvärk så är det nog verksamt.
2007-12-17
Det finns inte "män" och "kvinnor", Lisa
Lisa Magnusson skriver i Aftonbladet om mensen, blodet ingen vill kännas vid. Hade det dock varit män som haft mens så hade vi skrutit om den, bytt mensbindor var vi än var och allt hade varit annorlunda.
På annan plats försöker Lisa i spåret av en flashbacktråd där hon kritiserats antyda att bloggposten skulle vara rolig. Syftet kan ha varit gott men hon missade mål... för typ hur kul var den? Århundradets äldsta skämt eftersom det är från förra århundradet (en ståuppare i Sverige skojade då om att män skulle ha turbomensskydd) och inte ens var roligt då.
I övrigt är det helt enkelt så att Lisa precis som så många andra kvinnor inte tar något individuellt ansvar för sin situation. Notera mängden "man skall" och prat om "män" och "kvinnor", allt är grupper, inget är Lisa. Allt bara "är", inget kan förändras.
I min första fasta relation med en tjej låtsades jag gå ut ur rummet när hon skulle byta tampong, jag klampade med fötterna och stängde dörren framför mig. Sen vände jag om och spanade in när hon drog ut tampongen ur sitt kön. Jag hade velat skriva fitta men det är tydligen ett fult ord för det kvinnliga könet som ju är som en blomma och därför ska heta snippan. Right. Anyways, våra blickar möttes samtidigt och hon hanterade det väl (för att ha varit 19 vid tidpunkten) och vi skrattade och möttes och fascinerades av våra kön.
Varför smusslar kvinnor med sin mens? För Lisa verkar det vara så att kvinnor smusslar för att de är kvinnor. Hon avslutar sin bloggpost med följande tankeväckande rader:
"Fast nu är det ju inte de som har mens utan vi. Och det där klumpiga blodet som rinner ur oss en gång var fjärde vecka är bara pinsamt, som ett litet lyte som man gör sitt bästa för att dölja, ungefär som vi får lära oss att klä oss på ett sätt som gör att den fula päronformen på våra kroppar inte blir så jävla uppenbar. Mens, moi?!"
Jag förstår inte, Lisa. Vad är det du vill säga? Du får gärna höra av dig till mig angående det här ämnet och utveckla dina tankar mer, för jag vill förstå. Om det var män som hade mens, då skulle mens vara naturligt och nåt man skröt med, för så är män beskaffade och män bestämmer allt? Men nu är det kvinnor som har mens och då är ni tvungna att dölja det? Men... vem är det som lär er att klä er i kläder som döljer päronformen? En man eller en kvinna?
Och päronformen, det är ju den attraktiva formen på en kvinna - så varför lär ni varandra att dölja den? Om man då med päronform menar smal midja och stor röv?
Jag har ingenting emot mensblod, det är ett fullkomligt naturligt fenomen som bara är och existerar och finns där för att vi ska kunna skapa liv. Och jag är man. Så alla män är inte skapta likadant, fast jag inte förstår riktigt vad män har med ditt mensdöljande att göra.
En man skulle enligt dig, Lisa, inte tveka att låta ett använt mensskydd ligga framme första gången en ny flickvän kom hem. Förmodligen tar du här och för över fenomenet använda-kalsonger-framme och tänker dig att män skulle agera likadant - men kvinnor "kan" inte göra så. Faktum är att du inte ens pratar om använda tamponger, du pratar om att bara ha dem liggande framme, överhuvudtaget!
Men har du testat? Har du provat att prata om ditt mensblod med en kille och en pojkvän? Har du testat att låta lite tamponger och trosskydd ligga framme? Om inte, varför? Vem är det som hindrar dig? Vad händer om du låter dem ligga framme?
Varför kan inte en kvinna göra det? Varför kan inte DU vara den där kvinnan som är helt naturlig med sina kroppsfunktioner såsom kiss, bajs, mensblod, rapar och annat som alla har och ingen saknar? Måste en konsensus råda i samhället för att du ska våga slappna av? Måste du ha godkännande av mig och alla män för att slappna av?
Tillbaka till vem som lärde dig att dölja dina former (hur är det nu, ska formerna framhävas för att behaga mannen eller döljas för att behaga mannen, jag förstår aldrig vilket vi egentligen gav direktiv om på konferensen "Män Bestämmer Allt 2007"?), vem var det?
Vem lärde dig att mensen ska döljas? Att man ska skämmas för den?
En kvinna eller en man?
Du avfärdar till och med de kvinnor som ser mensen som ett positivt kraftuttryck som "new-age-psychon som yrar om den kvinnliga urkraften".
Jag förstår inte din bloggpost alls. Vad vill du med din mens? Kunna vara öppen med att du har mens - då får du allt vara öppen med den. Vill du att den ska ses som nåt positivt? Då får du nog faktiskt själv se den som något positivt.
Och för övrigt, mensblod är inte så farligt. Det smakar lite järn när man tuggar skäggbiff men värre än så är det inte.
Du kan höra av dig via kommentarerna om du vill utveckla vad du egentligen vill säga om det här med mens. Om du vill veta min åsikt så är jag helt OK med att du har mens och att du skryter med den. Mejla gärna nästa gång du har mens och berätta hur stor mängd och vilken färg, jag lovar att hålla det för mig själv om du vill testa hur det känns att inte smussla. Men jag kan inte uttala mig å alla mäns vägnar. För det finns inte "män" och "kvinnor", bara en massa individer av manskön och kvinnokön.
På annan plats försöker Lisa i spåret av en flashbacktråd där hon kritiserats antyda att bloggposten skulle vara rolig. Syftet kan ha varit gott men hon missade mål... för typ hur kul var den? Århundradets äldsta skämt eftersom det är från förra århundradet (en ståuppare i Sverige skojade då om att män skulle ha turbomensskydd) och inte ens var roligt då.
I övrigt är det helt enkelt så att Lisa precis som så många andra kvinnor inte tar något individuellt ansvar för sin situation. Notera mängden "man skall" och prat om "män" och "kvinnor", allt är grupper, inget är Lisa. Allt bara "är", inget kan förändras.
I min första fasta relation med en tjej låtsades jag gå ut ur rummet när hon skulle byta tampong, jag klampade med fötterna och stängde dörren framför mig. Sen vände jag om och spanade in när hon drog ut tampongen ur sitt kön. Jag hade velat skriva fitta men det är tydligen ett fult ord för det kvinnliga könet som ju är som en blomma och därför ska heta snippan. Right. Anyways, våra blickar möttes samtidigt och hon hanterade det väl (för att ha varit 19 vid tidpunkten) och vi skrattade och möttes och fascinerades av våra kön.
Varför smusslar kvinnor med sin mens? För Lisa verkar det vara så att kvinnor smusslar för att de är kvinnor. Hon avslutar sin bloggpost med följande tankeväckande rader:
"Fast nu är det ju inte de som har mens utan vi. Och det där klumpiga blodet som rinner ur oss en gång var fjärde vecka är bara pinsamt, som ett litet lyte som man gör sitt bästa för att dölja, ungefär som vi får lära oss att klä oss på ett sätt som gör att den fula päronformen på våra kroppar inte blir så jävla uppenbar. Mens, moi?!"
Jag förstår inte, Lisa. Vad är det du vill säga? Du får gärna höra av dig till mig angående det här ämnet och utveckla dina tankar mer, för jag vill förstå. Om det var män som hade mens, då skulle mens vara naturligt och nåt man skröt med, för så är män beskaffade och män bestämmer allt? Men nu är det kvinnor som har mens och då är ni tvungna att dölja det? Men... vem är det som lär er att klä er i kläder som döljer päronformen? En man eller en kvinna?
Och päronformen, det är ju den attraktiva formen på en kvinna - så varför lär ni varandra att dölja den? Om man då med päronform menar smal midja och stor röv?
Jag har ingenting emot mensblod, det är ett fullkomligt naturligt fenomen som bara är och existerar och finns där för att vi ska kunna skapa liv. Och jag är man. Så alla män är inte skapta likadant, fast jag inte förstår riktigt vad män har med ditt mensdöljande att göra.
En man skulle enligt dig, Lisa, inte tveka att låta ett använt mensskydd ligga framme första gången en ny flickvän kom hem. Förmodligen tar du här och för över fenomenet använda-kalsonger-framme och tänker dig att män skulle agera likadant - men kvinnor "kan" inte göra så. Faktum är att du inte ens pratar om använda tamponger, du pratar om att bara ha dem liggande framme, överhuvudtaget!
Men har du testat? Har du provat att prata om ditt mensblod med en kille och en pojkvän? Har du testat att låta lite tamponger och trosskydd ligga framme? Om inte, varför? Vem är det som hindrar dig? Vad händer om du låter dem ligga framme?
Varför kan inte en kvinna göra det? Varför kan inte DU vara den där kvinnan som är helt naturlig med sina kroppsfunktioner såsom kiss, bajs, mensblod, rapar och annat som alla har och ingen saknar? Måste en konsensus råda i samhället för att du ska våga slappna av? Måste du ha godkännande av mig och alla män för att slappna av?
Tillbaka till vem som lärde dig att dölja dina former (hur är det nu, ska formerna framhävas för att behaga mannen eller döljas för att behaga mannen, jag förstår aldrig vilket vi egentligen gav direktiv om på konferensen "Män Bestämmer Allt 2007"?), vem var det?
Vem lärde dig att mensen ska döljas? Att man ska skämmas för den?
En kvinna eller en man?
Du avfärdar till och med de kvinnor som ser mensen som ett positivt kraftuttryck som "new-age-psychon som yrar om den kvinnliga urkraften".
Jag förstår inte din bloggpost alls. Vad vill du med din mens? Kunna vara öppen med att du har mens - då får du allt vara öppen med den. Vill du att den ska ses som nåt positivt? Då får du nog faktiskt själv se den som något positivt.
Och för övrigt, mensblod är inte så farligt. Det smakar lite järn när man tuggar skäggbiff men värre än så är det inte.
