2005-06-15

Ungh, jag hatar ju Sverige ibland

En polare och jag diskuterade nyligen sjukvård i Sverige kontraIrland. Han hävdade att en extra-allt-försäkring på Irland kostar 4000 kr om året. Där kan man dessutom få en läkare att göra hembesök inom en timme, mot en kostnad på 600 kr i och för sig. De har alltså privat sjukvård i Irland. I Sverige kan man inte få hem en läkare såvida man inte skurit av sig pungen i badkaret och använder testiklarna för att slå numret till 112. Alla har inte direkt erfarenhet av vården och dess oduglighet, andra har förstås erfarenhet av en mycket bra vård. Jag har erfarenheter som är både bra och dåliga. Akutvården verkar fungera, mitt intryck. Att gå till sin husläkare är fullkomligt meningslöst, mitt intryck.

Vad är alternativet? Privata sjukvårdsförsäkringar som betalar för ens vård, även här. Det intressanta är att dessa försäkringar finns, parallellt med den allmänna ganska ruttna vården som bekostas av en sjukt hög skatt, där väldigt lite förmodligen går till denna ruttna vård. Det intressanta är även detta:

Jag har en sån försäkring. Idag kollade jag vad den kostar. Drygt 4000 kr per år, för mig. Premien bestäms av åldern och den blir insanely dyr när man når upp i åren. I det ingår psykologhjälp, operationer, fucking rubbet. Jag vet inte exakt hur det fungerar men jag kan ju inte tänka mig att den baseras på nåt slags fusk på så vis att de remitterar en till en av landstinget betald läkare efter ett tag, men jag ska inte ropa hej än. Hur som helst... det är ju samma fucking kostnad som på Irland och det ingår typ MER i min försäkring än vad vanliga människor har. Så... varför betalar vi skatt för vår vård istället för en premie? Mer om det nedan...

En kollega till mig berättade idag ett till problem med den svenska vården: deras dotter hade eksem, de ville träffa en hudläkare. Det fick de inte. Eftersom kostnaderna ska hållas nere är ju det smartaste att neka alla och bara jaka de som är driftiga, dvs tvärtemot s-filosofi.

Hans far hade en skön grej också: han ville få en magnetröntgen i Värmland. Tre månaders kö, minst typ. Men de kollade upp och hittade en tid på Huddinge, vilket då Värmland måste betala - då dök en tid i Värmland plötsligt upp. Vilket är helt logiskt: de hade givetvis inte tänkt ge honom en magnetröntgen alls. Det är som försäkringsbolaget i en Grisham-bok, de bestämde sig för att neka alla claims på livförsäkringar i ett år och ta rättstvisterna med de som orkade / hade råd och sen se om det gick plus eller minus...

Så ock i Sverige, världens främsta bestämmar-demokrati. Dvs man kan bestämma vilka saker som helst men om de blir utförda är det ingen som bryr sig om. Det perfekta och mest cyniska exemplet är förstås handikappboenden. Samma sak där, kommunen fattar beslutet (bestämmer) men man bygger aldrig något boende. Inget kan överklagas eftersom beslutet redan tagits till intressentens fördel. MotherFUCK vad jag hatar det här landet ibland.

Hur som helst, varför betalar vi skatt för vår vård? För att staten ska kunna ta ut en obestämd summa skatt varje år som går till ospecificerade ändamål. Vad kostar vården? Polisen? Pamparna? Ingen vet och det är centralt, tro mig. Om du inte vet vad vården kostar kan du inte ifrågasätta skattenivån! Jag menar, om en vårdförsäkring faktiskt i snitt kostar 10 000 kr om året för alla personer under deras livstid (Skandiaförsäkringen är lite billigare än 10 000 kr per år om man räknar från 17 års ålder till 79 års ålder) och jag betalar nästan 100 000 kr i skatt varje år, bara på min lön, då kan man börja ställa sig lite frågor... som frågan "Vart tar alla mina skattepengar vägen?". Skatten staten drar in på min anställning är i storleksordningen 150 000 - 250 000 om man räknar in sociala avgifter och liknande (har inga siffror på hur stort det blir, ni hajar). Sen bränner jag faktiskt resten av mina pengar på nästan enbart momsade tjänster etc. Allt i samhället är beskattat, staten drar in ENORMA summor på det vi presterar... men vad i HELVETE går pengarna till?

Röstar du på (s) nästa år... då dödar jag dig.

Arga av dig lite, ok?

