2005-11-15

Att bibehålla disciplinen

Jag är en crazy cat, det vet alla. Jag ska dela med mig av lite "knäppa" grejer.

Varje vecka tar jag en bild på mig själv framifrån och från sidan för att kunna se över längre tid om min träning och kosthållning ger resultat. Tanken är liksom att jag efter ett antal månader ska kunna ta fram bilderna och säga "wow".

Jag väger mig en gång i veckan och noterar vikten i ett excelark med en kurva över vikten och den "planerade" viktminskningen (ett halvt kilo i veckan) så att jag kan följa trenderna.

Sanningen är dock att jag väger mig ungefär - varje dag. Lite som folk med anorexia förutom att jag inte har anorexia utan bara är en viktjunkie i perioder. Hur som helst har jag insett att det här motverkar syftet, där syftet är att "komma i form" på ett brottarplan (jag tränar ju shootfighting) och att bli av med Sveriges fulaste ölmage (nej, inte på långa vägar är den Sveriges fulaste) och att äta mindre crap och må bättre.

Varför motverkas syftet av att jag följer min utveckling? Därför att så fort jag gått ner ett par kilo så fylls min kropp av glada endorfiner och dopaminer som hyllar min framgång och skadeskjuter min disciplin! Att väga sig, som jag gör, varje dag ger dessutom en bisarrt detaljerad bild av viktminskning och viktökning över en dag och beroende på vad man ätit och om man bajsat osv. Det är skadligt i längden.

Därför är min nya giv att jag ska ta de där bilderna jag nämnt (och som kanske kommer publiceras här, no less) en gång i veckan men inte titta på dem, något jag redan misslyckats med men jag såg så jäkla slim ut på gymmet att jag var tvungen att kika...

Hur som helst. Jag tänker heller inte väga mig, har faktiskt stoppat undan vågen av det skälet, för att motverka glädjeskutten som uppstår när man kliver ner under 77 kg pga vätskebrist. Jag kan dessutom inte väga mig nu med vettiga resultat eftersom jag försöker träna en hel del. Muskler väger som bekant mer än fett och resultatet kan ju bli en moralsänkande vikthöjning och sånt kan ju förstöra alltihop.

Given är alltså: fyra mål mat om dagen, lättare träning varje dag (30-45 min low impact svett-träning) samt verkligen verkligen försöka komma iväg på ALLA shootfightingpass!

Rapport kommer om resultatet. Hur länge ska jag försöka hålla det här? En vecka. Inte en månad, inte ett kvartal, inte ett halvår - en vecka säger jag! Man måste börja och man måste sätta upp nåbara mål. En vecka är nåbart.

2005-11-14

Jag hatar söndagar

Många hatar måndagar, själv har jag inget särskilt emot dem. De är ju bara som vilken annan dag som helst, förutom att man dagen innan råkar vara ledig.
Nä, jag hatar söndagar. Söndagar är en sugig dag om det nånsin fanns en. Varför hyser jag detta agg mot söndagar? Jo, för att söndag kväll är kvällen då min säng känns som tommast, singellivet som segast och då alldeles för många tankar om tidigare förlorade relationer bubblar upp. Kvällen då bristen på kärlek i mitt liv visar mig sitt fula ansikte.

Man kan gärna para ovanstående problem med att tänka över sitt liv i allmänhet, varför man lyckas med att om och om igen leva över sina tillgångar och annat stärkande. Nä, fyfan för söndagkvällar. Ångestens skyddshelgon.

2005-11-02

Jag tänker inte ta på mig ett vitt band

Jag kan ompröva mitt beslut, men jag spyr på Aftonbladet och deras skitsnack. Nu får det vara nog, sätt stopp för våldet - ta på dig ett vitt band.

Inga våldtäkter stoppas av vita band.

Inget våld mot kvinnor stoppas av vita band.

Den som har ett kanske känner sig duktig men har ju egentligen inte gjort något - så varför göra det? Jag hävdar fortfarande att bästa sätt att sätt stopp för kvinnovåldet är att jag inte slår kvinnor eller våldtar dem. OK, jag ska inte blunda för våldet - vilket jävla våld? Ja, det förekommer men jag blundar inte och jag har inte hittills sett ett enda fall där jag kunnat sätta stopp för det!
Helvete!

Det finns ett Seinfeld-avsnitt som behandlar denna dumhet, när Kramer går i ett gay-rights-tåg men skiter i att ha bandet på sig. Han får spö av gay-rights-aktivisterna. Men han stödde deras sak.

Jag är emot kvinnovåldet men jag tänker enbart bry mig om KONKRETA åtgärder som kan ha någon som helst effekt - vita band är inte detta. Ingen våldsbenägen man kommer skaffa ett och tro på det det står för, en man som inte skaffar ett behöver inte vara våldsbenägen. Vad kan man möjligen tro ska hända av detta?

Aftonbladet har en "undersökning" på sin sida, med ett alternativ, där man kan klicka för att visa att man håller med. Jag tänker inte klicka.

Jag har aldrig slagit, accepterat eller blundat för mäns våld mot kvinnor - eller vänta, är det det jag gör när jag inte acceptera patriarkat- och könsmaktsteorierna som förklaring för hela fenomenet? Javisst! Det är det som avses, att om man inte köper förklaringsmodellen så är man förespråkare för kvinnovåldet!

Dags att vakna - vi lever alla i olika världar. I världen jag lever är jämställdheten väldigt utbredd, i Tiinas akademiska värld är den obefintlig. Jag blir bestört varje dag jag ser att en kvinna våldtagits men att påstå att jag har del i det är helt enkelt LÖGN! Att dessutom påstå att nåt kommer förändras av att jag tar på mig ett vitt band för att visa att jag är en "icke våldsam" man är BULLSHIT!

Kartlägg våldsamma unga män. Det är inte alla - jag var inte våldsam som ung man - och de flesta våldtäktsmän visar signaler tidigt.

Jag upplever att en stor majoritet av alla som begår våldsbrott, mord och våldtäkter idag har en våldsam bakgrund på olika sätt. Detta bekräftas av ett par svenska experter på ämnet i en av veckans City-blaskor, våldtäktsmännen får gå fria. En bekant som suttit i finkan bekräftar att det daltas med våldtäktsmän som ska återanpassas till samhället med permissioner och sånt - rysk roulette med kvinnoliv!

Om man misshandlar, mördar och våldtar kan samhället aldrig lita på en igen. Aldrig. Är dödstraff det jag förespråkar? Nej - bara att vi ska ha det i vårt medvetande! Vi kan inte ge farliga människor total frihet!

Fuck it. Häromdan skrev Nabila Fattah i Metro om tips till killar för att inte våldta. Den gick på samma linje - alla killar kan våldta, bara det blir rätt läge - rent skitsnack. Hon menar att man inte ska behöva förändra sig som kvinna för att undvika våldtäkt - jag håller med!

MEN - om sanningen är den att du genom att vara full och gå hem själv genom ett mörkt område ökar risken att bli rånad med 4000% - är det inte rimligt att ändra beteende då snarare än att hävda det felaktiga i att du blir rånad? Hur mycket sympati får man om man åker till en tuff förort som kille och visar en mobil och blir rånad? Eller ska kvinnor kamikaze-gå ensamma bara för att markera att samhället ska agera?

Jag tycker Sveriges kvinnor är de som ska agera och det radikalt. Sexvägran start på måndag, vägra umgås privat med män, inte gå ut på krogen på ställen för och med män. Det skulle vara att verkligen sätta press på manssamhället. Vita band är det inte.

Och till alla som vill legalisera pepparsprej och annat - även våldtäktsmän kan använda vapen.

Och varför spyr jag egentligen på Aftonbladets goda gärning och tanke? Därför att OM könsmaktsteorin stämmer, att objektifieringen av kvinnor i media ligger bakom våldtäkter etc - då är ju de en av de större bovarna! Porrannonser, sexlinjer, avklädda underklädesannonser, reportage om Natachas silikonlökar, bantningshets - behöver jag säga mer? Aftonbladet är dubbelmoralens Mecka.

Jag tänker inte ta på mig ett vitt band

Jag kan ompröva mitt beslut, men jag spyr på Aftonbladet och deras skitsnack. Nu får det vara nog, sätt stopp för våldet - ta på dig ett vitt band.

Inga våldtäkter stoppas av vita band.

Inget våld mot kvinnor stoppas av vita band.

Den som har ett kanske känner sig duktig men har ju egentligen inte gjort något - så varför göra det? Jag hävdar fortfarande att bästa sätt att sätt stopp för kvinnovåldet är att jag inte slår kvinnor eller våldtar dem. OK, jag ska inte blunda för våldet - vilket jävla våld? Ja, det förekommer men jag blundar inte och jag har inte hittills sett ett enda fall där jag kunnat sätta stopp för det!
Helvete!

Det finns ett Seinfeld-avsnitt som behandlar denna dumhet, när Kramer går i ett gay-rights-tåg men skiter i att ha bandet på sig. Han får spö av gay-rights-aktivisterna. Men han stödde deras sak.

Jag är emot kvinnovåldet men jag tänker enbart bry mig om KONKRETA åtgärder som kan ha någon som helst effekt - vita band är inte detta. Ingen våldsbenägen man kommer skaffa ett och tro på det det står för, en man som inte skaffar ett behöver inte vara våldsbenägen. Vad kan man möjligen tro ska hända av detta?

Aftonbladet har en "undersökning" på sin sida, med ett alternativ, där man kan klicka för att visa att man håller med. Jag tänker inte klicka.

Jag har aldrig slagit, accepterat eller blundat för mäns våld mot kvinnor - eller vänta, är det det jag gör när jag inte acceptera patriarkat- och könsmaktsteorierna som förklaring för hela fenomenet? Javisst! Det är det som avses, att om man inte köper förklaringsmodellen så är man förespråkare för kvinnovåldet!

Dags att vakna - vi lever alla i olika världar. I världen jag lever är jämställdheten väldigt utbredd, i Tiinas akademiska värld är den obefintlig. Jag blir bestört varje dag jag ser att en kvinna våldtagits men att påstå att jag har del i det är helt enkelt LÖGN! Att dessutom påstå att nåt kommer förändras av att jag tar på mig ett vitt band för att visa att jag är en "icke våldsam" man är BULLSHIT!

Kartlägg våldsamma unga män. Det är inte alla - jag var inte våldsam som ung man - och de flesta våldtäktsmän visar signaler tidigt.

Jag upplever att en stor majoritet av alla som begår våldsbrott, mord och våldtäkter idag har en våldsam bakgrund på olika sätt. Detta bekräftas av ett par svenska experter på ämnet i en av veckans City-blaskor, våldtäktsmännen får gå fria. En bekant som suttit i finkan bekräftar att det daltas med våldtäktsmän som ska återanpassas till samhället med permissioner och sånt - rysk roulette med kvinnoliv!

Om man misshandlar, mördar och våldtar kan samhället aldrig lita på en igen. Aldrig. Är dödstraff det jag förespråkar? Nej - bara att vi ska ha det i vårt medvetande! Vi kan inte ge farliga människor total frihet!

Fuck it. Häromdan skrev Nabila Fattah i Metro om tips till killar för att inte våldta. Den gick på samma linje - alla killar kan våldta, bara det blir rätt läge - rent skitsnack. Hon menar att man inte ska behöva förändra sig som kvinna för att undvika våldtäkt - jag håller med!

MEN - om sanningen är den att du genom att vara full och gå hem själv genom ett mörkt område ökar risken att bli rånad med 4000% - är det inte rimligt att ändra beteende då snarare än att hävda det felaktiga i att du blir rånad? Hur mycket sympati får man om man åker till en tuff förort som kille och visar en mobil och blir rånad? Eller ska kvinnor kamikaze-gå ensamma bara för att markera att samhället ska agera?

Jag tycker Sveriges kvinnor är de som ska agera och det radikalt. Sexvägran start på måndag, vägra umgås privat med män, inte gå ut på krogen på ställen för och med män. Det skulle vara att verkligen sätta press på manssamhället. Vita band är det inte.

Och till alla som vill legalisera pepparsprej och annat - även våldtäktsmän kan använda vapen.

Och varför spyr jag egentligen på Aftonbladets goda gärning och tanke? Därför att OM könsmaktsteorin stämmer, att objektifieringen av kvinnor i media ligger bakom våldtäkter etc - då är ju de en av de större bovarna! Porrannonser, sexlinjer, avklädda underklädesannonser, reportage om Natachas silikonlökar, bantningshets - behöver jag säga mer? Aftonbladet är dubbelmoralens Mecka.

