I morse låg jag och hade ångest i sängen. Inte för att jag skulle upp och gå till jobbet eller för att väckarklockan ringt när jag precis hunnit tillbaka till sängen efter ett toabesök. För övrigt mitt tionde för natten, tydligen kissar man massor när man inte äter kolhydrater - nånstans ska väl vätskan ta vägen antar jag.
Nej, min ångest var för att jag inte ville träna. Ikväll ska jag bort och kolla på fighting så då blir det ju ingen träning. Men jag kör Enter The Kettlebell just nu och då ska man träna måndag, tisdag, torsdag och fredag. Så om jag misslyckas andra dagen är inte det så bra. Så jag hade fantiserat om att göra det på morgonen idag. Yeah!
Men så låg jag där och ville inte. Men jag fick nästan ångest av det, nånting drev mig... och så klev jag upp och gjorde de fem minuter get-ups som man ska göra på tisdagar och fredagar!
Det var kanske tredje gången i mitt liv som jag lyckades träna på morgonen, vilket förstås känns jävligt grymt.
Enter the Kettlebell är 12 veckor där man i början på måndagar och torsdagar kör set med 20 swings i 12 minuter med en minuts vila emellan. Tisdagar och fredagar kör man get-ups (från liggande till stående, varva vänster-höger) i fem minuter.
Sen ökar antalet repetitioner på swings och sen ökar man vikten vartefter. Jag kör just nu med 16 kg kettlebell.
I fucking did it!
Visar inlägg med etikett träning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett träning. Visa alla inlägg
2008-01-08
2007-12-18
Enter the Kettlebell
Jag har ingen träningsvärk att snacka om. Det är förvånande men förmodligen kommer jag vara förvånad i morgon bitti över att jag inte kan vare sig gå, stå eller sitta.
Jag har äntrat kettlebellen. Vilket förstås låter sexuellt. Eller bara konstigt.
Vad är en kettlebell?
Det där är en kettlebell. Det är ett ryskt träningsredskap som är lite "in vogue" just nu. Enter the Kettlebell är namnet på ett av de mer kända träningsprogrammen för kettlebells, konstruerat och marknadsfört av Pavel Tsatsouline. Hans hemsida hittar du här och här.
Själva träningsprogrammet och övningarna man gör med en kettlebell är obehagligt enkla och ger obehaglig träningsvärk. Första gången jag tränade nu var i torsdags och då gjorde jag 3 x 20 swings med en 16 kg kettlebell. I lördags hade jag ont på sjukt många och konstiga ställen.
Igår gjorde jag så mitt första ETK-pass med swings som bestod av 12 minuter med set om 20 swings med en minuts vila emellan. Där ska det egentligen vara aktiv vila men jag stod mest och flåsade. Sen ska man inte switcha till 8 kg kettlebell halvvägs igenom men jag höll på att sprängas och det ville jag inte. Lyssna på din kropp!
Hur som helst så känner jag mig rätt fräsch idag. Meningen är att man ska köra ovanstående två dagar i veckan och sen sk get-ups två gånger i veckan (tror jag). En get-up är en intensivt jobbig övning där man från liggande ställer sig upp, hela tiden med en kettlebell på rak arm rakt upp i luften. Sen lägger man sig ner och repeterar i fem minuter. Balans och kontroll.
Fungerar kettlebells? Klart de gör! De är tunga och det är jobbigt. Är det tungt och jobbigt så får man träning. Ett annat tecken på att det fungerar är att folk vars själva jobb är att vara vältränade använder dem. Jag orkar inte leta källor men är rätt säker på att jag i intervjuer etc läst att Frank Shamrock, Wanderlei Silva, Chuck Liddell och så vidare har tränat med kettlebells inför viktiga matcher. Och vilka är det då? Ja, det är inte kroppsbyggare i alla fall - de är fighters. Och en fighter tränar alltid för funktion och prestation, inte för att det är kul eller trendigt. Ett gott mått. Tycker jag. Oj, jag höll på att glömma kungen och guden av fighting, Fedor Emelianenko (allmänt sedd som världens bästa fighter just nu och genom tiderna):
Hur som helst, man kan träna vad man vill, blir man svettig och flåsar och får träningsvärk så är det nog verksamt.
Jag har äntrat kettlebellen. Vilket förstås låter sexuellt. Eller bara konstigt.
Vad är en kettlebell?
Det där är en kettlebell. Det är ett ryskt träningsredskap som är lite "in vogue" just nu. Enter the Kettlebell är namnet på ett av de mer kända träningsprogrammen för kettlebells, konstruerat och marknadsfört av Pavel Tsatsouline. Hans hemsida hittar du här och här.
Själva träningsprogrammet och övningarna man gör med en kettlebell är obehagligt enkla och ger obehaglig träningsvärk. Första gången jag tränade nu var i torsdags och då gjorde jag 3 x 20 swings med en 16 kg kettlebell. I lördags hade jag ont på sjukt många och konstiga ställen.
Igår gjorde jag så mitt första ETK-pass med swings som bestod av 12 minuter med set om 20 swings med en minuts vila emellan. Där ska det egentligen vara aktiv vila men jag stod mest och flåsade. Sen ska man inte switcha till 8 kg kettlebell halvvägs igenom men jag höll på att sprängas och det ville jag inte. Lyssna på din kropp!
Hur som helst så känner jag mig rätt fräsch idag. Meningen är att man ska köra ovanstående två dagar i veckan och sen sk get-ups två gånger i veckan (tror jag). En get-up är en intensivt jobbig övning där man från liggande ställer sig upp, hela tiden med en kettlebell på rak arm rakt upp i luften. Sen lägger man sig ner och repeterar i fem minuter. Balans och kontroll.
Fungerar kettlebells? Klart de gör! De är tunga och det är jobbigt. Är det tungt och jobbigt så får man träning. Ett annat tecken på att det fungerar är att folk vars själva jobb är att vara vältränade använder dem. Jag orkar inte leta källor men är rätt säker på att jag i intervjuer etc läst att Frank Shamrock, Wanderlei Silva, Chuck Liddell och så vidare har tränat med kettlebells inför viktiga matcher. Och vilka är det då? Ja, det är inte kroppsbyggare i alla fall - de är fighters. Och en fighter tränar alltid för funktion och prestation, inte för att det är kul eller trendigt. Ett gott mått. Tycker jag. Oj, jag höll på att glömma kungen och guden av fighting, Fedor Emelianenko (allmänt sedd som världens bästa fighter just nu och genom tiderna):
Hur som helst, man kan träna vad man vill, blir man svettig och flåsar och får träningsvärk så är det nog verksamt.
2007-11-30
Latten hägrar intensivt
Nu går jag in i något slags dietande igen. 30-dagarsutmaningen var en succé så tillvida att en fokuserad tidsperiod av träning fungerade - man valde alltid träningen. Sen dess har otroligt mycket hänt, såsom influensa, lägenhetsköp, lägenhetsförsäljning och annat som satt käppar i hjulen... eller gjorde omständigheterna verkligen det? Eller var det bara det att när utmaningen tog slut så lät man allt glida undan och bara säcka ihop?
Svaret är nja. Både och. Jag kände verkligen inte för att prioritera kickboxning när jag var sjuk och ska man köpa lägenhet måste man ju fokusera på DEN grejen under tiden det händer. Det gäller att inte låta det man lärde sig glida ur händerna och ge upp eller tro att man inte kan komma tillbaka. Det är livets läxa det.
Dessutom har jag helt enkelt saknat att träna. Så igår körde jag och en polare crossfit på Sats - inget som Sats kör utan man kör själv. En ganska bra sammanfattning av tankarna bakom Crossfit kan man hitta här.
Vi körde följande övning:
20 x dumbbell swing (12 kg i mitt fall, tror jag)
1000 m rodd
varva tre gånger.
Till sanningen hör att jag körde 15 x dumbbell swing och 700 m rodd efter första repetitionen. En swing är, för den som skulle undra, att man tar vikten från marken, mellan benen, och svingar den upp antingen till axelhöjd eller över huvudet. Själva rörelsen görs med rak rygg och med böjda knän från början. Det går att hitta på nätet och den video jag har nedan är den där en person faktiskt inte gör 100% fel:
Jag gjorde dock tvåhänt och utan att ta den upp över axlarna - jag fick faktiskt problem med axlarna genom att göra just så tidigare.
Hur som helst... i morse hägrade latten. Mycket. Oj vad jag ville ha en latte. Men det kommer släppa och imorgon kommer jag bara vara superfräääsch och utvilad, utan kaffeförstörd kropp. Sen kommer min diet slå till och jag kommer nå Ps vikt på runt 73-74 kg (jag väger 81.4 kg nu) och sen kommer jag brotta ner honom och slå honom i ansiktet. Eller inte. Jag tror inte min ideala vikt är 73-74 kg längre, jag tror jag har lagt på mig lite muskler. Jag ska mest försöka bli av med lite mage...
Får se hur det går...
Svaret är nja. Både och. Jag kände verkligen inte för att prioritera kickboxning när jag var sjuk och ska man köpa lägenhet måste man ju fokusera på DEN grejen under tiden det händer. Det gäller att inte låta det man lärde sig glida ur händerna och ge upp eller tro att man inte kan komma tillbaka. Det är livets läxa det.
Dessutom har jag helt enkelt saknat att träna. Så igår körde jag och en polare crossfit på Sats - inget som Sats kör utan man kör själv. En ganska bra sammanfattning av tankarna bakom Crossfit kan man hitta här.
Vi körde följande övning:
20 x dumbbell swing (12 kg i mitt fall, tror jag)
1000 m rodd
varva tre gånger.
Till sanningen hör att jag körde 15 x dumbbell swing och 700 m rodd efter första repetitionen. En swing är, för den som skulle undra, att man tar vikten från marken, mellan benen, och svingar den upp antingen till axelhöjd eller över huvudet. Själva rörelsen görs med rak rygg och med böjda knän från början. Det går att hitta på nätet och den video jag har nedan är den där en person faktiskt inte gör 100% fel:
Jag gjorde dock tvåhänt och utan att ta den upp över axlarna - jag fick faktiskt problem med axlarna genom att göra just så tidigare.
Hur som helst... i morse hägrade latten. Mycket. Oj vad jag ville ha en latte. Men det kommer släppa och imorgon kommer jag bara vara superfräääsch och utvilad, utan kaffeförstörd kropp. Sen kommer min diet slå till och jag kommer nå Ps vikt på runt 73-74 kg (jag väger 81.4 kg nu) och sen kommer jag brotta ner honom och slå honom i ansiktet. Eller inte. Jag tror inte min ideala vikt är 73-74 kg längre, jag tror jag har lagt på mig lite muskler. Jag ska mest försöka bli av med lite mage...
Får se hur det går...
2007-11-02
Hur gick egentligen utmaningen?
Utmaningen är över per den 31:a oktober. Jag och L körde en månads "hårdsatsning" och fokusering... fast ungefär en vecka in började jag undra lite vad egentligen utmaningen bestod i? Jag vet fortfarande inte riktigt men det var nog en period av mer renlevnad.
Jag letade upp min första post på ämnet och kollade vad som stod där.
Motionsmål
Jag skulle tydligen träna. Målet var fyra dagar i veckan, kickboxning och shooto. Det blev i praktiken INGEN shooto men massor med kickboxning och två pass på Sats, ett på balansbräda och ett på en cykel. Den här veckan t.ex. blev det tre dagar kickboxning, en vecka blev det fyra pass, veckan med konferensen i Spanien blev det ett. Men målet var att komma iväg, prioritera träningen och go with it. Klarade det galant känner jag, och kickboxningen har varit jävligt rolig. L är på g som fan... hon kommer slåss i en ring snart tror jag.
