Stoppa våldtäkten på fantasin!

My GOD!

Enligt DN, som inte tvekar att rycka ut när oskyldiga barns oskuld hotas, rapporterar att Second Life nu har blivit ännu lite sjukare - och overkligare.

Ja, det är tydligen så att man i Second Life kan köpa sex - av barn! En person som "infiltrerat" dessa grupperingar rapporterar att han erbjudits "'sjuka' sexuella aktiviteter" mot betalning. Av barnen. I spädbarnsålder tom!

Vad är en "sjuk" sexuell aktivitet? Alltså hade det varit mer normalt om bebisen krypit fram och sagt "blebleble jag suger din kuk för 20 lindendollars och du får ta mig i röven för 100 - ingen kådis" än om den säger "ble ble ble du får bajsa mig i ögonhålan för 200 lindendollars och stycka mig för 2000"?

Alltså, det här är parodi, inget av det här kan vara på allvar. Eftersom Second Life är en virtuell värld där ingenting existerar på riktigt måste även denna rapportering om Second Life vara helt påhittad. Jag tror inte Erika Svanteson på DN finns på riktigt, hon är en reporter som skapats av en finnig tonåring i Second Life för att rapportera om saker som inte händer på riktigt.

Sköna citat från artikeln:
"- När du ser olagligt innehåll på vilken plattform som helst tycker jag det är ditt medborgerliga ansvar att rapportera det till polisen"

OK... olagligt innehåll? Barnpornografi är olagligt, men bara den typen där barn i verkligheten (den här, inte den andra i Second Life) blir utsatta för övergrepp på riktigt. Barn som inte finns (som de i Second Life) behöver inte skyddas från att utsättas för övergrepp som inte sker för de sker inte. Man behöver faktiskt inte skydda någon som inte finns från något som inte har hänt. Eller vad tycker du, Erika?

"Brittiska Ceop, Child Exploitation and Online Protection Centre, reagerar kraftigt på att pedofiler såhär fritt kan leva ut sina fantasier."

Pedofilers farlighet ligger i att de vill ha och ibland har sex med riktiga barn med sina riktiga penisar i barnens riktiga kroppsöppningar. Virtuella pedofilers påhittade sexuella aktiviteter där de tar sina fantasi-penisar och stoppar dem i påhittade, ej existerande, barns virtuella anus, vaginor och munnar... är inte ett problem.

Bästa citatet är dock detta:
"- Vi pratar om den virtuella arenan som om den är overklig. Jag är orolig för att de, när de kliver ut ur sin fantasivärld, tar med sig den fantasin till den riktiga världen och i slutänden försöker agera ut den där, säger han till Five News."

Ja, Jim Gamble, det gör vi. Vet du varför? För att den är overklig. Åtminstone på det sätt att inget barn blir utsatt för övergrepp. Och att platserna i den inte finns. Och att folk som är svarta ibland säkert färgar sig vita i spelet. Och tvärtom. Och min penis skulle vara större där. Min käke lite fyrkantigare (för det tycker jag är fint). Jag skulle sen ha sex med grupper av kvinnor där ingen har under F-kupa i BH-storlek. Och inget skulle ha hänt. Jag skulle göra ett rum där jag kunde slå ihjäl såna som du, fast bara dockor av er, och du skulle inte dö. You see?

Det där problemet med att folk skulle ta med sina fantasivärldar ut i verkligheten och leva ut dem här är bara bs bs bs bs bs och det är dags att lägga ner det. Det är fortfarande olagligt att ha sex med barn i verkligheten och fortfarande lagligt att ta sin digitala penis och stoppa i ett digitalt barn. Men sure, jaga människor som inte haft sex med verkliga barn - också. Poängen förefaller dock vara helt bortom min fattningsförmåga.

Don't you mess with me, bitches!

Hmm... weird.

Jag drömde en dröm inatt, en ganska märklig dröm. Jag återger här detaljerna som jag minns dem nu. Som tur var återgav jag dem direkt efter att jag vaknade, hade jag inte gjort det hade jag inte kommit ihåg någonting.

Drömmen "började" (det här kan vara ett tag in i drömmen, vem vet?) med att jag höll på att fixa till en dejt med en förvirrad 17-årig tjej med låg självkänsla typ. Av någon anledning skulle jag och F gå på dejten tillsammans, eventuellt kan min mörka sida ha planerat något obehagligt sexuellt äventyr för den stackars oskyldiga och förvirrade flickan vars kropp förmodligen vibrerade av okontrollerbara hormoner. Vad bättre då än att två män guidar henne in i vuxenvärldens ständiga förnedring och besvikelse?

Hur som helst, jag är på telefon med den här tjejen och föreslår alltså att både jag och F ska komma i en bil och hämta henne och så ska vi ha en picknick. En del av min hjärna (i drömmen) undrar vart det här ska sluta, tänk om hon får panik, tänk om vi spårar ur, vad är egentligen planen? Vad vill F? Hon tvekar lite men som den vana förledare av ungdom jag är vet jag att jag kan pusha henne att säga ja - om jag vill. Men den där obehagliga rösten, samvetet I guess, viskar i mitt öra att jag kanske ska backa och ge henne en chans att själv verkligen välja vägen som korsar våran väg. Så jag föreslår det i drömmen när hon velar, att OK, vi tar det chill, vänta en dag och så hörs vi imorgon.

Hon reagerar direkt på det. Hon börjar undra varför jag vill skjuta upp dejten helt plötsligt (att hon själv höll på att tveka är förstås helt ovidkommande), vad som fått mig att ändra mig. Så... hon går in på Facebook och ser att jag givit något slags poäng eller liknande på EN ANNAN TJEJS FACEBOOK-profil. Så hon går apbajs och blir helt paranoidpsyko (vilket är relaterat till en verklig händelse där en tjej jag dejtade EN gång faktiskt påstod att hon kanske skulle ta livet av sig om inte hon fick träffa mig - jag valde att faktiskt inte ens ha sex med henne för jag kände att det kunde kanske innebära problem i framtiden) och började undra om allt var en charad för att få ha sex med henne (ja) och om jag inte verkligen var kär i henne (ja) och så vidare.

Sen blev det riktigt galet.

Hon ger telefonen till sin bror. Brodern börjar säga saker som "var är du Tommie?", "Bra idé va, du trodde du kunde komma undan va?" och klassikern "Var är du? Är det grusväg jag hör runt omkring dig? Är det höga hus där va?" - han försökte ta reda på var jag var med hjälp av ljudet!

Jag började bli lite stressad av det här så jag lägger på och säger åt F och L och K (som dök upp från ingenstans) att hoppa in i bilen så vi kan dra - vilket de gör, ganska snabbt.

Men hela fucking familjen med bruden i spetsen är där! Jag försöker starta bilen men de är redan igång och knuffar hela bilen över kanten och ner i floden, aaah!

Men vi är iskalla, min sidoruta var redan nervevad så vi tar oss ur bilen (och mina och Ks blickar möts i ett slags samförstånd) och upp till luften.

Och, mark my words: don't fuck with Tommie in his own dreams!

Jag vet inte hur många de var men jag ger mig upp på flodbanken och börjar misshandla dem. Män, kvinnor, barn (i 14-årsåldern). Det är tänder som flyger, näsor som bryts och tårar som spills. Som en virvelvind är jag över dem och förklarar att man bara inte gör som de gjorde utan att få riktigt riktigt ont. Jag hoppar över en liggande person och måttar ett hårt slag mot ett liggande... litet barn i tvåårsåldern. Jag hejdar mig en centimeter från barnet och börjar skrika: "Är ni sjuka i huvudet? Tog ni med ett litet barn när ni skulle försöka mörda mig?"

Jag vet, vad är det som försiggår?

Så jag trycker på rewindknappen.

Så istället för att bilen blir iknuffad av de här personerna så startar jag motorn och kör över dem istället. Hahahaha!

Scenbyte. Drömmar är underbara på det sättet - story structure är inte viktigt...

Så jag och L håller på att stänga vårt lilla butiksstånd i ett stort köpcentra. Jag stöter till en dörr när jag går och plockar och innanför dörren sitter det 4-6 slitna uteliggare / missbrukare och skickar runt en smutsig bong som de tänder och röker på med om och om igen. Jag ursäktar mig och berättar den lite konstiga historien för L. Vi sopar ut skräpet från butiken och börjar göra oss i ordning för att gå.

Då kommer det in en galen rysk kvinna med för mycket smink och risigt hår. I släptåg har hon vad som bara måste vara en rysk hora. Kvinna ett tar så fram en ljusstake i guld och går runt och börjar slå den i taket på butiken så gnistorna yr.

Jag och L drar oss undan och jag berättar vad som försiggår: "Hajar du vad det är? Det är en RYSK HÄXA som försöker skrämma bort andarna så horan ska kunna jobba utan att bli attackerad av de onda andarna."

Vi går förbi båset bredvid där en annan rysk hora står och inte vågar gå in och jobba - fast till skillnad från vårt bås är det typ en hel romsk familj i det båset. Så L tar tag i hennes arm och drar in henne i helvetet och säger typ "skärpning, sluta vara så vidskeplig, yada yada" och tvingar henne att börja jobba. Vi går vidare ut på parkeringen.

Där jag blir biten av en myra. Innanför kläderna. Så jag skakar ut den och trampar på den. Jag noterar att det är lite mosade myror över hela min jacka - och att det kryper i kroppen. Jag har lagt min jacka i myrstigen som gick genom vårt butiksstånd. Typiskt! Det är oerhört obehagligt (jag har lätt insektsfobi) och det börjar verkligen krypa och det börjar ramla fram gräshoppor och grejer.

Då kommer min kompis MR helt plötsligt förbi och pratar i mobilen. Men när han hälsar på oss så är det inte hans röst utan min kompis MNs röst som kommer ur hans mun. Galenskapen är total.

Där vaknar jag och då berättar L som låg bredvid mig att jag andats som om jag ville förmedla en kod eller kommunicera i olika snabba och hetsiga andetag. Jag gissar att de sammanföll med att jag hade insekter över hela kroppen i drömmen... brrr.

Att drömma är viktigt - men inte sammanhängande.

Men hur gick utmaningen i Spanien?

Ja, inte var jag superdisciplinerad direkt. Spansk mat är dock traditionellt lite grundläggande nyttigare än - McDonalds. Så om man bara tänkte lite skulle man kunna klara sig undan de värsta fällorna. På planet ner åt jag frukosten som vi fick serverad på Sterlingflyget (tack arbetsgivare) och den var väl helt OK. Sen väl nere så fick vi en "sandwich" - det var förvisso en sandwich men den var extremt tråkig. Vitt bröd med ost och skinka - jag åt den eftersom jag visste att vi skulle ge oss ut på en galen stadsvandring, energin behövdes. Dessutom var vi sen ute och gick i flera timmar och jag sprang som ett mongo längs en strandpromenad för att hitta den hemliga skatten. Jag måste tacka den förbipasserande engelsmannen som förstod att jag letade efter något och tipsade mig om var alla andra letat efter förmodligen samma sak.

Middagen på kvällen var en hotellbuffé och jag åt otroligt mycket. Jag var helt enkelt dödshungrig. Det var allt möjligt och inget var speciellt gott - förutom tomaterna. Jag tyckte förstås att det var helt OK, när man är hungrig behöver det bara vara brunt, varmt och mycket av det!

Utöver det var det ju ganska mycket drickande också.

Jag minns inte ens vad vi åt till lunch på fredagen? Buffé skulle jag gissa. Det var nog buffé, men vad bestod den av? Hmm... jo, men då fanns det paella eller nåt tror jag. Jag var ganska bakis...

Lördagen var hotellfrukost, paella och sen fin middag. Alltihop alldeles utmärkta måltider, dock var ingen top notch. Middagen var bästa målet på hela resan.

Sen igår, när jag hade sovit 3-4 timmar och skulle göra en produktionssättning så gick jag hela vägen med en stor baguette med ljust bröd, ost och skinka, 50 cl cola, en latte + en drickyoghurt... men utan det hade jag nog inte klarat dagen.

Känner mig faktiskt trött idag också så jag gick just ner och köpte clementiner, banan och en liten bit mörk choklad. Mm-mm!

All-in-all - utmaningen handlar mer om träningen än maten känns det som. Så ikväll är det träning!

3-4 timmars sömn är inte hälsa

Inatt kunde jag inte sova. Det fanns både för- och nackdelar med detta, jag drabbades t.ex. av ångest och klara tankar som drev mig att gå upp och författa ett viktigt mejl med dessa tankar. Ångesten kom lite av att jag inte kände att jag kunde ta sovmorgon idag eftersom vi ska göra en produktionssättning. Och kanske av en hel helgs alkoholdrickande, vilket inte heller är hälsosamt. Nackdelen med 3-4 timmars är främst att min hjärna kanske opererar på 50% effektivitet och att mitt välbefinnande är 30% av normalt. Hjärnan känns svullen och jag känner liksom ett allmänt obehag, som en baksmälla eller något liknande. Det är dock inte baksmälla utan bara sömnbrist.