Var är mina plåster?

Ungh, träningen igår, mitt tredje träningspass (gym or shoot) på tre dagar, var kul men som vanligt rätt jobbigt. Inte superduperjobbigt, inga utfall, ingen extrem fys på slutet, men ändå jobbigt.

Som uppvärmning fick vi mysbrotta med fortsättningsgruppen. Jag var värdelös. Jag stressade ut och försökte göra massor med saker, tog ut mig och kände seriösa kvävningskänslor efter att ha blivit svept av min "motståndare". Som bonus gav han mig dock lite pointers och vi sparrade vidare lite och han försökte sänka en triangle som jag klarade av att undvika. Jag kan konstatera att jag är kass på botten och kass på att åstadkomma saker i vissa lägen, bara musklar mig och tar ut mig utan att det finns ett läge.

Men var är mina plåster? Mina fötter är såriga, mina knäna söndergnidna mot mattan och så kan jag inte hitta mina plåster! Aaah!

Igår köpte jag proteinpulver och kreatin. Gör det mig till en kroppsbyggare som snart tar steget till anabola steroider? Förmodligen inte - anabola intresserar mig inte. Jag måste lägga på mig mer muskler, flera av mina muskler är som små räkstjärtar, dvs duger inte till att brottas med!

Sen när vi skulle sparras under passet, i slutet, och fritt försöka åstadkomma lås på varandra, då var allt vi övat på som bortblåst! Eller framför allt, jag kunde inte komma på nåt att göra från sidemount - men jag tänkte nog helt enkelt för mycket, i riktig brottning tar man bara saker som de kommer, det vi övar på måste man öva öva öva på så att det är de sakerna man gör när ett läge uppstår. Typ. Jag vet att det sista var självklart, men jag låste mig lite när jag skulle sparra på passet. Nu har jag hur som helst tränat två shootpass inom en vecka också, that's a first. På söndag är jag förmodligen bakis - balle. Enda lösningen på det problemet är att inte vara så bakis tror jag tyvärr...

2005-10-31

Liniment och Resorb is the shit

Jag tog ett par öl i lördags och efter uträttat värv drog jag ett stort glas vatten med två Resorb i. Dagen efter kände jag mig oförtjänt fräsch! Fräschören avtog dock under dagen efter besök på Moderna Muséet i ett par timmar, väl framme vid mitt träningspass vid fyra så var jag helt slut, jag bara kände ett sjukt stort behov av att få ta en tupplur!

Tuppluren blev det dock inget med, istället blev det ett riktigt roligt träningspass med kul övningar, vi går mer och mer mot sparring i brottningen och har även börjat med lite stående boxning. Jag har känt att jag är för svag för att kunna konkurrera med de andra i gruppen men det har delvis varit så att jag brottats med killar som väger 10 kilo mer än mig - i muskler enbart. Igår körde jag lite mot en som vägde över 90 kilo och inte var fet nånstans. Han behandlade mig som en trasa och varje gång jag försökte passera hans gard så svepte han mig, utom en gång. Men jag lyckades även få ner folk i closed guard när de skulle göra samma sak på mig och jag svepte även en kille som tränat mycket mer än mig. Det är positiv feedback liksom.

Däremot är jag kass på att blockera slag i boxningen, fel arm, vet inte alls vad jag håller på med!

Som uppvärmning fick vi göra den roliga "klänga runt varandra"-övningen som jag sett i TUF2, det var jättekul och sjukt jobbigt. I TUF2 gör en av killarna 200 varv, jag var helt slut efter TVÅ varv!

Efter träningen igår smörjde jag in alla ömma delar med tigerbalsam eller ormsalva (vad är dealen med namnen på de här produkterna och finns det krokodilkräm?) och jag måste säga att jag är förvånansvärt fräsch idag. Måste jobba på att stretcha mer / bättre också, stretchade lite igår efter passet men inte tillräckligt tror jag. Ljumskarna, låren, vaderna, nacken är såna grejer jag bara MÅSTE stretcha.

Resorb is the shit.
Liniment is the shit.

2005-10-25

En helg av synd gjorde inte så stor skada

Det började faktiskt i onsdags. Jag hade initierat en överraskningsfest för min goda vän Lisa eftersom jag visste att det var något hon önskade sig mer än något annat. Festen fortsatte till tre p natten och det dracks en hel del sprit och öl och vin. Baksmälla ensued.

På torsdagen var det så dags för Armin Van Buuren (ett eller två u? jag har ingen aning!) på Göta Källare. Enormt bra är mitt betyg, jag trivdes och jag shejkade glatt på benen. Dagen efter arbetade jag hemma med blandat resultat, tröttheten från dagen innan var helt enorm faktiskt.

I samband med alla dessa händelser började svullandet. Jag svullade i helgen. Jag åt på McDonalds, jag käkade godis, en brownie, ostbågar, massor av saker som jag "inte gör". Tidigare har jag studsat upp i vikt efter såna här saker men den här gången noterar jag att så inte är fallet. Jag har studsat upp men inte speciellt mycket.

Men varför "faller" man för frestelsen? Jag försöker leva lite efter filosofin att man inte "faller" för saker. Därför sitter inte jag och säger "åh, jag borde inte" och jag försöker undvika ångest efter fullbordat faktum - det tjänar inget till. Jag tror hur som helst att jag kom på ett par saker om åtminstone mig själv.

1. Jag måste unna mig nåt gott då och då.
Det goda måste dock inte vara McD eller godis, bara det är "njutning" så att tillvaron inte blir asketisk. Nu tycker inte jag att den är det, men man måste unna sig något ibland så att suget inte slår en när man är försvagad av sprit och dårskap.

2. Jag ska vara försiktig med att rubba balansen.
Balansen i kroppen rubbas när man dricker sprit eller t.ex. dansar i fyra timmar i sträck utan avbrott. När balansen (vilken balans undrar du och svaret är "den kosmiska") rubbas blir man mer basal i sina behov. När man t.ex. är bakis är behovet av flott, kolhydrater och vitlök enormt - kroppen är uttorkad och styr upp ens handlingar så man korrigerar. McD nästa. Dansar man så länge behöver man massor med energi som kompensation. McD nästa.

Så att försöka bibehålla en normal näringsintagstakt är väldigt viktigt. Annars kommer din kropp protestera och det gör den genom att bombardera din hjärna med hungersignaler, sötsug, flottsug och allt sånt som du triggar på. Jag kan knappt säga att jag var rationell från onsdag till söndag nu, jag bara gled med - och det kändes mycket bra. Värre hade varit om jag lagt mig och grinat över att jag "syndat". Det finns ingen synd, så varför bli upprörd?

2005-10-24

Halloween coming up!

Jag har blivit bjuden på Halloweenfest hos en gammal kollega / studiekamrat / delägare i ett företag jag varit med och startat för ett par år sen. Temat är såklart maskerad och det känns så jävla bra eftersom jag haft den perfekta kostymen planerad i mer än ett år nu - kanske tom TVÅ år!
Jag tänker givetvis inte berätta exakt vad den går ut på, men jag kommer posta en bild här sen när festen har varit.
On a side note så visade det sig att morgonmail strulat till det igen och mina mail kommer inte fram. Tråkigt eftersom det faktiskt förekommit diskussion på listan på sistone. Jag vet inte hur jag ska göra nu... jag har låtit min blogg stagnera och vad är dealen med det? Jo, jag skrev på morgonmailen tror jag och där fick jag respons. Nu vet jag inte alls hur jag ska göra med alltihop. Bajs.

2005-10-10

Där visade jag dem allt!

Jag var på en debatt i helgen om narkotikapolitik. Deltagare var jag, Ted Goldberg och två representanter för unga politikerstrebrar. Debatten blev sorglig, den ene av dem baserar hela sin åsikt om cannabis t.ex. på en rapport av Jan Ramström, en ganska hårt kritiserad rapport. Hon påstod sig vara för vård och att man inte ska jaga narkomaner och brukare -samtidigt som hon ansåg att det var skillnad på kanadensiska användare och svenska, en typiskt svensk omyndigförklarande attityd. Alla andra i världen kan hantera saker, men inte vi svenskar. Hon hade dessutom hela fördomspaketet med gatewayteorier, att det ändå är värt att straffa dem som inte skadar någon annan eftersom det avskräcker andra. Det vill säga "ändamålen helgar medlen". Som mått för att vi lyckas gäller att få provar - vilket är det enda viktiga för en svensk, att barnen inte provar. De som provar gör fel och ska straffas så att de som inte provar får mer bekräftat att de sällat sig till rätt fålla. Sen att de som provar inte är kriminella, det spelar ingen roll.

2005-09-28

A slice of my fucking foot!

Igår tränade jag shootfighting igen för första gången på en och en halv vecka på grund av skada. Jag fick något slags bristning i vänster lår. Jag säger "något slags" eftersom jag inte vet något om skador. Jag vet inte hur det ska kännas när det är läkt, när det är helt och så vidare. Jag gissar att jag stretchat för dåligt. Jag gissar att jag även kunnat köra i söndags - men då var mitt ben så stelt och ömt att jag trodde det skulle behöva amputeras. Så här i efterhand inser jag att det nog bara var just stelhet och att ett träningspass skulle ha mjukat upp det helt perfekt.

Nu har jag ont i höftböjaren eller ljumsken eller nåt. Som icke-sportande människa kan jag konstatera att jag inte känner min kropp speciellt väl - jag vet inte om det som gör ont är nåt som kommer gå sönder om jag fortsätter eller vad det kan vara.

Igår på träningen skar mattan på golvet bort en rejäl bit hud på foten. Min enda tanke har varit - vad händer om jag slåss med en riktig människa?

2005-09-26

Finns det utrymme för dålig karaktär?

En kompis till mig reagerade på att jag ätit McDonaldsmat i helgen och förra veckan med tanke på att jag skrivit i min blogg att nu är det slut med det. Det gäller fortfarande men man måste vara lite tillåtande mot sig själv i början av en principiell aktion. Farorna lurar överallt och anledningen till att jag gör så här är ju att jag har extremt dålig karaktär. Om jag då skulle dra upp himmel och helvete kring ett eller ett par snesteg, då är jag fel ute. Den här helgen var dessutom en bröllopshelg och under sådana är det extra svårt att stenhårt hålla fast vid en "diet". Då är det bättre att vara förberedd på att man kan misslyckas och ta det som det kommer. Som jag gör.

Jag känner mig helt enkelt inte så besviken. Det är bara mat, det är bara min vikt. Jag är mer besviken över min segdragna lårskada, naturligtvis. Den hindrar mig från att träna och är allmänt jävlig. Å andra sidan tror jag att det jag känner nu är absoluta slutskedet av läkningen så nu borde jag kunna träna, särskilt om jag tar det försiktigt.

Såna här saker, som att jag lovar att inte äta skräpmat och att jag sen gör det, får mig att tänka på begreppet klarsyn. Clarity. Jag har skrivit om det flera gånger, den där jobbiga känslan då man "vet" eller "förstår" vad som är viktigt och att allt man gjort fram tills dess (just då) är helt meningslöst för att man ska uppnå något som är viktigt och intressant på "riktigt" för en. Inträffar oftast när en man haft sex eller onanerat. Samma sak inträffar ofta för mig efter en helgs hårt festande. Man vaknar upp måndag morgon och den morgonen har allt släppt, jag vill absolut inte ha mat jag inte behöver laga att äta, jag vill inte dricka öl, jag vill ingenting sånt. Allt sånt känns oviktigt och jag känner mig motiverad att vara "duktig". Men sen kommer helgen krypa närmare...

Kanske tar jag för stora steg? Jag tror inte det, men givetvis är det så att jag ju högre man siktar desto högre fall blir det när man misslyckas. Så att när jag säger "ingen McD, inget godis, inga chips", då kanske det är att sikta för högt så jag ständigt misslyckas? Som sagt, jag tror inte det, men man kanske måste ha det i bakhuvudet om inget förändras?

Nu ska jag välja att ta på mig lite kläder och börja åka in till stan. Vi ses.

2005-09-21

Utbränd av en kurs?

Jag har just påbörjat en "kurs" som mitt fackförbund, Jusek, arrangerar. Den heter "Vägval" och är en kurs / metod som går ut på att kartlägga sig själv, ta reda på vad man själv tycker är viktigt och vad som gör en glad och motiverad i livet, både på arbetet och privat.