Du kan höra av dig via kommentarerna om du vill utveckla vad du egentligen vill säga om det här med mens. Om du vill veta min åsikt så är jag helt OK med att du har mens och att du skryter med den. Mejla gärna nästa gång du har mens och berätta hur stor mängd och vilken färg, jag lovar att hålla det för mig själv om du vill testa hur det känns att inte smussla. Men jag kan inte uttala mig å alla mäns vägnar. För det finns inte "män" och "kvinnor", bara en massa individer av manskön och kvinnokön.
2007-11-02
Hur gick egentligen utmaningen?
Utmaningen är över per den 31:a oktober. Jag och L körde en månads "hårdsatsning" och fokusering... fast ungefär en vecka in började jag undra lite vad egentligen utmaningen bestod i? Jag vet fortfarande inte riktigt men det var nog en period av mer renlevnad.
Jag letade upp min första post på ämnet och kollade vad som stod där.
Motionsmål
Jag skulle tydligen träna. Målet var fyra dagar i veckan, kickboxning och shooto. Det blev i praktiken INGEN shooto men massor med kickboxning och två pass på Sats, ett på balansbräda och ett på en cykel. Den här veckan t.ex. blev det tre dagar kickboxning, en vecka blev det fyra pass, veckan med konferensen i Spanien blev det ett. Men målet var att komma iväg, prioritera träningen och go with it. Klarade det galant känner jag, och kickboxningen har varit jävligt rolig. L är på g som fan... hon kommer slåss i en ring snart tror jag.
Kostmål
Jag skulle inte dricka kaffe (fail), läsk (success), godis (fail - åt choklad så sent som för en timme sen - och glass har det blivit)... men sen ändrade jag mig bort från en inte-lista till en ska-lista, vilket är bättre. Så jag skulle äta frukost vilket jag gjort mer än 95% av alla dagar, jag skulle föra en kostdagbok vilket jag gjort alla utom fem-sex dagar, undvika snabba kolhydrater, äta mellanmål och försöka äta mer matlådor (med riktig lagad mat som man har kontroll över). På det hela taget rätt framgångsrikt. Jag och L kan dock konstatera att det delade hushållet är svårt att få igång som rutin på såna här saker. Poängen var inte att köra en viktminskningsdiet utan mer att höja kvalitén på det man åt och så. Jag har inte ätit snabbmat en enda gång... utom en pizza när jag var bakis. Men baksmälla är den stora "jag får äta vad jag vill"-grejen. Tränar man och äter rätt på vardagarna får man roa sig mer på helgerna. Yada yada. Jag är nöjd!
Ekonomiska mål
Jag och L kom fram till att en ekonomisk challenge är vid horisonten, vi spenderar bägge mer än vi har, jag har en finfin budget men den håller jag aldrig, osv. Dock har jag kommit på en smart grej där jag räknar ut min "balans", jag tydliggör vad jag spenderar pengar på och ser vad jag har kvar under resten av månaden. Jag bet i det sura och betalade av extra mycket på min plasma-TV och fixade lite skulder. Nästa månadslön kommer vara i superform... men då är det jul... :-D Men det har gått rätt OK.
Sysselsättningsmål
Oj. Jag gjorde klart bildspelet - men jag kommenterade INTE Heros. Fan också. Jag glömde tom bort det. Nu finns det en ny Herosgala att kommentera... men jag är aldrig hemma och när jag är hemma får jag inget gjort. Damn. Det här är fortfarande en springande punkt, men kanske kommer förändring att ske även här i framtiden? Jag har dessutom knappt varit hemma men... det är ingen bra ursäkt direkt. Jag har sjukt svårt att sätta av tid och göra en grej... när jag inte måste göra något vill jag helst bara inte göra något alls. Men det är ju KUL att göra saker, på riktigt.
Utmaningen fortsätter
Jag har köpt ett nytt klippkort på kickboxningen och vi får se vad som händer nästa termin, antingen blir det kickboxning, shoot eller sanshou på min kompis Ps nya klubb. Kanske blir det även ett Colorado Experiment med O under januari månad (googla), kanske börjar jag även hardcore crossfit med K. Vem vet. Vad jag noterat är dock att om man väljer en grej så finns det ingen väg runt att committa till den enda grejen, det går inte att hatta runt. Jag höll på att ramla i fällan och bestämde med O att vi skulle köra Colorado Experiment under den här veckan. Det kräver dock två pass i veckan och total vila mellan passen. Hur det skulle gå ihop med kickboxning lyckades jag aldrig räkna ut.
Maten maten maten. Det är mycket om mat därute... vad ska man äta, vilken diet, vad är bäst, yada yada. Jag vet att jag ätit för mycket socker och druckit för mycket läsk. Jag vet att när jag testat protein-/fettrik kost med mindre (as opposed to none) kolhydrater så har jag inte blivit hungrig, inte fått svullen mage och inte gått upp i vikt. Det mesta tyder på att vi människor är väldigt olika - man måste testa sig fram lite. Men jag kommer nog aldrig mer äta en diet för att gå ner i vikt. Det är helt meningslöst. Jag vill bli fit och för att bli fit måste man träna och skaffa mer muskler - dieter ger inte tillräckligt för det.
Vi syns, jag kommer skriva vidare om det här!
Jag letade upp min första post på ämnet och kollade vad som stod där.
Motionsmål
Jag skulle tydligen träna. Målet var fyra dagar i veckan, kickboxning och shooto. Det blev i praktiken INGEN shooto men massor med kickboxning och två pass på Sats, ett på balansbräda och ett på en cykel. Den här veckan t.ex. blev det tre dagar kickboxning, en vecka blev det fyra pass, veckan med konferensen i Spanien blev det ett. Men målet var att komma iväg, prioritera träningen och go with it. Klarade det galant känner jag, och kickboxningen har varit jävligt rolig. L är på g som fan... hon kommer slåss i en ring snart tror jag.
Kostmål
Jag skulle inte dricka kaffe (fail), läsk (success), godis (fail - åt choklad så sent som för en timme sen - och glass har det blivit)... men sen ändrade jag mig bort från en inte-lista till en ska-lista, vilket är bättre. Så jag skulle äta frukost vilket jag gjort mer än 95% av alla dagar, jag skulle föra en kostdagbok vilket jag gjort alla utom fem-sex dagar, undvika snabba kolhydrater, äta mellanmål och försöka äta mer matlådor (med riktig lagad mat som man har kontroll över). På det hela taget rätt framgångsrikt. Jag och L kan dock konstatera att det delade hushållet är svårt att få igång som rutin på såna här saker. Poängen var inte att köra en viktminskningsdiet utan mer att höja kvalitén på det man åt och så. Jag har inte ätit snabbmat en enda gång... utom en pizza när jag var bakis. Men baksmälla är den stora "jag får äta vad jag vill"-grejen. Tränar man och äter rätt på vardagarna får man roa sig mer på helgerna. Yada yada. Jag är nöjd!
Ekonomiska mål
Jag och L kom fram till att en ekonomisk challenge är vid horisonten, vi spenderar bägge mer än vi har, jag har en finfin budget men den håller jag aldrig, osv. Dock har jag kommit på en smart grej där jag räknar ut min "balans", jag tydliggör vad jag spenderar pengar på och ser vad jag har kvar under resten av månaden. Jag bet i det sura och betalade av extra mycket på min plasma-TV och fixade lite skulder. Nästa månadslön kommer vara i superform... men då är det jul... :-D Men det har gått rätt OK.
Sysselsättningsmål
Oj. Jag gjorde klart bildspelet - men jag kommenterade INTE Heros. Fan också. Jag glömde tom bort det. Nu finns det en ny Herosgala att kommentera... men jag är aldrig hemma och när jag är hemma får jag inget gjort. Damn. Det här är fortfarande en springande punkt, men kanske kommer förändring att ske även här i framtiden? Jag har dessutom knappt varit hemma men... det är ingen bra ursäkt direkt. Jag har sjukt svårt att sätta av tid och göra en grej... när jag inte måste göra något vill jag helst bara inte göra något alls. Men det är ju KUL att göra saker, på riktigt.
Utmaningen fortsätter
Jag har köpt ett nytt klippkort på kickboxningen och vi får se vad som händer nästa termin, antingen blir det kickboxning, shoot eller sanshou på min kompis Ps nya klubb. Kanske blir det även ett Colorado Experiment med O under januari månad (googla), kanske börjar jag även hardcore crossfit med K. Vem vet. Vad jag noterat är dock att om man väljer en grej så finns det ingen väg runt att committa till den enda grejen, det går inte att hatta runt. Jag höll på att ramla i fällan och bestämde med O att vi skulle köra Colorado Experiment under den här veckan. Det kräver dock två pass i veckan och total vila mellan passen. Hur det skulle gå ihop med kickboxning lyckades jag aldrig räkna ut.
Maten maten maten. Det är mycket om mat därute... vad ska man äta, vilken diet, vad är bäst, yada yada. Jag vet att jag ätit för mycket socker och druckit för mycket läsk. Jag vet att när jag testat protein-/fettrik kost med mindre (as opposed to none) kolhydrater så har jag inte blivit hungrig, inte fått svullen mage och inte gått upp i vikt. Det mesta tyder på att vi människor är väldigt olika - man måste testa sig fram lite. Men jag kommer nog aldrig mer äta en diet för att gå ner i vikt. Det är helt meningslöst. Jag vill bli fit och för att bli fit måste man träna och skaffa mer muskler - dieter ger inte tillräckligt för det.
Vi syns, jag kommer skriva vidare om det här!
2007-10-23
Men hur gick utmaningen i Spanien?
Ja, inte var jag superdisciplinerad direkt. Spansk mat är dock traditionellt lite grundläggande nyttigare än - McDonalds. Så om man bara tänkte lite skulle man kunna klara sig undan de värsta fällorna. På planet ner åt jag frukosten som vi fick serverad på Sterlingflyget (tack arbetsgivare) och den var väl helt OK. Sen väl nere så fick vi en "sandwich" - det var förvisso en sandwich men den var extremt tråkig. Vitt bröd med ost och skinka - jag åt den eftersom jag visste att vi skulle ge oss ut på en galen stadsvandring, energin behövdes. Dessutom var vi sen ute och gick i flera timmar och jag sprang som ett mongo längs en strandpromenad för att hitta den hemliga skatten. Jag måste tacka den förbipasserande engelsmannen som förstod att jag letade efter något och tipsade mig om var alla andra letat efter förmodligen samma sak.