Kostmål
Jag skulle inte dricka kaffe (fail), läsk (success), godis (fail - åt choklad så sent som för en timme sen - och glass har det blivit)... men sen ändrade jag mig bort från en inte-lista till en ska-lista, vilket är bättre. Så jag skulle äta frukost vilket jag gjort mer än 95% av alla dagar, jag skulle föra en kostdagbok vilket jag gjort alla utom fem-sex dagar, undvika snabba kolhydrater, äta mellanmål och försöka äta mer matlådor (med riktig lagad mat som man har kontroll över). På det hela taget rätt framgångsrikt. Jag och L kan dock konstatera att det delade hushållet är svårt att få igång som rutin på såna här saker. Poängen var inte att köra en viktminskningsdiet utan mer att höja kvalitén på det man åt och så. Jag har inte ätit snabbmat en enda gång... utom en pizza när jag var bakis. Men baksmälla är den stora "jag får äta vad jag vill"-grejen. Tränar man och äter rätt på vardagarna får man roa sig mer på helgerna. Yada yada. Jag är nöjd!
Ekonomiska mål
Jag och L kom fram till att en ekonomisk challenge är vid horisonten, vi spenderar bägge mer än vi har, jag har en finfin budget men den håller jag aldrig, osv. Dock har jag kommit på en smart grej där jag räknar ut min "balans", jag tydliggör vad jag spenderar pengar på och ser vad jag har kvar under resten av månaden. Jag bet i det sura och betalade av extra mycket på min plasma-TV och fixade lite skulder. Nästa månadslön kommer vara i superform... men då är det jul... :-D Men det har gått rätt OK.
Sysselsättningsmål
Oj. Jag gjorde klart bildspelet - men jag kommenterade INTE Heros. Fan också. Jag glömde tom bort det. Nu finns det en ny Herosgala att kommentera... men jag är aldrig hemma och när jag är hemma får jag inget gjort. Damn. Det här är fortfarande en springande punkt, men kanske kommer förändring att ske även här i framtiden? Jag har dessutom knappt varit hemma men... det är ingen bra ursäkt direkt. Jag har sjukt svårt att sätta av tid och göra en grej... när jag inte måste göra något vill jag helst bara inte göra något alls. Men det är ju KUL att göra saker, på riktigt.
Utmaningen fortsätter
Jag har köpt ett nytt klippkort på kickboxningen och vi får se vad som händer nästa termin, antingen blir det kickboxning, shoot eller sanshou på min kompis Ps nya klubb. Kanske blir det även ett Colorado Experiment med O under januari månad (googla), kanske börjar jag även hardcore crossfit med K. Vem vet. Vad jag noterat är dock att om man väljer en grej så finns det ingen väg runt att committa till den enda grejen, det går inte att hatta runt. Jag höll på att ramla i fällan och bestämde med O att vi skulle köra Colorado Experiment under den här veckan. Det kräver dock två pass i veckan och total vila mellan passen. Hur det skulle gå ihop med kickboxning lyckades jag aldrig räkna ut.
Maten maten maten. Det är mycket om mat därute... vad ska man äta, vilken diet, vad är bäst, yada yada. Jag vet att jag ätit för mycket socker och druckit för mycket läsk. Jag vet att när jag testat protein-/fettrik kost med mindre (as opposed to none) kolhydrater så har jag inte blivit hungrig, inte fått svullen mage och inte gått upp i vikt. Det mesta tyder på att vi människor är väldigt olika - man måste testa sig fram lite. Men jag kommer nog aldrig mer äta en diet för att gå ner i vikt. Det är helt meningslöst. Jag vill bli fit och för att bli fit måste man träna och skaffa mer muskler - dieter ger inte tillräckligt för det.
Vi syns, jag kommer skriva vidare om det här!
Jag letade upp min första post på ämnet och kollade vad som stod där.
Motionsmål
Jag skulle tydligen träna. Målet var fyra dagar i veckan, kickboxning och shooto. Det blev i praktiken INGEN shooto men massor med kickboxning och två pass på Sats, ett på balansbräda och ett på en cykel. Den här veckan t.ex. blev det tre dagar kickboxning, en vecka blev det fyra pass, veckan med konferensen i Spanien blev det ett. Men målet var att komma iväg, prioritera träningen och go with it. Klarade det galant känner jag, och kickboxningen har varit jävligt rolig. L är på g som fan... hon kommer slåss i en ring snart tror jag.
Kostmål
Jag skulle inte dricka kaffe (fail), läsk (success), godis (fail - åt choklad så sent som för en timme sen - och glass har det blivit)... men sen ändrade jag mig bort från en inte-lista till en ska-lista, vilket är bättre. Så jag skulle äta frukost vilket jag gjort mer än 95% av alla dagar, jag skulle föra en kostdagbok vilket jag gjort alla utom fem-sex dagar, undvika snabba kolhydrater, äta mellanmål och försöka äta mer matlådor (med riktig lagad mat som man har kontroll över). På det hela taget rätt framgångsrikt. Jag och L kan dock konstatera att det delade hushållet är svårt att få igång som rutin på såna här saker. Poängen var inte att köra en viktminskningsdiet utan mer att höja kvalitén på det man åt och så. Jag har inte ätit snabbmat en enda gång... utom en pizza när jag var bakis. Men baksmälla är den stora "jag får äta vad jag vill"-grejen. Tränar man och äter rätt på vardagarna får man roa sig mer på helgerna. Yada yada. Jag är nöjd!
Ekonomiska mål
Jag och L kom fram till att en ekonomisk challenge är vid horisonten, vi spenderar bägge mer än vi har, jag har en finfin budget men den håller jag aldrig, osv. Dock har jag kommit på en smart grej där jag räknar ut min "balans", jag tydliggör vad jag spenderar pengar på och ser vad jag har kvar under resten av månaden. Jag bet i det sura och betalade av extra mycket på min plasma-TV och fixade lite skulder. Nästa månadslön kommer vara i superform... men då är det jul... :-D Men det har gått rätt OK.
Sysselsättningsmål
Oj. Jag gjorde klart bildspelet - men jag kommenterade INTE Heros. Fan också. Jag glömde tom bort det. Nu finns det en ny Herosgala att kommentera... men jag är aldrig hemma och när jag är hemma får jag inget gjort. Damn. Det här är fortfarande en springande punkt, men kanske kommer förändring att ske även här i framtiden? Jag har dessutom knappt varit hemma men... det är ingen bra ursäkt direkt. Jag har sjukt svårt att sätta av tid och göra en grej... när jag inte måste göra något vill jag helst bara inte göra något alls. Men det är ju KUL att göra saker, på riktigt.
Utmaningen fortsätter
Jag har köpt ett nytt klippkort på kickboxningen och vi får se vad som händer nästa termin, antingen blir det kickboxning, shoot eller sanshou på min kompis Ps nya klubb. Kanske blir det även ett Colorado Experiment med O under januari månad (googla), kanske börjar jag även hardcore crossfit med K. Vem vet. Vad jag noterat är dock att om man väljer en grej så finns det ingen väg runt att committa till den enda grejen, det går inte att hatta runt. Jag höll på att ramla i fällan och bestämde med O att vi skulle köra Colorado Experiment under den här veckan. Det kräver dock två pass i veckan och total vila mellan passen. Hur det skulle gå ihop med kickboxning lyckades jag aldrig räkna ut.
Maten maten maten. Det är mycket om mat därute... vad ska man äta, vilken diet, vad är bäst, yada yada. Jag vet att jag ätit för mycket socker och druckit för mycket läsk. Jag vet att när jag testat protein-/fettrik kost med mindre (as opposed to none) kolhydrater så har jag inte blivit hungrig, inte fått svullen mage och inte gått upp i vikt. Det mesta tyder på att vi människor är väldigt olika - man måste testa sig fram lite. Men jag kommer nog aldrig mer äta en diet för att gå ner i vikt. Det är helt meningslöst. Jag vill bli fit och för att bli fit måste man träna och skaffa mer muskler - dieter ger inte tillräckligt för det.
Vi syns, jag kommer skriva vidare om det här!
2007-10-23
Men hur gick utmaningen i Spanien?
Ja, inte var jag superdisciplinerad direkt. Spansk mat är dock traditionellt lite grundläggande nyttigare än - McDonalds. Så om man bara tänkte lite skulle man kunna klara sig undan de värsta fällorna. På planet ner åt jag frukosten som vi fick serverad på Sterlingflyget (tack arbetsgivare) och den var väl helt OK. Sen väl nere så fick vi en "sandwich" - det var förvisso en sandwich men den var extremt tråkig. Vitt bröd med ost och skinka - jag åt den eftersom jag visste att vi skulle ge oss ut på en galen stadsvandring, energin behövdes. Dessutom var vi sen ute och gick i flera timmar och jag sprang som ett mongo längs en strandpromenad för att hitta den hemliga skatten. Jag måste tacka den förbipasserande engelsmannen som förstod att jag letade efter något och tipsade mig om var alla andra letat efter förmodligen samma sak.
Middagen på kvällen var en hotellbuffé och jag åt otroligt mycket. Jag var helt enkelt dödshungrig. Det var allt möjligt och inget var speciellt gott - förutom tomaterna. Jag tyckte förstås att det var helt OK, när man är hungrig behöver det bara vara brunt, varmt och mycket av det!
Utöver det var det ju ganska mycket drickande också.
Jag minns inte ens vad vi åt till lunch på fredagen? Buffé skulle jag gissa. Det var nog buffé, men vad bestod den av? Hmm... jo, men då fanns det paella eller nåt tror jag. Jag var ganska bakis...
Lördagen var hotellfrukost, paella och sen fin middag. Alltihop alldeles utmärkta måltider, dock var ingen top notch. Middagen var bästa målet på hela resan.
Sen igår, när jag hade sovit 3-4 timmar och skulle göra en produktionssättning så gick jag hela vägen med en stor baguette med ljust bröd, ost och skinka, 50 cl cola, en latte + en drickyoghurt... men utan det hade jag nog inte klarat dagen.
Känner mig faktiskt trött idag också så jag gick just ner och köpte clementiner, banan och en liten bit mörk choklad. Mm-mm!
All-in-all - utmaningen handlar mer om träningen än maten känns det som. Så ikväll är det träning!
Middagen på kvällen var en hotellbuffé och jag åt otroligt mycket. Jag var helt enkelt dödshungrig. Det var allt möjligt och inget var speciellt gott - förutom tomaterna. Jag tyckte förstås att det var helt OK, när man är hungrig behöver det bara vara brunt, varmt och mycket av det!
Utöver det var det ju ganska mycket drickande också.
Jag minns inte ens vad vi åt till lunch på fredagen? Buffé skulle jag gissa. Det var nog buffé, men vad bestod den av? Hmm... jo, men då fanns det paella eller nåt tror jag. Jag var ganska bakis...
Lördagen var hotellfrukost, paella och sen fin middag. Alltihop alldeles utmärkta måltider, dock var ingen top notch. Middagen var bästa målet på hela resan.
Sen igår, när jag hade sovit 3-4 timmar och skulle göra en produktionssättning så gick jag hela vägen med en stor baguette med ljust bröd, ost och skinka, 50 cl cola, en latte + en drickyoghurt... men utan det hade jag nog inte klarat dagen.
Känner mig faktiskt trött idag också så jag gick just ner och köpte clementiner, banan och en liten bit mörk choklad. Mm-mm!
All-in-all - utmaningen handlar mer om träningen än maten känns det som. Så ikväll är det träning!
2007-10-15
17 dagar kvar!
Klockan tickar neråt... efter en helg som den här kan man börja undra vad det är 17 dagar kvar på egentligen eftersom jag inte precis känner att jag offrar något för att vara där jag är nu - men då kanske man helt enkelt har träffat rätt med ambitionsnivån?