Vad det handlar om är samma saker som t.ex. Stephen R Covey kör med i sin 7 Habits of Highly Effective People, att man tar reda på vad man egentligen tycker och tänker och skriver ned det.

Här har man hjälp av ett omfattande material med frågeställningar. Själv fick jag nästan utbrändhetssymptom bara av de första frågorna som t.ex. "Vad fördelar du din tid på under en vecka?" - svaret är att jag inte riktigt vet.

Vad beror denna brist på fokus i livet på? Jag tror det är ett sätt att hantera att man saknar mål och mening, då fokuserar man inte och fördriver tiden för att slippa konfronteras med ångesten det faktiskt innebär att inte ha några mål - eller kanske har man mål men vågar inte konkretisera dem av rädsla för att misslyckas.

En annan sak jag noterade var att jag i mitt liv vågat saker och ofta lyckats. Jag har gjort saker jag har anledning att vara stolt över och jag har misslyckats väldigt få gånger - det var dock min senaste riktigt stora grej och det var ett jobbigt misslyckande. Jag kommer jobba vidare med materialet, kartlägga vad det faktiskt är som är mina främsta kvalitéer och se vart jag kan ta vägen med dem i framtiden.

För framtiden måste se annorlunda ut än nutiden. När jag reflekterade över vad jag lärt mig på mina olika arbeten genom livet kände jag att inte lärt mig något alls på mitt nuvarande jobb, på ett helt år! Då pratar vi inte tekniskt kunnande utan mer "färdigheter" såsom "jag är analytisk" och annat svårgreppbart. Det är problematiskt. Det innebär inte att det är sant, jag tror nog jag lärt mig något men jag har svårt att se vad. Det behöver heller inte betyda att jag måste byta jobb, bara reflektera över om jag kan förändra den nuvarande situationen. Och det är inte säkert, vilket är ett problem.

Jag tror "alla" skulle behöva göra en djupdykning i sin karriär och försöka få en överblick över vad man lägger sin tid på och vad man faktiskt vill lägga sin tid på och vad det ska leda till. Anledningen till att vi slötittar på TV kan vara det att vi inte vet en massa saker, om oss själva, vad vi kan, vad vi faktiskt vill och så vidare och då dövar man sin hjärna med stimuli för att "överleva".

Återkommer!

2005-09-20

Alla hycklar och horar

Bosse Ringholm är i blåsväder just nu efter att han inte kunnat hantera sin högtalartelefon. Min kollega Pär noterar bitskt att det nästan är det värsta i historien, att vår vice statsminister inte vet hur högtalartelefonen fungerar på sin arbetsplats. Pinsamt.
Moderaterna har rätt i att hyckleriet blir tydligt eftersom de framfört liknande kritik som (s) avfärdat som helt osann.
Bosse Ringholm framstår dessutom som en fullblodsidiot då han först säger "Polisen gör ett dåligt jobb och är slöa" och på frågan vad han håller på med förklarar att han "tycker de gör ett bra jobb". Hur går det ihop? Jag vill inte hänga upp mig för mycket på detta, men är det inte så att det motsäger varandra? Vad tycker regeringen egentligen om polisens arbete?

Nästa stora hycklare är H&M som drar in kampanjen med Kate Moss. Först säger man att alla ska ha en andra chans och att man förlåter Kate eftersom hon är mycket ångerfull. Sen avbryter man med hänvisning till sin antidrogpolicy. Varför vägde den inte lika tungt innan? Sanningen är den att man pejlat läget på kvällstidningarnas polls och drar öronen åt sig. Sanningen är nog den att de som svarat "avbryt" i dessa polls är 300 personer inblandade i RNS, FMN eller Hassela - eftersom de flesta inte bryr sig alls.
En mycket stor andel av de rika och kända människorna tar olika droger, såsom tobak, alkohol, cannabis och kokain. Om detta kan man tycka mycket men i Sverige blir det helt banalt. Skulle Kate på något sätt vara unik i modellvärlden? Eftersom hon inte är det och H&M har en strikt antidrogpolicy kanske det kunde vara på tiden med drogtester på alla modeller? Och kanske alla i H&Ms ledning? Eller snortar de inte koks, svinrika jetsettare som de är? Jag har svårt att tänka mig att de skulle skilja sig drastiskt från alla andra rika människor - som skiljer sig föga från helt "vanliga" människor, vilket förstås betyder att de syndar lika mycket som du och jag.

För övrigt håller jag med Reinfeldt om att Ringholm inte behöver avgå - hela regeringen måste avgå efter valet nästa år - hoppas jag.

2005-09-19

No fighter is ever a 100%

Jag har en bristning i låret. Eller faktiskt så vet jag inte. Jag har sällan varit skadad i mitt liv, har aldrig idrottat regelbundet och vet ingenting om skador. Jag vet inte vad en sträckning är eller hur en dylik känns. Jag vet inte vad skillnaden är mellan en bristning och en sträckning. Ej heller vet jag hur man ska bete sig för att läka skadan så snabbt som möjligt eller hur man ska göra för att samtidigt kunna träna utan att förvärra den.

Jag har helt enkelt noll koll. Igår hoppade jag över en träning, igen, pga skadan. Imorgon biter jag nog ihop och tänker som man ska, nämligen att ingen fighter nånsin är 100% frisk. Jag menar, om jag måste vila helt i två veckor för att bli 100% så kommer jag ju missa massor av träning. Inte acceptabelt!

2005-09-15

Tommies resa mot renlevnaden

Fram tills september förra året hade jag inte ätit på McDonalds på ett år och nio månader. Under samma tidsperiod hade jag heller inte druckit Coca-Cola, vare sig light eller vanlig (möjligtvis utblandad med sprit...) och inte ätit chips och en massa onyttigheter som jag nu faktiskt äter och stoppar i mig. Jag har ett tag skyllt min bristande karaktär (eller vad man ska kalla det) på en del omständigheter i min tillvaro, tills jag igår tänkte tillbaka på den perioden då jag inte åt. Jag gick igenom en hel del saker då också, min sinnesstämning var inte så annorlunda mot vad den är nu, förutom förstås att jag är bitter singel.

Min poäng är att det inte finns något skäl för mig att äta en massa skräp. Det finns inget som hindrar mig från att bara skita i McDonalds, läsk, godis, chips och annat. Att någon annan äter det påverkar egentligen inte mig och så vidare.

Kanske har jag tappat tron på min förmåga att behålla min "resolve"? För två år sen var det ingen tvekan, jag bara körde och jag körde för att bevisa för mig själv. Nu har jag förstås redan bevisat flera gånger att jag inte behöver läsk och godis - frågan är om jag vill ha läsk och godis? Kanske är det bättre för mig att unna mig och leva nyttigare i allmänhet? Samtidigt eskalerar det, nu är jag tillbaka på massor med Coca-Cola varje vecka, även om det oftast handlar om Coca-Cola Light. Det kommer inte hålla i längden.

Så nu börjar den nya fasen. Jag behöver inget nyår, ingenting extern för att bestämma mig, så är det ju. Jag kommer börja med följande:
1. Coca-Cola och annan läsk.
2. McDonalds och annan snabbmat (och nu ingår även svensk snabbmat). Dvs ingen pizza, ingen Burger King, inte Max, osv osv osv. Samtidigt - är jag on the road och inga alternativ finns, då kommer jag äta McD. Jag är inte helt körd i huvudet. Det det handlar om är att inte okynnesäta där och då stålsätter man sig bäst med en total abstinens.
3. Godis och chips och liknande.


Så, detta börjar nu klockan 22:57 den 15:e september.

Jag behöver inga lyckönskningar.

Coollists död min bloggs räddning?

Coollist har varit nere hela den här veckan vilket har omöjliggjort för mig att skicka tankfulla texter till mina vänner om bland annat FIs språkrörs härskande tekniker och helt enkelt skitsnack. Det ena rörde Devrim Mavi som påstod att inget traditionellt parti (med män i toppen) skulle kunna komma med deras förslag om samlevnadsbalk. Jag är förbannat trött på såna uttalanden - alla män är inte som Göran Persson, Göran Hägglund och resten av grågubbegänget. Jag är FÖR deras förslag om samlevnadsbalk, om de förstås accepterar att ett resultat kan bli att en man har flera kvinnliga partners. Det tror jag inte.
Sen kläcker Gudrun ur sig att deras icke jämställda stadgar är både OK och rätt eftersom media redan speciellt uppmärksammat männen som gått med i FI. Det hon avser är kanske den ENDA artikel jag läst som var i DN om TVÅ män i styrelsen / partiet? Resten av artiklarna har, till Gudruns förtret och som bevis för att hon bara snackar skit, handlat om de interna striderna mellan kvinnorna i FI, något som ju är centralt.
Att sen FI själva inte hajat att de de valt till språkrör skrämmer bort kvinnoväljarna som egentligen är en väldigt konservativ grupp i gemen, det är deras problem. Jag upplever att när det kommer till kritan är kvinnor nästan mer konservativa än män. Det har inte FI hajat utan tror att de som dök upp på deras kongress och sjöng och visade fittan är ett representativt tvärsnitt av den svenska kvinnan. Få saker kan vara mer fel - men det är bara som jag tror. En första partikongress av det här slaget är nästan dödsdömd, att demokratiskt ta fram en ideologi tror jag inte på för fem öre. Jag ska utveckla det senare.
Hur som helst är min morgonmail död och jag skriver här tillsvidare.

2005-09-12

Om det är som knark...

Här är en annan infallsvinkel som jag tycker är viktig i tankearbetet kring "om det är som knark...":

Om fett och öl är som knark, vi bara antar det, vad är bästa åtgärden då?

Varför är det så?

Vad menar jag egentligen? Jag ska försöka förklara mig mellan kodraderna.

En forskare orsakar ramaskri i dagspressen: socker är som heroin vad gäller beroendeframkallande egenskaper. Överintag av socker gör en dessutom fet genom att orsaka hungerskänslor, socker är dessutom råsnabb energi så kroppen bränner inget fett. Skolungdomar äter socker och får dåliga resultat. De samlas hemma hos varandra för rena sockerorgier där det främsta syftet är att få i sig så mycket socker som möjligt. Kringaktiviteterna är oftast asociala, som dataspel, dödsmetall eller hårfärgning.

Detta är problemet. Hur löser vi det?

Det är egentligen den här frågan jag tycker är som mest intressant. Vad är det som ska bestämma vilken åtgärd som ska sättas in mot ett problem? Vad ska avgöra om något är ett problem? Vad ska avgöra om något är ett problem som ska / måste åtgärdas av staten?

Det är viktiga frågor jag tycker att alla ska fundera över, eftersom det kan komma en dag då du behöver ha tänkt på frågan, då din åsikt kan påverka ditt eget liv och dina näras och käras liv!

Frågorna man ska ställa sig är inte:
- Vad gör vi med folk som knarkar?
- Vad ska vi göra med andras barn som inte sköter sig i skolan utan istället knarkar?

Jag tycker frågan ska vara:
- Vad ska vi göra med mig om jag knarkar?
- Vad ska vi göra med mina barn om de inte sköter sig i skolan utan istället knarkar?

Svaren kommer bli dramatiskt olika. Lika lite som en dödsstraffsförespråkare kommer välja det straffet till sig själv (om de får valet väljer de hellre "solsemester" som straff...) kommer du välja "jaga mina barn med polisens batonger" om du väljer fokus på dig själv.

När retoriken falnat lite inser man ju att man hellre vill att ens barn, om de dricker, ska dricka ren bolagssprit än mystisk smuggel / hembränd sprit. Detta är en central poäng för argumentationen kring Systembolagets existens (Göran Persson använde argumentationen nyligen) - varför gäller den inte för andra substanser?

Så, jag säger ärligt: om jag får problem med droger vill jag att en annan politik ska finnas på plats för att hjälpa mig än dagens som är till för att bevisa en poäng. Försvaret för den usla politiken är ett ständigt upprepande av mantrat "narkotikafritt samhälle", ett mantra som på nåt sätt bygger på att vi "är där". Det är vi inte. Alltså, man menar på något sätt att man inte "behöver" argumentera logiskt, rationellt, realistiskt eller nånting, eftersom man "bestämt" att vi inte ska ha droger i samhället. Alla åtgärder blir liksom motiverade med just detta: vi har inte droger från början, därför förbud. Eller "man måste inte ta droger, därför kan vi ta i så här hårt". Eller liknande.