Middagen på kvällen var en hotellbuffé och jag åt otroligt mycket. Jag var helt enkelt dödshungrig. Det var allt möjligt och inget var speciellt gott - förutom tomaterna. Jag tyckte förstås att det var helt OK, när man är hungrig behöver det bara vara brunt, varmt och mycket av det!
Utöver det var det ju ganska mycket drickande också.
Jag minns inte ens vad vi åt till lunch på fredagen? Buffé skulle jag gissa. Det var nog buffé, men vad bestod den av? Hmm... jo, men då fanns det paella eller nåt tror jag. Jag var ganska bakis...
Lördagen var hotellfrukost, paella och sen fin middag. Alltihop alldeles utmärkta måltider, dock var ingen top notch. Middagen var bästa målet på hela resan.
Sen igår, när jag hade sovit 3-4 timmar och skulle göra en produktionssättning så gick jag hela vägen med en stor baguette med ljust bröd, ost och skinka, 50 cl cola, en latte + en drickyoghurt... men utan det hade jag nog inte klarat dagen.
Känner mig faktiskt trött idag också så jag gick just ner och köpte clementiner, banan och en liten bit mörk choklad. Mm-mm!
All-in-all - utmaningen handlar mer om träningen än maten känns det som. Så ikväll är det träning!
Middagen på kvällen var en hotellbuffé och jag åt otroligt mycket. Jag var helt enkelt dödshungrig. Det var allt möjligt och inget var speciellt gott - förutom tomaterna. Jag tyckte förstås att det var helt OK, när man är hungrig behöver det bara vara brunt, varmt och mycket av det!
Utöver det var det ju ganska mycket drickande också.
Jag minns inte ens vad vi åt till lunch på fredagen? Buffé skulle jag gissa. Det var nog buffé, men vad bestod den av? Hmm... jo, men då fanns det paella eller nåt tror jag. Jag var ganska bakis...
Lördagen var hotellfrukost, paella och sen fin middag. Alltihop alldeles utmärkta måltider, dock var ingen top notch. Middagen var bästa målet på hela resan.
Sen igår, när jag hade sovit 3-4 timmar och skulle göra en produktionssättning så gick jag hela vägen med en stor baguette med ljust bröd, ost och skinka, 50 cl cola, en latte + en drickyoghurt... men utan det hade jag nog inte klarat dagen.
Känner mig faktiskt trött idag också så jag gick just ner och köpte clementiner, banan och en liten bit mörk choklad. Mm-mm!
All-in-all - utmaningen handlar mer om träningen än maten känns det som. Så ikväll är det träning!
2007-10-22
3-4 timmars sömn är inte hälsa
Inatt kunde jag inte sova. Det fanns både för- och nackdelar med detta, jag drabbades t.ex. av ångest och klara tankar som drev mig att gå upp och författa ett viktigt mejl med dessa tankar. Ångesten kom lite av att jag inte kände att jag kunde ta sovmorgon idag eftersom vi ska göra en produktionssättning. Och kanske av en hel helgs alkoholdrickande, vilket inte heller är hälsosamt. Nackdelen med 3-4 timmars är främst att min hjärna kanske opererar på 50% effektivitet och att mitt välbefinnande är 30% av normalt. Hjärnan känns svullen och jag känner liksom ett allmänt obehag, som en baksmälla eller något liknande. Det är dock inte baksmälla utan bara sömnbrist.
Hur som helst, jag orkar inte och hinner inte just nu men snart kommer en beskrivning i korta ordalag av konferensen jag var på i Nerja i södra Spanien i helgen och förstås även min genomgång av UFC 77: Hostile Territory.
Nu ska jag bara överleva.
Hur som helst, jag orkar inte och hinner inte just nu men snart kommer en beskrivning i korta ordalag av konferensen jag var på i Nerja i södra Spanien i helgen och förstås även min genomgång av UFC 77: Hostile Territory.
Nu ska jag bara överleva.
2007-10-16
Kramas då era jävlar!
Hmm, till våren blir det nog dags för en vårkramdag. Stora vår-kram-dagen! Jag började nästan grina när jag såg den här filmen. Krama nån idag!
2007-10-15
17 dagar kvar!
Klockan tickar neråt... efter en helg som den här kan man börja undra vad det är 17 dagar kvar på egentligen eftersom jag inte precis känner att jag offrar något för att vara där jag är nu - men då kanske man helt enkelt har träffat rätt med ambitionsnivån?
I helgen åt jag en pizza. I söndags för att vara specifik. Det var en bakispizza vilket förstås innebär att jag dagen innan måste ha festat på något sätt... och det stämmer ju. Dagen innan var det kalas för hela slanten faktiskt, en liten spontan förfest hemma hos L för att jag, P och F skulle vidare till 25-årsfest senare på kvällen urartade till en middagsbjudning för 12 personer! Den förfesten levde senare sitt eget liv och blev en helt egen fest efter att vi faktiskt gått på kalas. Middagen vi åt var dock inget vidare farlig i min bok, lite sesampanerad kyckling med fetaostkräm och rostade rotsaker. Så gott som en hälsokur!
Efter en sån kalaskväll får man äta pizza. Och om man tränar på fredagen så får man äta grekisk ostbaserad mat till middag också. Träna på en fredag, det är lika sjukt som att träna på en söndag - och veckan som gått har jag alltså hunnit med bäggedera! Fem träningspass totalt söndag-fredag blev det för min del.
Bra med en riktigt lyckad träningsvecka för den här veckan ser det ut att bli nästan ingenting alls i träningsväg. Ikväll är jag upptagen med annat, imorgon blir det antingen ett pass på Sats eller så kanske shooto och på onsdag ett pass kickboxning. Sen åker jag faktiskt på konferens till Spanien på torsdag, voj voj, så då blir det nog ingen träning. Har de ett gym på stället vi ska till kanske jag faktiskt tar ett varv på bandet för att känna mig duktig över helgen, kanske... stort jävla kanske.
Hur som helst, efter dessa dagar som gått känner jag en enorm energi. Igår, bakis och jävlig (jag var inte ens särskilt bakis) så istället för att ligga i soffan och hantera verkligeheten from the comforts of my home så drog vi ut på en timslång promenad till Cosmonova och såg Deep Sea-filmen. Totally Worth It. Jag blev väldigt sugen på att dyka.
Men vad var det med berättarrösterna? Det lät som om de återberättade en mytologisk skapelseberättelse för djupt religiösa människor, så mycket känsla var det i replikerna. Det var nästan irriterande over-the-top och det är väl helt enkelt IMAX-formatets stora problem - de som gör filmerna vill göra något "mer" än bara vackra bilder i ett naturprogram, eftersom det ska visas på bio, känns det som. Det kan alltså inte bara vara musik och bilder (en dröm i min bok) utan det måste finnas en story, en agenda och ett budskap. Och tja, hur brukar sånt sluta? De visar en film nu som heter dinosaurier, där ska man få följa lite arkeologer och få se massor med CGI-dinosar. En annan film om Amazonas handlar om två olika personer, en maya-präst typ och en forskare, bägge letar efter en växt som kan bota sjukdomar... aaah, gäsp. Jösses liksom, vem skrev det manuset? Fuck it, sätt en IMAX-kamera i fronten på en båt, åk runt på Amazonasfloden och sätt ett dansmusikspår till detta - jag är där. Alltså, jag vill inte se Vita Lögner-drama i IMAX, jag vill inte se fula arkeologer i IMAX, jag vill inte se femcents-manus realiserade i IMAX - jag vill se naturen visa upp sig i all sin jävla prakt i IMAX. Rent slöseri med filmrutor att visa en människa i det sammanhanget people.
Osammanhängande post? You bet.
I helgen åt jag en pizza. I söndags för att vara specifik. Det var en bakispizza vilket förstås innebär att jag dagen innan måste ha festat på något sätt... och det stämmer ju. Dagen innan var det kalas för hela slanten faktiskt, en liten spontan förfest hemma hos L för att jag, P och F skulle vidare till 25-årsfest senare på kvällen urartade till en middagsbjudning för 12 personer! Den förfesten levde senare sitt eget liv och blev en helt egen fest efter att vi faktiskt gått på kalas. Middagen vi åt var dock inget vidare farlig i min bok, lite sesampanerad kyckling med fetaostkräm och rostade rotsaker. Så gott som en hälsokur!
Efter en sån kalaskväll får man äta pizza. Och om man tränar på fredagen så får man äta grekisk ostbaserad mat till middag också. Träna på en fredag, det är lika sjukt som att träna på en söndag - och veckan som gått har jag alltså hunnit med bäggedera! Fem träningspass totalt söndag-fredag blev det för min del.
Bra med en riktigt lyckad träningsvecka för den här veckan ser det ut att bli nästan ingenting alls i träningsväg. Ikväll är jag upptagen med annat, imorgon blir det antingen ett pass på Sats eller så kanske shooto och på onsdag ett pass kickboxning. Sen åker jag faktiskt på konferens till Spanien på torsdag, voj voj, så då blir det nog ingen träning. Har de ett gym på stället vi ska till kanske jag faktiskt tar ett varv på bandet för att känna mig duktig över helgen, kanske... stort jävla kanske.
Hur som helst, efter dessa dagar som gått känner jag en enorm energi. Igår, bakis och jävlig (jag var inte ens särskilt bakis) så istället för att ligga i soffan och hantera verkligeheten from the comforts of my home så drog vi ut på en timslång promenad till Cosmonova och såg Deep Sea-filmen. Totally Worth It. Jag blev väldigt sugen på att dyka.