I helgen åt jag en pizza. I söndags för att vara specifik. Det var en bakispizza vilket förstås innebär att jag dagen innan måste ha festat på något sätt... och det stämmer ju. Dagen innan var det kalas för hela slanten faktiskt, en liten spontan förfest hemma hos L för att jag, P och F skulle vidare till 25-årsfest senare på kvällen urartade till en middagsbjudning för 12 personer! Den förfesten levde senare sitt eget liv och blev en helt egen fest efter att vi faktiskt gått på kalas. Middagen vi åt var dock inget vidare farlig i min bok, lite sesampanerad kyckling med fetaostkräm och rostade rotsaker. Så gott som en hälsokur!
Efter en sån kalaskväll får man äta pizza. Och om man tränar på fredagen så får man äta grekisk ostbaserad mat till middag också. Träna på en fredag, det är lika sjukt som att träna på en söndag - och veckan som gått har jag alltså hunnit med bäggedera! Fem träningspass totalt söndag-fredag blev det för min del.
Bra med en riktigt lyckad träningsvecka för den här veckan ser det ut att bli nästan ingenting alls i träningsväg. Ikväll är jag upptagen med annat, imorgon blir det antingen ett pass på Sats eller så kanske shooto och på onsdag ett pass kickboxning. Sen åker jag faktiskt på konferens till Spanien på torsdag, voj voj, så då blir det nog ingen träning. Har de ett gym på stället vi ska till kanske jag faktiskt tar ett varv på bandet för att känna mig duktig över helgen, kanske... stort jävla kanske.
Hur som helst, efter dessa dagar som gått känner jag en enorm energi. Igår, bakis och jävlig (jag var inte ens särskilt bakis) så istället för att ligga i soffan och hantera verkligeheten from the comforts of my home så drog vi ut på en timslång promenad till Cosmonova och såg Deep Sea-filmen. Totally Worth It. Jag blev väldigt sugen på att dyka.
Men vad var det med berättarrösterna? Det lät som om de återberättade en mytologisk skapelseberättelse för djupt religiösa människor, så mycket känsla var det i replikerna. Det var nästan irriterande over-the-top och det är väl helt enkelt IMAX-formatets stora problem - de som gör filmerna vill göra något "mer" än bara vackra bilder i ett naturprogram, eftersom det ska visas på bio, känns det som. Det kan alltså inte bara vara musik och bilder (en dröm i min bok) utan det måste finnas en story, en agenda och ett budskap. Och tja, hur brukar sånt sluta? De visar en film nu som heter dinosaurier, där ska man få följa lite arkeologer och få se massor med CGI-dinosar. En annan film om Amazonas handlar om två olika personer, en maya-präst typ och en forskare, bägge letar efter en växt som kan bota sjukdomar... aaah, gäsp. Jösses liksom, vem skrev det manuset? Fuck it, sätt en IMAX-kamera i fronten på en båt, åk runt på Amazonasfloden och sätt ett dansmusikspår till detta - jag är där. Alltså, jag vill inte se Vita Lögner-drama i IMAX, jag vill inte se fula arkeologer i IMAX, jag vill inte se femcents-manus realiserade i IMAX - jag vill se naturen visa upp sig i all sin jävla prakt i IMAX. Rent slöseri med filmrutor att visa en människa i det sammanhanget people.
Osammanhängande post? You bet.
I helgen åt jag en pizza. I söndags för att vara specifik. Det var en bakispizza vilket förstås innebär att jag dagen innan måste ha festat på något sätt... och det stämmer ju. Dagen innan var det kalas för hela slanten faktiskt, en liten spontan förfest hemma hos L för att jag, P och F skulle vidare till 25-årsfest senare på kvällen urartade till en middagsbjudning för 12 personer! Den förfesten levde senare sitt eget liv och blev en helt egen fest efter att vi faktiskt gått på kalas. Middagen vi åt var dock inget vidare farlig i min bok, lite sesampanerad kyckling med fetaostkräm och rostade rotsaker. Så gott som en hälsokur!
Efter en sån kalaskväll får man äta pizza. Och om man tränar på fredagen så får man äta grekisk ostbaserad mat till middag också. Träna på en fredag, det är lika sjukt som att träna på en söndag - och veckan som gått har jag alltså hunnit med bäggedera! Fem träningspass totalt söndag-fredag blev det för min del.
Bra med en riktigt lyckad träningsvecka för den här veckan ser det ut att bli nästan ingenting alls i träningsväg. Ikväll är jag upptagen med annat, imorgon blir det antingen ett pass på Sats eller så kanske shooto och på onsdag ett pass kickboxning. Sen åker jag faktiskt på konferens till Spanien på torsdag, voj voj, så då blir det nog ingen träning. Har de ett gym på stället vi ska till kanske jag faktiskt tar ett varv på bandet för att känna mig duktig över helgen, kanske... stort jävla kanske.
Hur som helst, efter dessa dagar som gått känner jag en enorm energi. Igår, bakis och jävlig (jag var inte ens särskilt bakis) så istället för att ligga i soffan och hantera verkligeheten from the comforts of my home så drog vi ut på en timslång promenad till Cosmonova och såg Deep Sea-filmen. Totally Worth It. Jag blev väldigt sugen på att dyka.
Men vad var det med berättarrösterna? Det lät som om de återberättade en mytologisk skapelseberättelse för djupt religiösa människor, så mycket känsla var det i replikerna. Det var nästan irriterande over-the-top och det är väl helt enkelt IMAX-formatets stora problem - de som gör filmerna vill göra något "mer" än bara vackra bilder i ett naturprogram, eftersom det ska visas på bio, känns det som. Det kan alltså inte bara vara musik och bilder (en dröm i min bok) utan det måste finnas en story, en agenda och ett budskap. Och tja, hur brukar sånt sluta? De visar en film nu som heter dinosaurier, där ska man få följa lite arkeologer och få se massor med CGI-dinosar. En annan film om Amazonas handlar om två olika personer, en maya-präst typ och en forskare, bägge letar efter en växt som kan bota sjukdomar... aaah, gäsp. Jösses liksom, vem skrev det manuset? Fuck it, sätt en IMAX-kamera i fronten på en båt, åk runt på Amazonasfloden och sätt ett dansmusikspår till detta - jag är där. Alltså, jag vill inte se Vita Lögner-drama i IMAX, jag vill inte se fula arkeologer i IMAX, jag vill inte se femcents-manus realiserade i IMAX - jag vill se naturen visa upp sig i all sin jävla prakt i IMAX. Rent slöseri med filmrutor att visa en människa i det sammanhanget people.
Osammanhängande post? You bet.
2007-10-11
Ja, vad tränar jag?
Thomas Tvivlaren undrade vad jag egentligen tränar och hur man kan bedöma om det är för mycket eller för lite.
Egentligen oavsett vad man tränar så känns det som om det är en bra idé att vila lite någon dag då och då. Idag hade jag ju tänkt att knappt anstränga mig OM jag hade tränat, jag skulle bara gått på ett band och kört spanskakurs på mp3-spelaren, inget mer ansträngande än så, så det hade nog fungerat utan tvekan. Crossfit anser att man "ska" köra 3 dagar på, en dag av i sin träning - de tränar dock stenhårt i sina workouts som kanske inte är lika långa som andras workouts. Kolla in, kul övningar och rolig träning.
Men det är inte vad jag tränar, jag tror det är fler än Crossfit som tycker vila och återhämtning är viktigt.
Jag tränar just nu Kickboxning och MMA och lite på SATS. Tyvärr har MMA-träningen nästan helt gått i stå för att jag inte kommer iväg dit - eftersom jag kör själv. Allt går i vågor, ett tag kom jag iväg själv, nu gör jag det inte.
Så den här veckans pass var kickboxning söndag, måndag, SatsCorePuls tisdag, kickboxning onsdag.
Anledningen till att jag tjatar så om att vila är nog lite för att det var ganska hårda benövningar i måndags på kickboxningen och efter det hade jag tänkt ta det lite lugnt på SATS på tisdagen men istället för soft för benen var SatsCorePuls mer utfall, mer hopp, mer squats... no good for mina stela ben.
Jag har i mitt liv fått två träningsrelaterade skador och bägge har varit på grund av för dålig återhämtning och för lite vila och ignorerande av kroppens signaler. En av dem dras jag fortfarande med. Så jag vill helst undvika skador som beror på att man tränar för mycket, det är ju en absurd situation att placera sig själv i, minst sagt.
Så, man kan väl säga att jag tränar kickboxning och på SATS, egentligen. Jag ska köra kickboxningen den här terminen men sen vill jag nog ge mig på thaiboxning, jag gillar knän och armbågar - de är dessutom oftast tillåtna i MMA vilket jag också ska ge en till chans - men den här gången ska jag ha med mig MINST en kompis. Kanske tre-fyra är säkrast?
Egentligen oavsett vad man tränar så känns det som om det är en bra idé att vila lite någon dag då och då. Idag hade jag ju tänkt att knappt anstränga mig OM jag hade tränat, jag skulle bara gått på ett band och kört spanskakurs på mp3-spelaren, inget mer ansträngande än så, så det hade nog fungerat utan tvekan. Crossfit anser att man "ska" köra 3 dagar på, en dag av i sin träning - de tränar dock stenhårt i sina workouts som kanske inte är lika långa som andras workouts. Kolla in, kul övningar och rolig träning.
Men det är inte vad jag tränar, jag tror det är fler än Crossfit som tycker vila och återhämtning är viktigt.
Jag tränar just nu Kickboxning och MMA och lite på SATS. Tyvärr har MMA-träningen nästan helt gått i stå för att jag inte kommer iväg dit - eftersom jag kör själv. Allt går i vågor, ett tag kom jag iväg själv, nu gör jag det inte.
Så den här veckans pass var kickboxning söndag, måndag, SatsCorePuls tisdag, kickboxning onsdag.
Anledningen till att jag tjatar så om att vila är nog lite för att det var ganska hårda benövningar i måndags på kickboxningen och efter det hade jag tänkt ta det lite lugnt på SATS på tisdagen men istället för soft för benen var SatsCorePuls mer utfall, mer hopp, mer squats... no good for mina stela ben.
Jag har i mitt liv fått två träningsrelaterade skador och bägge har varit på grund av för dålig återhämtning och för lite vila och ignorerande av kroppens signaler. En av dem dras jag fortfarande med. Så jag vill helst undvika skador som beror på att man tränar för mycket, det är ju en absurd situation att placera sig själv i, minst sagt.
Så, man kan väl säga att jag tränar kickboxning och på SATS, egentligen. Jag ska köra kickboxningen den här terminen men sen vill jag nog ge mig på thaiboxning, jag gillar knän och armbågar - de är dessutom oftast tillåtna i MMA vilket jag också ska ge en till chans - men den här gången ska jag ha med mig MINST en kompis. Kanske tre-fyra är säkrast?
Fem dagar i rad... nä
Fjärde dagen av träning gick alldeles utmärkt och jag känner mig fortfarande helt oförskämt fräsch i kroppen idag. Hade tänkt löst att jag skulle köra nån slags fettförbränning ikväll på ett löpband enbart eller nåt men eftersom jag och L pratat om att gå och kickboxas imorgon också så kanske det är dags för kroppen att få vila till slut. Imorgon kommer säkert träningsvärken vara värre än någonsin också...
Om man orkar träna 3-5 dagar i veckan så kommer man i form. Så är det bara. Det är vad jag vill lyckas åstadkomma. Det verkar funka hittills.
Om man orkar träna 3-5 dagar i veckan så kommer man i form. Så är det bara. Det är vad jag vill lyckas åstadkomma. Det verkar funka hittills.