Diskuterade just lite med Johan L om en kille som heter Rawls. Han pratar om just detta, som jag alltså på helt egen hand utan en professorstitel kommit på (bara ett bevis för att smarta saker inte bara kommer från folk med titlar, man kan tänka själv också), att man ska välja något som kan omfatta en själv, att man ska få en "okunnighetens slöja" över sig innan man tar beslut - slöjan döljer för en vilken plats i samhället man kommer få. Vård för narkotikamissbruk antar man inte att man själv kommer behöva, så den kan liksom bestå av saker som drogfrihet för att få boende, metadon efter sex månaders drogfrihet och andra helt orimliga konstruktioner - för det är inte en själv det handlar om. De det handlar om är några man SKA straffa som avskräckande exempel, de är avvikelser, brottslingar. Själv är man ju rättskaffens så det är inte ens aktuellt att tänka sig att man kan hamna i den sitsen. Så fjärran är vår syn på narkomaner från vår syn på oss själva att vi kan gå med på så olika principer för våra liv.

Så, om DU blev narkoman och behövde hjälp, hur skulle DU vilja att den hjälpen såg ut?

I det här läget säger en anti-drog-person: "Men jag vill inte ha droger i samhället, så jag kommer inte råka ut för det här om jag får bestämma" eller nåt annat smart. Jag tycker förstås inte att det är smart, men men.

Vi kan applicera det på fler saker:
1. Du våldtar din flickvän, vilket straff vill du ha?
2. Du dödar en kille på en fest på fyllan - vad ska du ha för straff?
3. Du bryter lårbenshalsen när du klättrar i ett träd på fyllan - ska alla behöva betala det?
4. Du kör för fort och kör ihjäl någon - hur ska DU straffas?
5. Du kör full - vilket straff?
6. Du blir heroinist - ska du egentligen ens ha någon jävla hjälp din äckliga pundare?

Alla dessa saker är saker man inte ser sig själv göra. Bryter benen gör klantskallar, du våldtar ingen, du är inte mordbenägen... men rattfylla kan man nog råka ut för. Jag har kört full, t.ex. och för fort kör jag nästan jämt.

En person som inte äger bil och är emot bilismen kan tycka att dödsstraff (eller annat orimligt hårt straff) är OK för fortkörning - varför ska han inte få bestämma det?

Jag hoppas ni tänker på sånt här...

2005-09-09

Saker som stör mig, Apple

Jag är en stolt användare av iTunes. Once you go i, you don't go back verkar det som. Programmet kräver sin man (i form av kraftfull dator), saknar en del features, har andra grymma features och håller reda på min musikkatalog på ett för mig bra sätt. Nu måste jag bara köpa någon iPod så jag kan synka till den - för mig gör det inget att jag "måste" använda iTunes till min mp3-spelare eftersom i princip ALLA musikspelare idag av någon SJUK anledning använder en mjukvara på datorn istället för att bara vara flyttbara diskar. Men om jag då "måste" använda ett program, då använder jag gärna det som jag redan använder istället för nån mongo-mjukvara från Sony eller nåt b-program som iAudio köpt in eller nåt som Jens hackat ihop på fritiden (jag tror Jens of Sweden är några av dem som inte använder ett program faktiskt). Men Apple gör inte allt rätt.
Jag har noterat nu att varje gång jag installerar en ny version av iTunes så får jag en ny version av Quicktime. Och inte nog med det, varje gång jag gör detta så pruttar den fram en liten ikon i min system tray - något jag direkt efter installation stänger av. Varför behåller de inte bara den inställning jag redan har?
Det är ingen slump att det är så här, det är samma sak som när Microsoft "rekommenderar" att man sätter MSN som startsida i sin browser, vad är det för "rekommendation" och vad grundar den sig på? När min herrekipör rekommenderar mig att ta en jacka som är en storlek större för att jag ska kunna ha en kavaj på mig under bekvämt, då är det en ärlig och bra rekommendation. Kan man säga att MS och Apple gör samma "rekommendation" när de installerar en ikon i min tray eller rekommenderar att man sätter MSN som startsida? Vad ska det ge mig? Rekommendationen borde vara: "Vi rekommenderar att du behåller dina inställningar exakt som du redan har dem eftersom du vet bäst hur du vill ha det". Det de gör är att försöka pusha på mig skit som jag väljer bort hela tiden, om och om igen. Pisses me off, assholes!

2005-09-05

I am a fighter

Ja, eller snarare, en sargad vekling.
Efter en sjukamp som gjort mig ödmjuk på lördagen tränade jag mitt första shootfightingpass på söndagen med spaghetti i benen och allt. Som vanligt uppvärmning, lite mjuk och försiktig faktiskt, alltid positivt. Sen en del lite jobbigare övningar som blev mer och mer komplicerade för att toppa med moves som "Räkan" och annat kul i idioten-liknande upplägg. Men det sköna här var att till slut kombinerades allt och användes vid sparringen i slutet. Så de krälövningar vi gjort var såna vi hade nytta av vid sparringen.
Mitt enda problem just nu är ljumskarna... de gör helt enkelt jävligt ont.
Jag har dock ett citat som ringer i huvudet: "No fighter is ever 100 percent".

Jag ger inte upp!

2005-08-24

Ta bort splashscreenen, EA och DICE!

Just nu spelar jag mycket BF2, som ni kanske förstått. Snart släpper EA en patch till spelet (riiight, snarare när helvetet fryser till) eftersom de sin vana trogen släppt ett genombuggigt skitspel i butikerna. Den patch som nu gäller får spelet att funka ok, men det är fortfarande ganska gott om buggar etc i det. Men den viktigaste förändringen i nästa patch är inte att rätta alla buggar utan att ta bort splashscreenen när spelet startar!

Jag har betalat 449 kr för det här spelet. Jag vill spela det, jag tycker det är ett skitbra spel, men det jag undrar är varför EA och DICE måste berätta för mig att de varit inblandade i spelet varje gång jag startar det! Det är inte att de gör det som stör mig egentligen, det är att det tar fucking 2 minuter att få komma in och få börja spela, något som eftersom serverbrowsern är rätt så kass. Den har inga favoriter (pga samarbetet med GameSpy som vill köra sin app som har favoriter), den buggar ur var tredje minut och levererar helt felaktig information. Men jag har alltså betalat pengar för något som varje gång jag kör det kastar mig in i en värld av total passivitet i 2 minuter innan jag får spela. OK, det är inte 2 minuter, men det är kanske en minut ruggigt värdelöst spenderade!

Så, EA, när tar ni bort splashscreenen? Jag betalade inte 449 kr för att se den, utan för att spela ert spel, som jag gillar. Er logo hatar jag dock. "It's in the game". Fuck off. Jag har hört den 40 000 ggr i varenda jävla spel ni gör, tror ni att det gör mig positivt inställd till ert företag? Allt det gör är att piss me off!

Ta bort omedelbart!

En annan snabb fråga: jag gissar att serverbrowsern kommer få sig en rejäl uppfixning i nästa patch, men hur kan det idag komma sig att ingenting fungerar i den? Jag ställer in filter såsom "Inte fulla servrar" och "Servrar med folk på" och jag får upp massor av servrar som är - fulla! Det måste ju betyda, tyvärr, att man inte implementerat just det filtret. Eller såklart att den som implementerat det råkat skriva <= maxplayers i villkoren när det borde vara < maxplayers. Eller nåt.

2005-08-23

Äntligen Battlefield 2-ro!

Efter ett snabbt test av mitt grafikkorts prestanda så insåg jag att det inte dög. I 3DMark05 fick jag pinsamma 293 poäng, vilket ännu pinsammare var helt i linje med vad min hårdvara skulle prestera. Den var helt enkelt inte bra. Det grafikkort jag hade var ett utmärkt Creative GeForce FX 5600XT (jag vet, namnet är ett skämt) men som helt enkelt är för gammalt för att spela nya spel med.

Så jag sprang iväg och köpte ett HIS Ati Radeon X700 Pro.

Jag är oerhört nöjd. Battlefield 2 rasslar på bra, Half-life 2 fungerar som det ska och i 3DMark05 fick jag 2900 poäng - tio gånger mer än med GeForce-kortet!

Mindre nöjd är jag med att kortet behövde extra ström från en floppykontakt, något som inte nämns överhuvudtaget i manualen! Inga problem, den säger till när man startar utan att strömmen är ikopplad, men att manualen inte nämner detta gör en lite nervös när man kopplar in 12V i sitt nya grafikkort.

Kortet kostade 1495 kr och jag köpte det på www.kylning.com - i butiken.

2005-08-21

Århundradets brottningsmatch avklarad

Igår hade jag årets kräftskiva, förmodligen den sista kräftskiva jag har i mitt liv, eftersom jag faktiskt inte äter kräftor och nu känner att kvalitén på festen var så hög att ingen kan motstå att komma, även utan kräftor.
Det här var skivan som hade allt, nubbevisor, brottningsmatcher, eldsprutning. You name it, it had it!
För att på något sätt representera hur bra den var bjuder jag på lite bilder, först skålen i början av sittningen:
Vädret klickade på plats som en bajonett på ett gevär. Öh. Men vi hade grym tur, solsken, varmt och skönt, badväder med 20 grader i sjön också! När solen sen gått ner kunde vi dansa, dricka och - BROTTAS! Jag och Jonas möttes i Roskilde 2005 med känd utgång (jag vann via en kimura) så en returmatch var väl nästan given innan kräftskivan. Först en stare-down.

Sen ser man tydligt hur jag försöker mig på en till kimura, kanske för att det är det enda grepp jag med viss säkerhet kan göra?
Men returmatchen slutar som man kanske kunde förvänta sig, med seger för Jonas pga total utmattning. Efter kimuran som påbörjas ovan lyckas Jonas vända mig, hamna ovanpå men väl där tar jag tag runt nacken på honom och lyckas vända alltihop en gång till och nästan få på en choke, som Jonas lyckas ta sig ur och efter det fanns det helt enkelt ingen bensin kvar i min tank, jag var helt färdig. Tyvärr finns det ingen helt lyckad bild på det, ja förutom bilder där jag ligger på rygg och flämtar efter luft, alltså.
Efter den brottningsmatchen körde Björn och Jonas en match, kanske en av de tuffaste matcherna som gåtts. Jonas var i underläge från början till slut men lyckas efter 10 minuter stenhård brottning göra en armbar på Björn, jag har aldrig sett maken faktiskt.
För att avsluta brottningsdelen av kräftskiverapporten så tar jag bara med en bild från min och Jonas andra match som avslutades med att jag ströp ut honom så att folk blev oroliga för hans liv och hälsa, men givetvis var det ingen fara. Notera hur Björn oroar sig för vår säkerhet:

När vi inte brottades på verandan på bilden så dansade vi på den. Den kan tydligen användas till flera olika saker.
Den här festen hade jag tänkt ut saker att göra tillsammans, små tävlingar och annat roligt man kan göra, som vanligt hände få av de grejerna eftersom festen kom igång redan tidigt på kvällen. Ett moment som blev kvar var fototävlingen där en deltagare satsade stenhårt på att lyckas generera en bra bild genom att ta flera hundra bilder på festen. Det var Fredrik och hans ambitiösa fotande gav resultat, resultatet kan ni se nedan i form av vinnarbilden!
Väl mött alla och så kanske vi ses på en fest i framtiden?

2005-08-17

Ben & Jerry vs Häagen Dasz

Igår när jag var utanför Webhallen för att göra ett misslyckat datorköp (visste jag ju inte då), såg jag att Häagen-Dasz lanserat ytterligare en ny smak efter deras supergoda Pannacotta-Raspberry. Den här gången var det Chocolate-Cherry-Brownie. Jag gillar inte körsbär, men mitt ex är typ fixerad vid dem. Så jag tipsade henne.
I den här vevan började jag reflektera över glass och vilken som är godast och så.
Min nuvarande åsikt är att Häagen-Dasz är godare än Ben & Jerry. Ben & Jerry tog godisglass till en ny nivå, men flera av smakerna är förvillande lika och de har nästan för mycket mörka chokladbitar i flera av glasserna. En av dem innehåller så mycket kakdeg typ att den knappt går att äta... det knastrar i tänderna av allt socker! Så att återvända till H-D som jag gjorde när jag provade Pannacotta-Raspberry häromdagen, det var en återgång till mer klassisk glass, mer glass och mindre godis.
Så var det med det!

2005-08-14

Grytvantespelande

Yeah, jag spelar det nya finurliga men buggiga spelet Battlefield 2. Förbättringarna från tidigare versioner är många, buggarna och problemen likaså.