Men vad var det med berättarrösterna? Det lät som om de återberättade en mytologisk skapelseberättelse för djupt religiösa människor, så mycket känsla var det i replikerna. Det var nästan irriterande over-the-top och det är väl helt enkelt IMAX-formatets stora problem - de som gör filmerna vill göra något "mer" än bara vackra bilder i ett naturprogram, eftersom det ska visas på bio, känns det som. Det kan alltså inte bara vara musik och bilder (en dröm i min bok) utan det måste finnas en story, en agenda och ett budskap. Och tja, hur brukar sånt sluta? De visar en film nu som heter dinosaurier, där ska man få följa lite arkeologer och få se massor med CGI-dinosar. En annan film om Amazonas handlar om två olika personer, en maya-präst typ och en forskare, bägge letar efter en växt som kan bota sjukdomar... aaah, gäsp. Jösses liksom, vem skrev det manuset? Fuck it, sätt en IMAX-kamera i fronten på en båt, åk runt på Amazonasfloden och sätt ett dansmusikspår till detta - jag är där. Alltså, jag vill inte se Vita Lögner-drama i IMAX, jag vill inte se fula arkeologer i IMAX, jag vill inte se femcents-manus realiserade i IMAX - jag vill se naturen visa upp sig i all sin jävla prakt i IMAX. Rent slöseri med filmrutor att visa en människa i det sammanhanget people.
Osammanhängande post? You bet.
2007-10-11
Ja, vad tränar jag?
Thomas Tvivlaren undrade vad jag egentligen tränar och hur man kan bedöma om det är för mycket eller för lite.
Egentligen oavsett vad man tränar så känns det som om det är en bra idé att vila lite någon dag då och då. Idag hade jag ju tänkt att knappt anstränga mig OM jag hade tränat, jag skulle bara gått på ett band och kört spanskakurs på mp3-spelaren, inget mer ansträngande än så, så det hade nog fungerat utan tvekan. Crossfit anser att man "ska" köra 3 dagar på, en dag av i sin träning - de tränar dock stenhårt i sina workouts som kanske inte är lika långa som andras workouts. Kolla in, kul övningar och rolig träning.
Men det är inte vad jag tränar, jag tror det är fler än Crossfit som tycker vila och återhämtning är viktigt.
Jag tränar just nu Kickboxning och MMA och lite på SATS. Tyvärr har MMA-träningen nästan helt gått i stå för att jag inte kommer iväg dit - eftersom jag kör själv. Allt går i vågor, ett tag kom jag iväg själv, nu gör jag det inte.
Så den här veckans pass var kickboxning söndag, måndag, SatsCorePuls tisdag, kickboxning onsdag.
Anledningen till att jag tjatar så om att vila är nog lite för att det var ganska hårda benövningar i måndags på kickboxningen och efter det hade jag tänkt ta det lite lugnt på SATS på tisdagen men istället för soft för benen var SatsCorePuls mer utfall, mer hopp, mer squats... no good for mina stela ben.
Jag har i mitt liv fått två träningsrelaterade skador och bägge har varit på grund av för dålig återhämtning och för lite vila och ignorerande av kroppens signaler. En av dem dras jag fortfarande med. Så jag vill helst undvika skador som beror på att man tränar för mycket, det är ju en absurd situation att placera sig själv i, minst sagt.
Så, man kan väl säga att jag tränar kickboxning och på SATS, egentligen. Jag ska köra kickboxningen den här terminen men sen vill jag nog ge mig på thaiboxning, jag gillar knän och armbågar - de är dessutom oftast tillåtna i MMA vilket jag också ska ge en till chans - men den här gången ska jag ha med mig MINST en kompis. Kanske tre-fyra är säkrast?
Egentligen oavsett vad man tränar så känns det som om det är en bra idé att vila lite någon dag då och då. Idag hade jag ju tänkt att knappt anstränga mig OM jag hade tränat, jag skulle bara gått på ett band och kört spanskakurs på mp3-spelaren, inget mer ansträngande än så, så det hade nog fungerat utan tvekan. Crossfit anser att man "ska" köra 3 dagar på, en dag av i sin träning - de tränar dock stenhårt i sina workouts som kanske inte är lika långa som andras workouts. Kolla in, kul övningar och rolig träning.
Men det är inte vad jag tränar, jag tror det är fler än Crossfit som tycker vila och återhämtning är viktigt.
Jag tränar just nu Kickboxning och MMA och lite på SATS. Tyvärr har MMA-träningen nästan helt gått i stå för att jag inte kommer iväg dit - eftersom jag kör själv. Allt går i vågor, ett tag kom jag iväg själv, nu gör jag det inte.
Så den här veckans pass var kickboxning söndag, måndag, SatsCorePuls tisdag, kickboxning onsdag.
Anledningen till att jag tjatar så om att vila är nog lite för att det var ganska hårda benövningar i måndags på kickboxningen och efter det hade jag tänkt ta det lite lugnt på SATS på tisdagen men istället för soft för benen var SatsCorePuls mer utfall, mer hopp, mer squats... no good for mina stela ben.
Jag har i mitt liv fått två träningsrelaterade skador och bägge har varit på grund av för dålig återhämtning och för lite vila och ignorerande av kroppens signaler. En av dem dras jag fortfarande med. Så jag vill helst undvika skador som beror på att man tränar för mycket, det är ju en absurd situation att placera sig själv i, minst sagt.
Så, man kan väl säga att jag tränar kickboxning och på SATS, egentligen. Jag ska köra kickboxningen den här terminen men sen vill jag nog ge mig på thaiboxning, jag gillar knän och armbågar - de är dessutom oftast tillåtna i MMA vilket jag också ska ge en till chans - men den här gången ska jag ha med mig MINST en kompis. Kanske tre-fyra är säkrast?
Fem dagar i rad... nä
Fjärde dagen av träning gick alldeles utmärkt och jag känner mig fortfarande helt oförskämt fräsch i kroppen idag. Hade tänkt löst att jag skulle köra nån slags fettförbränning ikväll på ett löpband enbart eller nåt men eftersom jag och L pratat om att gå och kickboxas imorgon också så kanske det är dags för kroppen att få vila till slut. Imorgon kommer säkert träningsvärken vara värre än någonsin också...
Om man orkar träna 3-5 dagar i veckan så kommer man i form. Så är det bara. Det är vad jag vill lyckas åstadkomma. Det verkar funka hittills.
Om man orkar träna 3-5 dagar i veckan så kommer man i form. Så är det bara. Det är vad jag vill lyckas åstadkomma. Det verkar funka hittills.
2007-10-10
Fjärde dagen med träning
Efter att jag och L lyckats komma iväg till kickboxningen i söndags och måndags så tänkte jag att jag skulle köra ett fettbränningspass på gymmet igår. Meningen var att leva efter 30-dagars-utmaningens principer och inte köra för hårt så att jag inte skulle kunna gå på kickboxningen idag. Av nån anledning lät jag F lura mig att gå på ett SatsCorePuls-pass på SATS Regeringsgatan.
Eller OK, jag lurade mig själv att nånting som innehöll en balansplatta inte skulle involvera benen så mycket. Det var i princip en timme utfall. Men jag tog det lite lugnt och passet var bra, jag gillade balansmomentet, man måste ha bra balans. Balans är ju dels själva känslan för balans men sen är det också oerhört mycket muskler. Bålen aktiveras och massor med muskler man inte använder annars aktiveras och får slita.
Och så svettades jag. Minst dubbelt så mycket som alla andra...
Svett åsido, hur mår jag idag? Helt OK, oförskämt fräsch i benen nästan. Jag kunde förstås inte somna för att mitt knä och min höft höll på att lossna från kroppen och är därför trött idag. Ett annat skäl är förstås mina grannar som inte kan låta bli att störa mig - för en gångs skull ruttnade jag och dunkade i golvet. Det verkade funka, ska nog köra med den fler gånger. Baksida lår och ljumskar är lite slitna vilket inte bådar gott inför kvällens kickboxning - men det kommer nog gå bra.
Man bör egentligen inte träna fyra dagar i rad om man inte är noga med att cirkulera muskelgrupper och kanske är mer van än vad jag är men planen är att försöka ta det lugnt med benen ikväll så kommer jag nog inte upprepa det jag gjorde för två år sen... tre år sen? Då började jag träna Shooto och det var ju jobbigt, sen gick jag på ett seminarium med Murilo "Ninja" Rua som klubben fixade och det var helt enkelt vansinnigt hårt. Sen körde vi en sjukamp i friidrott och sen spelade jag fotboll och sen hade jag förstört låren. Nåt slags skada var det, det gick över snabbt men det var väl kanske en bristning eller en sträckning eller vekhet eller nåt, jag vet inte exakt.
Imorgon kanske jag kör lite fettförbränning?
Eller OK, jag lurade mig själv att nånting som innehöll en balansplatta inte skulle involvera benen så mycket. Det var i princip en timme utfall. Men jag tog det lite lugnt och passet var bra, jag gillade balansmomentet, man måste ha bra balans. Balans är ju dels själva känslan för balans men sen är det också oerhört mycket muskler. Bålen aktiveras och massor med muskler man inte använder annars aktiveras och får slita.
Och så svettades jag. Minst dubbelt så mycket som alla andra...
Svett åsido, hur mår jag idag? Helt OK, oförskämt fräsch i benen nästan. Jag kunde förstås inte somna för att mitt knä och min höft höll på att lossna från kroppen och är därför trött idag. Ett annat skäl är förstås mina grannar som inte kan låta bli att störa mig - för en gångs skull ruttnade jag och dunkade i golvet. Det verkade funka, ska nog köra med den fler gånger. Baksida lår och ljumskar är lite slitna vilket inte bådar gott inför kvällens kickboxning - men det kommer nog gå bra.
Man bör egentligen inte träna fyra dagar i rad om man inte är noga med att cirkulera muskelgrupper och kanske är mer van än vad jag är men planen är att försöka ta det lugnt med benen ikväll så kommer jag nog inte upprepa det jag gjorde för två år sen... tre år sen? Då började jag träna Shooto och det var ju jobbigt, sen gick jag på ett seminarium med Murilo "Ninja" Rua som klubben fixade och det var helt enkelt vansinnigt hårt. Sen körde vi en sjukamp i friidrott och sen spelade jag fotboll och sen hade jag förstört låren. Nåt slags skada var det, det gick över snabbt men det var väl kanske en bristning eller en sträckning eller vekhet eller nåt, jag vet inte exakt.