Hur som helst, jag orkar inte och hinner inte just nu men snart kommer en beskrivning i korta ordalag av konferensen jag var på i Nerja i södra Spanien i helgen och förstås även min genomgång av UFC 77: Hostile Territory.

Nu ska jag bara överleva.

En nästan självklar dom?

Mycket har det snackats om våldtäkter och våldtäktsrättegångar. Puckade politiker har försökt plocka poäng genom att komma med idéer om en samtyckeslag - något vi redan, har eftersom våldtäkt är sex utan samtycke. Exakt hur en samtyckeslag skulle förändra bevisproblematiken i ett våldtäktsfall vet jag inte och ingen förklarar. Ord står då mot ord i frågan om man haft samtycke och det kan tom falla ut till kvinnans nackdel, mannen kan hävda att samtycket skaffades på krogen, sen gick man hem och samtycket upprepades. Varför skulle man annars ha gått hem och haft sex om inget samtycke fanns?

Men i det uppmärksammade Stureplansfallet fanns liksom allting känns det som. Skador i underlivet, märken. De åtalade har sms:at och diskuterat sin bravad på ett sätt som inte kännts cool i min bok - det lilla jag har läst. Debatten har äcklat mig så mycket att jag faktiskt inte riktigt klarat av den, återigen ska något upprop med namnunderskrifter göras som handlar om att "riktiga män vet när en kvinna säger nej" och andra idiotier. Riktiga män och män som vill våldta men samtidigt vill framstå som att de inte är män som vill våldta. Typ.

Uppropet känns igen också... aah, det var ett för något år sen med Hagamannen, ja, då skulle det skrivas upp och om man inte skrev på så var man emot att kvinnor inte ska våldtas. Eller nåt.

När jag läste om den första domen i tingsrätten kunde jag inte förstå det hela. Det lät som om tingsrätten beskrev en våldtäkt, att det var det som hänt - men ändå friade. Jag förstod det inte riktigt. Sen ska sägas att jag ofta är rabiat åt andra hållet i uppmärksammade våldtäktsfall och det är just för att bevisfrågan är så knepig - går man runt och tror att kvinnor inte skulle ljuga om en våldtäkt är man dum, om man går runt och tror att det är bra att hellre fälla än fria är man också dum, anser jag. En oskyldigt dömd är aldrig värt det.

Dessutom har jag alltid haft svårt för "hårdare straff"-gänget. Jag är själv för att en person som våldtagit kanske kan behöva sitt på livstid - att släppa ut den personen kan vara att spela rysk roulette med kvinnorna i samhället och det är inte cool. Men problemet mina vänner är inte att männen som våldtagit kvinnor får för korta straff när de döms, det är att kvinnor våldtas till att börja med. Att ge ett hårdare straff kan göra oss gladare på kort sikt men på lång sikt är det ju våldtäkterna som måste bort.

Och där har alla egna idéer. Man kan driva frågor rätt långt med våldtäkter och pedofiler som röda skynken, jag bara undrar om de åtgärder man föreslår kommer ha någon effekt?

Jag tycker vi ska börja med en stenhård tro på några grundläggande mänskliga rättigheter: rätten till sin egen kropp och integritet. Rätten att själv välja vem som gör vad med en. Programmera in det i våra barn från tidig ålder och de kommer dels kunna ta sig ur nästan-våldtäkts-situationer bättre (typ ha sex nästan mot sin vilja etc) eftersom de inte accepterar en kränkning av deras egen integritet - männen kommer även växa upp med en större respekt för kvinnor OCH mäns integritet och inte ta för sig mot folks vilja.

Fast såklart, om man lär folk under 18 år att de har rättigheter så kollapsar väl samhället?

Kramas då era jävlar!

Hmm, till våren blir det nog dags för en vårkramdag. Stora vår-kram-dagen! Jag började nästan grina när jag såg den här filmen. Krama nån idag!

Hatar mitt sovande jag mitt arbetande jag?

I morse försov jag mig. Ingen katastrofförsovning, jag vaknade sju minuter efter åtta och mindre än 30 minuter senare var jag ute genom dörren (en av många fördelar med att ha skägg) och på väg till jobbet. Lite sen, men inte sjukt sen.

Hur gick det till? Jag minns att jag vaknade av mobilen och snoozade... men sen då? Jag tror jag mulade ner telefonen under en kudde och jag kör ringsignalen på så låg volym jag kan så då hördes den väl helt enkelt inte.

Eller var det mitt sovande jag som tyckte att nu får den här vakna delen sluta vara den dominerande i vårt gemensamma liv? Jag har vaga minnen av intressanta drömmar under natten, kanske försöker sov-Jag säga mig något? Att det är i mina drömmar all lycka finns? Och då menar jag inte i framtidsdrömmar utan inne i REM-sömnen?

I want Tech Support!

Varför ska bögar få gifta sig?

Förändring. Förändring är läskigt, även för mig som är en vän av förändring. Det man har, det vet man vad det är och om man ändrar vet man aldrig vad slutresultatet blir. Vissa saker vill man verkligen inte ska förändras. Jag har noterat att när jag nu kan se min pension som en hägring vid horisonten så vill jag gärna att "systemet" ändras mindre - för jag vill casha in pensionen jag betalat för under alla dessa år när den tiden kommer. Så jag förstår folk som är 50+ mer nu, har man byggt sin ekonomi kring en viss förutsättning så vill man inte att folks förbättringsambitioner kommer och raserar detta. Väldigt förståeligt, saker som påverkar en själv vill man helst att man själv ska ha mycket kontroll över.

Så vad har det med bögarna att göra? Varför ska egentligen bögar få gifta sig? Varför ska jag ge dem tillstånd att få gifta sig? Tydligen måste bögarna be mig och alla andra straighta (och homosexuella också...) om tillstånd för att få ingå något slags union som är ett kvitto på att man är ett par och som reglerar hur tillhörigheter ska fördelas om en eller bägge dör.

Jag tycker att den frågan för sällan tas upp i debatten - och jag tror jag vet varför. Frågan som ska tas upp till Fredrik Reinfeldt nu när moderaterna velar är alltså "Varför måste homosexuella be resten av befolkningen om lov för att få gifta sig?".

Vi har en demokrati och vi lever efter den bisarra tolkningen att demokrati innebär majoritetsstyre och att alla frågor kan bli politik. Så om Sverige skulle bestå av 49% bögar och 51% kristdemokrater så skulle homosexualitet kunna vara olagligt eller homoäktenskap bara aldrig bli lagligt.

Nu kommer återkopplingen till förändringsoviljan däruppe: om det som de 49 procenten vill ha (homoäktenskap) inte påverkar det som de 51 procenten vill ha (ett kristet gudsfruktigt samhälle i scenariot med kristdemokraterna) - varför har då de 51 procenten ens en say i frågan?

Alltså, homoäktenskap tycker jag verkar påverka enbart homosexuella och då endast positivt. Alltså bögarna verkar verkligen vilja gifta sig och det kan man ju förstå, bröllop är ju underbara parties med glädje och framtidstro, så det är ju verkligen inte konstigt. Så vi vet att för bögar är äktenskap kul, bra och önskvärt. Men jag, jag som har en röst i ärendet (jag tycker inte ens jag borde få ha det, om det inte framgår...), hur påverkar det mig och i så fall, positivt eller negativt?

Som jag ser det kan jag bara påverkas positivt. Alltså jag har inga vänner som är gay, jag hade en kollega i England som var gay och några bekanta och kompisars kompisar är gay vet jag men nä, jag känner ungefär lika många gay som jag känner muslimer, inte så många. Men om de får gifta sig blir de antingen glada eller inte gnälliga. Ingen av de jag vet om har sprungit runt och grinat men en del gör tydligen det, så om de får gifta sig kommer de sluta gnälla - mindre gnäll är bra för mig. Om de istället för att sluta gnälla bara blir mer glada är det OCKSÅ bra för mig, för glada människor är ju att föredra.

Så varför får inte bögar gifta sig? Jag kan inte identifiera en enda negativ konsekvens för någon och enbart positiva som det berör på riktigt, dvs de homosexuella. Så varför får inte bögar gifta sig, Fredrik? Göran? Jan? Maud?

VARFÖR FÅR INTE BÖGAR GIFTA SIG? är min öppna fråga till Sveriges böghatarlobby? Hur påverkar deras kärlek er negativt så att det absolut inte kan komma på fråga? Kära 39% av DNs läsare, varför ska inte bögarna få gifta sig, vad är riskerna detta innebär för er?

Är det en ekonomisk risk, där ni kommer förlora pensionspengar och hus och hem för att bögarna får kasta ris på varandra på glädjens dag?

Är det en fysisk risk där ni kan riskera att bli mördade om bögbröllop får härja fritt med allt vad det innebär?

En känslomässig risk där ni kan få psykiska men av tanken på två män med vass skäggstubb som kysser varandra på en trapp? Fast kvinnorna som gifter sig, är inte det lite hot bara? Tillåta för lesbiska men inte för män?

En samhällelig risk där helt enkelt alla män, nu när man äntligen får gifta sig med andra män (och samma för kvinnor) lägger ner hela den här pussyjakten och bara bestämmer sig för att gänga sig med en snubbe och bara inte skaffa barn - vilket förstås leder till Sveriges ekonomiska kollaps?

Alltså, vad får du som individ för negativa konsekvenser som leder till att du väljer att säga "Nej, inga äktenskap för män och män och kvinnor och kvinnor, det är för negativt för mig!"?

Jag vill verkligen veta. För jag förstår inte. Och sen, for the record, nej, jag tycker inte att böghatarreligionerna kristendomen och islam och buddhism ska behöva viga bögar i kyrkan, jag menar hatar man en befolkningsgrupp och vill döda dem ska man förstås inte behöva välsigna dem. Bögar får nog nöja sig med att gifta sig borgerligt eller i de kyrkor och med de präster som tycker det är OK - jag är ju emot tvång. Men då får ju Svenska Kyrkan och de muslimska samfunden och buddhisterna spela med öppna kort och säga som det är: vi hatar bögar och man ska antingen bränna dem levande eller förneka dem / fördöma dem.

Då kan marknaden välja, folk kan då välja att antingen på mässa i böghatarkyrkor eller kärlekskyrkor - öppna kort är fantastiskt. Hatarna kommer märka att folk generellt inte vill hata utan vill ha kärleken och glädjen. Hejdå stenåldersreligioner.

Fredrik? Göran? Jan? Maud? Kommentarer? Varför får inte bögar gifta sig för er? Varför står ni ivägen för kärleken?

17 dagar kvar!

Klockan tickar neråt... efter en helg som den här kan man börja undra vad det är 17 dagar kvar på egentligen eftersom jag inte precis känner att jag offrar något för att vara där jag är nu - men då kanske man helt enkelt har träffat rätt med ambitionsnivån?

I helgen åt jag en pizza. I söndags för att vara specifik. Det var en bakispizza vilket förstås innebär att jag dagen innan måste ha festat på något sätt... och det stämmer ju. Dagen innan var det kalas för hela slanten faktiskt, en liten spontan förfest hemma hos L för att jag, P och F skulle vidare till 25-årsfest senare på kvällen urartade till en middagsbjudning för 12 personer! Den förfesten levde senare sitt eget liv och blev en helt egen fest efter att vi faktiskt gått på kalas. Middagen vi åt var dock inget vidare farlig i min bok, lite sesampanerad kyckling med fetaostkräm och rostade rotsaker. Så gott som en hälsokur!

Efter en sån kalaskväll får man äta pizza. Och om man tränar på fredagen så får man äta grekisk ostbaserad mat till middag också. Träna på en fredag, det är lika sjukt som att träna på en söndag - och veckan som gått har jag alltså hunnit med bäggedera! Fem träningspass totalt söndag-fredag blev det för min del.

Bra med en riktigt lyckad träningsvecka för den här veckan ser det ut att bli nästan ingenting alls i träningsväg. Ikväll är jag upptagen med annat, imorgon blir det antingen ett pass på Sats eller så kanske shooto och på onsdag ett pass kickboxning. Sen åker jag faktiskt på konferens till Spanien på torsdag, voj voj, så då blir det nog ingen träning. Har de ett gym på stället vi ska till kanske jag faktiskt tar ett varv på bandet för att känna mig duktig över helgen, kanske... stort jävla kanske.

Hur som helst, efter dessa dagar som gått känner jag en enorm energi. Igår, bakis och jävlig (jag var inte ens särskilt bakis) så istället för att ligga i soffan och hantera verkligeheten from the comforts of my home så drog vi ut på en timslång promenad till Cosmonova och såg Deep Sea-filmen. Totally Worth It. Jag blev väldigt sugen på att dyka.