Det största problemet för mig är dock att min bärbara dator som jag spelar på tills jag köpt nyare stationär blir så sjukt varm att min hand kokar. Därför det ni ser till höger, en grytvante för att skydda mig från att kokas likt en gris.

Jag har sällan brytt mig om vad jag har för kläder på mig när jag spelar dataspel, förutom när jag och några bekanta körde en onlineturnering i NHL, då spelade jag alltid i min NY Islanders-tröja, en tröja jag kan pensionera nu då Mike Peca lämnat laget, tyvärr. Det blir nog en Miroslav Satan-tröja till höstens säsong.

Men, idag spelade jag med framgång Battlefield 2 i mina nya Sprawl-fighting-shorts. Jag hade inget tandskydd i, men shortsen funkade som de skulle. Här får ni dem också, såklart:

Grymt schyssta shorts, lite trånga men eftersom jag går ner i vikt just nu och inte ens har börjat träna shootfighting så kommer det nog bli bra. Ja, jag drar in magen en del på bilden, eftersom jag ser rätt tjock ut annars...

Jag har faktiskt gjort i ordningen en tjockhetsförminskningsgranskare - ok, en bild som jag kan fylla på med fler bilder bredvid varandra så jag kan se om jag blir mindre tjock av allt jag gör. Eller får kralligare armar eller nåt. Lite före efter. Jag blev väl inspirerad av en kille jag såg på nätet som körde igång från ungefär samma flab-status som jag och sen kom i grym form på ett år. Jag har inte riktigt gått in lika hårt för det som han dock...

Shootfighting, kommer det ens bli kul? Jag tror det, jag tror för en gångs skull det. Alltså att jag kommit på en motionsform som kommer roa mig.

Annars tycker jag numer rätt mycket om att styrketräna, kom på mig själv idag med att faktiskt vilja det. Åkte till gymmet och i min hjärna har allt alltid öppet - verkligheten ser inte ut så tyvärr. Sats Fridhemsplan stänger 20:00 på söndagar och jag hade inte mer än hunnit byta om innan jag skulle behöva duscha. Fuck. Jag som hade så höga ambitioner.

Jag kommer återkomma till träningen, BF2 och allt annat vad det lider. Just nu kommer mitt fokus framöver vara:
1. Träning
2. Kost
3. Battlefield 2
4. Min kräftskiva
5. Lisens kräftskiva
6. Pride GP Final Conflict 2005
6. UFC 54 - Boiling point

Oh, shit, UFC har ett avtal med Spike TV och sänder direktsända matcher och nåt de kallar UFC Unleashed som är lite som Motor på SVT och liknande program, man kör klassiska fajter, fajter som inte visats på TV (förfajter på stora galor visas inte på PPV) och i lördags förhandssnack inför Chuck Liddell - Jeremy Horn på UFC 54. Jag visste ingenting om Jeremy Horn, men nu vattnas det i munnen efter den här fajten. Killen har gått nästan 100 matcher och vunnit 75! Hela Miletich-campet hävdar att det är han som ligger bakom sex mästarbälten - eftersom han står i hörnet. OK, det är såklart mycket hype, men killen verkar veta vad han gör. Chuck, han vet också vad han gör. Jag kommer heja på Chuck - men matchen känns svårtippad, baserad på det programmet vilket är ungefär vad jag vet om det hela.

Imorrn kanske jag skriver nåt om Pride, den galan ska vi bara inte snacka om!

2005-08-03

Varför trycker han på start i Carlsbergreklamen?

Ni har säkert sett reklamen för Carlsberg som går på TV där två killar spelar ett golfspel på en PS2 och sen tar varsin öl, varpå de två virtuella golfarna också tar en öl men uppmanar de verkliga killarna att hjälpa dem med ölen.

Då tar en av spelarna och trycker på - start.

Wtf? tänker jag omedelbart.

Start-knappen på PS2 används aldrig i spelmoment, såvitt jag vet. Möjligtvis för "fortsätt" eller liknande funktioner, men för att öppna en öl?

Själv hade jag nog valt att ha ett mini-spel där, kanske en "tryck på knappar i sekvens som visas på skärmen" eller "tryck snabbt på ring-knappen för att öppna" eller varför inte ett "dra analoga först upp, sen ner, sen tryck på kryss".

Men start? Jag har inget emot Carlsberg, men när man får se sånt här totalt orealistiskt dravel så blir man ju lite irriterad. Eller nej, det blir jag naturligtvis inte, jag blir nördigt nyfiken! Jag vill veta VARFÖR killen trycker på start. Någon inblandad måste ha ägt en PS2 vid inspelningen, Sony kanske till och med var med på ett hörn, de borde ju veta sina egna gränsnittsriktlinjer (om vi antar att såna finns). Sa ingen ifrån?

VARFÖR TRYCKER HAN PÅ STAAAART?!?!?

Nu mailar jag fan Carlsberg!

2005-06-15

Ungh, jag hatar ju Sverige ibland

En polare och jag diskuterade nyligen sjukvård i Sverige kontraIrland. Han hävdade att en extra-allt-försäkring på Irland kostar 4000 kr om året. Där kan man dessutom få en läkare att göra hembesök inom en timme, mot en kostnad på 600 kr i och för sig. De har alltså privat sjukvård i Irland. I Sverige kan man inte få hem en läkare såvida man inte skurit av sig pungen i badkaret och använder testiklarna för att slå numret till 112. Alla har inte direkt erfarenhet av vården och dess oduglighet, andra har förstås erfarenhet av en mycket bra vård. Jag har erfarenheter som är både bra och dåliga. Akutvården verkar fungera, mitt intryck. Att gå till sin husläkare är fullkomligt meningslöst, mitt intryck.

Vad är alternativet? Privata sjukvårdsförsäkringar som betalar för ens vård, även här. Det intressanta är att dessa försäkringar finns, parallellt med den allmänna ganska ruttna vården som bekostas av en sjukt hög skatt, där väldigt lite förmodligen går till denna ruttna vård. Det intressanta är även detta:

Jag har en sån försäkring. Idag kollade jag vad den kostar. Drygt 4000 kr per år, för mig. Premien bestäms av åldern och den blir insanely dyr när man når upp i åren. I det ingår psykologhjälp, operationer, fucking rubbet. Jag vet inte exakt hur det fungerar men jag kan ju inte tänka mig att den baseras på nåt slags fusk på så vis att de remitterar en till en av landstinget betald läkare efter ett tag, men jag ska inte ropa hej än. Hur som helst... det är ju samma fucking kostnad som på Irland och det ingår typ MER i min försäkring än vad vanliga människor har. Så... varför betalar vi skatt för vår vård istället för en premie? Mer om det nedan...

En kollega till mig berättade idag ett till problem med den svenska vården: deras dotter hade eksem, de ville träffa en hudläkare. Det fick de inte. Eftersom kostnaderna ska hållas nere är ju det smartaste att neka alla och bara jaka de som är driftiga, dvs tvärtemot s-filosofi.

Hans far hade en skön grej också: han ville få en magnetröntgen i Värmland. Tre månaders kö, minst typ. Men de kollade upp och hittade en tid på Huddinge, vilket då Värmland måste betala - då dök en tid i Värmland plötsligt upp. Vilket är helt logiskt: de hade givetvis inte tänkt ge honom en magnetröntgen alls. Det är som försäkringsbolaget i en Grisham-bok, de bestämde sig för att neka alla claims på livförsäkringar i ett år och ta rättstvisterna med de som orkade / hade råd och sen se om det gick plus eller minus...

Så ock i Sverige, världens främsta bestämmar-demokrati. Dvs man kan bestämma vilka saker som helst men om de blir utförda är det ingen som bryr sig om. Det perfekta och mest cyniska exemplet är förstås handikappboenden. Samma sak där, kommunen fattar beslutet (bestämmer) men man bygger aldrig något boende. Inget kan överklagas eftersom beslutet redan tagits till intressentens fördel. MotherFUCK vad jag hatar det här landet ibland.

Hur som helst, varför betalar vi skatt för vår vård? För att staten ska kunna ta ut en obestämd summa skatt varje år som går till ospecificerade ändamål. Vad kostar vården? Polisen? Pamparna? Ingen vet och det är centralt, tro mig. Om du inte vet vad vården kostar kan du inte ifrågasätta skattenivån! Jag menar, om en vårdförsäkring faktiskt i snitt kostar 10 000 kr om året för alla personer under deras livstid (Skandiaförsäkringen är lite billigare än 10 000 kr per år om man räknar från 17 års ålder till 79 års ålder) och jag betalar nästan 100 000 kr i skatt varje år, bara på min lön, då kan man börja ställa sig lite frågor... som frågan "Vart tar alla mina skattepengar vägen?". Skatten staten drar in på min anställning är i storleksordningen 150 000 - 250 000 om man räknar in sociala avgifter och liknande (har inga siffror på hur stort det blir, ni hajar). Sen bränner jag faktiskt resten av mina pengar på nästan enbart momsade tjänster etc. Allt i samhället är beskattat, staten drar in ENORMA summor på det vi presterar... men vad i HELVETE går pengarna till?

Röstar du på (s) nästa år... då dödar jag dig.

Arga av dig lite, ok?

Diskuterade en episod igår med en vän. Episoden handlade om en
bindgalen och tjänstefelsbegående vakt på en konsert som skulle behöva
gå en avprogrammeringskurs för lägervakter som arbetat i Auschwitz.
Nåväl.

Hur ska man hantera såna situationer? Tjafs-situationer med folk som
har befogenheter, små hjärnor och mindervärdeskomplex av en
utomjordisk karaktär? Och nej, alla vakter har nog inte små hjärnor,
men hur ofta stöter man på den harmoniska varianten utan ett bagage av
neuroser och tvångstankar som tvingar vakten att förnedra eller
diskriminera en?

Hur ska man göra för att inte hamna i en tjafsfestival som ändå bara
gynnar den utvecklingsstörde vakten / polisen / personen?

Situationen är alltså mer av typen att en person med auktoritet gör
ett fel och du noterar det. Hur tar man upp tråden / diskussionen så
att man får ett önskvärt slutresultat? Vad är ett önskvärt
slutresultat?

I min bok är det coolaste slutresultatet att man får den man pratar
med att inse att han har / gjort fel och ber om ursäkt. Att man får
honom att kliva över gränsen som säger att han inte kan erkänna sina
fel och brister, gränsen som säger att det inte är ok att göra just
fel om man är vakt / polis / nazist. Alltså lyckas höja upp både sig
själv och den man diskuterar med till en ny nivå där allt som betyder
något är ärlighet mot sig själv och mot rätt / fel.

Jag har läst en bok som jag inte minns vad den heter (Jimmy, vi läste
den på Dominikanska tror jag) där en person hittar spirituella
sanningar och hela tiden kommer en nivå högre i sitt medvetande. En
episod i boken handlar just om en liknande situation där
huvudpersonerna blir antastade av en vaktpost. Då vänder de på allt
och frågar typ vakten varför han är så aggressiv och arg och liksom
avväpnar hela situationen genom att göra klart för vakten att han inte
måste vara ett svin. Typ.

Nu var det en bok, men kan man hitta en taktik som fungerar så här?
Dvs som omöjliggör för vakten att ta till våld och samtidigt
omöjliggör för vakten att betrakta en själv som problemet i
situationen. En taktik som bara ger ett möjligt utfall typ?

Tankar?

Det är lite Ghandi, lite light side of the force och så över såna här
tankar. Eller som någon japansk svärdsmästare som innan han mötte nån
i svärdsduell slog till spetsen på motståndarens svärd - om det fanns
ett motstånd, då visste han att han skulle vinna, om svärdet vek sig
som ett grässtrå i vinden så gav han upp. Hur gör man sig till ett
grässtrå i vinden som gör motståndaren tvungen att ge upp?

//Tommie

2005-06-14

Det optimala midsommarfirandet

Snart är det midsommar och nej, jag har ingen plan i år heller. Förutom ett embryo till en plan.

Problemet med midsommar är som med alla andra högtider etc där man gärna träffas många människor och gör mysiga saker och sånt är att nån måste städa huset där festen var efteråt.

Det avskräcker.

Sen är det som nyår, en planpanik för att om man inte anstränger sig kanske det inte blir skitroligt på midsommar och då är man en sopa...