Imorgon kanske jag kör lite fettförbränning?
2007-10-09
23 dagar kvar!
Nån okänd person dissade min UFC 77-preview och menade att det enda intressanta är min 30-dagarsutmaning och hur det går med den.
Precis som jag förutsade efter några dagar så skulle ett tapp i fokus märkas ganska snabbt på bloggen - och andra saker. Så i helgen var det sådär, men inte katastrof. Jag åt dåligt men inte inte superonyttigt, mest att det blev lite sådär med frukost och måltidernas placering på dygnet och sånt. Sen åt jag tre nävar ostbågar i lördags... men fan vad goda de var.
Matdagboken kollapsade helt under helgen - men är back on track efter densamma. Konstaterande: det är inte så viktigt att jag äter rätt, utan mer att hela dagboken fylls i. Därför har jag idag inget problem att berätta att jag drack en latte i morse (innan en ledarskapskurs... vilket inte har nånting som helst med det här att göra såklart...) eller att jag åt en mörk chokladkaka igår. Idag noterade jag att en sån chokladkaka innehåller 600 kalorier. Det är rätt mycket, en fjärdedel av dagsbehovet, eller en femtedel, beroende på vad man anser att dagsbehovet är för en vuxen man som tränar. Förmodligen inte de bästa kalorierna heller...
Träningen börjar komma igång nu, jag har haft problem att committa mig till själva starten av hela den här perioden men nu kommer det. Ett pass kick i söndags, ett i torsdags (var det väl?) och ett igår. Ikväll kör jag nog en timme fettförbränning om jag orkar och imorgon är det kick igen. Har jag orken och lusten blir det kanske kanske shooto på torsdag alternativt kickboxning igen på fredag. Vi försöker köra antingen fredags- eller söndagspasset om man orkar, de tenderar att inte vara överbefolkade och därför "bättre" men man får också en extrem känsla av nöjdhet om man gör det. Så träningen är on.
Och i morse vägde jag mig. Planen var att jag skulle väga mig innan men jag kom inte till skott, jag ville väga mig på gymmet. Så jag tror att jag vägde mig till slut men jag vet inte om det var på dagen eller vad, men innan jag började vägde jag 83.4 kg. I morse vägde jag 80.3 ungefär. Olika vågar. Men 3 kg... mycket vätska men å andra sidan går jag ofta runt och är svullen när jag ätit crap en hel helg eller nåt sånt.
Verklig viktminskning kan alltså börja nu, eftersom 80 kg är min walking-around-vikt just nu. Dock är viktminskning egentligen helt ointressant, det är något som ska mätas då perioden är slut för att se "vad hände" - det viktiga är att träna mycket, skriva upp det jag äter och försöka ha fokus på en utmaning i 30 dagar. Det har gått rätt så bra hittills alltså.
Precis som jag förutsade efter några dagar så skulle ett tapp i fokus märkas ganska snabbt på bloggen - och andra saker. Så i helgen var det sådär, men inte katastrof. Jag åt dåligt men inte inte superonyttigt, mest att det blev lite sådär med frukost och måltidernas placering på dygnet och sånt. Sen åt jag tre nävar ostbågar i lördags... men fan vad goda de var.
Matdagboken kollapsade helt under helgen - men är back on track efter densamma. Konstaterande: det är inte så viktigt att jag äter rätt, utan mer att hela dagboken fylls i. Därför har jag idag inget problem att berätta att jag drack en latte i morse (innan en ledarskapskurs... vilket inte har nånting som helst med det här att göra såklart...) eller att jag åt en mörk chokladkaka igår. Idag noterade jag att en sån chokladkaka innehåller 600 kalorier. Det är rätt mycket, en fjärdedel av dagsbehovet, eller en femtedel, beroende på vad man anser att dagsbehovet är för en vuxen man som tränar. Förmodligen inte de bästa kalorierna heller...
Träningen börjar komma igång nu, jag har haft problem att committa mig till själva starten av hela den här perioden men nu kommer det. Ett pass kick i söndags, ett i torsdags (var det väl?) och ett igår. Ikväll kör jag nog en timme fettförbränning om jag orkar och imorgon är det kick igen. Har jag orken och lusten blir det kanske kanske shooto på torsdag alternativt kickboxning igen på fredag. Vi försöker köra antingen fredags- eller söndagspasset om man orkar, de tenderar att inte vara överbefolkade och därför "bättre" men man får också en extrem känsla av nöjdhet om man gör det. Så träningen är on.
Och i morse vägde jag mig. Planen var att jag skulle väga mig innan men jag kom inte till skott, jag ville väga mig på gymmet. Så jag tror att jag vägde mig till slut men jag vet inte om det var på dagen eller vad, men innan jag började vägde jag 83.4 kg. I morse vägde jag 80.3 ungefär. Olika vågar. Men 3 kg... mycket vätska men å andra sidan går jag ofta runt och är svullen när jag ätit crap en hel helg eller nåt sånt.
Verklig viktminskning kan alltså börja nu, eftersom 80 kg är min walking-around-vikt just nu. Dock är viktminskning egentligen helt ointressant, det är något som ska mätas då perioden är slut för att se "vad hände" - det viktiga är att träna mycket, skriva upp det jag äter och försöka ha fokus på en utmaning i 30 dagar. Det har gått rätt så bra hittills alltså.
2007-10-02
Två latte - fusk i utmaningen?
Idag har jag druckit två latte och ätit en köpemacka till frukost. Det rimmar inte bra. Jag skyller självklart ifrån mig, som alla vuxna män gör och jag skyller självklart på Lisa, vem kan annars bära ansvaret för mina tillkortakommanden?
Hur som helst. Ibland när jag vaknar på morgnarna har jag ingen som helst aptit. Om den frukost man har tänkt äta då består av ägg och bacon så händer det ibland att ingen frukost alls blir äten. Jag har i allmänhet stora problem med det här med frukost, om jag ska vara ärlig. Ibland går det på räls och jag gör äggröra och bacon eller korv som ingenting, andra dagar orkar jag inte helt enkelt. Jag önskar jag kunde ha tre alternativ hemma som man kunde variera mellan men jag kan inte ha en ost ligga och ruttna i kylen, jag kan inte ha fil stå och bli dålig och så vidare. Fast fil håller förstås ganska länge. Köpemackan var i alla fall med grovt bröd.
De två lattena var bara ett utslag av mer bristande aptit / trötthet. Men ursäkter accepteras inte, det är utmaningen som gäller!
Det mentala i denna utmaning handlar om två saker:
1. Fokus på något i 30 dagar
Det kommer märkas i den här bloggen om jag tappar fokus. Då blir det paus i en vecka med poster och sen kommer jag tillbaka och skriver om rödvin plötsligt. Och har fransk brytning. Det är svårt att committa till något över tid (förutom TV-soffan och heroin) så utmaningen är minst en del att försöka behålla fokuset. Tanken är sen att jag kan föra över det här fokuset på något annat, typ "skapa relevant konst i 30 dagar" eller "masturbera inte var 20:e minut".
2. Man ska ta sig till något, inte från något.
Om man vill sluta vara svag är det bästa att vilja bli stark. På något sätt känns det lite självklart men det är nog viktigt att tänka på. Om man definierar sig själv med är-påståenden försvårar man förändring. Exempel: "Jag ÄR slarvig" - om man är slarvig, om slarvigheten är en egenskap man har som är medfödd, då är den svår att bota. Om man istället säger "Jag slarvar, jag ska bli mer noggrann" så tar man bort den mentala spärren. Men det är också en fråga om passivt-aktivt, det ena är ett passivt avstående, t.ex. vid dieter där man ska avstå från allt istället för att aktivt agera för att nå ett mål. Det finns heller ingen självklar aktivitet att ta upp för att sluta "vara svag". Däremot finns det mycket man kan göra om man vill "bli starkare".
Vad vill jag då med min 30-dagars challenge? Tanken till den föddes faktiskt när jag och Lisa tittade på "Du är vad du äter". Man kan uppnå så himla mycket om man bara vill och försöker och fokuserar på uppgiften.
Så vi tänkte att vi skulle fokusera i 30 dagar och se vad som hände. Fokusera helt ofokuserat (planen är spretig och min träning haltar) men det är ju ett första försök, vi ska lära oss lite av det. Jag för en helt ärlig matdagbok för att förhindra att jag "lurar mig själv" (dvs låtsas lyckas) - den matdagboken publicerar jag inte här just för att förhindra att jag börjar fejka att allt går bra eller något annat kontraproduktivt.
Nästa vecka är den stora träningsveckan. Jag återkommer om vad det innebär men det handlar nog lite om att träffa åtminstone i närheten av mina högt uppsatta mål i början av hösten.
Hur som helst. Ibland när jag vaknar på morgnarna har jag ingen som helst aptit. Om den frukost man har tänkt äta då består av ägg och bacon så händer det ibland att ingen frukost alls blir äten. Jag har i allmänhet stora problem med det här med frukost, om jag ska vara ärlig. Ibland går det på räls och jag gör äggröra och bacon eller korv som ingenting, andra dagar orkar jag inte helt enkelt. Jag önskar jag kunde ha tre alternativ hemma som man kunde variera mellan men jag kan inte ha en ost ligga och ruttna i kylen, jag kan inte ha fil stå och bli dålig och så vidare. Fast fil håller förstås ganska länge. Köpemackan var i alla fall med grovt bröd.
De två lattena var bara ett utslag av mer bristande aptit / trötthet. Men ursäkter accepteras inte, det är utmaningen som gäller!