Men vad var det med berättarrösterna? Det lät som om de återberättade en mytologisk skapelseberättelse för djupt religiösa människor, så mycket känsla var det i replikerna. Det var nästan irriterande over-the-top och det är väl helt enkelt IMAX-formatets stora problem - de som gör filmerna vill göra något "mer" än bara vackra bilder i ett naturprogram, eftersom det ska visas på bio, känns det som. Det kan alltså inte bara vara musik och bilder (en dröm i min bok) utan det måste finnas en story, en agenda och ett budskap. Och tja, hur brukar sånt sluta? De visar en film nu som heter dinosaurier, där ska man få följa lite arkeologer och få se massor med CGI-dinosar. En annan film om Amazonas handlar om två olika personer, en maya-präst typ och en forskare, bägge letar efter en växt som kan bota sjukdomar... aaah, gäsp. Jösses liksom, vem skrev det manuset? Fuck it, sätt en IMAX-kamera i fronten på en båt, åk runt på Amazonasfloden och sätt ett dansmusikspår till detta - jag är där. Alltså, jag vill inte se Vita Lögner-drama i IMAX, jag vill inte se fula arkeologer i IMAX, jag vill inte se femcents-manus realiserade i IMAX - jag vill se naturen visa upp sig i all sin jävla prakt i IMAX. Rent slöseri med filmrutor att visa en människa i det sammanhanget people.

Osammanhängande post? You bet.

Medborgare skola icke ha egna idéer eller vilja

I DN kan man idag läsa att en kille som heter Petar inte får byta namn till Peter. Kul.

Man får nämligen inte ändra stavning i sitt namn om det ändrar hur namnet uttalas.

Jag har en lösning till dig, Petar - byt namn till Lars och sen tillbaka till Peter. Klart. För det är väl lagligt att byta till ETT HELT ANNAT NAMN?

Godtycket är stort. Petar och Peter är två olika namn - det är inte som att byta mellan Pheter och Pether eller liknande. Ah, äsch, jag blir bara trött. En vuxen person anses inte i Sverige vara myndig att bestämma över sitt eget förnamn. Föräldrar får inte döpa sina barn till vad de vill och eftersom Skatteverkets databasschema ser ut som det gör får man bara ha ett efternamn som är max 32 tecken långt - kul för spanjorer.

Finns det en namnansvarig på Skatteverket? Du borde säga upp dig. I protest.

Petar, du borde bli rättshaverist och mörda en person på Skatteverket, helst handläggaren. Det är förstås inte kul men om du blev så galen skulle man kanske ändra lagen? Har vi lagar om namn alltså?

Patetiskt.

Ja, vad tränar jag?

Thomas Tvivlaren undrade vad jag egentligen tränar och hur man kan bedöma om det är för mycket eller för lite.

Egentligen oavsett vad man tränar så känns det som om det är en bra idé att vila lite någon dag då och då. Idag hade jag ju tänkt att knappt anstränga mig OM jag hade tränat, jag skulle bara gått på ett band och kört spanskakurs på mp3-spelaren, inget mer ansträngande än så, så det hade nog fungerat utan tvekan. Crossfit anser att man "ska" köra 3 dagar på, en dag av i sin träning - de tränar dock stenhårt i sina workouts som kanske inte är lika långa som andras workouts. Kolla in, kul övningar och rolig träning.

Men det är inte vad jag tränar, jag tror det är fler än Crossfit som tycker vila och återhämtning är viktigt.

Jag tränar just nu Kickboxning och MMA och lite på SATS. Tyvärr har MMA-träningen nästan helt gått i stå för att jag inte kommer iväg dit - eftersom jag kör själv. Allt går i vågor, ett tag kom jag iväg själv, nu gör jag det inte.

Så den här veckans pass var kickboxning söndag, måndag, SatsCorePuls tisdag, kickboxning onsdag.

Anledningen till att jag tjatar så om att vila är nog lite för att det var ganska hårda benövningar i måndags på kickboxningen och efter det hade jag tänkt ta det lite lugnt på SATS på tisdagen men istället för soft för benen var SatsCorePuls mer utfall, mer hopp, mer squats... no good for mina stela ben.

Jag har i mitt liv fått två träningsrelaterade skador och bägge har varit på grund av för dålig återhämtning och för lite vila och ignorerande av kroppens signaler. En av dem dras jag fortfarande med. Så jag vill helst undvika skador som beror på att man tränar för mycket, det är ju en absurd situation att placera sig själv i, minst sagt.

Så, man kan väl säga att jag tränar kickboxning och på SATS, egentligen. Jag ska köra kickboxningen den här terminen men sen vill jag nog ge mig på thaiboxning, jag gillar knän och armbågar - de är dessutom oftast tillåtna i MMA vilket jag också ska ge en till chans - men den här gången ska jag ha med mig MINST en kompis. Kanske tre-fyra är säkrast?

Rolig comeback i NHL

Jag "hejar" på New York Islanders i NHL och skälet till det är mest att när jag jobbade i Schweiz och läste på olika NHL-sidor så var det sjukt roligt att läsa om Islanders som har varit maniskt misskötta av deras fd GM Mike Milbury. Numer är det fd målvakten Garth Snow som är GM och han har hittills gjort ett 100% bättre jobb än Mike - trots noll erfarenhet. Sen är det ny ägare också, men Mike lyckades ju göra bort sig även med mer pengar att spendera - han spenderade dem på en spelare. Alexei Yashin fick ett 9-årskontrakt som de nu köpte ut eftersom Yashin inte är en spelare som ska få 9-årskontrakt. För att få Yashin trejdade de för övrigt NHLs störste spelare Zdeno Chara till Ottawa en gång i tiden. Smart. Hur tänker man då? "Jag vill ha den där spelaren som Ottawa har jätteproblem med, tack. Här är vår bäste back".

Bryan Berard gjorde hursomhelst det matchvinnande målet i nattens match mot New York Rangers, hans första för Islanders i år. Berard vann Calder Trophy (årets nykomling) för tio år sen med just Islanders innan han senare blev trejdad till Toronto (hittar inte vem Islanders fick tillbaka, jag gissar att det var en enbent person med kromosomfel), väl i Toronto fick han ena ögat sabbat av en Ottawaspelare och la av med hockeyn. Sen gjorde han efter något år comeback och betalade tillbaka försäkringspengarna han fått från en "jag är skadad och måste sluta"-försäkring. Sen har han haft problem med ryggen och inför årets säsong har han gjort två operationer. Han hade inget givet kontrakt med Islanders utan blev inbjuden på tryout - men fick ingen plats. Så han fortsatte träna med Islanders på egen bekostnad och till slut öppnade sig en plats i uppställningen och både han och Islanders högg.

Och nu gjorde han mål. Kul tycker jag. Go Islanders!

Fem dagar i rad... nä

Fjärde dagen av träning gick alldeles utmärkt och jag känner mig fortfarande helt oförskämt fräsch i kroppen idag. Hade tänkt löst att jag skulle köra nån slags fettförbränning ikväll på ett löpband enbart eller nåt men eftersom jag och L pratat om att gå och kickboxas imorgon också så kanske det är dags för kroppen att få vila till slut. Imorgon kommer säkert träningsvärken vara värre än någonsin också...

Om man orkar träna 3-5 dagar i veckan så kommer man i form. Så är det bara. Det är vad jag vill lyckas åstadkomma. Det verkar funka hittills.

Belinda verkar faktiskt inte ha förstått

I den här artikeln på alltombarn.se så bekänner Belinda att innan hon fick barn så var hon helt säker på att hon skulle uppfostra dem superkönsneutralt. Ingen Barbie och inget rosa!

De skulle "bannlysas" (förmodligen inte hennes formulering).

Sen fick hon barnet och allt blev svårt. Det finns nämligen andra människor också i samhället och om man avviker så riskerar man att bli utfryst och / eller mördad, så nu köper Belinda Barbie till sin dotter, för hon blir så himla glad.

Dottern klär nu ut sonen till prinsessa när hon vill. Men när klär sonen ut dottern till prins?

Alltså Belinda verkar ha missuppfattat hela debatten och syftet. Men inte helt, för hon har fått en ny respekt för sin dotter, att dottern själv vill utforska olika roller.

Och det är det som är det könsneutrala, Belinda. Att man inte programmerar in olika beteenden baserat på kön, att man måste ha rosa klänningar, att man automagiskt får Barbie. Hon rationaliserar sina köp av Barbie också med "Numera tycker hon att det känns taskigt att avfärda flickors kultur på det sättet. Det är som att säga att tjejers kultur är mindre bra än pojkars, menar hon."

Men Belinda? Jag fattar inte? Skulle du försöka vara lite könsrollsneutral och modern eller bara försöka förneka en aspekt av verkligheten inför ditt barn och uppfostra henne som en pojke? Verkligheten är ju inte "neutral", poängen med det här är ju att barnet kanske hittar sin egen roll som barnet själv vill spela.

Alltså... jag kanske inte gör mig själv förstådd men av artikeln verkar det som om Belindas förberedelser bestod i att läsa Aftonbladet. Punkt. Hon kanske borde ha researchat vad hon själv ville intyda i betydelsen "könsneutralt" - hennes betydelse verkar ha varit just att nedvärdera kvinnlig kultur, men det får ju stå för henne. Könsneutralt innebär, tycker jag då, att man inte begränsar barnet baserat på kön eller tvingar in barnet i en roll. Rosa och blått är två symboler för det (som är nyare än du tror...) med dopklänningar etc.

Det är lite som att tänka sig en AIK-supporter uppfostra sitt barn att välja själv istället för aktiv hjärntvätt (som de flesta fotbollssupportrar ägnar sig åt) till att älska sitt lag och senare bli huligan. Att inte frukta att barnet inte är som en själv, inte tycker som en själv och kanske inte tolkar sin manlighet på samma sätt som en själv.

Men man gör nog bäst som man själv vill.

Fjärde dagen med träning

Efter att jag och L lyckats komma iväg till kickboxningen i söndags och måndags så tänkte jag att jag skulle köra ett fettbränningspass på gymmet igår. Meningen var att leva efter 30-dagars-utmaningens principer och inte köra för hårt så att jag inte skulle kunna gå på kickboxningen idag. Av nån anledning lät jag F lura mig att gå på ett SatsCorePuls-pass på SATS Regeringsgatan.

Eller OK, jag lurade mig själv att nånting som innehöll en balansplatta inte skulle involvera benen så mycket. Det var i princip en timme utfall. Men jag tog det lite lugnt och passet var bra, jag gillade balansmomentet, man måste ha bra balans. Balans är ju dels själva känslan för balans men sen är det också oerhört mycket muskler. Bålen aktiveras och massor med muskler man inte använder annars aktiveras och får slita.

Och så svettades jag. Minst dubbelt så mycket som alla andra...

Svett åsido, hur mår jag idag? Helt OK, oförskämt fräsch i benen nästan. Jag kunde förstås inte somna för att mitt knä och min höft höll på att lossna från kroppen och är därför trött idag. Ett annat skäl är förstås mina grannar som inte kan låta bli att störa mig - för en gångs skull ruttnade jag och dunkade i golvet. Det verkade funka, ska nog köra med den fler gånger. Baksida lår och ljumskar är lite slitna vilket inte bådar gott inför kvällens kickboxning - men det kommer nog gå bra.

Man bör egentligen inte träna fyra dagar i rad om man inte är noga med att cirkulera muskelgrupper och kanske är mer van än vad jag är men planen är att försöka ta det lugnt med benen ikväll så kommer jag nog inte upprepa det jag gjorde för två år sen... tre år sen? Då började jag träna Shooto och det var ju jobbigt, sen gick jag på ett seminarium med Murilo "Ninja" Rua som klubben fixade och det var helt enkelt vansinnigt hårt. Sen körde vi en sjukamp i friidrott och sen spelade jag fotboll och sen hade jag förstört låren. Nåt slags skada var det, det gick över snabbt men det var väl kanske en bristning eller en sträckning eller vekhet eller nåt, jag vet inte exakt.

Imorgon kanske jag kör lite fettförbränning?

23 dagar kvar!

Nån okänd person dissade min UFC 77-preview och menade att det enda intressanta är min 30-dagarsutmaning och hur det går med den.

Precis som jag förutsade efter några dagar så skulle ett tapp i fokus märkas ganska snabbt på bloggen - och andra saker. Så i helgen var det sådär, men inte katastrof. Jag åt dåligt men inte inte superonyttigt, mest att det blev lite sådär med frukost och måltidernas placering på dygnet och sånt. Sen åt jag tre nävar ostbågar i lördags... men fan vad goda de var.