Hur som helst, min plan i år är enkel och briljant. Jag mailade alla jag känner fast låtsades som om jag skickade mailet till varje person specifikt, personligen. I mailet frågade jag helt enkelt om personen hade en plan för midsommar och om så var fallet, vilken. Detta för att eventuellt inspireras till en egen plan.

De som inte har en plan får frågan om de vill bli försedda med en plan. Detta för att jag ska kunna komma på nåt som är trevligt att göra ett antal personer och som passar folk som saknar planer...

Jag återkommer med hur det hela förlöper. Mitt förslag till plan är att grilla i det gröna här i Stockholm, det kräver minst engagemang hos alla deltagare...

2005-06-03

Jag har superlimmat tummen!

Häromdagen tänkte jag i några sekunder på ROKS samtidigt som jag hackade lök. Tyvärr hackade jag toppen på tummen också, vilket gjorde intensivt och obehagligt ont.

Efter några dagars plåster på tummen så glömde jag paketet med plåster på jobbet, så jag undrade hur jag skulle göra eftersom jag tagit av mitt gamla plåster (geggigt med rå kyckling) men såret var rätt öppet.

Jag vet sen film, TV och fighting att läkare använder superlim för att sluta sår. Inga stygn blir det och inga ärr. Så jag tänkte testa om det funkar i hemmet också!

Nu tror jag att när en läkare flikar ihop ett sår med lim så gör de inte som jag... jag bara klämde ihop såret och drog en hinna lim över, som ett lim-plåster. När en läkare gör det gissar jag att de limmar ihop sårytorna lite mer seriöst. Men jag är inte seriös, så jag gör på helt fel sätt!

Men vad är worst case scenario? Just nu är såret helt slutet, utöver att det är rött och att man faktiskt kan se snittet så syns ingenting, det är inte svullet, det sticker inte ut någon hudflik eller nånting, så allt ser bra ut. Jag gissar att det ser bättre ut än vad det gjorde under plåstret.

Worst case scenario? Blodförgiftning, kallbrand och amputation.

Best case scenario? I'm a friggin' genius!

2005-06-02

Rasismrapport utan trovärdighet

OK, i dyningarna efter ROKS-skandalen (ni vet, män är djur och hela den grejen) så kommer nu en statlig rapport som påstår att Sverige är väldigt rasistiskt.

Rapporten saknar idag all trovärdighet.

Svensk forskning har styrts politiskt vad gäller genusforskning. Alla myndigheter har fått som dekret att utgå från könsmaktsordningen i allt sitt arbete. ROKS-ledarna har gjort utredningar som underkänner alla myndigheter utom deras egna och som kritiserar de som använder flera modeller för att förklara mansvåld extra mycket. Det är ganska tydligt att man i vissa rapporter bestämt sig för vad rapporten ska ge för utfall.

De "sanningar" som sen presenteras kan bli otroligt seglivade. Siffran 46% som ROKS-forskarna kommit fram till är andelen kvinnor som utsatts för våld av en man är baserad på en så vid definition av våld att om man applicerade det på män skulle 99% ha blivit utsatta för våld. Att endast 46% av kvinnorna blivit utsatta för våld kan te sig fascinerande givet deras definitioner.

Men åter till rasismutredningen. Hur ska vi kunna lita på en rapport där den ansvarige fått sin post efter att först ha hoppat av i protest och fått originalutredaren bortplockad eftersom han "vägrade se diskrimineringen". Han var inte ensam om att hoppa av, det var flera forskare som hoppade av - alla med utländsk bakgrund.

När Mona Sahlin (som inte skäms för att styra forskning politiskt) sen satte avhopparen som ansvarig för utredningen strömmade det in protester. Mona hävdade att protesterna (som riktade sig mot just denna politiska styrning) var rasistiska, vilket ledde till fler protester.

Samma trick som i feministdebatten. När man klagar på att bara en sorts forskning får utföras, då slängs direkt ett "du är kvinnohatare, del av patriarkatet eller rasist" tillbaka. Jag har själv råkat ut för det, när jag argumenterat för att skribenter på Sourzes texter kanske inte är rasistiska utan sakliga, trots sin kritik mot invandring och liknande. Då får man i alla kommentarer, i alla texter efter det höra att man är för hustrumisshandel, köp av barnsex och rasist. Hur de två första uppstod vet jag inte... :-)

Men rapporten har en del poänger, den sågar vad jag förstår integrationspolitiken eftersom den i grunden delar upp svenskar och invandrare (se parallellen till våra politikers jämställdhetssträvanden, de delar ju upp oss i män och kvinnor och ska därifrån försöka få oss att bli jämställda, istället för att se oss som individer) i vi som ska integrera dom. Den pekar också på den kulturella biten där invandrare begår hedersmord medans svenska män som dödar kvinnor inte gör det av kulturella skäl. De kulturella skälen till att svenska män dödar kvinnor är ju givetvis - könsmaktsordningen.

Men jag känner att det inte går att ta den på allvar. Den har genomförts med politisk styrning, utredaren som inte kom fram till "rätt" svar avsattes och då frågar jag mig om den här rapporten har något värde?

Boris Benulic i dagens Metro sätter lite huvudet på spiken när han konstaterar att vi inte kommer nån vart med att grina om att folk är diskriminerade när problemen egentligen beror på att arbetslösheten är så hög. En arbetsgivare kommer anställa svenskar eftersom det finns massor med arbetslösa svenskar. Hade inga invandrare funnits i Sverige men ändå 500 000 arbetslösa, då hade skåningar inte fått jobb i gnällbältet och masarna inte alls osv. Lösningen är inte statliga utredningar om hur rasistiska svenskarna är utan att vi ordnar fler jobb.

Sen förekommer det givetvis regelrätt diskriminering, allt är inte bara arbetslösheten osv. Men den här rapporten känner jag är väldigt svår att bry sig om med tanke på hur den socialdemokratiska regeringen ser på forskning, åsiktsfrihet, yttrandefrihet och så vidare.

//Tommie

2005-05-31

Feministerna var inte först, del 2

Det perfekta och förmodligen inte enda exemplet på liknande strategi och taktik som radikalfeministerna använt uppe i vår regering för att marknadsföra en världsbild som utesluter vissa typer av åtgärder eftersom de strider mot grundteserna i dogmat som förespråkarna skapat är givetvis:

Narkotikapolitiken.

Det här är ett KRAFTFULLT wakeup-call för er som tror på den svenska modellen. Jag säger INTE att du måste tycka den är dålig (det tycker jag), jag bara menar att man kanske ska börja undra varför man tycker som man tycker?

Den svenska narkotikapolitiken tar sitt avstamp i EN persons teorier kring missbruk och spridning av narkotika. Den personen heter Nils Bejerot. Bejerot, precis som satanistkonspirations-Eva hade sina väderkvarnar, hans väderkvarn var våld i serietidningar. Hur som helst så har hans idéer sin springkälla från samma verklighet som ROKS idéer, nämligen vården och de mest extrema yttringarna av verkligheten. Precis som ROKS idéer blir logiska när man betänker att de enbart träffar slagna kvinnor i behov av skydd och män som slår och är svin (och de bekräftar givetvis dessa idéer hela tiden genom att få intrycken att passa schemat i hjärnan) så blir Bejerots idéer logiska när man betänker att han jobbat som rådgivande psykiater åt Stockholmspolisen i narkotikafrågor.

Om man läser Bejerots texter (jag har inte läst allt, men en del) så märker man samma totalitära syn på lösningar, problemets orsak och lämpliga åtgärder. Människosynen är rätt gemensam också.

Bejerot är inte alltid helt ute och cyklar. Hans teorier om missbrukets spridande stämmer ju, fast det är applicerbart på ALLT i samhället. Dvs om jag tycker något är roligt så berättar jag det för kompisar och så vidare. Men det är väl ett av få bidrag av värde han gjort, precis som Eva Lundgren beskrivit normaliseringsprocessen för en slagen kvinna i en relation, vilket definitivt har värde när man undersöker fenomenet.

Han påstår också att det inte finns behandling som "botar" ens tio procent av alla heroinister. Det är inte heller helt sant, det är bara sant om man förbjuder metadonbehandling, något som varit fallet i Sverige.

Han avskriver, precis som radikalfeministerna, alla förklaringsmodeller utöver den epidemologiska där narkomaner är smitthärdar och själva roten till allt ont (precis som männen för radikalfeministerna). Han ser all alkoholkonsumtion som missbruk, han kallar det kulturell narkomani (inte "bruk" eller nöjeskonsumtion) med haschishrökning bland muslimer och så vidare.

Han har själv skissat på den mest lämpliga behandlingsformen av narkomaner, eftersom de är missanpassade själar, ute i skogen i familjemiljö. Idag sker nästan all behandling av narkomaner på det sättet, på isolerade hem utan insyn från myndigheter, precis som kvinnojourerna.

Han ryggar inte från att kalla narkomaner (vilket omfattar ALLA som använder droger enligt honom, såklart) för parasiter med en parasiterande och manipulerande livsföring. Precis som ROKS inte ryggar för att kalla män för djur.

Vad värre är att denna världsbild som Bejerot, i princip på egen hand, kommit fram till fått sjuka konsekvenser i vårt land. ROKS motsvarighet inom narkotikapolitiken heter Hassela som för något år sedan anklagade tillverkaren för Lätta att göra subversiv reklam för marijuana i en reklamfilm, en manöver som alltså ett internationellt drogprofitnätverk ska ha legat bakom, inte helt olikt satanist-tänket. Deras ordförande påstår att det ligger en ganjadimma över Amsterdam och att parlamentet är lite allmänt stenat. De har behandlingshem och bedriver politisk opinionsbildning, precis som ROKS. De hjärntvättar de de behandlar så att de bekräftar Bejerots modell, vilket det alltså finns otaliga böcker som kan berätta för oss, senast "Bergsprängarens dotter". Deras metod för behandling är just nedbrytning och återuppbyggnad. Så gott som alla narkomaner som ni hör berätta och bekräfta den svenska modellen har passerat genom ett Bejerot-inspirerat behandlingshem.

Vad gäller forskning är läget katastrofalt. När Jan Ramström gjorde en genomgång av forskning rörande skador av cannabis så ingick i uppdraget att han INTE fick / ville undersöka sociala aspekter av förbudet och missbruket. Och nej, det är inte jag som hittat på den kritiken, det är Mats Hilte vid Socialhögskolan i Lund. Här är ett citat kring det från Hiltes kritik:

"Till detta skall läggas att Ramström (1997) begränsat sina litteratursökningar till medicinska och psykologiska databaser med motiveringen att de flesta bieffekterna är direkt eller indirekt medicinska. Det betyder att såväl sociologiska som socialantropologiska studier och aspekter inte tagits med i värderingen av cannabisbrukets skadeverkningar. Genom att utesluta sociologiska och socialantropologiska aspekter minskar studiens trovärdighet, eftersom drogbruk i grunden är ett mångfaktoriellt fenomen. Drogbruket och dess effekter bör därför studeras mot bakgrund av det samspel som finns mellan drogen, brukaren och den sociala och kulturella kontexten."

Notera att Hilte kallar drogbruk (inte missbruk) för ett mångfaktoriellt fenomen. Precis som man kan kalla jämlikhet eller bristen på den för ett mångfaktoriellt fenomen. MEN icke så i de officiella resonemangen.

Jag minns själv när Kriminologiska Institutionen publicerade en kvartalsrapport skriven av professorn i straffrätt i Lund, en doktorand vid Stockholms Universitet, Leif Lenke som är professor (eller nåt liknande, orkar inte kolla titlar) i kriminologi etc och så tar en miljöpartistkvinna som förmodligen begränsat sina akademiska studier till 5 poäng partipolitisk hjärntvätt och lägger handen på den och säger "så här är det inte".

Nej, så är det inte, för i Sverige har vi BESTÄMT hur det är.

Så, det man nu kritiserar feministrörelsen för, det är inget nytt i det här landet, bara det att synen på narkotikaproblemet och allt vi gör endast drabbar vad gemene man uppfattar som avvikare eller tredje klassens medborgare. Radikalfeministerna försökte applicera sin sjuka världsbild på 50% av befolkningen och det höll inte i längden. Hur många har hört talas om Ted Goldberg, som precis som Bejerot levt med narkomaner och studerat dem, men aldrig kallat dem för parasiter?