Det mentala i denna utmaning handlar om två saker:
1. Fokus på något i 30 dagar
Det kommer märkas i den här bloggen om jag tappar fokus. Då blir det paus i en vecka med poster och sen kommer jag tillbaka och skriver om rödvin plötsligt. Och har fransk brytning. Det är svårt att committa till något över tid (förutom TV-soffan och heroin) så utmaningen är minst en del att försöka behålla fokuset. Tanken är sen att jag kan föra över det här fokuset på något annat, typ "skapa relevant konst i 30 dagar" eller "masturbera inte var 20:e minut".
2. Man ska ta sig till något, inte från något.
Om man vill sluta vara svag är det bästa att vilja bli stark. På något sätt känns det lite självklart men det är nog viktigt att tänka på. Om man definierar sig själv med är-påståenden försvårar man förändring. Exempel: "Jag ÄR slarvig" - om man är slarvig, om slarvigheten är en egenskap man har som är medfödd, då är den svår att bota. Om man istället säger "Jag slarvar, jag ska bli mer noggrann" så tar man bort den mentala spärren. Men det är också en fråga om passivt-aktivt, det ena är ett passivt avstående, t.ex. vid dieter där man ska avstå från allt istället för att aktivt agera för att nå ett mål. Det finns heller ingen självklar aktivitet att ta upp för att sluta "vara svag". Däremot finns det mycket man kan göra om man vill "bli starkare".
Vad vill jag då med min 30-dagars challenge? Tanken till den föddes faktiskt när jag och Lisa tittade på "Du är vad du äter". Man kan uppnå så himla mycket om man bara vill och försöker och fokuserar på uppgiften.
Så vi tänkte att vi skulle fokusera i 30 dagar och se vad som hände. Fokusera helt ofokuserat (planen är spretig och min träning haltar) men det är ju ett första försök, vi ska lära oss lite av det. Jag för en helt ärlig matdagbok för att förhindra att jag "lurar mig själv" (dvs låtsas lyckas) - den matdagboken publicerar jag inte här just för att förhindra att jag börjar fejka att allt går bra eller något annat kontraproduktivt.
Nästa vecka är den stora träningsveckan. Jag återkommer om vad det innebär men det handlar nog lite om att träffa åtminstone i närheten av mina högt uppsatta mål i början av hösten.
2007-10-01
30-dagars utmaningen börjar idag!
Vad innebär 30-dagarsutmaningen (som egentligen är 31 dagar - eftersom jag kommer sluta den sista oktober) egentligen?
Det är det som har varit det svåra, vad är en riktig utmaning och vad kan man klara av på 30 dagar? Är det något man kan misslyckas med och så är hela utmaningen förlorad? Om inte hela utmaningen ska gå förlorad vid avvikelser så måste man rimligtvis kräva total ärlighet under utmaningens tid så kan man se var man hamnade i förhållande till de mål man satt upp.
Vad är då målen?
Motionsmål
Motion kräver tid, tid är inte alltid något man har. Då är det bra om man avstår att träna när det inte går men när det faktiskt GÅR att träna - då får man se till att komma iväg. Om det är en challenge så är det en challenge, den har prioritet framför allt annat, så det är skit samma. Hur som helst, jag kan inte bara ignorera de åtaganden jag har och där det är nu på fredag som är deadline för en av sakerna.
Men generellt vill jag träna kickboxning måndag och onsdag. Då blir tisdag och torsdag shootfighting och sen återstår alltid söndagar för antingen kick eller shoot. Nånstans här i mixen kan man slänga in ett besök på vanliga gymmet för någon timme på löpbandet eller orbitreken.
Kostmål
Jag ska föra mat-dagbok så jag vet vad jag äter varje dag. Spelar ingen roll om jag syndar eller felar eller gör rätt - allt ska skrivas upp!
Under dessa 30 dagar tänker jag inte dricka kaffe (nån gång kan det ske under extrema förhållanden), inte dricka läsk, inte äta godis... det här kan bli en lång inte-lista det, kanske borde göra på något annat sätt? Kanske mest lista saker jag SKA göra istället för saker jag INTE ska göra? Jaa!
Under de här 30 dagarna ska jag äta frukost varje dag. Till en början kanske det blir äggröra med bacon men jag ska försöka utveckla frukosten till att bli nyttigare och nyttigare, kanske mer grönsaker på något sätt? Ska även försöka stoppa i mig vitaminer, Dida, Omega-3 och lite sånt på morgnarna.
Jag ska äta lunch som inte är onyttig, helst egen matlåda. I min lunch- och middagsmat tänker jag undvika snabba kolhydrater, ska jag äta kolhydrater ska jag äta ganska lite och endast fullkorn. Mer grönsaker.
Mellanmål varje dag. Det behöver inte vara så superavancerat, jag har kört en drickyoghurt plus lite nötter samt nån frukt tidigare - det kan man fortsätta med.
Ska inte köpa latte, choklad, vad det kan vara för att tillfredsställa den orala fixeringen. Vad köper man när man är sockersugen egentligen?
Målet med kostförändringarna är inte på något sätt att gå ner i vikt genom att äta mindre kalorier, målet är att må bättre på olika sätt genom att äta bättre mat än det McDonalds kan leverera till oss, eller motsvarande. Men inte vanlig fixering på fett och sånt utan mer på att förstärka det som är bra i kosten. Istället för "ät mindre kolhydrater" så kanske jag försöker äta mer grönsaker.
Om jag äter ute så måste jag på något sätt se till att jag inte vräker i mig pommes, pasta, ris etc utan kanske strikt kastar mig över andra beståndsdelar i maten.
Ekonomiska mål
Jag har väl bränt minst 30% av tillgängligt kapital innan jag ens fått lönen och så är det nog den här månaden också. Men tiden då jag ignorerade min ekonomiska situationen helt är förbi, under de kommande 30 dagarna är det hårda bud som gäller. Ikväll när jag kommer hem ska jag undersöka budgeten och ärligt se vad jag har att röra mig med den här månaden. Sen är målet att försöka lyckas med det.
Sysselsättningsmål
De närmaste 30 dagarna kan inte innehålla hur många projekt som helst, men några kommmer det vara som jag vill hålla på med, här är några förslag:
Poängen med det hela den här ambitionen är att testa vad som händer om man faktiskt försöker. Blir livet bättre eller blir det sämre? Om man gör en sak (lever sitt liv) likadant som man alltid gjort, då kan man vara 100% säker på att ingen förändring kommer ske. Men OM man vill förändra något så kan man ju testa att göra nånting annorlunda.
Men vad gör jag egentligen annorlunda enligt det här?
Intressant är också att jag ville göra en specifik lista på saker jag skulle göra i 30 dagar men allt är för upphackat i min tillvaro, igen, för att jag ska kunna få ordning på det. Två olika kampsporter i två olika föreningar funkar sådär t.ex.
Start blir den 1:a oktober (idag!) och slutar gör jag morgonen den 31:a oktober.
Startdata behövs, jag behöver väga mig på ett kontrollerat sätt (ska bara väga mig två gånger, start och slut) samt förstås mäta lite rövsize och annat som är intressant. Fixar det!
Det är det som har varit det svåra, vad är en riktig utmaning och vad kan man klara av på 30 dagar? Är det något man kan misslyckas med och så är hela utmaningen förlorad? Om inte hela utmaningen ska gå förlorad vid avvikelser så måste man rimligtvis kräva total ärlighet under utmaningens tid så kan man se var man hamnade i förhållande till de mål man satt upp.
Vad är då målen?
Motionsmål
Motion kräver tid, tid är inte alltid något man har. Då är det bra om man avstår att träna när det inte går men när det faktiskt GÅR att träna - då får man se till att komma iväg. Om det är en challenge så är det en challenge, den har prioritet framför allt annat, så det är skit samma. Hur som helst, jag kan inte bara ignorera de åtaganden jag har och där det är nu på fredag som är deadline för en av sakerna.
Men generellt vill jag träna kickboxning måndag och onsdag. Då blir tisdag och torsdag shootfighting och sen återstår alltid söndagar för antingen kick eller shoot. Nånstans här i mixen kan man slänga in ett besök på vanliga gymmet för någon timme på löpbandet eller orbitreken.
Kostmål
Jag ska föra mat-dagbok så jag vet vad jag äter varje dag. Spelar ingen roll om jag syndar eller felar eller gör rätt - allt ska skrivas upp!
Under dessa 30 dagar tänker jag inte dricka kaffe (nån gång kan det ske under extrema förhållanden), inte dricka läsk, inte äta godis... det här kan bli en lång inte-lista det, kanske borde göra på något annat sätt? Kanske mest lista saker jag SKA göra istället för saker jag INTE ska göra? Jaa!
Under de här 30 dagarna ska jag äta frukost varje dag. Till en början kanske det blir äggröra med bacon men jag ska försöka utveckla frukosten till att bli nyttigare och nyttigare, kanske mer grönsaker på något sätt? Ska även försöka stoppa i mig vitaminer, Dida, Omega-3 och lite sånt på morgnarna.
Jag ska äta lunch som inte är onyttig, helst egen matlåda. I min lunch- och middagsmat tänker jag undvika snabba kolhydrater, ska jag äta kolhydrater ska jag äta ganska lite och endast fullkorn. Mer grönsaker.
Mellanmål varje dag. Det behöver inte vara så superavancerat, jag har kört en drickyoghurt plus lite nötter samt nån frukt tidigare - det kan man fortsätta med.
Ska inte köpa latte, choklad, vad det kan vara för att tillfredsställa den orala fixeringen. Vad köper man när man är sockersugen egentligen?
Målet med kostförändringarna är inte på något sätt att gå ner i vikt genom att äta mindre kalorier, målet är att må bättre på olika sätt genom att äta bättre mat än det McDonalds kan leverera till oss, eller motsvarande. Men inte vanlig fixering på fett och sånt utan mer på att förstärka det som är bra i kosten. Istället för "ät mindre kolhydrater" så kanske jag försöker äta mer grönsaker.
Om jag äter ute så måste jag på något sätt se till att jag inte vräker i mig pommes, pasta, ris etc utan kanske strikt kastar mig över andra beståndsdelar i maten.