2007-10-10
Fjärde dagen med träning
Efter att jag och L lyckats komma iväg till kickboxningen i söndags och måndags så tänkte jag att jag skulle köra ett fettbränningspass på gymmet igår. Meningen var att leva efter 30-dagars-utmaningens principer och inte köra för hårt så att jag inte skulle kunna gå på kickboxningen idag. Av nån anledning lät jag F lura mig att gå på ett SatsCorePuls-pass på SATS Regeringsgatan.
Eller OK, jag lurade mig själv att nånting som innehöll en balansplatta inte skulle involvera benen så mycket. Det var i princip en timme utfall. Men jag tog det lite lugnt och passet var bra, jag gillade balansmomentet, man måste ha bra balans. Balans är ju dels själva känslan för balans men sen är det också oerhört mycket muskler. Bålen aktiveras och massor med muskler man inte använder annars aktiveras och får slita.
Och så svettades jag. Minst dubbelt så mycket som alla andra...
Svett åsido, hur mår jag idag? Helt OK, oförskämt fräsch i benen nästan. Jag kunde förstås inte somna för att mitt knä och min höft höll på att lossna från kroppen och är därför trött idag. Ett annat skäl är förstås mina grannar som inte kan låta bli att störa mig - för en gångs skull ruttnade jag och dunkade i golvet. Det verkade funka, ska nog köra med den fler gånger. Baksida lår och ljumskar är lite slitna vilket inte bådar gott inför kvällens kickboxning - men det kommer nog gå bra.
Man bör egentligen inte träna fyra dagar i rad om man inte är noga med att cirkulera muskelgrupper och kanske är mer van än vad jag är men planen är att försöka ta det lugnt med benen ikväll så kommer jag nog inte upprepa det jag gjorde för två år sen... tre år sen? Då började jag träna Shooto och det var ju jobbigt, sen gick jag på ett seminarium med Murilo "Ninja" Rua som klubben fixade och det var helt enkelt vansinnigt hårt. Sen körde vi en sjukamp i friidrott och sen spelade jag fotboll och sen hade jag förstört låren. Nåt slags skada var det, det gick över snabbt men det var väl kanske en bristning eller en sträckning eller vekhet eller nåt, jag vet inte exakt.
Imorgon kanske jag kör lite fettförbränning?
Eller OK, jag lurade mig själv att nånting som innehöll en balansplatta inte skulle involvera benen så mycket. Det var i princip en timme utfall. Men jag tog det lite lugnt och passet var bra, jag gillade balansmomentet, man måste ha bra balans. Balans är ju dels själva känslan för balans men sen är det också oerhört mycket muskler. Bålen aktiveras och massor med muskler man inte använder annars aktiveras och får slita.
Och så svettades jag. Minst dubbelt så mycket som alla andra...
Svett åsido, hur mår jag idag? Helt OK, oförskämt fräsch i benen nästan. Jag kunde förstås inte somna för att mitt knä och min höft höll på att lossna från kroppen och är därför trött idag. Ett annat skäl är förstås mina grannar som inte kan låta bli att störa mig - för en gångs skull ruttnade jag och dunkade i golvet. Det verkade funka, ska nog köra med den fler gånger. Baksida lår och ljumskar är lite slitna vilket inte bådar gott inför kvällens kickboxning - men det kommer nog gå bra.
Man bör egentligen inte träna fyra dagar i rad om man inte är noga med att cirkulera muskelgrupper och kanske är mer van än vad jag är men planen är att försöka ta det lugnt med benen ikväll så kommer jag nog inte upprepa det jag gjorde för två år sen... tre år sen? Då började jag träna Shooto och det var ju jobbigt, sen gick jag på ett seminarium med Murilo "Ninja" Rua som klubben fixade och det var helt enkelt vansinnigt hårt. Sen körde vi en sjukamp i friidrott och sen spelade jag fotboll och sen hade jag förstört låren. Nåt slags skada var det, det gick över snabbt men det var väl kanske en bristning eller en sträckning eller vekhet eller nåt, jag vet inte exakt.
Imorgon kanske jag kör lite fettförbränning?
2007-10-09
23 dagar kvar!
Nån okänd person dissade min UFC 77-preview och menade att det enda intressanta är min 30-dagarsutmaning och hur det går med den.
Precis som jag förutsade efter några dagar så skulle ett tapp i fokus märkas ganska snabbt på bloggen - och andra saker. Så i helgen var det sådär, men inte katastrof. Jag åt dåligt men inte inte superonyttigt, mest att det blev lite sådär med frukost och måltidernas placering på dygnet och sånt. Sen åt jag tre nävar ostbågar i lördags... men fan vad goda de var.
Matdagboken kollapsade helt under helgen - men är back on track efter densamma. Konstaterande: det är inte så viktigt att jag äter rätt, utan mer att hela dagboken fylls i. Därför har jag idag inget problem att berätta att jag drack en latte i morse (innan en ledarskapskurs... vilket inte har nånting som helst med det här att göra såklart...) eller att jag åt en mörk chokladkaka igår. Idag noterade jag att en sån chokladkaka innehåller 600 kalorier. Det är rätt mycket, en fjärdedel av dagsbehovet, eller en femtedel, beroende på vad man anser att dagsbehovet är för en vuxen man som tränar. Förmodligen inte de bästa kalorierna heller...
Träningen börjar komma igång nu, jag har haft problem att committa mig till själva starten av hela den här perioden men nu kommer det. Ett pass kick i söndags, ett i torsdags (var det väl?) och ett igår. Ikväll kör jag nog en timme fettförbränning om jag orkar och imorgon är det kick igen. Har jag orken och lusten blir det kanske kanske shooto på torsdag alternativt kickboxning igen på fredag. Vi försöker köra antingen fredags- eller söndagspasset om man orkar, de tenderar att inte vara överbefolkade och därför "bättre" men man får också en extrem känsla av nöjdhet om man gör det. Så träningen är on.
Och i morse vägde jag mig. Planen var att jag skulle väga mig innan men jag kom inte till skott, jag ville väga mig på gymmet. Så jag tror att jag vägde mig till slut men jag vet inte om det var på dagen eller vad, men innan jag började vägde jag 83.4 kg. I morse vägde jag 80.3 ungefär. Olika vågar. Men 3 kg... mycket vätska men å andra sidan går jag ofta runt och är svullen när jag ätit crap en hel helg eller nåt sånt.
Verklig viktminskning kan alltså börja nu, eftersom 80 kg är min walking-around-vikt just nu. Dock är viktminskning egentligen helt ointressant, det är något som ska mätas då perioden är slut för att se "vad hände" - det viktiga är att träna mycket, skriva upp det jag äter och försöka ha fokus på en utmaning i 30 dagar. Det har gått rätt så bra hittills alltså.
Precis som jag förutsade efter några dagar så skulle ett tapp i fokus märkas ganska snabbt på bloggen - och andra saker. Så i helgen var det sådär, men inte katastrof. Jag åt dåligt men inte inte superonyttigt, mest att det blev lite sådär med frukost och måltidernas placering på dygnet och sånt. Sen åt jag tre nävar ostbågar i lördags... men fan vad goda de var.
Matdagboken kollapsade helt under helgen - men är back on track efter densamma. Konstaterande: det är inte så viktigt att jag äter rätt, utan mer att hela dagboken fylls i. Därför har jag idag inget problem att berätta att jag drack en latte i morse (innan en ledarskapskurs... vilket inte har nånting som helst med det här att göra såklart...) eller att jag åt en mörk chokladkaka igår. Idag noterade jag att en sån chokladkaka innehåller 600 kalorier. Det är rätt mycket, en fjärdedel av dagsbehovet, eller en femtedel, beroende på vad man anser att dagsbehovet är för en vuxen man som tränar. Förmodligen inte de bästa kalorierna heller...
Träningen börjar komma igång nu, jag har haft problem att committa mig till själva starten av hela den här perioden men nu kommer det. Ett pass kick i söndags, ett i torsdags (var det väl?) och ett igår. Ikväll kör jag nog en timme fettförbränning om jag orkar och imorgon är det kick igen. Har jag orken och lusten blir det kanske kanske shooto på torsdag alternativt kickboxning igen på fredag. Vi försöker köra antingen fredags- eller söndagspasset om man orkar, de tenderar att inte vara överbefolkade och därför "bättre" men man får också en extrem känsla av nöjdhet om man gör det. Så träningen är on.
Och i morse vägde jag mig. Planen var att jag skulle väga mig innan men jag kom inte till skott, jag ville väga mig på gymmet. Så jag tror att jag vägde mig till slut men jag vet inte om det var på dagen eller vad, men innan jag började vägde jag 83.4 kg. I morse vägde jag 80.3 ungefär. Olika vågar. Men 3 kg... mycket vätska men å andra sidan går jag ofta runt och är svullen när jag ätit crap en hel helg eller nåt sånt.
Verklig viktminskning kan alltså börja nu, eftersom 80 kg är min walking-around-vikt just nu. Dock är viktminskning egentligen helt ointressant, det är något som ska mätas då perioden är slut för att se "vad hände" - det viktiga är att träna mycket, skriva upp det jag äter och försöka ha fokus på en utmaning i 30 dagar. Det har gått rätt så bra hittills alltså.
2007-10-02
Två latte - fusk i utmaningen?
Idag har jag druckit två latte och ätit en köpemacka till frukost. Det rimmar inte bra. Jag skyller självklart ifrån mig, som alla vuxna män gör och jag skyller självklart på Lisa, vem kan annars bära ansvaret för mina tillkortakommanden?
Hur som helst. Ibland när jag vaknar på morgnarna har jag ingen som helst aptit. Om den frukost man har tänkt äta då består av ägg och bacon så händer det ibland att ingen frukost alls blir äten. Jag har i allmänhet stora problem med det här med frukost, om jag ska vara ärlig. Ibland går det på räls och jag gör äggröra och bacon eller korv som ingenting, andra dagar orkar jag inte helt enkelt. Jag önskar jag kunde ha tre alternativ hemma som man kunde variera mellan men jag kan inte ha en ost ligga och ruttna i kylen, jag kan inte ha fil stå och bli dålig och så vidare. Fast fil håller förstås ganska länge. Köpemackan var i alla fall med grovt bröd.
De två lattena var bara ett utslag av mer bristande aptit / trötthet. Men ursäkter accepteras inte, det är utmaningen som gäller!
Det mentala i denna utmaning handlar om två saker:
1. Fokus på något i 30 dagar
Det kommer märkas i den här bloggen om jag tappar fokus. Då blir det paus i en vecka med poster och sen kommer jag tillbaka och skriver om rödvin plötsligt. Och har fransk brytning. Det är svårt att committa till något över tid (förutom TV-soffan och heroin) så utmaningen är minst en del att försöka behålla fokuset. Tanken är sen att jag kan föra över det här fokuset på något annat, typ "skapa relevant konst i 30 dagar" eller "masturbera inte var 20:e minut".
2. Man ska ta sig till något, inte från något.
Om man vill sluta vara svag är det bästa att vilja bli stark. På något sätt känns det lite självklart men det är nog viktigt att tänka på. Om man definierar sig själv med är-påståenden försvårar man förändring. Exempel: "Jag ÄR slarvig" - om man är slarvig, om slarvigheten är en egenskap man har som är medfödd, då är den svår att bota. Om man istället säger "Jag slarvar, jag ska bli mer noggrann" så tar man bort den mentala spärren. Men det är också en fråga om passivt-aktivt, det ena är ett passivt avstående, t.ex. vid dieter där man ska avstå från allt istället för att aktivt agera för att nå ett mål. Det finns heller ingen självklar aktivitet att ta upp för att sluta "vara svag". Däremot finns det mycket man kan göra om man vill "bli starkare".