Matdagboken kollapsade helt under helgen - men är back on track efter densamma. Konstaterande: det är inte så viktigt att jag äter rätt, utan mer att hela dagboken fylls i. Därför har jag idag inget problem att berätta att jag drack en latte i morse (innan en ledarskapskurs... vilket inte har nånting som helst med det här att göra såklart...) eller att jag åt en mörk chokladkaka igår. Idag noterade jag att en sån chokladkaka innehåller 600 kalorier. Det är rätt mycket, en fjärdedel av dagsbehovet, eller en femtedel, beroende på vad man anser att dagsbehovet är för en vuxen man som tränar. Förmodligen inte de bästa kalorierna heller...

Träningen börjar komma igång nu, jag har haft problem att committa mig till själva starten av hela den här perioden men nu kommer det. Ett pass kick i söndags, ett i torsdags (var det väl?) och ett igår. Ikväll kör jag nog en timme fettförbränning om jag orkar och imorgon är det kick igen. Har jag orken och lusten blir det kanske kanske shooto på torsdag alternativt kickboxning igen på fredag. Vi försöker köra antingen fredags- eller söndagspasset om man orkar, de tenderar att inte vara överbefolkade och därför "bättre" men man får också en extrem känsla av nöjdhet om man gör det. Så träningen är on.

Och i morse vägde jag mig. Planen var att jag skulle väga mig innan men jag kom inte till skott, jag ville väga mig på gymmet. Så jag tror att jag vägde mig till slut men jag vet inte om det var på dagen eller vad, men innan jag började vägde jag 83.4 kg. I morse vägde jag 80.3 ungefär. Olika vågar. Men 3 kg... mycket vätska men å andra sidan går jag ofta runt och är svullen när jag ätit crap en hel helg eller nåt sånt.

Verklig viktminskning kan alltså börja nu, eftersom 80 kg är min walking-around-vikt just nu. Dock är viktminskning egentligen helt ointressant, det är något som ska mätas då perioden är slut för att se "vad hände" - det viktiga är att träna mycket, skriva upp det jag äter och försöka ha fokus på en utmaning i 30 dagar. Det har gått rätt så bra hittills alltså.

UFC 78: Validation - Bisping vs Evans

Jaha, enligt ett mail från UFC jag fick inatt så ska alltså Michael Bisping möta Rashad Evans i New Jersey den 17:e november.

Rashad Evans var vinnare i tungviktsdivisionen på TUF säsong 2, Bisping vann lätt tungvikt säsong 3. Evans gick omedelbart efter sin vinst ner en viktklass och har rönt viss framgång sen dess. Eller väldigt stor, beroende på hur man ser det.

Det här ska alltså vara main event. Well... de måste nog slänga på ett rätt hyggligt main card utöver det här för att jag ska bli nöjd.

Och om man tror på rykten så tycker jag nog att det ser rätt OK ut:

-Rashad Evans vs. Michael Bisping
-Karo Parisyan vs. Hector Lombard
-Spencer Fisher vs. Frankie Edgar
-Houston Alexander vs. Thiago Silva
-David Terrell vs. Ed Herman

-Thiago Alves vs. Ryo Chonan
-Akihiro Gono vs. Tamdan McCrory
-Joe Lauzon vs. Jason Reinhardt

Två månader dit. Vi tål att vänta tror jag.

UFC 77: Hostile Territory förhandstips

Shit, det är inte långt mellan galorna nu för tiden, eller vad säger ni? Den åttonde september var det UFC 75: Champion vs Champion (som jag var på, suckers!), sen den tjugoandra så var det UFC 76: Knockout (som inte innehöll en enda knock, funny huh?) och nu är det oooh, nästan en hel månad till UFC 77: Hostile Territory. En hel månad, vad fan? Är dagarna med två veckor mellan varje gala slut? När hände det?

Hur som helst. UFC 77 är ett av de sämre korten på ett tag, helt ärligt så ser jag endast fram emot de två huvudmatcherna, vilket var ett tag sen det hände. Sen kan undercardet formligen explodera i kvalitetsmatcher när galan väl är ett faktum och det är nog inget fel på matcherna direkt men det kryllar inte direkt av mina favoriter, det är några jag tycker helt OK förstås. Det ska dock erkännas att jag verkligen vill se de två huvudmatcherna. Jaja, men lite tips kanske? Nytt för den här gången är att jag på en femgradig skala tänker redovisa mina förväntningar på matchen. I genomgången efter galan kommer jag så betygsätta matcherna och då får man nåt slags förväntning / utfall på alla matcher också.

Anderson Silva vs Rich Franklin
Ja, vad ska man säga om Anderson Silvas UFC-karriär som inte redan sagts? Han har fyra matcher och på de fyra har det blivit fyra soklara vinster. Hans första match i Octagonen stod mot Chris Leben (som såklart har fått lite uppsving i min bok sen vinsten mot Terry Martin senast) och Chris snackade snacket men tja, inget mer. 13-19 slag och sparkar levereras av Anderson - alla träffar. Hårt. Hans andra match är den nu redan legendariska nedmonteringen av Rich Franklin som fighter, människa, kristen, high school-lärare, ekonom, ja, fan allt som var Rich Franklin fram tills dess. Jag gillade Rich och jag tycker dessutom man kan argumentera för att han är / var en jävligt bra fighter. Efter det så mötte Anderson Travis Lutter (inte "the Michael Jordan of BJJ") i en icke-titel-match eftersom Travis inte kunde nå gränsen på 185 lbs (84 kg) inför matchen. Med tanke på att Matt Serra, som fått samma chans som Travis efter comeback-säsongen av The Ultimate Fighter, lyckades besegra Georges St-Pierre i sin titelmatch så kan man konstatera att det misstaget nog var ett av de kostsammare Travis gjort i sitt liv. Han såg väldigt märklig ut i matchen också fast jag hävdar förstås envist att Anderson egentligen dominerade alltihop oavsett hur det såg ut.

Efter det blev det titelfight mot Nathan Marquardt och den tog slut med förskräckelse. Eller OK, den tog slut med ett - tre helt obehagligt träffsäkra slag i Nates ansikte liggandes på rygg på marken. Innan det hade Anderson lyckas kasta iväg ett slag som jag faktiskt trodde skulle slita av huvudet på Nate - en riktigt bra stå-upp-fighter använder kroppen i slagen och får energi från fötter, ben och höfter in i slagen. Anderson Silva gjorde allt det PLUS att han flyttade sig en meter på en millisekund och slungade hela sin kroppsvikt in i slaget. Galenskap. Vem ska stoppa honom - Rich Franklin kanske?

Jag tror faktiskt inte det. Jag ÄR ett Rich Franklin-fan, trots att han är kristen (true) men att man är ett fan förändrar inte sanningen. Nu kan man tro att Andersons recept för den här matchen på väg in kanske kommer vara "jag tar honom i clinchen, funkade bra sist" - men det tror jag inte. Anderson studerar hela spelet och har förmodligen en plan men jag tror också han lutar åt att vara den typ av fighters som kan se hur det utvecklar sig - och sen kan mörda motståndaren i den nya situationen.

Så jag tror heller inte att Richs plan på väg in är "håll dig borta från clinchen så går allt bra" - för så dum kan man inte vara att man tror att det är allt Anderson har. Däremot har nog 50-75% av Richs träning inför matchen handlat om clinch, försvar, hur man tar sig ur, hur man använder clinchen själv och så vidare. Om jag var Rich skulle min plan vara att göra en double-leg takedown (utan att bli knäad i huvudet som Travis Lutter) och sen försöka vinna på marken med Anderson på ryggen. Kanske på poäng. Stående tror jag nog tyvärr att Anderson är bättre än Rich Franklin och inte så lite heller. Och då är Rich Franklin jävligt bra. Faktum är att jag tror att Anderson Silva ÄR Gud.

Så naturligtvis tror jag Anderson Silva i den här matchen. Jag tror det blir via TKO den här gången också. Rond är ingen idé. Eventuellt kan matchen dock se ut som matchen Rich Franklin vs Evan Tanner fast med ombytta roller. Dvs Rich har nån framgång i rond två och i rond fyra bryter domaren för att Anderson Silva misshandlat Rich så att han måste byta smeknamn från Ace till Shemp. Förväntningar är en femma, det här är en riktigt topp-fajt i min bok.

Tim Sylvia vs Brandon Vera
Big Tim vs the Truth! Eller som han heter egentligen, Maine-iac. För han är från Maine. En del smeknamn borde någon slags smeknamns-estetik-polis ta hand om. Eller kanske behövs ett skönhetsråd?

Fighten, vad gäller med fighten? Tim kommer ju direkt från en hemsk förlust där han fick spö av Randy Coutoure över fem ronder. Efter matchen så skyllde han på en ryggskada och 20 000 i hans hemstad buade. Tack för den. Tim Sylvia är inte omtyckt och jag har haft svårt att förstå varför. Jag förstår varför folk tycker att han är en tråkig fighter just nu men att folk "hatar" så intensivt begriper jag inte. Hans två senaste vinster har varit topp fem tråkigaste matcherna någonsin. Och det var två titelmatcher, fruktansvärt. I en av matcherna får motståndet ta på sig en del av skulden, den usla Sylvia vs Arlovski 3, brrr. Fem ronder av INGENTING. Herregud.

Brandon Vera har varit borta från banan ett tag på grund av kontraktsbråk med UFC. Till slut tog Vera sitt förnuft till fånga (eller UFC betalade mer) och skrev ett nytt kontrakt och rakt in i hetluften blir det. Brandon gjorde ett misstag, anser jag, som satte sig på sidlinjen istället för att fajtas. Han har inte gått en match sen UFC 65 då han misshandlade ex-mästaren Frank Mir svårt på marken och stående. Men sen UFC 65 har GANSKA mycket hänt i MMA-världen och i USA vad gäller penetrationen för MMA. Sen dess har Chuck varit på omslaget till Sports Illustrated (eller?) och så även Roger Huerta. Jag anser att Brandon Vera är så där karismatisk och talangfull att han kan bli hur stor som helst, hade han skrivit på för UFC hade han kompenserat eventuellt lönebortfall med sin exponering. En vinst mot Tim och han borde få en - två matcher till efter det och sen en titelmatch.

Men vem tror jag vinner? Jag tror på Vera. Han är mindre än Tim, ja, men han är nog bättre än Tim på det mesta. Tim har hårdare händer men han använder dem ju inte så vad spelar det för roll? Tim hade faktiskt en ryggskada mot Randy och den är opererad och bra nu. Men hur länge hade han ryggskadan utan att göra något? Genom Sylvia vs Arlovski 3 och Sylvia vs Monson också eller bara matchen han förlorade? Påverkade ryggen det faktum att han inte slogs alls i matcherna? Ja, det kan det ju absolut ha gjort, i ett slag ska man vrida ryggen. Vi får se, som vanligt men jag tror och hejar lite på Brandon Vera. Vera via TKO. Förväntningar en fyra (no thanks to Tim, though).

Eric Schafer vs Stephan Bonnar
Vem är Eric Schafer tänker du förstås. Han är mest känd för att ha förlorat mot Michael Bisping tror jag... fast innan det hade han en jäkligt fin arm-triangle mot Rob McDonald (killen som gnällde under TUF2 om skador - och sen visade sig ha slitit av armen typ) i en tidigare UFC. Stephan Bonnar är mest känd för att ha haft en sjukt bra match med Forrest Griffin och sen för att ha tagit steroider för hästar. Han har ju ett sexsiffrigt kontrakt om sex matcher (eller var det på tre år, minns inte) som han fick tack vare matchen mot Griffin, annars skulle han nog inte få fajtas mer i UFC (några förluster, några trista vinster plus lite doping är ofta lika med hejdå). Jag gillar Bonnar, han har humor och tar steroider för hästar - what's not to like? Eric Schafer tyckte jag var för endimensionell mot Bisping, hans strategi var uppenbart nedtagning - submission och det fungerade icke mot någon som kunde hantera nedtagningarna. Stephan Bonnar har verkligen något att bevisa, han måste höja sig själv igen, närma sig Forrest Griffin igen och ha några riktigt bra matcher för att komma på fråga för de stora matcherna igen. Bonnar är underskattad på marken och har en del submissionvinster så jag tror han kanske kan sätta dit Schafer.

Bonnar på submission. Förväntning en tvåa.

Alan Belcher vs Kalib Starnes
Belcher. Det är sjukt roligt. Det betyder alltså Rapare om någon undrar. Alan Belcher är en skön fighter, tycker jag. Han har en grym knockout-vinst, nån snabb submission och några förluster på sitt UFC-konto. Senaste förlusten var på submission mot Kendall Grove där helt klart längden verkade avgöra ganska mycket. Han har tävlat i LHW-divisionen också, nu senast mot Sean Salmon där han framgångsrikt satte en giljotin efter 53 sekunder i första ronden.

