A weekend of wrestling

Jag är mer vältränad.

Den jobbigaste aspekten av att träna och av att inte vara så organiserad kring träningen är att det är svårt att mäta framsteg. Hur ska de liksom mätas? Jag vill ju inte nå punkten "kan ta x kg i bänkpress", jag vill ju nån något slags träningsfilosofisk punkt där jag kan använda min kropp för den fysiska aktivitet jag för stunden önskar, även om det är surfning, brottning, fotboll eller vad som helst egentligen. Jag följer inte upp min träning med något slags mätningar eller observationer för att se hur det går, jag ställer mig bara på vågen med jämna mellanrum och ibland i bastun kollar jag på min egen navel och säger "är inte min mage lite plattare nu?". Inte något vidare vetenskapligt.

Det här kan leda till frustration och att man slutar träna. Träning är långsiktigt men kan ge snabba resultat. Jag upplever dock resultaten och framstegen som ganska ryckiga och ospecifika. Det kan ge motivationen en törn, särskilt för folk som är som jag, lite pick-me-up på olika aktiviteter och gärna med en önskan om att vara bra eller inte oduglig från början. I början får man snabb och stor utdelning på insatsen, sen planar det ut och efter ett tag kanske man gör ett ryck igen. Mitt i det har man mycket jobb och får mindre träning gjord med resultatet att man tappar lite i kondis och då känns träningen jobbigare... och allt det här är svårt att hålla reda på.

I helgen fick jag ett visst kvitto på att jag inte är helt otränad längre, i alla fall. Jag hamnade i en intensiv markkamp med Jonas på midsommar. Allt började med att jag hela kvällen tjatade om att jag inte skulle brottas pga skaderisken (ska ju åka och surfa goddammit) och att det hela bara var att glömma. Sen vid något svagt ögonblick drog jag ner Jonas med en single-leg och började arbeta för sidecontrol, mount och submissions. Någonstans i hela den svängen gjorde jag ett misstag (jag blir väldigt lätt reversad pga oerfarenhet) så jag hamnade underst. Jonas letade half-guard, sidecontrol och lite allt möjligt. Jag tror, när jag tänker på det, att Jonas faktiskt reversade mig när jag försökte göra en sidechoke, väldigt typiskt mig.

Hur som helst, i min guard gjorde Jonas något slags misstag. En del av mig tror att han var lite schysst och släppte lite - då gjorde jag en fin scoot och högg hans huvud och några sekunder senare klappade han.

Det som fick mig att känna mig vältränad var nu inte att jag vann (inte bara) utan att jag orkade. Jag var trött efteråt men inte under brottningen. Jag orkade jobba i guarden utan större problem och kontrollerade en av Jonas armar rätt bra.

Jag ser verkligen fram emot att träna brottningen igen till hösten. Verkligen!