Diskuterade en episod igår med en vän. Episoden handlade om en
bindgalen och tjänstefelsbegående vakt på en konsert som skulle behöva
gå en avprogrammeringskurs för lägervakter som arbetat i Auschwitz.
Nåväl.

Hur ska man hantera såna situationer? Tjafs-situationer med folk som
har befogenheter, små hjärnor och mindervärdeskomplex av en
utomjordisk karaktär? Och nej, alla vakter har nog inte små hjärnor,
men hur ofta stöter man på den harmoniska varianten utan ett bagage av
neuroser och tvångstankar som tvingar vakten att förnedra eller
diskriminera en?

Hur ska man göra för att inte hamna i en tjafsfestival som ändå bara
gynnar den utvecklingsstörde vakten / polisen / personen?

Situationen är alltså mer av typen att en person med auktoritet gör
ett fel och du noterar det. Hur tar man upp tråden / diskussionen så
att man får ett önskvärt slutresultat? Vad är ett önskvärt
slutresultat?

I min bok är det coolaste slutresultatet att man får den man pratar
med att inse att han har / gjort fel och ber om ursäkt. Att man får
honom att kliva över gränsen som säger att han inte kan erkänna sina
fel och brister, gränsen som säger att det inte är ok att göra just
fel om man är vakt / polis / nazist. Alltså lyckas höja upp både sig
själv och den man diskuterar med till en ny nivå där allt som betyder
något är ärlighet mot sig själv och mot rätt / fel.

Jag har läst en bok som jag inte minns vad den heter (Jimmy, vi läste
den på Dominikanska tror jag) där en person hittar spirituella
sanningar och hela tiden kommer en nivå högre i sitt medvetande. En
episod i boken handlar just om en liknande situation där
huvudpersonerna blir antastade av en vaktpost. Då vänder de på allt
och frågar typ vakten varför han är så aggressiv och arg och liksom
avväpnar hela situationen genom att göra klart för vakten att han inte
måste vara ett svin. Typ.

Nu var det en bok, men kan man hitta en taktik som fungerar så här?
Dvs som omöjliggör för vakten att ta till våld och samtidigt
omöjliggör för vakten att betrakta en själv som problemet i
situationen. En taktik som bara ger ett möjligt utfall typ?

Tankar?

Det är lite Ghandi, lite light side of the force och så över såna här
tankar. Eller som någon japansk svärdsmästare som innan han mötte nån
i svärdsduell slog till spetsen på motståndarens svärd - om det fanns
ett motstånd, då visste han att han skulle vinna, om svärdet vek sig
som ett grässtrå i vinden så gav han upp. Hur gör man sig till ett
grässtrå i vinden som gör motståndaren tvungen att ge upp?

//Tommie

2005-06-14

Det optimala midsommarfirandet

Snart är det midsommar och nej, jag har ingen plan i år heller. Förutom ett embryo till en plan.

Problemet med midsommar är som med alla andra högtider etc där man gärna träffas många människor och gör mysiga saker och sånt är att nån måste städa huset där festen var efteråt.

Det avskräcker.

Sen är det som nyår, en planpanik för att om man inte anstränger sig kanske det inte blir skitroligt på midsommar och då är man en sopa...

Hur som helst, min plan i år är enkel och briljant. Jag mailade alla jag känner fast låtsades som om jag skickade mailet till varje person specifikt, personligen. I mailet frågade jag helt enkelt om personen hade en plan för midsommar och om så var fallet, vilken. Detta för att eventuellt inspireras till en egen plan.

De som inte har en plan får frågan om de vill bli försedda med en plan. Detta för att jag ska kunna komma på nåt som är trevligt att göra ett antal personer och som passar folk som saknar planer...

Jag återkommer med hur det hela förlöper. Mitt förslag till plan är att grilla i det gröna här i Stockholm, det kräver minst engagemang hos alla deltagare...

2005-06-03

Jag har superlimmat tummen!

Häromdagen tänkte jag i några sekunder på ROKS samtidigt som jag hackade lök. Tyvärr hackade jag toppen på tummen också, vilket gjorde intensivt och obehagligt ont.

Efter några dagars plåster på tummen så glömde jag paketet med plåster på jobbet, så jag undrade hur jag skulle göra eftersom jag tagit av mitt gamla plåster (geggigt med rå kyckling) men såret var rätt öppet.

Jag vet sen film, TV och fighting att läkare använder superlim för att sluta sår. Inga stygn blir det och inga ärr. Så jag tänkte testa om det funkar i hemmet också!