Kalib Starnes deltog i TUF 3 och var bland annat smartare än Ken Shamrock så jag gillar honom. Inte bara smartare, han stod upp mot Ken och vågade köra sin grej. När han sen insåg att Ken var galen efter åratal av steroidbruk kompromissade han och tonade ner sig. Smart.

Kalib och Alan har en motståndare gemensam i UFC, nämligen Yushin Okami. Vad lär vi oss av det? Jo, att Yushin är bättre än bägge. Belcher tog det full tid, Starnes la av i tredje ronden.

Jag tror det här kan bli en bra fight, Belcher är en kompetent thaiboxare, har submissions och ett roligt utseende. Kalib har tatueringar och en skön haka. Belcher via TKO dock, Kalib har lite tuffhetsproblem är min förutfattade mening. Förväntning en trea.

Jason McDonald vs Yushin Okami
Yushin Okami? You jest! Nej, här är han igen, han som Rich Franklin inte lyckades slå och som innan det sopade rent hus med MW-divisionen tack vare fyra raka vinster över en del kompetent motstånd. De flesta motståndarna klagar på att han är "stark" när de kommer in efter första ronden mot den här killen, Yushin är så pass skräckinjagande att Mike Swick bytt viktklass för att slippa honom.

Jason McDonald är den glade kanadensaren som INTE är en stepping-stone för någon. Sen mötte han Rich Franklin och allt blev jättejobbigt. McDonald är en utpräglad markfighter och mot tidigare motstånd fungerade det lite för att de han mötte hade för dålig standup OCH groundnpound för att vara farliga för honom och till slut fastnade de i hans hala submission-garn. Rich Franklin är dock väldigt mycket mer komplett som fighter så att ta slag från honom för att till slut få läge för en sub är sällan en bra idé.

Jag tror Yushin tar det här såvida inte Jason utvecklats lite och lagt till mer stående och bättre nedtagningar till sin arsenal. Yushin är stor och stark och tekniskt duktig. Jag tror inte Jason blir TKO:ad igen eller att han fastnar i en submission så det blir Yushin via decision. Förväntning en trea, förhoppningsvis en teknisk grapplingmatch som alltid är kul att se.

Alvin Robinson vs Jorge Gurgel
Alvin Robinson har jag endast sett i en match och det var mot Kenny Florian på UFC 73, Alvin förlorade på submission i slutet av första efter en imponerande insats av Kenny som hela tiden vägrar avslöja sig som den bluff han (inte) är. Irriterande. Det är svårt att dra mycket slutsatser av en fighters debutfight om han förlorar i första ronden. Det är oerhört mycket nerver, alla pratar om det, det kan inte bara vara en myt. Så att dra slutsatser av hans möjligheter i den här matchen är kanske att ta i.

Jorge Gurgel tävlade i TUF 2 och tränar med Rich Franklin. Han kallas ibland the Bionic Brazilian (eller vad det nu är han kallas) eftersom han har likdelar inopererade i knäna efter att ha slitit av alla ligament som finns. Som fighter har han rönt blandad framgång, i alla fall i UFC. Förlust mot Mark Hominick som inte fajtas en utan två viktklasser under Gurgel normalt, sen två domslutsvinster mot inte helt imponerande motstånd (Danny "Mytoman" Abbadi t.ex.). Han är naturligtvis en duktig BJJ-utövare och mot Abbadi visade han helt OK standup. Den matchen var ganska bra men vad är egentligen Gurgels potential? Han är tuff, det är han i alla fall.

Jag vet lite för lite, eller har för lite känsla för Alvin för att kunna väga hans chanser mot Gurgel. Jag tippar nog på Gurgel via decision. Förväntningarna är över ljumna, jag tror Alvin vill göra ett så kallat statement så vi sätter en 3:a på den här matchen.

Josh Burkman vs Forrest Petz
Två Forrest på samma kort? Who woulda thunk it? Forrest Petz är en tuffing känns det som, han ser i alla fall tuff ut. Josh Burkman trodde jag goda ting om tills han mötte Karo Parysian och blev helt förstörd. Jag trodde inte han skulle tröttna och inte ha kondisen eftersom han tränar i Big Bear med Tito men jag hade fel. Karo put some judo on him och vann klart. Innan det har Josh dock imponerat. Jag typ gillar honom. Jag vet lite för lite men jag tippar Josh Burkman på decision och mina förväntningar är en 4:a för den här matchen. Jag tror det blir ett helt OK krig!

Matt Grice vs Jason Black
Huh? Jason Black är väl mest känd för att ha cuttat så mycket vikt inför sin match mot Thiago Tavares att han såg ut som en albino spindelapa med anorexia på kvällen för matchen. Joe Rogan gjorde i princip inget annat under matchen än att kommentera hans nästan döda uppsyn. Den matchen var dock en lättviktsmatch och Jason kör normalt i 170 lbs-divisionen, vilket kanske förklarar saken. Han har också två matcher i PRIDE, en vinst och en förlust - förlusten mot Shinya Aoki (those pants!).

Matt Grice förlorade mot Terry Etim i sin första match i UFC... och jag minns inte ens hur han ser ut. Well. Får nog gå på det mer kända namnet idag.

Jag tror på Jason Black via submission och mina förväntningar är en stillsam tvåa.

Snittförväntning för hela galan: 3.25

Två latte - fusk i utmaningen?

Idag har jag druckit två latte och ätit en köpemacka till frukost. Det rimmar inte bra. Jag skyller självklart ifrån mig, som alla vuxna män gör och jag skyller självklart på Lisa, vem kan annars bära ansvaret för mina tillkortakommanden?

Hur som helst. Ibland när jag vaknar på morgnarna har jag ingen som helst aptit. Om den frukost man har tänkt äta då består av ägg och bacon så händer det ibland att ingen frukost alls blir äten. Jag har i allmänhet stora problem med det här med frukost, om jag ska vara ärlig. Ibland går det på räls och jag gör äggröra och bacon eller korv som ingenting, andra dagar orkar jag inte helt enkelt. Jag önskar jag kunde ha tre alternativ hemma som man kunde variera mellan men jag kan inte ha en ost ligga och ruttna i kylen, jag kan inte ha fil stå och bli dålig och så vidare. Fast fil håller förstås ganska länge. Köpemackan var i alla fall med grovt bröd.

De två lattena var bara ett utslag av mer bristande aptit / trötthet. Men ursäkter accepteras inte, det är utmaningen som gäller!

Det mentala i denna utmaning handlar om två saker:

1. Fokus på något i 30 dagar

Det kommer märkas i den här bloggen om jag tappar fokus. Då blir det paus i en vecka med poster och sen kommer jag tillbaka och skriver om rödvin plötsligt. Och har fransk brytning. Det är svårt att committa till något över tid (förutom TV-soffan och heroin) så utmaningen är minst en del att försöka behålla fokuset. Tanken är sen att jag kan föra över det här fokuset på något annat, typ "skapa relevant konst i 30 dagar" eller "masturbera inte var 20:e minut".

2. Man ska ta sig till något, inte från något.

Om man vill sluta vara svag är det bästa att vilja bli stark. På något sätt känns det lite självklart men det är nog viktigt att tänka på. Om man definierar sig själv med är-påståenden försvårar man förändring. Exempel: "Jag ÄR slarvig" - om man är slarvig, om slarvigheten är en egenskap man har som är medfödd, då är den svår att bota. Om man istället säger "Jag slarvar, jag ska bli mer noggrann" så tar man bort den mentala spärren. Men det är också en fråga om passivt-aktivt, det ena är ett passivt avstående, t.ex. vid dieter där man ska avstå från allt istället för att aktivt agera för att nå ett mål. Det finns heller ingen självklar aktivitet att ta upp för att sluta "vara svag". Däremot finns det mycket man kan göra om man vill "bli starkare".

Vad vill jag då med min 30-dagars challenge? Tanken till den föddes faktiskt när jag och Lisa tittade på "Du är vad du äter". Man kan uppnå så himla mycket om man bara vill och försöker och fokuserar på uppgiften.

Så vi tänkte att vi skulle fokusera i 30 dagar och se vad som hände. Fokusera helt ofokuserat (planen är spretig och min träning haltar) men det är ju ett första försök, vi ska lära oss lite av det. Jag för en helt ärlig matdagbok för att förhindra att jag "lurar mig själv" (dvs låtsas lyckas) - den matdagboken publicerar jag inte här just för att förhindra att jag börjar fejka att allt går bra eller något annat kontraproduktivt.

Nästa vecka är den stora träningsveckan. Jag återkommer om vad det innebär men det handlar nog lite om att träffa åtminstone i närheten av mina högt uppsatta mål i början av hösten.

UFC 76: Knockout - resultat

Snabb genomgång av mina resultat på senaste galan.

Chuck Liddell vs Keith Jardine
Det var inte bara jag som tippade fel i den här matchen. Keith Jardine vann via split decision och Chuck Liddell är nu slut som människa. Eller inte. Mitt tips var Chuck via TKO.

Mauricio "Shogun" Rua vs Forrest Griffin
Det var inte bara jag som tippade fel i den här matchen heller. Hur kunde det ens hända? Var var den Shogun man normat blivit bjuden på i galna Pridematcher? Stämmer det helt enkelt så att alla är dåliga i UFC för att de testar för steroider? Är det buren som gör det? Shogun ser helt OK ut till mitten av andra ungefär då han tappar flåset helt, sen efter det är det bara en lång obehaglig MMA-mardröm. Mitt tips var Shogun via något obehagligt - resultatet var istället Griffin via submission!

Thiago Tavares vs Tyson Griffin
Mitt tips var att Tyson skulle vinna på domslut och jag fick rätt. Det var som vanligt med Tyson G inblandad en jäkligt bra match.

Kazuhiro Nakamura vs Lyoto Machida
Förutom att jag fick rätt så kan man konstatera att matchen inte var så rolig. Nakamura var hur som helst chanslös mot Machida, så är det bara. Jag fick rätt.

Jon Fitch vs Diego Sanchez
Uuh, vad ska man säga? Sanchez pratar nu om att gå ner en viktklass efter den här matchen. Damn! Men jag hävdar att det var ett case av "jätte mot putte" som avgjorde den här matchen. Helt enkelt, Jon Fitch cuttar från en väldigt stor vikt ner till 170 lbs, han såg ut att vara dubbelt så stor som Diego. Diego hade inte mycket, tyvärr. Mitt tips var Diego, fel igen.

Resterande resultat var helt ointressanta, jag tippade knappt och har knappt kollat vad de blev. De här var de intressanta matcherna, punkt slut. Resultat? 2 rätt och 3 fel. Totalt historiskt är jag då uppe i 5-8 som resultat. Inte helt oävet.

30-dagars utmaningen börjar idag!

Vad innebär 30-dagarsutmaningen (som egentligen är 31 dagar - eftersom jag kommer sluta den sista oktober) egentligen?

Det är det som har varit det svåra, vad är en riktig utmaning och vad kan man klara av på 30 dagar? Är det något man kan misslyckas med och så är hela utmaningen förlorad? Om inte hela utmaningen ska gå förlorad vid avvikelser så måste man rimligtvis kräva total ärlighet under utmaningens tid så kan man se var man hamnade i förhållande till de mål man satt upp.

Vad är då målen?

Motionsmål
Motion kräver tid, tid är inte alltid något man har. Då är det bra om man avstår att träna när det inte går men när det faktiskt GÅR att träna - då får man se till att komma iväg. Om det är en challenge så är det en challenge, den har prioritet framför allt annat, så det är skit samma. Hur som helst, jag kan inte bara ignorera de åtaganden jag har och där det är nu på fredag som är deadline för en av sakerna.

Men generellt vill jag träna kickboxning måndag och onsdag. Då blir tisdag och torsdag shootfighting och sen återstår alltid söndagar för antingen kick eller shoot. Nånstans här i mixen kan man slänga in ett besök på vanliga gymmet för någon timme på löpbandet eller orbitreken.

Kostmål
Jag ska föra mat-dagbok så jag vet vad jag äter varje dag. Spelar ingen roll om jag syndar eller felar eller gör rätt - allt ska skrivas upp!

Under dessa 30 dagar tänker jag inte dricka kaffe (nån gång kan det ske under extrema förhållanden), inte dricka läsk, inte äta godis... det här kan bli en lång inte-lista det, kanske borde göra på något annat sätt? Kanske mest lista saker jag SKA göra istället för saker jag INTE ska göra? Jaa!

Under de här 30 dagarna ska jag äta frukost varje dag. Till en början kanske det blir äggröra med bacon men jag ska försöka utveckla frukosten till att bli nyttigare och nyttigare, kanske mer grönsaker på något sätt? Ska även försöka stoppa i mig vitaminer, Dida, Omega-3 och lite sånt på morgnarna.