Ekonomiska mål
Jag har väl bränt minst 30% av tillgängligt kapital innan jag ens fått lönen och så är det nog den här månaden också. Men tiden då jag ignorerade min ekonomiska situationen helt är förbi, under de kommande 30 dagarna är det hårda bud som gäller. Ikväll när jag kommer hem ska jag undersöka budgeten och ärligt se vad jag har att röra mig med den här månaden. Sen är målet att försöka lyckas med det.
Sysselsättningsmål
De närmaste 30 dagarna kan inte innehålla hur många projekt som helst, men några kommmer det vara som jag vill hålla på med, här är några förslag:
- Fixa bildspelet åt Lisa.
- Kommentera Heroes
Poängen med det hela den här ambitionen är att testa vad som händer om man faktiskt försöker. Blir livet bättre eller blir det sämre? Om man gör en sak (lever sitt liv) likadant som man alltid gjort, då kan man vara 100% säker på att ingen förändring kommer ske. Men OM man vill förändra något så kan man ju testa att göra nånting annorlunda.
Men vad gör jag egentligen annorlunda enligt det här?
Intressant är också att jag ville göra en specifik lista på saker jag skulle göra i 30 dagar men allt är för upphackat i min tillvaro, igen, för att jag ska kunna få ordning på det. Två olika kampsporter i två olika föreningar funkar sådär t.ex.
Start blir den 1:a oktober (idag!) och slutar gör jag morgonen den 31:a oktober.
Startdata behövs, jag behöver väga mig på ett kontrollerat sätt (ska bara väga mig två gånger, start och slut) samt förstås mäta lite rövsize och annat som är intressant. Fixar det!
2007-09-05
Verklighetsbaserat Levande och kaffe
Oj vad sugen jag var på kaffe i morse. Kaffekoppen fick representera något slags nystart, fri vilja, fri vilja från mig själv kanske? Alltså varför vill jag bestämma en regel och sen bryta mot den? Ganska konstigt. Jag spenderade en stor del av resan till jobbet med att tänka på latten de säljer för 20 kr på cafét här. Jag vill ha mjölken och koffeinet, jag ville känna smaken.
Sen när jag kom fram köpte jag bara en frukostmacka och en drickyoghurt och gick och jobbade istället. För verkligheten är att jag inte behöver dricka kaffe utan snarare behöver sova bättre om nätterna. Och lägga mig tidigare. Och gå upp tidigare.
Men kaffet och att bryta mot regeln-beteendet är intressant. Jag sätter upp ett förbehåll för mig själv och sen demonstrerar jag mitt oberoende genom att bryta mot det när ett litet sug eller liknande sätter in - eller är det helt enkelt det jag rationaliserar mitt beteende med i hjärnan, att jag gömmer mig bakom flera lager av självbedrägeri? Förmodligen.
Jag har läst mycket om medveten närvaro och hållit på en del med kognitiva idéer som verktyg för förändring. Mycket av det jag läst angående detta handlar om att acceptera saker som de är, acceptans.
Våra största problem uppstår när vi vägrar möta sanningen, det som så populärt kallas verklighetsflykt. Först när vi accepterar verkligheten som den är, utan att döma, kan vi förändras och / eller gå vidare. Detta gäller inte enbart extremer såsom missbruk utan det mesta i livet. Man måste acceptera att man inte är i form innan man kan komma i form på riktigt.
Jag måste acceptera att jag inte har dålig karaktär eller någonting utan att jag på nåt sjukt vis protesterar och gör uppror mot mig själv genom att dricka kaffe under ett uppehåll och så vidare. Eller vad fan det nu är som rör sig i huvudet på mig.
Det kan vara ganska svårt att acceptera något utan att vara helt hundra på vad det är man ska acceptera...
Jag skulle vilja kalla detta förhållningssätt för att idka Verklighetsbaserat Levande. Ett sätt att leva baserat på verkligheten, centrerat kring acceptans och medveten närvaro. Kanske kan jag bli 2000-talets främsta livsstilsguru? Hmm, just det, först måste man bli framgångsrik, sen kan man lura folk på pengar. Jag återkommer när mina framgångar är mer påtagliga.
Sen när jag kom fram köpte jag bara en frukostmacka och en drickyoghurt och gick och jobbade istället. För verkligheten är att jag inte behöver dricka kaffe utan snarare behöver sova bättre om nätterna. Och lägga mig tidigare. Och gå upp tidigare.
Men kaffet och att bryta mot regeln-beteendet är intressant. Jag sätter upp ett förbehåll för mig själv och sen demonstrerar jag mitt oberoende genom att bryta mot det när ett litet sug eller liknande sätter in - eller är det helt enkelt det jag rationaliserar mitt beteende med i hjärnan, att jag gömmer mig bakom flera lager av självbedrägeri? Förmodligen.
Jag har läst mycket om medveten närvaro och hållit på en del med kognitiva idéer som verktyg för förändring. Mycket av det jag läst angående detta handlar om att acceptera saker som de är, acceptans.
Våra största problem uppstår när vi vägrar möta sanningen, det som så populärt kallas verklighetsflykt. Först när vi accepterar verkligheten som den är, utan att döma, kan vi förändras och / eller gå vidare. Detta gäller inte enbart extremer såsom missbruk utan det mesta i livet. Man måste acceptera att man inte är i form innan man kan komma i form på riktigt.
Jag måste acceptera att jag inte har dålig karaktär eller någonting utan att jag på nåt sjukt vis protesterar och gör uppror mot mig själv genom att dricka kaffe under ett uppehåll och så vidare. Eller vad fan det nu är som rör sig i huvudet på mig.
Det kan vara ganska svårt att acceptera något utan att vara helt hundra på vad det är man ska acceptera...
Jag skulle vilja kalla detta förhållningssätt för att idka Verklighetsbaserat Levande. Ett sätt att leva baserat på verkligheten, centrerat kring acceptans och medveten närvaro. Kanske kan jag bli 2000-talets främsta livsstilsguru? Hmm, just det, först måste man bli framgångsrik, sen kan man lura folk på pengar. Jag återkommer när mina framgångar är mer påtagliga.
2007-08-31
Min kropp skriker efter Cola eller kaffe
Ungh. Tung morgon. Drömde konstiga drömmar, det uppskattar jag förstås. Det jag minns var något slags Day After Tomorrow-liknande kyla som höll på att döda hela omgivningen och en färd mellan stugor i tung snöstorm. Den här gången gjorde jag inte som sist och gick upp och skrev ner drömmen direkt så minnesbilderna är oerhört suddiga. Men kallt var det i drömmen!
Min kropp bara sa nej i morse. Nej, gå inte upp. Nej, inte upp, inte nuuu.
Provade på kickboxning igår med mina kompisar L och K, det var fantastiskt roligt att köra - inte så mycket nytt för mig, det var som ett hårdare boxpass på Sats så jag hade en del av grundteknikerna där. För L var det första gången på länge på en kampsport och hon tyckte det var asroligt. Nu funderar vi på att kanske gå och träna thaiboxning på min klubb där jag tränar shooto. Det vore typ hur roligt som helst. Eller kickboxning på den där klubben. Kanske träna 3-4 gånger i veckan, det blir man redigt mör av.
På vägen till jobbet hade jag svårt att slå bort tanken på en stor fet latte eller en iskall Coca-Cola. Vad är det min kropp saknar just nu som jag måste fylla på med, som manifsterar sig som ett kaffe / cola-sug? Är det kanske helt enkelt ett koffeinsug? Är det att jag var helt smashed när jag vaknade?
Jag köpte hursomhelst ingen Cola och inte heller en latte.
Men jag vill ha en. JAG VILL HA EN.
Men...
Jag drack en cola senast för 15 dagar och 23 timmar sen. En kopp kaffe 8 dagar och 8 timmar. The streak is alive!
Min kropp bara sa nej i morse. Nej, gå inte upp. Nej, inte upp, inte nuuu.
Provade på kickboxning igår med mina kompisar L och K, det var fantastiskt roligt att köra - inte så mycket nytt för mig, det var som ett hårdare boxpass på Sats så jag hade en del av grundteknikerna där. För L var det första gången på länge på en kampsport och hon tyckte det var asroligt. Nu funderar vi på att kanske gå och träna thaiboxning på min klubb där jag tränar shooto. Det vore typ hur roligt som helst. Eller kickboxning på den där klubben. Kanske träna 3-4 gånger i veckan, det blir man redigt mör av.
På vägen till jobbet hade jag svårt att slå bort tanken på en stor fet latte eller en iskall Coca-Cola. Vad är det min kropp saknar just nu som jag måste fylla på med, som manifsterar sig som ett kaffe / cola-sug? Är det kanske helt enkelt ett koffeinsug? Är det att jag var helt smashed när jag vaknade?
Jag köpte hursomhelst ingen Cola och inte heller en latte.
Men jag vill ha en. JAG VILL HA EN.
Men...
Jag drack en cola senast för 15 dagar och 23 timmar sen. En kopp kaffe 8 dagar och 8 timmar. The streak is alive!
2007-08-29
En historia om tvivel och självförakt
Igår skulle jag ha tränat shooto. Jag tränade dock inte. Det är om det den här bloggposten handlar, jag skriver den nog mest för mig själv och inte för mina läsare... fast samtidigt vet jag ju att jag har en publik. Motiven känns grumliga.
Whatever. Vad hände igår egentligen? Jag var ganska redo för att åka och träna men så fick jag kalla fötter. En del i det var den ohyggliga kramp i magen jag fick på vägen hem och den efterföljande förlossningen på toaletten av något som måste ha kommit från rymden. Alla som brottats vet att det sista man vill göra är att ligga på rygg med en 80 kg tung motståndare som ligger ovanpå och försöker göra sig så tung som möjligt - när man är dålig i magen. Vid ett par tillfällen har jag faktiskt trott att jag ska kvävas i såna lägen. Det var bakgrunden. Men min hjärna plågades av samvetskval hela kvällen ändå. Var det det enda skälet eller ville jag egentligen inte träna? Vill jag träna?