Tänk efter på en annan grej: varför finns det en fråga där alla politiska partier är överens, förutom vad gäller hur hårda straffen är? Är inte det jäävligt märkligt? Tänk efter på vad du tycker om politiker och de beslut de tar, tycker du att de har 10% rätt, 30%, 50% eller tycker du att de är bindgalna idioter? Varför skulle de då ha klarsynen att ha rätt JUST I DEN HÄR FRÅGAN? Det kanske mer är så att du blivit itutad en sak i skolan i 10 års tid? En sak som man inte får ifrågasätta i Sverige? Ted Goldberg som jag nämner ovan, som är docent vid Socialhögskolan här i Stockholm, kallas drogliberal, fast han är absolut inte drogliberal som jag är drogliberal. Allt han säger är att drogbruk är ett kontinuum där alla företeelser finns och att det absolut inte är givet att en partyknarkare går och blir missbrukare på plattan.

Det som är RIKTIGT läskigt är att droglagarna kan användas som medel för att motverka demonstrationer och demokratiska åsiktsyttringar. Eftersom innehav är olagligt kan man bestämma kriterier för att det ska kallas skälig misstanke när man tittar på en person, även om denne egentligen inte begår ett brott med sina handlingar just då. Kriterierna som man sätter upp glider alltid över i etniska eller kulturella stereotyper och används för att angripa vissa grupper. Detta har uppmärksammats men bara i andra sammanhang, nämligen SLs antiklottergrupps beskrivning av potentiella klottrare vilket helt enkelt i princip var "hiphopare". För knarkare finns det fler kriterier: lyssnar på trance, har dreads, baggy pants, snowboardkläder, lyssnar på reggae, går på rave och åker på kryssning. Alltså, är du på en ravefest i Sverige så har polisen i skäl att misstänka dig för narkotikabrott, som det ser ut idag.

Så när jag arrangerar en Global Marijuana March i Stockholm kan polisen, om de vill, bara gå in och plocka folk HELT baserat på utseende. Och ja, detta hände förra året, men inte i år (i år var det ingen polisbevakning), flera personer greps pga utseende. Det satt säkert tio personer längst fram och rökte helt öppet men dessa ignorerade man helt, kanske för att de inte hade dreads eller för att det hade blivit rabalder om man gjort det.

En annan farlig aspekt av både radikalfeministerna och RNS, Hassela och andras verksamhet är att de i det politiskt korrekta Sverige kan få åsikts- och informationsmonopol i den svenska skolan. ALL narkotikainformation i svensk skola är helt anpassad efter den svenska eftersom det är ett led i bekämpningen. Om alla tycker lika, då löser vi det här. Tyvärr en inställning som är HELT oförenlig med ett annat viktigt mål för skolan (kan man tycka), nämligen kritiskt tänkande. En god väns lillasyster eller lillebror har faktiskt live fått höra en polis berätta att han träffat apelsinmannen in person! För er som inte vet så är apelsinmannen en kille som rökt hasch, fått en psykos och tror han är en apelsin! Att det sen är dels en myt och dels en AMERIKANSK LSD-MYT är en annan femma. Detta är information man sprider till unga som definitivt trycks undan från att ifrågasätta informationen.

Skulle du acceptera att ROKS får skriva om jämställdhet i samhällskunskapsboken som dina barn har i skolan efter de senaste dagarna?

Så, där hade ni det.

//Tommie

Feministerna var inte först, del 1

Vad är värst, undrar jag, i den här ROKS-affären vi läser om just nu?

Är det att en kvinna i Sverige tycker att män är djur? Nej, inte enligt mig, för alla har rätt till en åsikt, nazister, kommunister, manshatare and the like.

Är det att enskilda, lokala kvinnojourer där ingen insyn finns gör galna saker? Delvis, de ska ju skydda utsatta kvinnor men deras plattform kräver t.ex. att man tror blint på kvinnan som söker hjälp - vilket inte är fel, men man måste kanske bara tro på att hon behöver hjälp, inte att allt hon säger är sant?

Eller är det mer det faktum att en liten grupp hardcore ideologer och dogmatiker lyckats få en pipeline rakt in i regeringen och att regeringen dansar efter deras pipa, ändrar förutsättningarna för all svensk forskning och att samma hardcore grupp av ideologer lyckats kväsa debatten och nå politisk konsensus i Sverige? Samtliga svenska partier har i princip könsmaktsordningen inskriven i partistadgarna (förmodligen inte sant, men (s), (v), (mp) och (c) är jag rätt säker på har det) och alla går med på att lösningen är den som presenterats.

Igår läste jag en artikel skriven av en kvinna som arbetar inom ROKS och som håller på med forskning i ämnet (exakt vilket minns inte min komahjärna just nu) och som riktar kraftig kritik mot de personer vi nu läser om, på just grunderna att ingen annan modell får användas för att förklara mäns beteende. Flera forskare som varit verksamma inom ROKS har förskjutits och senare (enligt denna kvinna inom ROKS) blivit persona non grata inom rörelsen. Däremot forskare som anammat ROKS ledargrupps världsbild har omfamnats.

När man sen får en pipeline in i regeringen med den här attityden till forskning börjar man bli orolig. Forskning i Sverige är idag otroligt styrt av socialisterna i regeringsställning. Det har såklart att göra med att om fri forskning skulle vara tillåten skulle deras enögda idéer på flera områden ganska snart avslöjas som korthus.

Det jag kommer komma fram till nu är detta: tror ni att det bara är radikalfeministerna (ROKS-kvinnans eget ord på sin egen ledning) som skapat sig den här positionen i samhället, eller kan det finnas FLER områden där en liten grupp aktivister fått en pipeline in i regeringskansliet och att de styr forskning på området och bekämpar det fria ordet genom att svartmåla alla som uttalar sig emot den dogma som råder? Något område där en mystisk politisk konsensus råder och där forskning bara får bedrivas som bekräftar regeringsmodellen?

Mitt svar på frågan kommer runt lunch.

//Tommie

2005-05-30

Nu flyttar jag tamejfan!

OK, läs detta:
"Var femte svensk vill att rökning ska förbjudas i hemmet. Den som vill ta sig ett bloss kan gå ut på balkongen eller uteplatsen, är en vanlig uppfattning enligt en Sifo-undersökning som tidningen Vår bostad låtit göra."

Det här landets befolkning är inte en befolkning jag vill dela nationalitet eller någonting alls med. 20% kommunistgalningar som vill inskränka oinskränkbara friheter ända in i hemmet är 20% för många!

Herregud! Att ens ha åsikten är ganska sjukt, att sen inte inse att man ska avstå att ha den eftersom det inte går att upprätthålla en sån lag (eller såklart, det är lätt, grannarna ringer helt enkelt snuten om de känner röklukt, det vill jag att polisen ska ägna sin tid åt) är ett hundra gånger sjukare. Att ha en åsikt som föddes som död, vad är poängen med det?

Helvete. Mest pensionärer tydligen som svarat att de vill gå längre än idag. OK, de har ju vuxit upp i s-Sverige där man politiskt kan bestämma en riktning och sen bara lyckas om man bara vill och försöker tillräckligt. Som när Pol Pot försökte tillräckligt med att skapa ett stenålderssamhälle med mord och förtryck som frukostmat.

VAR FEMTE SVENSK! FÖRBJUD ONANI!

Jävla idioter.

Spräng dig om du vill, jag vill inte betala

Nyligen sprängde två pojkar sig i små bitar med hjälp av sprängmedel de tillverkat själva, givetvis kom receptet från Internet.
Jag tycker till att börja med att det är tragiskt. Kidsen är ganska oskyldiga, fast de skulle förstås fiska ädelfisk med sprängämnen, något som garanterat är olagligt, men kids will be kids. Egentligen applicerar inte mina tankar på barn utan på vuxna och ansvarsfulla individer. Dock tror jag att en förändring av upplägget på det jag tänker på skulle få föräldrar att göra sina barn mer ansvarsfulla.
Vi måste skaffa differentierade sjukförsäkringar. Familjer och individer som tar idiotiska risker och gör olagliga saker (att tillverka sprängämnen är allmänfarligt och olagligt) belastar vår gemensamma sjukförsäkring. Det gäller överallt, det gäller motorcyklister, klättrare, rökare, bilister, osv osv osv.
Den sjukförsäkring vi har gemensamt tycker jag ska omfatta allt som kan hända en på jobbet och allt som kan hända en människa som han inte kan råda över. Allt man kan råda över ska ligga till grund för hur mycket man ska betala. Så, en person som inte röker eller dricker, inte tar droger och inte leker med sprängämnen tska betala mindre i premie än en som gör just detta.
Det är en av de största Win / Win-reformer vi kan genomföra i Sverige idag. Främsta skälet är att vi kommer kunna acceptera fler livsstilar och beteenden genom att föra ut kostnadsökande beteenden ur det som vi betalar gemensamt. Så istället för att du och jag betalar för nikotinisternas cancer och så vidare så betalar de själva för det gemensamt. Istället för att du som är nykterist betalar för min skrumplever så degar vi suputer gemensamt för den. Det är inte MINDRE solidaritet, det är en bättre förutsättning för solidaritet. Ett samhälle där nykterister får betala för skadorna fyllerister gör på sin omgivning, sina medmänniskor och sig själva är ett samhälle med motsättningar.
För om jag måste betala för konsekvenserna av dina handlingar, då är det klart att jag vill och måste ha inflytande över vad du pysslar med. Alla nymodigheter som inte är del av min kulturella identitet måste bekämpas, eftersom de kan öka skattetrycket på mig.
Jag har diskuterat detta fenomen med många personer och man märker ofta att när man skalat av alla moraliska argument i en diskussion, alla ideologiska infallsvinklar, så slutar det med ett rent egoistiskt resonemang på kostnads- eller konsekvensnivå.
Och egoistiska resonemang är inte fel, eftersom få saker egentligen är "fel". Det som är fel är när våra egoistiska resonemang går ut i kollektiv policy på något sätt. Dvs att vi begränsar folks rättigheter för att kostnaderna inte ska öka för andra, eller för att skydda andra.
Ja, det finns en koppling till narkotikapolitik, som i det mesta jag tänker på. Men det går också in i så många andra saker. När man diskuterar narkotikapolitik får man ofta höra resonemang som "behöver vi en drog till" eller "det är helt onödigt att berusa sig" eller "vad ska samhället tjäna på att legalisera cannabis".
När man resonerar så måste man, tycker jag, undersöka konsekvensen av ens resonemang. I förlängningen anser man nämligen att samhället har rätt att förbjuda allt som kan bedömas som onödigt och som samhället inte tjänar något på.
Motorcyklar, sprit, cigaretter, onani, bilar med starkare motorer än 80 hk, skärmflygning, fallskärmshoppning, tv-spel och så vidare. Listan kan göras oändligt lång med saker som kan bedömas som onödiga, som samhället saknar nytta av och som kan anses vara skadliga.
När man sen angriper denna resonemangskedja kryper det fram: "jag vill inte betala för dig när du sitter på plattan med en kanyl i armen" och "jag vill inte att mina barn kommer i kontakt med narkotika".
Dessa resonemang tror jag på. Stå för dem, det är verkliga argument i sammanhanget. Grunden i resonemanget är alltså att man inte vill betala mer än nödvändigt i skatt, alltså bara för sånt som är "nödvändigt" eller som alla gör och därför alla orsakar kostnader för. Eftersom vi alla är mer eller mindre egoistiska så accepterar vi utan omsvep att dela kostnaderna för allt vi själva gör och ett spann på saker vi finner mer eller mindre acceptabla.
Allt som vi inte själva gör och allt som hamnar utanför vårt acceptansspann kommer vi alltså bekämpa med näbbar och klor, framför allt om vi ska behöva betala för det också. Helt naturligt!
Egentligen började det här med utgångspunkt från två puckade småpojkar som sprängt av sig själva ben och armar, jag tycker nog de ska få ta del av vår allmäna sjukförsäkring. Men de kanske ska bli taggade som riskpersoner och få betala lite mer i framtiden? Som med bilförsäkringar? Allt för att öka toleransen och förståelsen. Jag har lättare att acceptera dina misstag och ditt beteende om jag inte samtidigt måste betala för det.
Så, i min idealvärld kommer vi överens om en allmän sjukförsäkring som omfattar enbart de gemensamma aktiviteter som vi alla sysslar med, plus riskaktiviteter som de flesta sysslar med, eller rättare sagt: riskaktiviteter upp till en viss gräns. Typ spela fotboll på fritiden med lite kompisar måste man ju få göra utan att teckna en fotbollsförsäkring innan. Men fotboll i korpen, klubb eller professionellt, det ska man betala försäkringen för själv. Och inte individuellt, utan kollektivt på alla som sysslar med fotboll. Samma sak med alla som dricker sprit. Ska du dricka sprit får du en högre skatt. Oavsett om du köper smuggelsprit eller om du köper bolagssprit.