Jag ska äta lunch som inte är onyttig, helst egen matlåda. I min lunch- och middagsmat tänker jag undvika snabba kolhydrater, ska jag äta kolhydrater ska jag äta ganska lite och endast fullkorn. Mer grönsaker.

Mellanmål varje dag. Det behöver inte vara så superavancerat, jag har kört en drickyoghurt plus lite nötter samt nån frukt tidigare - det kan man fortsätta med.

Ska inte köpa latte, choklad, vad det kan vara för att tillfredsställa den orala fixeringen. Vad köper man när man är sockersugen egentligen?

Målet med kostförändringarna är inte på något sätt att gå ner i vikt genom att äta mindre kalorier, målet är att må bättre på olika sätt genom att äta bättre mat än det McDonalds kan leverera till oss, eller motsvarande. Men inte vanlig fixering på fett och sånt utan mer på att förstärka det som är bra i kosten. Istället för "ät mindre kolhydrater" så kanske jag försöker äta mer grönsaker.

Om jag äter ute så måste jag på något sätt se till att jag inte vräker i mig pommes, pasta, ris etc utan kanske strikt kastar mig över andra beståndsdelar i maten.

Ekonomiska mål
Jag har väl bränt minst 30% av tillgängligt kapital innan jag ens fått lönen och så är det nog den här månaden också. Men tiden då jag ignorerade min ekonomiska situationen helt är förbi, under de kommande 30 dagarna är det hårda bud som gäller. Ikväll när jag kommer hem ska jag undersöka budgeten och ärligt se vad jag har att röra mig med den här månaden. Sen är målet att försöka lyckas med det.

Sysselsättningsmål
De närmaste 30 dagarna kan inte innehålla hur många projekt som helst, men några kommmer det vara som jag vill hålla på med, här är några förslag:

• Fixa bildspelet åt Lisa.
• Kommentera Heroes

Det är svårt att sätta upp mål och projekt man vill genomföra och faktiskt få dem genomförda. Det här Heroes-projektet blir ett intressant testprojekt, jag ska bara försöka genomföra det på något sätt.

Poängen med det hela den här ambitionen är att testa vad som händer om man faktiskt försöker. Blir livet bättre eller blir det sämre? Om man gör en sak (lever sitt liv) likadant som man alltid gjort, då kan man vara 100% säker på att ingen förändring kommer ske. Men OM man vill förändra något så kan man ju testa att göra nånting annorlunda.

Men vad gör jag egentligen annorlunda enligt det här?

Intressant är också att jag ville göra en specifik lista på saker jag skulle göra i 30 dagar men allt är för upphackat i min tillvaro, igen, för att jag ska kunna få ordning på det. Två olika kampsporter i två olika föreningar funkar sådär t.ex.

Start blir den 1:a oktober (idag!) och slutar gör jag morgonen den 31:a oktober.

Startdata behövs, jag behöver väga mig på ett kontrollerat sätt (ska bara väga mig två gånger, start och slut) samt förstås mäta lite rövsize och annat som är intressant. Fixar det!

UFC Fight Night 11 Resultat

Vilken gala! Tjong, badong smackadong!

Nedan kommer bara en snabb listning av matcherna, vad jag tippat, hur den gick och vad jag tyckte om den.

Kenny Florian vs Din Thomas - Kenny by rear naked

Jag tippade att Din Thomas skulle vinna via TKO i någon rond - istället vände Kenny på steken och ströp ut Thomas i första ronden. Det är dock helt uppenbart att Din trasade sönder knät på väg in för en nedtagning precis innan matchen vände slutgiltigt till Florians fördel. Det betyder inte på något sätt att Kenny vann på tur via skada, inte alls. Jag tycker han såg riktigt bra ut innan det och jag får nog sätta upp Kenny Florian på "the shit"-listan. Han har förbättrats oerhört, framför allt med sin muay thai. Han hade ett par bra lägen mot Din Thomas och när han fick chansen tog han till vara på den. Thomas sköt in för en nedtagning, hans knä gav efter och han hamnade i turtleposition med Kenny på ryggen. Kenny började då slå för full kraft men Thomas gav sig inte. Efter det var det bara in med krokarna och rear naked som väntade.

Till skillnad från vad jag gissar att UFC kommer tycka så behöver jag inte se en rematch på ett tag, även fast skadan förmodligen var avgörande. Nej, jag vill se Kenny fightas med de bästa i LW. Snart måste de ju matcha de bra LWna mot varandra, snart kan det ju inte finnas kassa fighters kvar för toppskiktet att möta. Det behövs en titelmatch för den vakanta titeln och en match för att avgöra vem som ska möta champen efter den matchen. Det ryktas om BJ Penn vs Joe Stevenson på UFC 79 för att avgöra den första frågan. Men vem ska få chansen som top contender?

Jag anser att Kenny måste vinna över någon mer, ta bort tvivlet som han själv sagt, innan han får en till shot. Så contendermatchen borde nästan vara mellan... Tyson Griffin och Roger Huerta. Synd för de grabbarna men de måste nog möta varandra. Fight of the Year anyone?

Chris Leben vs Terry Martin - Leben by KO

Här tippade jag Martin via TKO / KO i första ronden. Shit, hade jag fel eller? Martin hade problemet att han inte lyckades skada Leben på marken, han fick nedtagningar men där hade han inte energin och explosiviteten som krävdes för att åstadkomma något mer. Leben verkade ta mycket stryk och precis innan knocken så hade Martin honom uppe mot burväggen och gav honom ett par riktiga kyssar. Som så många före honom så gjorde Martin dock misstaget att vinka in Leben, kom då, kom igen. Och fem sekunder senare var han knockad, hårt. Fascinerande av Leben att tjura sig tillbaka och knocka sin motståndare helt. Bra match. Men var placerar det här de tu? Ingen vet. Nu har Leben vunnit två av sina fem senaste matcher, inget superresultat direkt. Han blir inte precis katapultad upp i rankingen för mellanvikt tack vare en vinst över Martin, så vem ska han få möta härnäst för att bevisa var han står?

Nate Diaz vs Junior Assuncao - Diaz by guillotine

Klassisk kaosgrappling på hög nivå. Reversals, submissionförsök, lite boxning också. Nate fick på ett par fina smällar på Junior varpå denne omedelbart gick för en nedtagning. Nate fick på en guillotine som efter ett antal justeringar satt som den skulle. Nate på sub i första ronden - jag trodde ju på decision och där hade jag fel.

Pete Sell vs Nate Quarry - Quarry by KO

Jag tippade Pete Sell på TKO i andra, istället blev det en rejält knock i tredje från Quarrys nävar. Wow! Quarry visade att han var tuff men också att han var rostig, åtminstone i början av matchen. Av någon anledning lyckades inte Sell döda matchen när han hade chansen och den smäll Quarry fick in kunde man helt enkelt inte stå upp efter.

Edilberto Crocota vs Luke Cummo - Cummo by KO

Här hade jag rätt, vilket förstås känns skönt. Cummo börjar komma igång ordentligt som boxare och han applicerade sitt kunnande bra här. Dock är det omöjligt för mig att utvärdera Crocotas kvalitéer, den här gången var det som om hans främsta merit var att man kan skrämma barn med hans ansikte och att han har cowboyhatt på sig i ringen, någon annan bedömning hann man egentligen inte göra.

Leonard Garcia vs Cole Miller - Miller by decision

Jag hade fel. Typiskt. Cole Miller vann på decision efter tre ronder och det var definitivt välförtjänt. Givet hur lättviktsdivisionen ser ut just nu vete tusan vem nån av dem ska möta men Cole måste ju gå upp i motstånd, Garcia står lite still just nu.

Joe Veres vs Gray Maynard - Maynard by KO efter 9 sekunder

Delad andraplats för snabbast knockar i UFCs historia blev det i den här matchen. Inte mycket man kan säga alltså, ingen kan bedömas positivt eller negativt efter en sån här insats. Bra slag, kan man konstatera.

Kuniyoshi Hironaka vs Thiago Alves - Alves by verbal submission

Av någon sjuk anledning tippade jag på den okände japanen. Alves vann på låga sparkar, japanen gav tydligen upp verbalt efter sista sparken mot låret. Jaja.

Dustin Hazelett vs Jonathan Goulet - Hazelett by armbar

Lite skön BJJ-wizardry på marken, Hazelett snurrade till en armbar och vägrade ge upp på den och till slut skrek Goulet av smärta och domaren bröt. Jag var spot on, sub i första. Varsågod.

Totalt är då mitt record på 3-5, dvs tre rätt och fem fel. Jag avstod från att tippa på en av matcherna senast eftersom jag hade för dålig koll. Givet mitt resultat borde jag kanske ha avstått fler matcher?

UFC 76: Knockout

I helgen är det så dags. En ny UFC-gala, bara två veckor efter den senaste, som jag dessutom råkade se live (men inte orkade blogga om... eh), wohoo. Den gala vi har att se fram emot den här gången bjuder inte på lite fyrverkeri utan väldigt väldigt mycket. UFC hade hybrisen att kalla en hel gala för "stacked" tidigare i år - sen dess har galorna hållit väldigt hög klass. Jag tycker det viktigaste är att man försöker ha betydelsefulla matcher på huvudkortet, dvs att man slipper Tito vs Ken 3 på som main event - en sån match ger inte mig så mycket minst sagt. Sen är det också viktigt att alla prelim-matcher har potential att bli crazy fights. Tyvärr är det ju så att logiskt så är det troligare att en prelim-match är galen och upphetsande än en main event. Varför, frågar den som söker vishet. Svaret är förstås att i prelim-matcherna är killar som kan vinna fight of the night = 25 - 50 000 dollar i bonus, de kan få bättre deals och kontrakt i nästa match och de kan bevisa något och de har väldigt lite att förlora - nästan ingen ser ju matcherna då de inte visas på PPVn. Man kan gå in och köra järnet. Chuck Liddell på lördag däremot, han har som det så klassiskt heter, ALLT att förlora.

Chuck Liddell vs Keith Jardine
Som jag skrev i inledningen har Chuck Liddell allt att förlora i den här matchen. Han har en del att vinna men det är inte alls lika mycket som Keith Jardine har. Om Chuck förlorar eller ännu värre, förlorar på knockout igen, så kommer rösterna höjas för att han är slut, förbi, föredetting. Han är gammal i sporten och har bjudit på många knockar genom tiderna men popularitet vänder sjukt snabbt när man börjar tappa stinget. Men har Chuck tappat stinget eller har han helt enkelt aldrig haft något? Jag hävdar bestämt att UFC medvetet gött Chucks CV med fighters som på inget sätt varit dåliga men som på inget sätt haft de verktyg som krävts för att vinna över honom. UFC blev till slut tvungna att ge honom en riktig motståndare i Quinton "Rampage" Jackson och resultatet blev då en knock i första ronden. När jag säger "riktig motståndare" menar jag "motståndare med de verktyg som krävs för att slå Chuck Liddell". Om man tittar på Chucks motstånd sen han torskade mot Quinton första gången så ser man att han vunnit över Tito x 2 , Vernon White, Randy x 2, Jeremy Horn och Renato Sobral. På papperet kan jag inte säga att jag tycker att nån av dem haft vad som krävs för att vinna mot Chuck. Både Jeremy Horn och Babalu känns som motstånd av typen "vi har ingen annan vettig som kan möta Chuck just nu för Pride är så mycket bättre". Man hypade Horn som är en liten 205 lbs-fighter och som helst grapplar defensivt för att få in submissions till att framstå som ett reellt hot mot Chuck - hans enda teoretiska övertag måste nog konstateras vara den submission han satte på Chuck 1999. Det är ett tag sen.

Det sagt - Keith Jardine är inte Quinton Jackson. Keith Jardine kan man nog säga befinner sig ganska långt ifrån Quinton Jackson på alla plan. Hypemaskinen kommer säga att Keith var på väg upp, att han slet sönder 205 lbs-divisionen på väg upp på stegen till en utmanar-position. Fast då nämner man helst inte att de han vunnit över i UFC varit två stycken TUF-veteraner (Griffin och Whitehead) och en can (Kerry Schall) och en debutant i form av Wilson Gouveia - den siste i en riktigt bra match av Jardine där han kom tillbaka efter en första rond som dominerades totalt av Gouveia. Hans förluster är mot en TUF-veteran (Bonnar) och en kille som vid tidpunkten var helt okänd.

Chuck har inte förlorat mot okända. Keith har inte vunnit mot någon superstar - det har Chuck. Flera gånger.

På papperet är den här matchen given och i min bok också. Jag tror Chuck kommer komma ut som vanligt, jobba med fotarbetet och ha sin konstiga hållning. Keith kommer gå framåt och tro att han och Chuck är lika bra och så kommer Chuck kontra och släcka lampan med ett slag som borde sakna kraft helt. En fungerande strategi för Keith är att trycka upp Chuck mot stängslet, sen ta ner honom och sen försöka möra upp honom med ett par hammarslag från garden. Eftersom antalet personer som lyckats hålla nere Chuck på marken är tre i MMA-historien så ser jag inte att Keith kommer lyckas.