Vad vill jag då med min 30-dagars challenge? Tanken till den föddes faktiskt när jag och Lisa tittade på "Du är vad du äter". Man kan uppnå så himla mycket om man bara vill och försöker och fokuserar på uppgiften.
Så vi tänkte att vi skulle fokusera i 30 dagar och se vad som hände. Fokusera helt ofokuserat (planen är spretig och min träning haltar) men det är ju ett första försök, vi ska lära oss lite av det. Jag för en helt ärlig matdagbok för att förhindra att jag "lurar mig själv" (dvs låtsas lyckas) - den matdagboken publicerar jag inte här just för att förhindra att jag börjar fejka att allt går bra eller något annat kontraproduktivt.
Nästa vecka är den stora träningsveckan. Jag återkommer om vad det innebär men det handlar nog lite om att träffa åtminstone i närheten av mina högt uppsatta mål i början av hösten.
Hur som helst. Ibland när jag vaknar på morgnarna har jag ingen som helst aptit. Om den frukost man har tänkt äta då består av ägg och bacon så händer det ibland att ingen frukost alls blir äten. Jag har i allmänhet stora problem med det här med frukost, om jag ska vara ärlig. Ibland går det på räls och jag gör äggröra och bacon eller korv som ingenting, andra dagar orkar jag inte helt enkelt. Jag önskar jag kunde ha tre alternativ hemma som man kunde variera mellan men jag kan inte ha en ost ligga och ruttna i kylen, jag kan inte ha fil stå och bli dålig och så vidare. Fast fil håller förstås ganska länge. Köpemackan var i alla fall med grovt bröd.
De två lattena var bara ett utslag av mer bristande aptit / trötthet. Men ursäkter accepteras inte, det är utmaningen som gäller!
Det mentala i denna utmaning handlar om två saker:
1. Fokus på något i 30 dagar
Det kommer märkas i den här bloggen om jag tappar fokus. Då blir det paus i en vecka med poster och sen kommer jag tillbaka och skriver om rödvin plötsligt. Och har fransk brytning. Det är svårt att committa till något över tid (förutom TV-soffan och heroin) så utmaningen är minst en del att försöka behålla fokuset. Tanken är sen att jag kan föra över det här fokuset på något annat, typ "skapa relevant konst i 30 dagar" eller "masturbera inte var 20:e minut".
2. Man ska ta sig till något, inte från något.
Om man vill sluta vara svag är det bästa att vilja bli stark. På något sätt känns det lite självklart men det är nog viktigt att tänka på. Om man definierar sig själv med är-påståenden försvårar man förändring. Exempel: "Jag ÄR slarvig" - om man är slarvig, om slarvigheten är en egenskap man har som är medfödd, då är den svår att bota. Om man istället säger "Jag slarvar, jag ska bli mer noggrann" så tar man bort den mentala spärren. Men det är också en fråga om passivt-aktivt, det ena är ett passivt avstående, t.ex. vid dieter där man ska avstå från allt istället för att aktivt agera för att nå ett mål. Det finns heller ingen självklar aktivitet att ta upp för att sluta "vara svag". Däremot finns det mycket man kan göra om man vill "bli starkare".
Vad vill jag då med min 30-dagars challenge? Tanken till den föddes faktiskt när jag och Lisa tittade på "Du är vad du äter". Man kan uppnå så himla mycket om man bara vill och försöker och fokuserar på uppgiften.
Så vi tänkte att vi skulle fokusera i 30 dagar och se vad som hände. Fokusera helt ofokuserat (planen är spretig och min träning haltar) men det är ju ett första försök, vi ska lära oss lite av det. Jag för en helt ärlig matdagbok för att förhindra att jag "lurar mig själv" (dvs låtsas lyckas) - den matdagboken publicerar jag inte här just för att förhindra att jag börjar fejka att allt går bra eller något annat kontraproduktivt.
Nästa vecka är den stora träningsveckan. Jag återkommer om vad det innebär men det handlar nog lite om att träffa åtminstone i närheten av mina högt uppsatta mål i början av hösten.
2007-10-01
30-dagars utmaningen börjar idag!
Vad innebär 30-dagarsutmaningen (som egentligen är 31 dagar - eftersom jag kommer sluta den sista oktober) egentligen?
Det är det som har varit det svåra, vad är en riktig utmaning och vad kan man klara av på 30 dagar? Är det något man kan misslyckas med och så är hela utmaningen förlorad? Om inte hela utmaningen ska gå förlorad vid avvikelser så måste man rimligtvis kräva total ärlighet under utmaningens tid så kan man se var man hamnade i förhållande till de mål man satt upp.
Vad är då målen?
Motionsmål
Motion kräver tid, tid är inte alltid något man har. Då är det bra om man avstår att träna när det inte går men när det faktiskt GÅR att träna - då får man se till att komma iväg. Om det är en challenge så är det en challenge, den har prioritet framför allt annat, så det är skit samma. Hur som helst, jag kan inte bara ignorera de åtaganden jag har och där det är nu på fredag som är deadline för en av sakerna.
Men generellt vill jag träna kickboxning måndag och onsdag. Då blir tisdag och torsdag shootfighting och sen återstår alltid söndagar för antingen kick eller shoot. Nånstans här i mixen kan man slänga in ett besök på vanliga gymmet för någon timme på löpbandet eller orbitreken.
Kostmål
Jag ska föra mat-dagbok så jag vet vad jag äter varje dag. Spelar ingen roll om jag syndar eller felar eller gör rätt - allt ska skrivas upp!
Under dessa 30 dagar tänker jag inte dricka kaffe (nån gång kan det ske under extrema förhållanden), inte dricka läsk, inte äta godis... det här kan bli en lång inte-lista det, kanske borde göra på något annat sätt? Kanske mest lista saker jag SKA göra istället för saker jag INTE ska göra? Jaa!
Under de här 30 dagarna ska jag äta frukost varje dag. Till en början kanske det blir äggröra med bacon men jag ska försöka utveckla frukosten till att bli nyttigare och nyttigare, kanske mer grönsaker på något sätt? Ska även försöka stoppa i mig vitaminer, Dida, Omega-3 och lite sånt på morgnarna.
Jag ska äta lunch som inte är onyttig, helst egen matlåda. I min lunch- och middagsmat tänker jag undvika snabba kolhydrater, ska jag äta kolhydrater ska jag äta ganska lite och endast fullkorn. Mer grönsaker.
Mellanmål varje dag. Det behöver inte vara så superavancerat, jag har kört en drickyoghurt plus lite nötter samt nån frukt tidigare - det kan man fortsätta med.
Ska inte köpa latte, choklad, vad det kan vara för att tillfredsställa den orala fixeringen. Vad köper man när man är sockersugen egentligen?
Målet med kostförändringarna är inte på något sätt att gå ner i vikt genom att äta mindre kalorier, målet är att må bättre på olika sätt genom att äta bättre mat än det McDonalds kan leverera till oss, eller motsvarande. Men inte vanlig fixering på fett och sånt utan mer på att förstärka det som är bra i kosten. Istället för "ät mindre kolhydrater" så kanske jag försöker äta mer grönsaker.
Om jag äter ute så måste jag på något sätt se till att jag inte vräker i mig pommes, pasta, ris etc utan kanske strikt kastar mig över andra beståndsdelar i maten.
Ekonomiska mål
Jag har väl bränt minst 30% av tillgängligt kapital innan jag ens fått lönen och så är det nog den här månaden också. Men tiden då jag ignorerade min ekonomiska situationen helt är förbi, under de kommande 30 dagarna är det hårda bud som gäller. Ikväll när jag kommer hem ska jag undersöka budgeten och ärligt se vad jag har att röra mig med den här månaden. Sen är målet att försöka lyckas med det.
Sysselsättningsmål
De närmaste 30 dagarna kan inte innehålla hur många projekt som helst, men några kommmer det vara som jag vill hålla på med, här är några förslag:
Poängen med det hela den här ambitionen är att testa vad som händer om man faktiskt försöker. Blir livet bättre eller blir det sämre? Om man gör en sak (lever sitt liv) likadant som man alltid gjort, då kan man vara 100% säker på att ingen förändring kommer ske. Men OM man vill förändra något så kan man ju testa att göra nånting annorlunda.
Men vad gör jag egentligen annorlunda enligt det här?
Intressant är också att jag ville göra en specifik lista på saker jag skulle göra i 30 dagar men allt är för upphackat i min tillvaro, igen, för att jag ska kunna få ordning på det. Två olika kampsporter i två olika föreningar funkar sådär t.ex.
Start blir den 1:a oktober (idag!) och slutar gör jag morgonen den 31:a oktober.
Startdata behövs, jag behöver väga mig på ett kontrollerat sätt (ska bara väga mig två gånger, start och slut) samt förstås mäta lite rövsize och annat som är intressant. Fixar det!
Det är det som har varit det svåra, vad är en riktig utmaning och vad kan man klara av på 30 dagar? Är det något man kan misslyckas med och så är hela utmaningen förlorad? Om inte hela utmaningen ska gå förlorad vid avvikelser så måste man rimligtvis kräva total ärlighet under utmaningens tid så kan man se var man hamnade i förhållande till de mål man satt upp.
Vad är då målen?
Motionsmål
Motion kräver tid, tid är inte alltid något man har. Då är det bra om man avstår att träna när det inte går men när det faktiskt GÅR att träna - då får man se till att komma iväg. Om det är en challenge så är det en challenge, den har prioritet framför allt annat, så det är skit samma. Hur som helst, jag kan inte bara ignorera de åtaganden jag har och där det är nu på fredag som är deadline för en av sakerna.
Men generellt vill jag träna kickboxning måndag och onsdag. Då blir tisdag och torsdag shootfighting och sen återstår alltid söndagar för antingen kick eller shoot. Nånstans här i mixen kan man slänga in ett besök på vanliga gymmet för någon timme på löpbandet eller orbitreken.
Kostmål
Jag ska föra mat-dagbok så jag vet vad jag äter varje dag. Spelar ingen roll om jag syndar eller felar eller gör rätt - allt ska skrivas upp!
Under dessa 30 dagar tänker jag inte dricka kaffe (nån gång kan det ske under extrema förhållanden), inte dricka läsk, inte äta godis... det här kan bli en lång inte-lista det, kanske borde göra på något annat sätt? Kanske mest lista saker jag SKA göra istället för saker jag INTE ska göra? Jaa!
Under de här 30 dagarna ska jag äta frukost varje dag. Till en början kanske det blir äggröra med bacon men jag ska försöka utveckla frukosten till att bli nyttigare och nyttigare, kanske mer grönsaker på något sätt? Ska även försöka stoppa i mig vitaminer, Dida, Omega-3 och lite sånt på morgnarna.
Jag ska äta lunch som inte är onyttig, helst egen matlåda. I min lunch- och middagsmat tänker jag undvika snabba kolhydrater, ska jag äta kolhydrater ska jag äta ganska lite och endast fullkorn. Mer grönsaker.
Mellanmål varje dag. Det behöver inte vara så superavancerat, jag har kört en drickyoghurt plus lite nötter samt nån frukt tidigare - det kan man fortsätta med.
Ska inte köpa latte, choklad, vad det kan vara för att tillfredsställa den orala fixeringen. Vad köper man när man är sockersugen egentligen?
Målet med kostförändringarna är inte på något sätt att gå ner i vikt genom att äta mindre kalorier, målet är att må bättre på olika sätt genom att äta bättre mat än det McDonalds kan leverera till oss, eller motsvarande. Men inte vanlig fixering på fett och sånt utan mer på att förstärka det som är bra i kosten. Istället för "ät mindre kolhydrater" så kanske jag försöker äta mer grönsaker.