Nu tror jag att när en läkare flikar ihop ett sår med lim så gör de inte som jag... jag bara klämde ihop såret och drog en hinna lim över, som ett lim-plåster. När en läkare gör det gissar jag att de limmar ihop sårytorna lite mer seriöst. Men jag är inte seriös, så jag gör på helt fel sätt!

Men vad är worst case scenario? Just nu är såret helt slutet, utöver att det är rött och att man faktiskt kan se snittet så syns ingenting, det är inte svullet, det sticker inte ut någon hudflik eller nånting, så allt ser bra ut. Jag gissar att det ser bättre ut än vad det gjorde under plåstret.

Worst case scenario? Blodförgiftning, kallbrand och amputation.

Best case scenario? I'm a friggin' genius!

2005-06-02

Rasismrapport utan trovärdighet

OK, i dyningarna efter ROKS-skandalen (ni vet, män är djur och hela den grejen) så kommer nu en statlig rapport som påstår att Sverige är väldigt rasistiskt.

Rapporten saknar idag all trovärdighet.

Svensk forskning har styrts politiskt vad gäller genusforskning. Alla myndigheter har fått som dekret att utgå från könsmaktsordningen i allt sitt arbete. ROKS-ledarna har gjort utredningar som underkänner alla myndigheter utom deras egna och som kritiserar de som använder flera modeller för att förklara mansvåld extra mycket. Det är ganska tydligt att man i vissa rapporter bestämt sig för vad rapporten ska ge för utfall.

De "sanningar" som sen presenteras kan bli otroligt seglivade. Siffran 46% som ROKS-forskarna kommit fram till är andelen kvinnor som utsatts för våld av en man är baserad på en så vid definition av våld att om man applicerade det på män skulle 99% ha blivit utsatta för våld. Att endast 46% av kvinnorna blivit utsatta för våld kan te sig fascinerande givet deras definitioner.

Men åter till rasismutredningen. Hur ska vi kunna lita på en rapport där den ansvarige fått sin post efter att först ha hoppat av i protest och fått originalutredaren bortplockad eftersom han "vägrade se diskrimineringen". Han var inte ensam om att hoppa av, det var flera forskare som hoppade av - alla med utländsk bakgrund.

När Mona Sahlin (som inte skäms för att styra forskning politiskt) sen satte avhopparen som ansvarig för utredningen strömmade det in protester. Mona hävdade att protesterna (som riktade sig mot just denna politiska styrning) var rasistiska, vilket ledde till fler protester.

Samma trick som i feministdebatten. När man klagar på att bara en sorts forskning får utföras, då slängs direkt ett "du är kvinnohatare, del av patriarkatet eller rasist" tillbaka. Jag har själv råkat ut för det, när jag argumenterat för att skribenter på Sourzes texter kanske inte är rasistiska utan sakliga, trots sin kritik mot invandring och liknande. Då får man i alla kommentarer, i alla texter efter det höra att man är för hustrumisshandel, köp av barnsex och rasist. Hur de två första uppstod vet jag inte... :-)

Men rapporten har en del poänger, den sågar vad jag förstår integrationspolitiken eftersom den i grunden delar upp svenskar och invandrare (se parallellen till våra politikers jämställdhetssträvanden, de delar ju upp oss i män och kvinnor och ska därifrån försöka få oss att bli jämställda, istället för att se oss som individer) i vi som ska integrera dom. Den pekar också på den kulturella biten där invandrare begår hedersmord medans svenska män som dödar kvinnor inte gör det av kulturella skäl. De kulturella skälen till att svenska män dödar kvinnor är ju givetvis - könsmaktsordningen.

Men jag känner att det inte går att ta den på allvar. Den har genomförts med politisk styrning, utredaren som inte kom fram till "rätt" svar avsattes och då frågar jag mig om den här rapporten har något värde?

Boris Benulic i dagens Metro sätter lite huvudet på spiken när han konstaterar att vi inte kommer nån vart med att grina om att folk är diskriminerade när problemen egentligen beror på att arbetslösheten är så hög. En arbetsgivare kommer anställa svenskar eftersom det finns massor med arbetslösa svenskar. Hade inga invandrare funnits i Sverige men ändå 500 000 arbetslösa, då hade skåningar inte fått jobb i gnällbältet och masarna inte alls osv. Lösningen är inte statliga utredningar om hur rasistiska svenskarna är utan att vi ordnar fler jobb.

Sen förekommer det givetvis regelrätt diskriminering, allt är inte bara arbetslösheten osv. Men den här rapporten känner jag är väldigt svår att bry sig om med tanke på hur den socialdemokratiska regeringen ser på forskning, åsiktsfrihet, yttrandefrihet och så vidare.

//Tommie