Jag tror inte Chuck var dåligt förberedd förra matchen, jag tror inte han börjar få ölmage, jag tror inte han var ur form. Quinton kontrade ett sloppy slag och träffade där han ville - de är så bra att så går det helt enkelt när sådant händer.

Keith Jardines främsta merit är att han knockat Forrest Griffin. Det räcker tyvärr inte. Chuck på TKO i första ronden.

Mauricio "Shogun" Rua vs Forrest Griffin
OMFG Forrest Griffin kommer dööö! Enligt hypemaskinen så bad Forrest Griffin om den här fighten vilket ses som inteckning för att Forrest är tuff. En del skulle argumentera för att det visar att han är dum. Jag menar att det visar att han är smart och medveten om sina egna begränsningar. Efter att ha blivit knockad av Keith Jardine och gråtit blod inför tv-tittarna insåg Forrest att han inte är contender-material. Lite som Keith Jardine menar man att han ska anses vara duktig på grund av dessa vinster i UFC: Bonnar x 2, Bill "Jag borde inte få fajtas mer" Mahood, Elvis "The guy they bring in to get knocked out" Sinosic och slutligen Hector "Who?" Ramirez. Detta i UFC alltså. Nu ska ingen tolka det här som att jag dissar Forrest, no way, jag är en Forrest-lover av rang. Killen kan fajtas och han har stort hjärta och han jobbar hårt. Men jämför meritlistor, det ovan är sedan nionde april 2005. Sen dess har Shogun vunnit över Quinton Jackson (TKO), Nogueira (dec), Alistair Overeem (TKO), Ricardo Arona (KO), Cyrill Diabate (TKO), Kevin Randleman (sub), Kazuhiro Nakamura (dec) och slutligen Alistair Overeem på knock IGEN. Shoguns enda förlust sen april 2005 var via ett sjukt armbrott mot Mark Coleman. Hur det gick till och huruvida det var tur / otur / skicklighet låter jag vara osagt, allt jag säger är att Forrest har spelat i en liten plaskdamm och Shogun har inte bara tävlat med de stora pojkarna, han har tagit namn och kickat röven på de stora pojkarna! Overeem och Arona tog han dessutom samma kväll!

Jag är hemskt ledsen, Forrest, men Shogun är bättre än dig på allt. Jag kan inte se vad Forrest är bättre på som skulle ha någon betydelse i den här matchen. Jag tar Shogun på nåt obehagligt vis i första ronden. Domaren stoppar det och skriker "Stop it, stop STOP STOOOOP!" och Forrests hörna kastar in handduken och folk vänder bort blicken i avsmak och minst en amerikans delstat lagstiftar på något sätt efter det inträffade.

Thiago Tavares vs Tyson Griffin
Allt jag vet här är egentligen att Thiago Tavares körde över Jason Black i sin senaste match - men Jason Black såg då mer död än levande ut på grund av att han hade svårt att nå lättvikt (155 lbs / 70 kg) för matchen. Han är en mycket skicklig BJJ-kille men han möter inte direkt kattskit i form av Tyson "Jag är alltid med i Fight of the Night" Griffin. OK, jag ska vara ärlig, jag är inte säker på att jag sett hans match mot David Lee vid UFC 63 men både hans match mot Frank Edgar och Clay Guida blev Fight of the Night, om jag inte minns fel. Tyson är en cardio-maskin, kompetent stående, kompetent brottare, slutar aldrig jobba och ägnar sig påfallande ofta åt kaosbrottning i buren. Han är urstark - så jag ser inte att Thiago sätter en submission på honom. Den här matchen är svårtippad men jag tippar Tyson Griffin via beslut, ett enhälligt sådant. Inte Fight of the Night den här gången, tyvärr, men visst kaos kan vi räkna med.

Kazuhiro Nakamura vs Lyoto Machida
Nakamura, mest känd för repliker såsom "Tell Banderei... shut the fuck up!" och "Don't hit me, I'm taking off my Gi, don't hit GRGLAARGH!" gör härmed sin UFC-debut. Jag kan inte säga att jag blir särskilt upphetsad när jag tänker på den här matchen. Jag är ett Lyoto Machida-fan meeen att säga att karln fightas upphetsande vore lite att ta i. Han är sjukt snabb och disciplinerad och väljer att hålla avstånd och plocka isär sina motståndare. Han går inte direkt på finish om man säger så. Han fajtas taktiskt och är sjukt svår att slå. Kazuhiro Nakamura å sin sida har varit med i upphetsande matcher men även några sömnpiller. Jag tror det här blir ett sömnpiller och jag tror japanens debut förstörs av den hale brasilianaren (ja, han är från Brasilien med det namnet... vad är det med brasilien och japaner?). Machida via domslut, enhälligt.

Jon Fitch vs Diego Sanchez
Anledningen till att jag inte tror att Tyson Griffin är med i Fight of the Night är att jag tror att de här två herrarna kommer vara inblandade i den affären. Jon Fitch är verkligen up-and-coming, inte så många känner till honom jämfört med Diego Sanchez. Diego anses ju vara the shiznit och detta eftersom han faktiskt besegrat legitimt motstånd ända fram till sin första och enda förlust mot Josh Koscheck - en av de sämre matcher jag sett. Bland Diegos offer noterar vi Nick Diaz, Karo Parysian och Joe Riggs. Inte fy skam. I sin match mot Kos visade det sig i efterhand att han hade en svår stafylokockinfektion som höll på att leda till amputation av ena benet... han är nu hundra procent återställd och möter en väldigt motiverad Fitch som vill visa upp sig och göra sig ett namn för de vanliga fansen. Det här kan bli kvällens crazyfight, utan tvekan. Diego visade sig vara en sjuuuk cardio-machine mot Karo så jag tror han kan ta hem det. Han såg inte bra ut mot Kos, men jag tror det var vad han behövde. Nu kommer han gå zen över hela stället och tar det här på enhälligt domslut.

Diego Saraiva vs Jeremy Stephens
Allt jag vet är att Saraiva förlorade mot Kenny Florian. Vet för lite om någon av pojkarna för att egentligen uttala mig alls. Mitt tips är att Diego vinner.

Scott Junk vs Christian Wellisch
Eeeh, shit, prelim-matcherna var mer okända än de brukar vara. No call.

Mishihiro Omagawa vs Matt Wiman
Jag tippar Matt Wiman baserat på att jag vet vem det är.

UFC Fight Night: Kenny Florian vs Din Thomas

Inga uppdateringar på ett tag, vad kan det bero på? Ja, vad beror sånt på? Är det ens intressant?

Mitt stora problem är ju att min blogg saknar tema och profil och bara är en samling slumpmässigt struntsnack utslängt utan mening i cyberrymden. Mest har jag ju raljerat kring DN- och SvD-artiklar vilket ju inte precis är ett tema. Eller såklart, "anmärka på vad andra tycker och tänker" är ju ett tema. Men man kanske tröttnar snabbt på det?

Ett tema här i livet jag inte tröttnat på ännu är fighting. Eller Mixed Martial Arts som det ju heter men som ingen förstår vad det är...

Senast var jag ju på UFC 75 i London, en väldigt trevlig upplevelse. Ska man vara helt ärlig började jag dock förstå varför publiken buar när de hamnar på marken i UFC - man har otroligt svårt att se vad som försiggår då, vilka tekniker som används och vem som gör vad. Kan man inte se det blir det tråkigt och då kan man ju bua, det är ju lite roligare.

Men stående gick det bra att se. Good fun!

Nu ikväll går UFC Fight Night av stapeln igen och det är ett antal spännande fighter på kortet som jag vill se och som jag tror kan vara mycket underhållande. Jag väljer generellt att skriva mer om fighter där jag anser mig veta mer om de som slåss än det jag kan slå upp på Sherdogs Fightfinder - vet jag mindre blir det kortare och mer allmänt.

Kenny Florian vs Din Thomas
Kenny Florian gick till final första säsongen av The Ultimate Fighter och jag var rejält underimponerad av honom hela tiden, bara det att den säsongen så tävlade han i mellanviktsdivisionen, 185 lbs - numer kör han på sin mer "naturliga" vikt 155 lbs, det är ändå 13 kg i skillnad. Jag fortsatte vara sådär halft oimponerad när han fick möta Sean Sherk om lättviktstiteln, många hänvisade till att han överlevde fem ronder mot Sean Sherk - det känns som om fler klarat av det, även om mer än hälften av Seans vinster varit via TKO eller sub. Och att överleva men samtidigt bli fullkomligt dominerad, betyder det så mycket?

Sen efter det så har Kenny vunnit två raka. En mot Dokonjonosuke Mishima och även mot Alvin Robinson och i den senaste fajten, den mot Robinson, såg Kenny riktigt bra ut. Men jag har aldrig sett Robinson fightas tidigare så det är svårt att dra några stora slutsatser. Mishima är åtminstone numer en b-nivå-fighter. Så av det senaste vi sett så har han alltså gått fem ronder mot the champ, vunnit över en japansk so-so och vunnit över en brasiliansk nykomling (i UFC). Don't believe the hype! UFC överhypar sina fighters hårt i alla lägen så om man lyssnar på hälften de kläcker ur sig kan man omöjligen skaffa sig en vettig bild av vem som har övertaget i en fight.

Tittar man på de här killarnas historik i buren så tycker jag att det ser ut som att Kenny är mindre erfaren och förlorar mot de som är riktigt bra. Din Thomas förluster är mot riktigt bra motstånd i stor utsträckning och han har mycket lång erfarenhet av att fightas. Jag tror på Din Thomas i den här matchen - men återigen är det här ju en stor chans för Kenny att visa om han är så driven och så motiverad som alla säger, jobbar han verkligen så hårt på sina svaga sidor som det sägs och även, ger det resultat? Det får vi se imorgon men jag tror alltså på Din Thomas via TKO. Vilken rond säger jag inte.

Chris Leben vs Terry Martin
Terry Martin snackar snacket och Chris Leben hävdar att han inte är så mycket för sådant. Right. Chris Leben snackar mycket och när andra snackar tillbaka ballar han ur. Leben gjorde just detta under säsong ett av TUF, han vann dock vissa sympatier där. En av alla dessa fighters som kan gå ut efter en skittråkig match och prata om hur de alltid levererar roliga matcher till fansen - det är helt enkelt inte sant. Riktigt stora matcher innehåller även skicklighet vilket Leben besitter i alldeles för liten utsträckning. Han har ganska dålig boxning i bagaget, en del pratar om hans brottning men jag vet inte vad vi sett av den. Hans BJJ är jag inte heller imponerad av.

Terry Martin å andra sidan säger att han har power i händerna och han har power i händerna. Två raka knockar i UFC efter att nästan ha dött själv (långt ifrån) i en tidig match mot James Irvin (flygande knän kanske borde förbjudas?) talar för att hans power är sann.

Chris Lebens oförmåga i buren visades upp på brutalast möjliga sätt av nuvarande champen Anderson Silva. Det var som ett exempel på något slags teorem om nivåer eller nåt. Typ en boxare som är en nivå över en annan kan göra vad den vill med den sämre motståndaren. Jag säger nu inte att Terry Martin är så mycket bättre än Chris Leben, jag säger bara att när Chris bangar med honom så kommer han knockas.

Martin på TKO / KO i första ronden.

Nate Diaz vs Junior Assuncao
Här vet jag ju för lite om Junior för att kunna dra några egna särskilt genomtänkta slutsatser. Nate såg inte så bra ut mot Gamburyan i finalen på TUF 5, han vann ju i praktiken på att armenierns axel gick sönder, innan det måste man nog säga att han förlorade matchen. Jag gissar att Junior är en BJJ-kille så det här kan bli en teknisk fight på marken med submissionförsök på submissionförsök. Jag hoppas på en grotesk hög med armar och ben som fäktar runt efter något grepp i femton minuter. Det blir ju alltid roligt. Jag går på han jag känner till, Nate Diaz på decision efter tre ronder.

Pete Sell vs Nate Quarry
Oooh, kvällens fight! Eller tja, inte riktigt alltså, men intressant är den i allra högsta grad. Nate Quarry blev lite hypad på första säsongen av TUF men bröt ett ben i foten och fick inte fullfölja. Han stannade dock kvar som extracoach och blev mycket omtyckt. Sen kom han tillbaka från skadan och började knocka folk till höger och vänster, om än tveksamt motstånd och vid ett tillfälle tack vare ett tveksamt domslut. Mot just Pete Sell. Den ökände Cecil Peoples hoppade på de bägge liggande kombattanterna och situationen var väldigt obekväm. Till slut var det ändå så att matchen stoppats till fördel för Nate. Efter allt detta fick han hur som helst en titelmatch mot dåvarande mästaren Rich Franklin. Kanske gick det lite för fort, kanske fanns det helt enkelt inga vettiga motståndare för Rich att möta vid tillfället. Nate var inte redo för motståndet alls utan blev utklassad stående och brutalt knockad. Det var i november 2005, snart två år sedan. En hel del har hänt sen dess och jag frågade mig själv för några månader sen vad som egentligen hände med Quarry efter den matchen. Det visade sig efter lite research att han fått ett allvarligt ryggproblem och opererat sig och rehabiliterat sig väldigt länge. Han har även brutit med Team Quest och tydligen är det inte enbart varma känslor mellan dem längre.