Om jag äter ute så måste jag på något sätt se till att jag inte vräker i mig pommes, pasta, ris etc utan kanske strikt kastar mig över andra beståndsdelar i maten.
Ekonomiska mål
Jag har väl bränt minst 30% av tillgängligt kapital innan jag ens fått lönen och så är det nog den här månaden också. Men tiden då jag ignorerade min ekonomiska situationen helt är förbi, under de kommande 30 dagarna är det hårda bud som gäller. Ikväll när jag kommer hem ska jag undersöka budgeten och ärligt se vad jag har att röra mig med den här månaden. Sen är målet att försöka lyckas med det.
Sysselsättningsmål
De närmaste 30 dagarna kan inte innehålla hur många projekt som helst, men några kommmer det vara som jag vill hålla på med, här är några förslag:
- Fixa bildspelet åt Lisa.
- Kommentera Heroes
Poängen med det hela den här ambitionen är att testa vad som händer om man faktiskt försöker. Blir livet bättre eller blir det sämre? Om man gör en sak (lever sitt liv) likadant som man alltid gjort, då kan man vara 100% säker på att ingen förändring kommer ske. Men OM man vill förändra något så kan man ju testa att göra nånting annorlunda.
Men vad gör jag egentligen annorlunda enligt det här?
Intressant är också att jag ville göra en specifik lista på saker jag skulle göra i 30 dagar men allt är för upphackat i min tillvaro, igen, för att jag ska kunna få ordning på det. Två olika kampsporter i två olika föreningar funkar sådär t.ex.
Start blir den 1:a oktober (idag!) och slutar gör jag morgonen den 31:a oktober.
Startdata behövs, jag behöver väga mig på ett kontrollerat sätt (ska bara väga mig två gånger, start och slut) samt förstås mäta lite rövsize och annat som är intressant. Fixar det!
2007-08-31
Min kropp skriker efter Cola eller kaffe
Ungh. Tung morgon. Drömde konstiga drömmar, det uppskattar jag förstås. Det jag minns var något slags Day After Tomorrow-liknande kyla som höll på att döda hela omgivningen och en färd mellan stugor i tung snöstorm. Den här gången gjorde jag inte som sist och gick upp och skrev ner drömmen direkt så minnesbilderna är oerhört suddiga. Men kallt var det i drömmen!
Min kropp bara sa nej i morse. Nej, gå inte upp. Nej, inte upp, inte nuuu.
Provade på kickboxning igår med mina kompisar L och K, det var fantastiskt roligt att köra - inte så mycket nytt för mig, det var som ett hårdare boxpass på Sats så jag hade en del av grundteknikerna där. För L var det första gången på länge på en kampsport och hon tyckte det var asroligt. Nu funderar vi på att kanske gå och träna thaiboxning på min klubb där jag tränar shooto. Det vore typ hur roligt som helst. Eller kickboxning på den där klubben. Kanske träna 3-4 gånger i veckan, det blir man redigt mör av.
På vägen till jobbet hade jag svårt att slå bort tanken på en stor fet latte eller en iskall Coca-Cola. Vad är det min kropp saknar just nu som jag måste fylla på med, som manifsterar sig som ett kaffe / cola-sug? Är det kanske helt enkelt ett koffeinsug? Är det att jag var helt smashed när jag vaknade?
Jag köpte hursomhelst ingen Cola och inte heller en latte.
Men jag vill ha en. JAG VILL HA EN.
Men...
Jag drack en cola senast för 15 dagar och 23 timmar sen. En kopp kaffe 8 dagar och 8 timmar. The streak is alive!
Min kropp bara sa nej i morse. Nej, gå inte upp. Nej, inte upp, inte nuuu.
Provade på kickboxning igår med mina kompisar L och K, det var fantastiskt roligt att köra - inte så mycket nytt för mig, det var som ett hårdare boxpass på Sats så jag hade en del av grundteknikerna där. För L var det första gången på länge på en kampsport och hon tyckte det var asroligt. Nu funderar vi på att kanske gå och träna thaiboxning på min klubb där jag tränar shooto. Det vore typ hur roligt som helst. Eller kickboxning på den där klubben. Kanske träna 3-4 gånger i veckan, det blir man redigt mör av.
På vägen till jobbet hade jag svårt att slå bort tanken på en stor fet latte eller en iskall Coca-Cola. Vad är det min kropp saknar just nu som jag måste fylla på med, som manifsterar sig som ett kaffe / cola-sug? Är det kanske helt enkelt ett koffeinsug? Är det att jag var helt smashed när jag vaknade?
Jag köpte hursomhelst ingen Cola och inte heller en latte.
Men jag vill ha en. JAG VILL HA EN.
Men...
Jag drack en cola senast för 15 dagar och 23 timmar sen. En kopp kaffe 8 dagar och 8 timmar. The streak is alive!
2007-08-29
En historia om tvivel och självförakt
Igår skulle jag ha tränat shooto. Jag tränade dock inte. Det är om det den här bloggposten handlar, jag skriver den nog mest för mig själv och inte för mina läsare... fast samtidigt vet jag ju att jag har en publik. Motiven känns grumliga.
Whatever. Vad hände igår egentligen? Jag var ganska redo för att åka och träna men så fick jag kalla fötter. En del i det var den ohyggliga kramp i magen jag fick på vägen hem och den efterföljande förlossningen på toaletten av något som måste ha kommit från rymden. Alla som brottats vet att det sista man vill göra är att ligga på rygg med en 80 kg tung motståndare som ligger ovanpå och försöker göra sig så tung som möjligt - när man är dålig i magen. Vid ett par tillfällen har jag faktiskt trott att jag ska kvävas i såna lägen. Det var bakgrunden. Men min hjärna plågades av samvetskval hela kvällen ändå. Var det det enda skälet eller ville jag egentligen inte träna? Vill jag träna?
En del kan vara kostnaden och nervositeten över min axel. Jag har problem med en axel och shooto tar en del på axlarna, utan tvekan. Det är förstås så att jag kan ta det lugnt, men tänk om jag vill avbryta efter ett tag? Jag hatar verkligen att känna mig misslyckad, att känna att jag ger upp, att jag förlorar. Tyvärr inte på Peter Forsberg-viset där man kastar sig med huvudet först rakt in i smeten och krigar tills kroppen är ett paket utan mer på viset att jag ryggar undan och fortsätter spela tv-spel där jag är bättre än de flesta.
Eller åker och köper glass. Som jag gjorde igår. Nästan i panik. Två förpackningar med Ben & Jerry, no less. Sjukligt beteende. Jag fick med mig en bredbar ost också, nyttodelen av besöket på affären, alltid något. Nu kan man i efterhand säga att det var ju duktigt av mig att inte äta upp två förpackningar B&J igår, för jag åt kanske en tredjedel av den ena, sen gick jag och la mig och läste min bok och somnade som en liten griskulting i sängen. I morse vaknade jag före väckarklockan.
Vad gör jag för fel? Jag gillar att brottas, men var är min resolve, mitt driv? Varför uppfinner min hjärna hinder? Eller är det så att det finns verkliga hinder, jag menar jag var ju faktiskt dålig i magen igår, det var inte psykosomatiskt (ni skulle sett det, det var som ur The Hidden fast andra änden), det hände ju faktiskt.
Och min axel är bummed. Och vi vet alla hur glad jag blev när jag surfade och axeln inte höll för det.
Jag vill vara typen som kan göra allt, där kroppen bara fungerar. Om jag nu vill fixa min axel, varför gör jag inte övningarna på gymmet som jag fått instruerat att göra? Varför schemalägger jag inte det?
Vad är målet med att överhuvudtaget träna shooto? Gemenskap? Jag kommer knappast känna någon större gemenskap med personer på en klubb där flera av instruktörerna och de som tävlar är poliser. Just a wiiild guess right there. Men fan, det är bra människor, de är trevliga och det är kul.
Jag ville bara skriva av mig lite. Igår fick jag nästan panikångest för att jag inte åkte och tränade. Kanske borde jag träna något med en kompis istället som kunde pusha men... fan, jag vet inte. Det är dyrt och pengarna kommer inte tillbaka om jag hoppar på nu. Men vad är målet med det? Varför ska jag träna?
Målet kan inte vara "jag ska prova att träna tre gånger i veckan" - det är inget mål, det är en beskrivning av vad man ska göra och när jag tänker på det har jag svårt att se målet. När jag tränade tre gånger i veckan på SATS med Fredrik var det i alla fall för att vi skulle surfa nu i somras och det fungerade verkligen, vi var drivna att gå dit. Men min fläbbiga buk består. Jag ser fortfarande ut som en gubbe. Vad i helvete liksom.
Jag har med mig sakerna, jag ska gå dit ikväll. Hoppas jag. Målet kanske är att besegra mina rädslor? Att sluta tvivla och börja pusha? Målet kanske är att sikta på en klubbtävling eller ett mästerskap eller något? Tror jag nog på min förmåga för att ha en chans? Vet ej.
Min axel är ingen fara. Den blir inte sämre av träningen. Den blir inte det.
Tvivel, hela hjärnan surrar av det.
Whatever. Vad hände igår egentligen? Jag var ganska redo för att åka och träna men så fick jag kalla fötter. En del i det var den ohyggliga kramp i magen jag fick på vägen hem och den efterföljande förlossningen på toaletten av något som måste ha kommit från rymden. Alla som brottats vet att det sista man vill göra är att ligga på rygg med en 80 kg tung motståndare som ligger ovanpå och försöker göra sig så tung som möjligt - när man är dålig i magen. Vid ett par tillfällen har jag faktiskt trott att jag ska kvävas i såna lägen. Det var bakgrunden. Men min hjärna plågades av samvetskval hela kvällen ändå. Var det det enda skälet eller ville jag egentligen inte träna? Vill jag träna?
En del kan vara kostnaden och nervositeten över min axel. Jag har problem med en axel och shooto tar en del på axlarna, utan tvekan. Det är förstås så att jag kan ta det lugnt, men tänk om jag vill avbryta efter ett tag? Jag hatar verkligen att känna mig misslyckad, att känna att jag ger upp, att jag förlorar. Tyvärr inte på Peter Forsberg-viset där man kastar sig med huvudet först rakt in i smeten och krigar tills kroppen är ett paket utan mer på viset att jag ryggar undan och fortsätter spela tv-spel där jag är bättre än de flesta.
Eller åker och köper glass. Som jag gjorde igår. Nästan i panik. Två förpackningar med Ben & Jerry, no less. Sjukligt beteende. Jag fick med mig en bredbar ost också, nyttodelen av besöket på affären, alltid något. Nu kan man i efterhand säga att det var ju duktigt av mig att inte äta upp två förpackningar B&J igår, för jag åt kanske en tredjedel av den ena, sen gick jag och la mig och läste min bok och somnade som en liten griskulting i sängen. I morse vaknade jag före väckarklockan.
Vad gör jag för fel? Jag gillar att brottas, men var är min resolve, mitt driv? Varför uppfinner min hjärna hinder? Eller är det så att det finns verkliga hinder, jag menar jag var ju faktiskt dålig i magen igår, det var inte psykosomatiskt (ni skulle sett det, det var som ur The Hidden fast andra änden), det hände ju faktiskt.
Och min axel är bummed. Och vi vet alla hur glad jag blev när jag surfade och axeln inte höll för det.
Jag vill vara typen som kan göra allt, där kroppen bara fungerar. Om jag nu vill fixa min axel, varför gör jag inte övningarna på gymmet som jag fått instruerat att göra? Varför schemalägger jag inte det?