Att inte solidariskt dela på alla kostnader som alla orsakar kommer öka vår solidaritet! Att behöva betala för alla andras livsstilar och beteenden leder till mindre tolerans och acceptans, eftersom varje utökning av beteenden och livsstilar teoretiskt kan leda till ökade kostnader. Och den som påstår att det här inte går att genomföra måste skärpa sig. I Sverige lever vi efter visionen om det narkotikafria samhället, ta och ifrågasätt det istället för visionen som tar bort behovet av den!

//Tommie

2005-05-26

Att chatta eller inte chatta?

På mitt jobb har det framkommit att huvudkontoret i England funderar på att förbjuda / spärra användning av chatprogram typ MSN Messenger och ICQ. Skäl har inte angivits ner till min nivå i företaget och inget har börjat praktiseras ännu, förutom att jag från min chef fått ett mail som både sagt att vi ska minimera och inte köra såna program alls, vilket förstås förvirrade mig rätt rejält.

Vad är egentligen rimligt? Jag förstår arbetsgivarens oro att en person bara sitter och chattar och inte jobbar, som jag typ, och så vidare.

På nätet läste jag om en person som hade åsiktet att så länge man levererar det man ska så skiter han i det. Samtidigt kan man ju i tidsuppskattningar ta med sin chat-tid så att alla projekt blir försenade. Eller så har man helt enkelt i organisationer med såna här förbud för dålig styrning av projekten...

//Tommie

2005-05-25

Tur att Anna Lindh är död

Ja, alltså, jag vill inte se någon död. Men det är nog lite tur att hon inte är vid liv, för sossarna alltså. Hur skulle de i dagens politiska klimat kunna resa sig från den skitstormen som hon drabbats av om hon levt?

För vad skulle hon svara i KU-förhören om de torterade killarna vi skickade till Egypten? Intressanta frågor ställs i Aftonbladet: hur visste USA att de befann sig i Sverige? De hade sökt asyl här = sekretessbelagt, ändå kände USA till dem och att vi hade koll på dem.

Määärkligt.

Hur som helst, mitt betyg på Anna Lindhs politiska gärning så här i efterhand blir en stor fet bajskorv. Sverige ska inte skicka folk till tortyr på order av USA. Patetiskt!

//Tommie

Att supa är inte en rättighet

Hur många våldsbrott är alkoholrelaterade i Sverige? En ganska stor mängd, eller hur?

En person som på fyllan slår ner en annan människa, har han rätt att dricka alkohol?

Om alkoholen är en delförklaring till våldsbrottet, varför inte ta bort rätten för våldsbrottslingar att dricka alkohol? Och hur gör man det?

Antabus.

Folk som kör fulla, spöar andra, begår brott under påverkan osv ska inte få dricka alkohol. Det är en rättighet som har med sig skyldigheten att man inte begår brott. De som inte levererar på den skyldigheten ska givetvis tas ifrån rättigheten. Jag tycker, på fullt allvar, att folk som slåss på fyllan ska få antabus i minst ett år första gången. Kombinerat med gruppterapi eller något. Då kan vi slippa stoppa dem i fängelse och alla andra kan känna den säkra känslan av att ingen dömd våldsverkare krökar samtidigt som jag.

Win / Win.

//Tommie

ROKS skyller ifrån sig

Nu kör ROKS en moderat.

Ingen i ROKS har störda åsikter, inget är ruttet i den danska staten, de har fullkomligt rent mjöl i påsen och inga fel har begåtts. Däremot har TV lurat folket och klippt ofördelaktigt.

OK, till Ireen von Wachenfeldts cred får ju sägas att hon faktiskt var MED i programmet och därför KAN uttala sig om hur programmet gjorts, till skillnad från moderaternas toppar (Carl Bildt framför allt) som direkt påstod att reporten lurats och varit ond - utan att ha sett programmet.

Men på ROKS hemsida finns ett pressmeddelande om hennes uttalande att män är djur. Hon menar att det är en hänvisning till ett citat i en tidning och att reportern kört med uttröttningsmetoden. Citatet är från en recension av SCUM-manifestet, allmänt hyllat bland elitfeminister som nåt att ta vara på. Att det är skrivet av en allt annat än vanlig kvinna bekommer inte, jag har läst groteska recensioner av det som mer är i hyllningsform och acceptans av manifestets författares världsbild där män som kallas för djur blir smickrade. Personen som skrivit manifestet har tyvärr en ganska snäv bild av män eftersom hon befunnit sig i en värld av prostitution och annat helvete.

Men ingen kommentar, fortfarande, om satanistpåståendena. Ireen är professor och har fått samhället att lägga enorma resurser på att gräva efter barnlik som inte finns, mördade av satanistiska pedofilnätverk som inte heller finns. Eller inte finns i den utsträckning som hon anger. Eller som inte är satanister. Varför pedofiler ska vara satanister förstår jag inte... är hon djupt kristen eller nåt?

Ingen kommentar om hotet till journalisten, förvisso inte levererat av Ireen, men ändå. De står och stampar vid beskyllningarna om enskilda uttalanden som om det skulle förändra något, undviker de beskyllningar där de inte kan invända med hänvisningar till klippning osv.

Moderaterna. De gnällde sig blåa om förfördelning (de var inte förfördelade, det ÄR bullshit, däremot visade de fler moderater än andra partier), men de var ju också det parti som hårdast vägrade erkänna problemen! De skrek om vinklade frågor, vad de borde skrikit om är att det inte är ok att i valstugor som representant för moderaterna ge tips om var man ska bo för att slippa blattesvinen!

Istället för att skrika om att alla ljuger om deras verksamhet så ska man naturligtvis, eftersom detta handlar om PR och inte rätt och fel, låta Ireen avgå, hon är nu en belastning för ROKS, sen se över vad man faktiskt håller på med. Kan man bedriva kamp och stöd för utsatta kvinnor samtidigt? Ska kvinnojourerna få bidrag av staten för politisk verksamhet? Ska detta delas upp i två delar?

Det finns för övrigt TVÅ riksorganisationer för kvinnojourer i Sverige, kan vara värt att nämnas. Den andra gick ur ROKS 1996, gissa varför? För att ROKS har en sjuk syn på män. SKR utgår från en mer komplex förklaringsmodell för mäns våld mot kvinnor, där ROKS enbart förklarar det med mäns överordning. Svenska Dagbladet-artikeln sa det bäst: om mäns överordning påstås förklara 100% av våldet mot kvinnor, varför kan den inte förklara mäns våld mot män? Så, tjejer, om ni får spö eller nån ni känner får spö, ta dem till en SKR-kvinnojour. Det är ett statement av rang. Många kvinnojourer kommer lämna ROKS och gå över så utbudet kommer öka. För mer info om dem, se http://www.kvinnojour.com/

//Tommie

2005-05-24

Stäng av TVn och ta tag i ditt liv

Idag, efter att ha joxat med en DVD ett par timmar, städat lite och sen sett senaste avsnittet av SNL (Lindsay Lohan är med och lite mer om henne nedan...) så slökollade jag på TV ett tag. Jag slökollade nog lite innan också. Sen nu, precis innan jag skulle gå och lägga mig, så drog jag ur antennsladden. Det är inget kraftfullt statement, det handlar mer om att det jag ser på TV faktiskt inte ger mig någotförutom nåt att distrahera mina tankar och min ångest med.

Jag menar, hur många kan ärligt säga att all den tid de spenderar framför TVn är kvalitetstid? Ingen, naturligtvis. Jag säger INTE att det är "fel" att titta på TV, det mesta jag tittar på är ju TV-serier och sånt... men jag laddar ner dem från nätet och kollar när jag vill, inte när TV-bolaget vill. När jag inte tittar på sånt jag vill titta på så slötittar jag ju bara, får tiden att gå, distraherar mig från det faktum att jag sitter i min egen avföring och väntar på att dö medans meningslösa människor gör meningslösa saker på TV. Om jag ändågjorde meningslösa saker själv, det vore nåt... öh.

Är det bättre att läsa en bok? Inte om man ställler "läsa bok" mot "se på rörliga bilder", då är det givetvis inte bättre. Men om man ställer "välja en bok och läsa den" mot "känna saliv stelna på halsen samtidigt som legally retarded people gör saker som supposedly ska roa andra legally retarded people" så framstår det hela i en annan dager.

TV är broadcast, du är mottagaren. Någon sänder, du accepterar och tar emot. När du VÄLJER ditt content, då är du inte en passiv mottagare, då sänder du ett budskap om vad du vill se. Zappande speglas inte i tittarsiffrorna, är du inte uppkopplad med en dosa syns du inte i statistiken, allt du gör är att matas med det någon annan valt åt digbaserat på någon slags demografisk utredning.

Att titta på TV på fasta tider för att man följer en TV-serie är nästan värre än att slötitta... nä, nu tar jag i, men att styras av TV-tider är ju väldigt old school. Dags för TV-bolagen att komma på en ny modell för distribution? Om South Park var tillgängligt vid klockan 21 Pacific Standard för alla i hela världen från Comedy Centrals hemsida, om än med några sekunder-spotar med reklam i, vem skulle dåorka gå till TPB och ladda ner ett utan reklamen flera timmar senare?

Jag kommer aldrig, oavsett hur olagligt det blir, acceptera ett års väntetid på South Park. Ta avsnittet Heaven & Hell från årets säsong som handlar om hon Terri som låg och var hjärndöd. Kommer du, när avsnittet om två år sänds på TV4 (ett år på C+) eller typ fem år på MTV få samma känsla som jag när jag såg det tre dagar efter hennes död? Nej, du kommer nog faktiskt inte ens minnas händelsen.

Varför ska jag ens vilja se South Park 1-5 år försenat? Ser vi filmer 1-5 år försenat? OK, det börjar dock hända saker, Lost t.ex. är bara några månader efter USA... men jag kan inte vänta. Se det på TV4 den som vill, jag ser säsongsavslutningen på torsdag kväll istället. Om NBC slängde in (ABC? FOX? Minns inte, får skämmas lite) reklam och lät mig ladda ner det onsdag kväll här i Sverige skulle jag hellre göra det. Eller om de för 20 kr lät mig se det på något sätt onsdag kvällså skulle jag göra det.

Oj vad jag glider, kanske beror på de fem-tio glasen med rödvin jag druckit framför TVn... Jaja. Jag har alltså dragit ur antennsladden för att påminna mig om meningslösheten med att spendera tid framförTVn.

Lindsay Lohan skämtar med sig själv på TV och säger att hon får skit för att hon är så skinny... och vad ska jag säga? Hon är för skinny. Inte för skinny för att få leva, för att få vara skådespelerska eller whatnot. Hon är för skinny för att jag ska bli attraherad av henne (ni
skulle se hennes armar, äckligt, inte på det där smala sättet utan på det där ohälsosamma sättet...) och tyvärr har jag ingen som helst relation till henne som person utöver en attraherad / inte attraherad-skala. Jag sa det till en god vän häromdagen, kvinnlig, att jag faktiskt inte vill att hon ska vara söt utan en space alien, mycket hellre. Jag ger alla mina kvinnliga bekanta lovebombing hela tiden och säger att de är snygga. För de ÄR snygga, jag känner inga
fula tjejer liksom. Men det är att underskatta deras egenvärde i övrigt. Jag säger att en tjej är snygg för att jag tycker det OCH för att det så billigt gör de flesta tjejer glada att få höra att de är snygga. Och vem vill inte göra en person man tycker är schysst glad?

De som jag pratar om är dock inte bara snygga och jag borde ha fler komplimanger att komma med. I shall work on this, perhaps (tänkte skriva "promise" men rödvinet gör mig ofokuserad och jag kan intehålla isär ord i engelska språket...).

Men Lindsay, hon är bara en rörlig bild på min TV-ruta och allt jag vet om henne är att hennes överarmar gjorde mig rädd. Jag kan inte göra annat än en ytlig bedömning av henne och då får hon IG. Men somperson kanske hon är toppen?

Kvällens största besvikelse står nog Amy Poehler (från Saturday Night Live, hon och Tina Fey gör som första helkvinnliga duo Weekend Update i SNL, gaaanska stort) för som avslöjat att hon är GIFT! My GOD!Orättvisan känner inga gränser!