Vem vinner matchen? Jag tror på Pete Sell enbart för att han varit aktiv - Nate borde rimligtvis drabbas av bur-rost när han fightas ikväll. Pete Sell via TKO i andra ronden. Mina rondsiffror är tagna ur luften. Det är ingen ursäkt, det är skälet till att de inte kommer stämma för fem öre.

Resterande matcher i korthet:

Edilberto Crocota vs Luke Cummo
Crocota blev sjukt knockad i sin första match och Cummo har verkligen börjat ta för sig, senast knockade han Josh Haynes silly. Josh såg dock ut som ett lik och fightades ungefär som man kan tänka sig att ett lik skulle göra: med ansiktet som försvar och anfall. Ta alla slag i ansiktet och hoppas motståndaren får in likbakterier i sår på sina egna händer och dör inom femton minuter. Typ. Men jag tror på Cummo, en kille som dricker sitt eget piss kan inte vara dålig. Cummo på TKO i tredje.

Leonard Garcia vs Cole Miller
Leonard Garcia var med i Fight of the Night mot Roger Huerta för en tid sedan och är nu tillbaka igen. Cole Miller medverkade i säsong fem av TUF. Cole har visat potential och driv, men vad ska man säga om en kille som tar en match mot Roger Huerta med några dagars varsel och sen håller full tid och dessutom bjuder upp till rejäl kamp? Jag tror Leonard Garcia via jättepung... eller via domslut efter tre ronder kanske.

Joe Veres vs Gray Maynard
Jag vet inte så mycket om Joe Veres (ingenting) och det jag vet om Gray Maynard är att han knockade sig själv nyligen och hävdade att han var helt glasklar när man på reprisen som han kommenterade tydligt ser hela kroppen sjunka ihop till en säck. Gray Maynard är väldigt endimensionell, eller har varit hittills - den här matchen kanske kan visa på en trick-säck som är mer välfylld, kan man hoppas. Jag tror att matchen inte visas. Jag har ingen uppfattning om vem som kommer vinna.

Kuniyoshi Hironaka vs Thiago Alves
Ooh, ganska spännande faktiskt. Kuniyoshi vet jag inget om förutom att han mött några rätt kända fighters. Och vunnit i flera fall. Thiago har mest slagits i UFC och har varit framgångsrik. Han har dock förlorat matcher och har varit avstängd för något slags doping (kokain tror jag) så vi får se vad som händer. Jag tror lite på crazy japan i den här matchen, Hironaka via sub i andra.

Dustin Hazelett vs Jonathan Goulet
Goulet är en sån där fighter som ser bra ut i andra organisationer men blir knockad i UFC. Jag är tveksam till att han kommer vara framgångsrik, mycket frisyr men lite bang för pengarna. Dustin är lite up-and-coming, jag tror han kommer submitta Goulet i första ronden på något fatalt misstag. Vi får se, men Hazelett via sub i första alltså.

Tja, det var det. Återkommer efter galan med mina resultat. Återkommer också med en preview på UFC 76: Knockout.

Rektorn som skapar rasism

Nu har det hänt igen. Jag trodde PK-idiotin dog ut på 90-talet men nu, 15 år efter kränkningen vi blev utsatta för i Botvidsgymnasiet så tar en rektor och sätter på sig idiotmössan.

En rektor har förbjudit elever att ha på sig landslagströjor på skolfotot. Skälet?

"Den som ser fotot kan betrakta det som en politisk manifestation".

Det är klart att den som ser fotot kan betrakta det så. Om han är lika dum i huvudet som rektorn på skolan, Pär Blondell. Han skyddar alltså någon annan, helt okänd person som inte finns, från att uppleva något som inte är en politisk manifestation som just en politisk manifestation för att..?

Det är ju den frågan som kvarstår, om nu nåt egghead får för sig att svenska fotbollslandslagets tröjor är representativa för rasism och främlingsfientlighet... hur gör vi då när det är fotbolls-VM? Tror och anser denna rektor på fullt allvar att kopplingen kan göras?

Eller är han bara rädd att det ska bli muslimska kravaller för att profeten inte hyllas på varje bild?

Mitt svar är ja. Det här är en PK-skraj rektor utan ryggrad. Han vill i förväg förhindra konfrontationer och kravaller - se det här citatet ur artikeln:
"Men beslutet var lätt att fatta, tycker Blondell, inte minst för pojkarnas egen skull. När skolkatalogen sprids i Malmöområdet skulle rykten enligt rektorn annars kunna gå om 'rasisterna från Klagshamn' fastän det inte alls var så tonåringarna själva menade."

Jag skulle vilja läsa citaten som det där stycket i artikeln var baserat på. Han ser en händelsekedja där "skolkatalogen sprids" i Malmöområdet som är tätt på invandrare och att dessa muslimer direkt skulle uppfatta förekomsten av svenska landslagets tröjor som en politisk manifestation.

Inser rektorn att han själv är rasist och att det han gjort är direkt farligt för integration etc?

Han har tillfredsställt önskningar från människor som inget önskat - invandrarna / muslimerna. De har inte protesterat, de har inte startat upplopp, ingenting. Ändå är det de han tar hänsyn till, fast han säger att det är pojkarna han tänker på - vilket är helt falskt. Han tänker på sig själv och sin position när pöbeln av bindgalna muslimer kommer och kräver ursäkter för skymferna mot profeten.

Men varför skulle muslimer eller någon börja prata om rasisterna från den här skolan - om de inte är rasister? Om de har fotbollslandslagströjor på sig? Jag får inte ihop det. Är invandrarbefolkningen i Malmö så dum att de tolkar alla svenska företeelser som rasism (jag tvivlar stenhårt på det) eller är det PK-maffian som representerar dumheten här?

Att ha på sig en fotbollströja kan tolkas som en politisk manifestation. Eller som att man gillar svenska landslaget. Vilket verkar troligast?

Och nu till den stora faran. Jag har skrivit om det förr: jag fick inte sjunga nationalsången på avslutningen i gymnasiet. Det förbjöd en studierektor med invandrarbakgrund. Detta i Botvidsgymnasiet där invandrartätheten var hög. Avslutningen var istället i full multikulti-mode, fast såklart utan svenska förtecken (eventuellt sjöngs det några andra sånger, jag minns inte, som hade med Sverige att göra) för av nån anledning var det jättefarligt då. Vi protesterade som man ska protestera - vi sjöng nationalsången ändå. Det är en av de sjukaste upplevelser jag har varit med om.

Några år senare läste jag Mustafa Cans reportage i DN om Sverigedemokraterna inför valet nåt år (när har vi val egentligen? minns ju ingenting... 2002?). Han intervjuade då Sverigedemokraternas vice ordförande och frågade honom varför han sökte sig till Sverigedemokraterna. Svaret var att han blivit förbjuden att sjunga nationalsången på avslutningen i skolan.

Att förbjuda nationalsången, flagga och nu fotbollströjorna är förtryck. Förtryck för att blidka en folkgrupp (som inte bett om att bli blidkad utan nog för sin talan bäst själva) framför en annan. Invandrarnas känslor blir viktigare än svenskens känslor och upplevelser. Att få ha sin nationella identitet blir oviktigt - men samtidigt ska alla invandrare studera hemspråk för att behålla sin nationell identitet.

Förstår ni vart jag vill komma? I sin idiotiska iver att "stävja rasism" och "skydda" de här pojkarna så har han skapat mer rasism och mer motsättningar. Ingen invandrare har uttalat sig i fallet, de enda som nämns i artikeln är svenskar. De enda som kommer slå på trumman om det här är Sverigedemokraterna och ND - för nu har man ytterligare ett bevis på att syftet med det mångkulturella samhället är att kväva allt svenskt.

Själv tror jag ju inte på rektorns bullshit - han är helt enkelt rasist själv och paranoid över det och tror att alla invandrare letar efter svepskäl att få attackera och köra ett par fina upplopp på hans skola. Så för säkerhets skull körde han det här racet för att blidka någon... som inte bett om att bli blidkad.

Hur många nya medlemmar kommer ND och SD få de närmaste dagarna? Bra jobbat, din jävla idiot.

Om det enda problemet vi hade med främlingsfientlighet och liknande i Sverige var att man hade landslagströjor på skolkatalogerna, då skulle vi vara klara. Precis som om ifall det värsta problemet vi hade för personer med afrikanskt ursprung i Sverige var nyutgåvan av Tintin i Kongo. Vi skulle helt enkelt inte behöva göra nåt mer.

Men såklart, bägge är viktiga problem, låtom oss ägna oss åt serietidningar och tröjor, det är det stora problemet vi har nu.

Verklighetsbaserat Levande och kaffe

Oj vad sugen jag var på kaffe i morse. Kaffekoppen fick representera något slags nystart, fri vilja, fri vilja från mig själv kanske? Alltså varför vill jag bestämma en regel och sen bryta mot den? Ganska konstigt. Jag spenderade en stor del av resan till jobbet med att tänka på latten de säljer för 20 kr på cafét här. Jag vill ha mjölken och koffeinet, jag ville känna smaken.

Sen när jag kom fram köpte jag bara en frukostmacka och en drickyoghurt och gick och jobbade istället. För verkligheten är att jag inte behöver dricka kaffe utan snarare behöver sova bättre om nätterna. Och lägga mig tidigare. Och gå upp tidigare.

Men kaffet och att bryta mot regeln-beteendet är intressant. Jag sätter upp ett förbehåll för mig själv och sen demonstrerar jag mitt oberoende genom att bryta mot det när ett litet sug eller liknande sätter in - eller är det helt enkelt det jag rationaliserar mitt beteende med i hjärnan, att jag gömmer mig bakom flera lager av självbedrägeri? Förmodligen.

Jag har läst mycket om medveten närvaro och hållit på en del med kognitiva idéer som verktyg för förändring. Mycket av det jag läst angående detta handlar om att acceptera saker som de är, acceptans.

Våra största problem uppstår när vi vägrar möta sanningen, det som så populärt kallas verklighetsflykt. Först när vi accepterar verkligheten som den är, utan att döma, kan vi förändras och / eller gå vidare. Detta gäller inte enbart extremer såsom missbruk utan det mesta i livet. Man måste acceptera att man inte är i form innan man kan komma i form på riktigt.

Jag måste acceptera att jag inte har dålig karaktär eller någonting utan att jag på nåt sjukt vis protesterar och gör uppror mot mig själv genom att dricka kaffe under ett uppehåll och så vidare. Eller vad fan det nu är som rör sig i huvudet på mig.

Det kan vara ganska svårt att acceptera något utan att vara helt hundra på vad det är man ska acceptera...

Jag skulle vilja kalla detta förhållningssätt för att idka Verklighetsbaserat Levande. Ett sätt att leva baserat på verkligheten, centrerat kring acceptans och medveten närvaro. Kanske kan jag bli 2000-talets främsta livsstilsguru? Hmm, just det, först måste man bli framgångsrik, sen kan man lura folk på pengar. Jag återkommer när mina framgångar är mer påtagliga.

Vadet är placerat

My main man Quinton Jackson kommer klara av det, det är jag helt säker på. Eller njae. Men jag tror han kommer slå Dan Henderson på lördag, jag tror det så mycket att jag nyss satsade $218 på att han kommer vinna. Oddsen var inte svinbra men planen är enkel: vinner jag så är det bra och då kommer jag jobba hårt på att få ut mina pengar från Bodog som verkar vara på väg att gå i konken typ. Förlorar jag är alla mina pengar borta och jag kan helt enkelt glömma att jag någonsin ens haft ett Bodogkonto - och börja gambla MMA på andra bettingsajter. Enda anledningen till att jag ens reggade mig på Bodog var för att kunna göra tripplar och sånt på MMA, vilket jag fick intrycket av att man kunde (mest för att man kunde det - men i sista steget på bettningen så sparkade systemet bakut och berättade att det fick man inte). Nu har det ju i efterhand visat sig att det var lätt att sätta in pengar - men sjukt svårt att få ut pengar. Åh, om jag bara använt MoneyBookers från början, då hade min vinst på Quintons förra match varit i min ficka nu.

Eller kanske hade jag redan hunnit spendera pengarna? Låt mig tänka... Hmmm...