Vad är målet med att överhuvudtaget träna shooto? Gemenskap? Jag kommer knappast känna någon större gemenskap med personer på en klubb där flera av instruktörerna och de som tävlar är poliser. Just a wiiild guess right there. Men fan, det är bra människor, de är trevliga och det är kul.
Jag ville bara skriva av mig lite. Igår fick jag nästan panikångest för att jag inte åkte och tränade. Kanske borde jag träna något med en kompis istället som kunde pusha men... fan, jag vet inte. Det är dyrt och pengarna kommer inte tillbaka om jag hoppar på nu. Men vad är målet med det? Varför ska jag träna?
Målet kan inte vara "jag ska prova att träna tre gånger i veckan" - det är inget mål, det är en beskrivning av vad man ska göra och när jag tänker på det har jag svårt att se målet. När jag tränade tre gånger i veckan på SATS med Fredrik var det i alla fall för att vi skulle surfa nu i somras och det fungerade verkligen, vi var drivna att gå dit. Men min fläbbiga buk består. Jag ser fortfarande ut som en gubbe. Vad i helvete liksom.
Jag har med mig sakerna, jag ska gå dit ikväll. Hoppas jag. Målet kanske är att besegra mina rädslor? Att sluta tvivla och börja pusha? Målet kanske är att sikta på en klubbtävling eller ett mästerskap eller något? Tror jag nog på min förmåga för att ha en chans? Vet ej.
Min axel är ingen fara. Den blir inte sämre av träningen. Den blir inte det.
Tvivel, hela hjärnan surrar av det.
2007-08-22
Så hur gick det att träna?
Jodå. Det var inte så farligt. Jag hoppade in i nybörjargruppen och konstaterade att MMA är sjukt populärt, något våra politiker förmodligen kommer ta tag i snart - med förbud. Men jag e inte bitter.
Det var säkert mellan 50 och 100 personer på första träningen och med inte lite glädje tog jag emot kommentaren från en gammal tränare om att jag såg lite fittare ut än senast. Fyra månaders boxcercise på SATS har tydligen haft någon som helst effekt. Jag kunde också konstatera att kroppskontroll och koordination inte är i topp hos alla människor innan de börjat träna något som kräver det. Men jag tror jag såg precis lika konstig ut... faktum är att jag nog fortfarande ser helt konstig ut när jag försöker slå jabbar och crossar. Jaja. En annan grej var att många verkade tycka den första uppvärmningen var jobbig, vilket inte jag tyckte. Skönt! Vi körde lite jumping jacks och vad kan det ha varit, femtio max. Larv! När jag tränade med Ninja för två år sen (yes yes, I have) så körde vi femhundra upphopp som uppvärmning. Efter det var man dels varm, dels förlamad. Nog skryt och självframhävande nu!
Själv träningen var väldigt lågintensiv jämfört med när jag började för två år sen eller vad det är nu, då var uppvärmningen ett rent mord, men om man inte får plats så funkar det inte att höja intensiteten. Jag har även ett visst minne av att just de första veckorna så var det inte helt sjukt. Men jag fruktar att på nästa träning kommer de köra en räka över hela salen, det brukar få en att mjukna rätt bra.
Nä, jobbigt blev det först när jag rullade lite med en gammal träningspartner från klubben, han hade också börjat om i nybörjarklassen, det var förstås sjukt jobbigt. Man kan inte ens föreställa sig hur jobbigt det är att brottas med någon som kan lite tricks och är mycket starkare än en själv...
Allt gick bra ända tills han skulle rotera runt till nord-syd och sen vidare för att byta sida i sidemounten, på väg över mitt huvud krossade han min näsa med sin thaisusp. Ouch. Krossade som i att den lät lite kras (brosk), inte som att jag fick in benflisor i hjärnan. Eller?
Sen körde jag hem i träningsgrejerna för hundra man som ska använda fyra duschar är inte precis ett tidseffektivt scenario.
Kommer jag gå på fortsättningsgruppens pass ikväll? Väskan med grejer bredvid mig säger så, ja.
Det var säkert mellan 50 och 100 personer på första träningen och med inte lite glädje tog jag emot kommentaren från en gammal tränare om att jag såg lite fittare ut än senast. Fyra månaders boxcercise på SATS har tydligen haft någon som helst effekt. Jag kunde också konstatera att kroppskontroll och koordination inte är i topp hos alla människor innan de börjat träna något som kräver det. Men jag tror jag såg precis lika konstig ut... faktum är att jag nog fortfarande ser helt konstig ut när jag försöker slå jabbar och crossar. Jaja. En annan grej var att många verkade tycka den första uppvärmningen var jobbig, vilket inte jag tyckte. Skönt! Vi körde lite jumping jacks och vad kan det ha varit, femtio max. Larv! När jag tränade med Ninja för två år sen (yes yes, I have) så körde vi femhundra upphopp som uppvärmning. Efter det var man dels varm, dels förlamad. Nog skryt och självframhävande nu!
Själv träningen var väldigt lågintensiv jämfört med när jag började för två år sen eller vad det är nu, då var uppvärmningen ett rent mord, men om man inte får plats så funkar det inte att höja intensiteten. Jag har även ett visst minne av att just de första veckorna så var det inte helt sjukt. Men jag fruktar att på nästa träning kommer de köra en räka över hela salen, det brukar få en att mjukna rätt bra.
Nä, jobbigt blev det först när jag rullade lite med en gammal träningspartner från klubben, han hade också börjat om i nybörjarklassen, det var förstås sjukt jobbigt. Man kan inte ens föreställa sig hur jobbigt det är att brottas med någon som kan lite tricks och är mycket starkare än en själv...
Allt gick bra ända tills han skulle rotera runt till nord-syd och sen vidare för att byta sida i sidemounten, på väg över mitt huvud krossade han min näsa med sin thaisusp. Ouch. Krossade som i att den lät lite kras (brosk), inte som att jag fick in benflisor i hjärnan. Eller?
Sen körde jag hem i träningsgrejerna för hundra man som ska använda fyra duschar är inte precis ett tidseffektivt scenario.
Kommer jag gå på fortsättningsgruppens pass ikväll? Väskan med grejer bredvid mig säger så, ja.
2007-08-21
It... Begins... Anew...
Jag är lite skraj. Jag har fortfarande problem med axeln av okänd art och ikväll börjar träningen på fightercentre - men mest är jag nog faktiskt skraj för uppvärmningen innan själva träningen. Det gör ont i alla mina porer när jag värmer upp och, tja, det är ju inte så kul. Jag ska hoppa in i en nybörjargrupp tror jag och börja om med grunderna så man verkligen lär sig dem den här gången.
Sen bävar jag lite för hur trött jag kommer vara efter träningen, hehe, jag minns fortfarande en gång då jag kom hem till en kompis efter och var helt sänkt, verkligen heeelt jävla sänkt. Hon undrade vad jag gjorde där egentligen men jag kunde inte ens kommunicera...
Min ambition den här gången är att träna och lära mig tekniker och ha roligt. Förra gången var målet att bli bäst i världen. Sån är jag, manodepp light - sikta för högt, skjut med dåligt riktad bössa och bli asgrinig när man missar. Så jäkla farligt. Jag är en liten pojke med science-fiction-fantasy-drömmar om att vara the One, han med så mycket talang att han egentligen inte behöver träna... men som 34-årig IT-tattare med musarm är det dags att inse att filmer, serier och böcker inte är verkligheten.
Meeen, det är fortfarande sjukt roligt att brottas och det är SJUKT roligt att titta på fighting. Det finns inget moraliskt med att slå folk på käften - det finns något moraliskt med att slå folk som INTE VILL bli slagna på käften - på käften.
Vad jag mest av allt vill... nåja, ganska högt, är att träna och sen ställa upp i Swedish MMA League(eller vad den heter) för att testa. För att se om jag får panikskräck. Jag har tävlat en gång i submission wrestling och det gick ju "sådär". Mitt träningsläger bestod av pizza och en analys i efterhand ger nog vid handen att jag var nervösare än vad jag ville erkänna. Jag kom in 4 kg över vikt och fick en ny motståndare, en kille på två meter. Ja, två meter, han var 200 cm lång, jag hittar inte på. Några minuter han vi rulla innan han ströp ut mig. Men jag var inte så nervös precis innan matchen och matchen gick ändå OK för att vara första någonsin, det var ju bara helt omöjligt för mig att uträtta något mot en tvåmetersman som var dubbelt så stark. Hur som helst, addera slag till det här och det kan bli sjukt spännande. Jag har kollat på tävlingarna några gånger och det är riktigt bra ibland. Den totala och ultimata mätningen av "kraft" - inte kraft som i styrka utan mer som i det totala paketet. Och där i ingår nervositeten... det är inte för inte som Mark Kerr blev heroinist under sin tid som fighter...
Som bonus repostar jag min fight:
Sen bävar jag lite för hur trött jag kommer vara efter träningen, hehe, jag minns fortfarande en gång då jag kom hem till en kompis efter och var helt sänkt, verkligen heeelt jävla sänkt. Hon undrade vad jag gjorde där egentligen men jag kunde inte ens kommunicera...
Min ambition den här gången är att träna och lära mig tekniker och ha roligt. Förra gången var målet att bli bäst i världen. Sån är jag, manodepp light - sikta för högt, skjut med dåligt riktad bössa och bli asgrinig när man missar. Så jäkla farligt. Jag är en liten pojke med science-fiction-fantasy-drömmar om att vara the One, han med så mycket talang att han egentligen inte behöver träna... men som 34-årig IT-tattare med musarm är det dags att inse att filmer, serier och böcker inte är verkligheten.
Meeen, det är fortfarande sjukt roligt att brottas och det är SJUKT roligt att titta på fighting. Det finns inget moraliskt med att slå folk på käften - det finns något moraliskt med att slå folk som INTE VILL bli slagna på käften - på käften.
Vad jag mest av allt vill... nåja, ganska högt, är att träna och sen ställa upp i Swedish MMA League(eller vad den heter) för att testa. För att se om jag får panikskräck. Jag har tävlat en gång i submission wrestling och det gick ju "sådär". Mitt träningsläger bestod av pizza och en analys i efterhand ger nog vid handen att jag var nervösare än vad jag ville erkänna. Jag kom in 4 kg över vikt och fick en ny motståndare, en kille på två meter. Ja, två meter, han var 200 cm lång, jag hittar inte på. Några minuter han vi rulla innan han ströp ut mig. Men jag var inte så nervös precis innan matchen och matchen gick ändå OK för att vara första någonsin, det var ju bara helt omöjligt för mig att uträtta något mot en tvåmetersman som var dubbelt så stark. Hur som helst, addera slag till det här och det kan bli sjukt spännande. Jag har kollat på tävlingarna några gånger och det är riktigt bra ibland. Den totala och ultimata mätningen av "kraft" - inte kraft som i styrka utan mer som i det totala paketet. Och där i ingår nervositeten... det är inte för inte som Mark Kerr blev heroinist under sin tid som fighter...
Som bonus repostar jag min fight:
2007-03-27
Strategisk skogshuggarfrukost
Återigen masade jag och Freddo iväg oss själva till ett blått pass box på SATS Stadion. Snappy! Eller åtminstone disciplinerat. En lönehelg kan tydligen göra en helt utpumpad inför ett tuff träningspass, både jag och Fredrik saknade teknik, styrka och flås under hela passet. Fredrik var extra groggy och fick inte kombinationerna rätt alls när han höll i mittsarna åt mig. Själv duckade jag inte för ett enda slag utan bara stod som en lyktstolpe och åt smällar när vi övade på den grejen. Horrible. Tur att det inte är på riktigt! I slutändan var passet som vanligt tiotusen gånger bättre än de pass man inte går på...