En del kan vara kostnaden och nervositeten över min axel. Jag har problem med en axel och shooto tar en del på axlarna, utan tvekan. Det är förstås så att jag kan ta det lugnt, men tänk om jag vill avbryta efter ett tag? Jag hatar verkligen att känna mig misslyckad, att känna att jag ger upp, att jag förlorar. Tyvärr inte på Peter Forsberg-viset där man kastar sig med huvudet först rakt in i smeten och krigar tills kroppen är ett paket utan mer på viset att jag ryggar undan och fortsätter spela tv-spel där jag är bättre än de flesta.
Eller åker och köper glass. Som jag gjorde igår. Nästan i panik. Två förpackningar med Ben & Jerry, no less. Sjukligt beteende. Jag fick med mig en bredbar ost också, nyttodelen av besöket på affären, alltid något. Nu kan man i efterhand säga att det var ju duktigt av mig att inte äta upp två förpackningar B&J igår, för jag åt kanske en tredjedel av den ena, sen gick jag och la mig och läste min bok och somnade som en liten griskulting i sängen. I morse vaknade jag före väckarklockan.
Vad gör jag för fel? Jag gillar att brottas, men var är min resolve, mitt driv? Varför uppfinner min hjärna hinder? Eller är det så att det finns verkliga hinder, jag menar jag var ju faktiskt dålig i magen igår, det var inte psykosomatiskt (ni skulle sett det, det var som ur The Hidden fast andra änden), det hände ju faktiskt.
Och min axel är bummed. Och vi vet alla hur glad jag blev när jag surfade och axeln inte höll för det.
Jag vill vara typen som kan göra allt, där kroppen bara fungerar. Om jag nu vill fixa min axel, varför gör jag inte övningarna på gymmet som jag fått instruerat att göra? Varför schemalägger jag inte det?
Vad är målet med att överhuvudtaget träna shooto? Gemenskap? Jag kommer knappast känna någon större gemenskap med personer på en klubb där flera av instruktörerna och de som tävlar är poliser. Just a wiiild guess right there. Men fan, det är bra människor, de är trevliga och det är kul.
Jag ville bara skriva av mig lite. Igår fick jag nästan panikångest för att jag inte åkte och tränade. Kanske borde jag träna något med en kompis istället som kunde pusha men... fan, jag vet inte. Det är dyrt och pengarna kommer inte tillbaka om jag hoppar på nu. Men vad är målet med det? Varför ska jag träna?
Målet kan inte vara "jag ska prova att träna tre gånger i veckan" - det är inget mål, det är en beskrivning av vad man ska göra och när jag tänker på det har jag svårt att se målet. När jag tränade tre gånger i veckan på SATS med Fredrik var det i alla fall för att vi skulle surfa nu i somras och det fungerade verkligen, vi var drivna att gå dit. Men min fläbbiga buk består. Jag ser fortfarande ut som en gubbe. Vad i helvete liksom.
Jag har med mig sakerna, jag ska gå dit ikväll. Hoppas jag. Målet kanske är att besegra mina rädslor? Att sluta tvivla och börja pusha? Målet kanske är att sikta på en klubbtävling eller ett mästerskap eller något? Tror jag nog på min förmåga för att ha en chans? Vet ej.
Min axel är ingen fara. Den blir inte sämre av träningen. Den blir inte det.
Tvivel, hela hjärnan surrar av det.
Whatever. Vad hände igår egentligen? Jag var ganska redo för att åka och träna men så fick jag kalla fötter. En del i det var den ohyggliga kramp i magen jag fick på vägen hem och den efterföljande förlossningen på toaletten av något som måste ha kommit från rymden. Alla som brottats vet att det sista man vill göra är att ligga på rygg med en 80 kg tung motståndare som ligger ovanpå och försöker göra sig så tung som möjligt - när man är dålig i magen. Vid ett par tillfällen har jag faktiskt trott att jag ska kvävas i såna lägen. Det var bakgrunden. Men min hjärna plågades av samvetskval hela kvällen ändå. Var det det enda skälet eller ville jag egentligen inte träna? Vill jag träna?
En del kan vara kostnaden och nervositeten över min axel. Jag har problem med en axel och shooto tar en del på axlarna, utan tvekan. Det är förstås så att jag kan ta det lugnt, men tänk om jag vill avbryta efter ett tag? Jag hatar verkligen att känna mig misslyckad, att känna att jag ger upp, att jag förlorar. Tyvärr inte på Peter Forsberg-viset där man kastar sig med huvudet först rakt in i smeten och krigar tills kroppen är ett paket utan mer på viset att jag ryggar undan och fortsätter spela tv-spel där jag är bättre än de flesta.
Eller åker och köper glass. Som jag gjorde igår. Nästan i panik. Två förpackningar med Ben & Jerry, no less. Sjukligt beteende. Jag fick med mig en bredbar ost också, nyttodelen av besöket på affären, alltid något. Nu kan man i efterhand säga att det var ju duktigt av mig att inte äta upp två förpackningar B&J igår, för jag åt kanske en tredjedel av den ena, sen gick jag och la mig och läste min bok och somnade som en liten griskulting i sängen. I morse vaknade jag före väckarklockan.
Vad gör jag för fel? Jag gillar att brottas, men var är min resolve, mitt driv? Varför uppfinner min hjärna hinder? Eller är det så att det finns verkliga hinder, jag menar jag var ju faktiskt dålig i magen igår, det var inte psykosomatiskt (ni skulle sett det, det var som ur The Hidden fast andra änden), det hände ju faktiskt.
Och min axel är bummed. Och vi vet alla hur glad jag blev när jag surfade och axeln inte höll för det.
Jag vill vara typen som kan göra allt, där kroppen bara fungerar. Om jag nu vill fixa min axel, varför gör jag inte övningarna på gymmet som jag fått instruerat att göra? Varför schemalägger jag inte det?
Vad är målet med att överhuvudtaget träna shooto? Gemenskap? Jag kommer knappast känna någon större gemenskap med personer på en klubb där flera av instruktörerna och de som tävlar är poliser. Just a wiiild guess right there. Men fan, det är bra människor, de är trevliga och det är kul.
Jag ville bara skriva av mig lite. Igår fick jag nästan panikångest för att jag inte åkte och tränade. Kanske borde jag träna något med en kompis istället som kunde pusha men... fan, jag vet inte. Det är dyrt och pengarna kommer inte tillbaka om jag hoppar på nu. Men vad är målet med det? Varför ska jag träna?
Målet kan inte vara "jag ska prova att träna tre gånger i veckan" - det är inget mål, det är en beskrivning av vad man ska göra och när jag tänker på det har jag svårt att se målet. När jag tränade tre gånger i veckan på SATS med Fredrik var det i alla fall för att vi skulle surfa nu i somras och det fungerade verkligen, vi var drivna att gå dit. Men min fläbbiga buk består. Jag ser fortfarande ut som en gubbe. Vad i helvete liksom.
Jag har med mig sakerna, jag ska gå dit ikväll. Hoppas jag. Målet kanske är att besegra mina rädslor? Att sluta tvivla och börja pusha? Målet kanske är att sikta på en klubbtävling eller ett mästerskap eller något? Tror jag nog på min förmåga för att ha en chans? Vet ej.
Min axel är ingen fara. Den blir inte sämre av träningen. Den blir inte det.
Tvivel, hela hjärnan surrar av det.
2007-08-24
Koffein, den underbara drogen
Ungh. Koffeinet tog ut sin rätt igår... jag inbillade mig att det hängde åska i luften men sanning var nog helt enkelt att jag led mig igenom withdrawal från kaffet. Jag har lagt upp en räknare på min facebook, nu är det ett dygn och 18 timmar sen jag tog en kopp kaffe senast. Och igår hade jag en chipspåse i mitt grepp som jag kunnat glufsa i mig. Men det gjorde jag inte, lite tack vare Lisa.
Kaffe är gott men också ett ondskefullt gift. Jag ska begränsa mig eller utmana mig på något sätt, jag börjar med att inte dricka det helt enkelt, lite för att få magen till en normal position... igår var den som en spärrballong...
Men det går att avstå kaffe, man bara lägger upp en räknare på nätet och noterar hur duktig man är, det är min belöning. En gång så åt jag inte på McDonalds på ett år och nio månader. Det var förstås efter att jag sett Supersize me och läst Fast Food Nation, efter det ville jag inte. Men varför äter jag där nu ibland? Det är inte rimligt. Slut med det.
Här är siffrorna:
Senaste Mcd: 6 dagar och 23 timmar
Senaste Colan: 9 dagar och 9 timmar
Senaste läsk och chips: 5 dagar och 9 timmar
Cooounting.
Prova själv. Det funkar för mig, istället för ett mål i framtiden räknar jag poäng, poängen ökar ju längre tiden går och min streak är intakt. Som ett tv-spel. Underbart.
Sätter du mål att du inte får göra ditten fram tills datten så kommer du längta efter den dagen då du ju får synda då - men om du räknar din score vill du bara nå längre.
Kaffe är gott men också ett ondskefullt gift. Jag ska begränsa mig eller utmana mig på något sätt, jag börjar med att inte dricka det helt enkelt, lite för att få magen till en normal position... igår var den som en spärrballong...
Men det går att avstå kaffe, man bara lägger upp en räknare på nätet och noterar hur duktig man är, det är min belöning. En gång så åt jag inte på McDonalds på ett år och nio månader. Det var förstås efter att jag sett Supersize me och läst Fast Food Nation, efter det ville jag inte. Men varför äter jag där nu ibland? Det är inte rimligt. Slut med det.
Här är siffrorna:
Senaste Mcd: 6 dagar och 23 timmar
Senaste Colan: 9 dagar och 9 timmar
Senaste läsk och chips: 5 dagar och 9 timmar
Cooounting.
Prova själv. Det funkar för mig, istället för ett mål i framtiden räknar jag poäng, poängen ökar ju längre tiden går och min streak är intakt. Som ett tv-spel. Underbart.
Sätter du mål att du inte får göra ditten fram tills datten så kommer du längta efter den dagen då du ju får synda då - men om du räknar din score vill du bara nå längre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