När jag kom hem igår kväll var jag självklart tvungen att bänka mig och snabbt kolla igenom Family Guy, American Dad, the Apprentice (som inte är bra... jösses) och annat smått och gott, alldeles för sent blev det.
Skillnaden var att normalt brukar det där ge mig panik, panik för att jag inte ska "hinna" jobba ordentligt dan efter, vilket i sin tur leder till att jag stressar och hoppar över viktiga moment i morgonritualen. Så inte denna gång. Istället gjorde jag en relativt ordentlig frukost med fyra rostade rågkusar eller snorbusar eller vad de heter. På två hade jag avocado och på de andra ost, skinka och dijonsenap. Det riktigt bisarra är dock att jag kokade spaghetti till min matlåda på morgonen, det tror jag har hänt EN gång tidigare i hela mitt liv!
Äter man bara en ordentlig frukost så kan inget rubba en, då är man redo för dagen. Det jag brukar göra annars är att stressa till jobbet och dricka fyra koppar kaffe väl på plats - det är inte alltid helt lysande, särskilt inte för min stackars känsliga mage.
Och nästa gång jag skriver här kanske jag är sjuk, för övrigt - det kliar rejält i halsen idag. Blech!
När jag kom hem igår kväll var jag självklart tvungen att bänka mig och snabbt kolla igenom Family Guy, American Dad, the Apprentice (som inte är bra... jösses) och annat smått och gott, alldeles för sent blev det.
Skillnaden var att normalt brukar det där ge mig panik, panik för att jag inte ska "hinna" jobba ordentligt dan efter, vilket i sin tur leder till att jag stressar och hoppar över viktiga moment i morgonritualen. Så inte denna gång. Istället gjorde jag en relativt ordentlig frukost med fyra rostade rågkusar eller snorbusar eller vad de heter. På två hade jag avocado och på de andra ost, skinka och dijonsenap. Det riktigt bisarra är dock att jag kokade spaghetti till min matlåda på morgonen, det tror jag har hänt EN gång tidigare i hela mitt liv!
Äter man bara en ordentlig frukost så kan inget rubba en, då är man redo för dagen. Det jag brukar göra annars är att stressa till jobbet och dricka fyra koppar kaffe väl på plats - det är inte alltid helt lysande, särskilt inte för min stackars känsliga mage.
Och nästa gång jag skriver här kanske jag är sjuk, för övrigt - det kliar rejält i halsen idag. Blech!
2007-03-20
En morgon utan väckarklocka
För många år sen, när jag arbetade i London, så körde jag helt utan väckarklocka under två månader. Sömnens motsvarighet to going commando basically. I söndags glömde jag min telefon hemma hos Pär och därför har jag ingen väckarklocka - eller sanningen är att jag faktiskt har en väckarklocka men den fungerar verkligen inte. Jag förstår inte riktigt vad det är som är fel på den men den fungerar inte. Allt detta sagt så körde jag utan väckarklocka i morse och det gick naturligtvis hur bra som helst, fast när jag vaknade så trodde jag bestämt att klockan var tio eller nåt liknande eftersom det var så ljust ute.
Jag tror mycket på det naturliga uppvaknandet så det kändes skönt att testa igen. Klockan var för övrigt sju när jag gick upp.
Frukost idag blev två rostade grova rågmackor med ost, dijonsenap, stekt bacon och hamburgerkött på. Till det drack jag en berocca-vitamin-brus som jag fick på gymmet igår.
Passet igår tillsammans med Fredrik var jävligt kul för övrigt, bra kombinationer och man blev riktigt sliten. Avslutningen var fem minuter non-stop med femton sekunders intervaller på olika övningar. Mina sista knän var inte precis jätteladdade med kraft och snärt...
Jag tror mycket på det naturliga uppvaknandet så det kändes skönt att testa igen. Klockan var för övrigt sju när jag gick upp.
Frukost idag blev två rostade grova rågmackor med ost, dijonsenap, stekt bacon och hamburgerkött på. Till det drack jag en berocca-vitamin-brus som jag fick på gymmet igår.
Passet igår tillsammans med Fredrik var jävligt kul för övrigt, bra kombinationer och man blev riktigt sliten. Avslutningen var fem minuter non-stop med femton sekunders intervaller på olika övningar. Mina sista knän var inte precis jätteladdade med kraft och snärt...
2007-03-19
Tillbaka i träning för Beach 2007
I år är det faktiskt ett seriöst Beach 2007-projekt som gäller eftersom jag ska åka på surfsemester i sommar. Resan bär till Portugal för en veckas surfcamp i Peniche och sen är det en vecka valfritt. Vi (de tre musketörerna) kan boka en vecka camp när vi kommer med men valde att ligga lågt med det redan nu eftersom man blir rätt sliten efter en veckas surfning. Planen är att försöka träna 2-4 gånger i veckan, äta mindre crap (kardinalregeln för kost, börja med att stryka "the crap" från din kost - och ja, man vet vad crap är - allt som kommer ur en glansig påse t.ex.) och take it from there.
Jag tror att min kropp redan börjat vänja sig vid lite bättre mat, jag åt nämligen på McDonalds igår och blev typ sjuk. Jag fick bakisont i huvudet och kände mig sjuk, helt enkelt. En timme efter att jag ätit på MickeyD. Määrkligt.
Hur som helst, vad tränar jag? Just nu blir det mycket boxcercise med min gode vän Fredrik eftersom vi då kommer iväg överhuvudtaget. Jag ska dock försöka se till att inte glömma bort mina fina träningspass med cross-fit liknande inslag (www.crossfit.com) där jag tränar i högt tempo med varierade övningar. Ska försöka göra övningarna så surfspecifika som möjligt.
Men varför träna boxcercise inför surfningen? Naturligtvis för att boxning är en så suverän träningsform. Det är kul att puckla på mittsar med sina nävar, det tränar hela kroppen och man får flås och allt i ett paket. Går man på olika instruktörers egna pass (jag tränar på SATS) så får man en rolig variation i övningarna som gör att man inte tröttnar lätt. Jag och Fredrik varierar oss dessutom på de gula passen (gula pass = samma pass på alla SATS-gym i Sverige) efter eget huvud, senast t.ex. körde vi med en stor mits för att kunna ta i ordentligt på low kicksen. Vi kör low kicks eftersom dessa faktiskt används i verkligheten - på passen kör de med front kicks som jag tom hört att man inte ska köra pga risken för knäproblem om man gör det. Oavsett det ser man i praktiken aldrig front kicks i MMA - och eftersom vi tränar för att i framtiden göra debut i såna sammanhang så är det dumt att göra fel... öh.
Nåväl, nog för denna gång. Ikväll är det box, blå klass, på stadion med Nolberto (tror han heter så) - kul instruktör som sjunger med i sångerna som spelas och är allmänt övertänd. Efter förra passet vaknade jag mitt i natten och trodde att jag slitit av ett korsband i ena knät. Bra eller dåligt? Vet ej.
Kommande: foton, filmer och annat fånigt.
Jag tror att min kropp redan börjat vänja sig vid lite bättre mat, jag åt nämligen på McDonalds igår och blev typ sjuk. Jag fick bakisont i huvudet och kände mig sjuk, helt enkelt. En timme efter att jag ätit på MickeyD. Määrkligt.
Hur som helst, vad tränar jag? Just nu blir det mycket boxcercise med min gode vän Fredrik eftersom vi då kommer iväg överhuvudtaget. Jag ska dock försöka se till att inte glömma bort mina fina träningspass med cross-fit liknande inslag (www.crossfit.com) där jag tränar i högt tempo med varierade övningar. Ska försöka göra övningarna så surfspecifika som möjligt.
Men varför träna boxcercise inför surfningen? Naturligtvis för att boxning är en så suverän träningsform. Det är kul att puckla på mittsar med sina nävar, det tränar hela kroppen och man får flås och allt i ett paket. Går man på olika instruktörers egna pass (jag tränar på SATS) så får man en rolig variation i övningarna som gör att man inte tröttnar lätt. Jag och Fredrik varierar oss dessutom på de gula passen (gula pass = samma pass på alla SATS-gym i Sverige) efter eget huvud, senast t.ex. körde vi med en stor mits för att kunna ta i ordentligt på low kicksen. Vi kör low kicks eftersom dessa faktiskt används i verkligheten - på passen kör de med front kicks som jag tom hört att man inte ska köra pga risken för knäproblem om man gör det. Oavsett det ser man i praktiken aldrig front kicks i MMA - och eftersom vi tränar för att i framtiden göra debut i såna sammanhang så är det dumt att göra fel... öh.
Nåväl, nog för denna gång. Ikväll är det box, blå klass, på stadion med Nolberto (tror han heter så) - kul instruktör som sjunger med i sångerna som spelas och är allmänt övertänd. Efter förra passet vaknade jag mitt i natten och trodde att jag slitit av ett korsband i ena knät. Bra eller dåligt? Vet ej.
Kommande: foton, filmer och annat fånigt.
2006-06-21
En ny start
Jag har många gånger under de senare åren gjort olika ansträngningar för att äta nyttigare, eliminera skräpmat ur min diet och liknande. Ett par roliga experiment har jag utfört, som att inte äta på McDonalds under ett helt år (lyckades), inte dricka Coca-Cola på ett helt år (lyckades) och liknande.
På senare tid har min disciplin ibland varit kraftigt försämrad. Jag har ätit crap, köpt godis i mängder, flera liter läsk har konsumerats och träningen har eftersatts. På resans gång har jag lärt mig saker om hur jag själv fungerar och hur jag inte fungerar.
T.ex. vet jag ju att jag inte kan (ännu) schemalägga min träning. Det enda som fungerar för mig (beroende på vad man menar med fungera förstås) är att ta med mig träningsgrejer så ofta jag kan till jobbet och när jag gör det så går jag ner och tränar lite. Jag kan inte bestämma program, övningar, dagar eller tider för min träning, då tar min undermedvetna strukturhatare över och förhindrar mig från att träna.
Jag vet att jag är bättre på att avstå helt än att dra ner på olika saker.
Så, nu, den 21:a juni 2006 påbörjas ett nytt kapitel i Tommies strävan att bli en bättre människa! Jag tänker återigen helt avstå från vissa saker och det i en viss tidsmängd. Så, från och med nu till nyår så gäller det att jag inte äter eller dricker:
Så, mitt löfte står sig och jag tänker försöka skriva om mina vedermödor i den här bloggen vad gäller min abstinens från dessa syndiga ting!
På senare tid har min disciplin ibland varit kraftigt försämrad. Jag har ätit crap, köpt godis i mängder, flera liter läsk har konsumerats och träningen har eftersatts. På resans gång har jag lärt mig saker om hur jag själv fungerar och hur jag inte fungerar.
T.ex. vet jag ju att jag inte kan (ännu) schemalägga min träning. Det enda som fungerar för mig (beroende på vad man menar med fungera förstås) är att ta med mig träningsgrejer så ofta jag kan till jobbet och när jag gör det så går jag ner och tränar lite. Jag kan inte bestämma program, övningar, dagar eller tider för min träning, då tar min undermedvetna strukturhatare över och förhindrar mig från att träna.
Jag vet att jag är bättre på att avstå helt än att dra ner på olika saker.
Så, nu, den 21:a juni 2006 påbörjas ett nytt kapitel i Tommies strävan att bli en bättre människa! Jag tänker återigen helt avstå från vissa saker och det i en viss tidsmängd. Så, från och med nu till nyår så gäller det att jag inte äter eller dricker:
- Läsk
- Chips
- Godis (exkl mörk choklad)
- McDonalds o derivat
Så, mitt löfte står sig och jag tänker försöka skriva om mina vedermödor i den här bloggen vad gäller min abstinens från dessa syndiga ting!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
