2007-06-29

Övergrepp i rättssak ska ge livstid

Jag är inte för hårda tag. En allmän tro på hårda tag är dum och hör till kategorin "fixar allt för det låter bra"-lösningar.

Men en del av mig anser att vissa brott bör ge hårda straff som inte står i proportion till skadan. En del ska ge hårda straff i proportion, som t.ex. mord och misshandel (och där kan skalorna höjas rejält) och så vidare.

Jag är också stor förespråkare av fotboja eftersom fängelse faktiskt är en flera hundra år gammal idé och den var inte särskilt bra ens då. Fängelse är att stoppa alla i en stor skola för bovar. Extremt puckat. Hur återvänder man till en verklighet man inte besökt på flera år.

Men ett brott i synnerhet måste ge livstid. Det är övergrepp i rättssak!

En ung kvinna som vittnat i en mordrättegång har nu misshandlats två gånger. Att det finns en koppling till detta även andra gången kan man nog anta, men man ska förstås passa sig för att anta saker innan man har fakta, som jag påpekat. Nåväl, jag anser att om man finns skyldig för övergrepp i rättssak så kan man få livstids fängelse. Man är en av samhällets största fiender ju!

Hela tiden kan man läsa om folk som inte vågar ringa polisen, inte vågar vittna, inte vågar inte vågar. Ungdomar som inte anmäler för att de är rädda att bli trakasserade. Det finns bara en väg att gå, anser jag, och det är en kraftig markering. Övergrepp i rättssak är väldigt överlagda brott, det är inte passion som mord och misshandel, det är konsekvenstänkande, egoistiskt sådant. Det är heller inget man måste göra för att överleva dagen, som att stjäla och liknande. Man behöver inte begå övergrepp i rättssak och man gör det definitivt inte som sitt första brott. Enda anledningen till att begå övergrepppet är ju att... man är skyldig till brottet man anklagas för i rättegången man vill påverka.

Om alla som utsätts för brott slutar vittna, då havererar vårt redan halvsjunkna rättssystem. Mer skydd åt vittnen, nolltolerans för trakasserier, en elak blick i en rättssal ska kunna ge spöstraff (vilket förstås är helt orimligt), man ska kunna förbjuda en person att ta kontakt eller närma sig eller ens göra någonting riktat mot vittnena. Att begå brottet är då ett helt frivilligt brott och alla inblandade kan göras ofria för resten av sina liv - vi kommer knappast sakna dem. Begår man övergreppen i fråga, dvs hotar vittnen, misshandlar vittnen och dödar dem, då är man förmodligen så förhärdad att man enbart är en total belastning för samhället. Goodbye.

Kvinnan var med i ett skyddsprogram och blev ändå överfallen och misshandlad. Bra gjort, polisen. Jag är inte en förespråkare för okritiska hyllningar av polisen, min misstanke är snarare att det råder något slags systemfel hos polisen och det verkar som om polisen ibland är på väg att bli en ogranskad maffia. Ni är väl medvetna om att polisen utreder sig själva? Man kan fråga sig varför vi inte tillämpar det på misstänkta brottslingar?

Jag hoppas man hittar gärningsmännen och jag hoppas de får glas i maten i fängelset och dör plågsamt. Ja, sån är jag, jag är emot dödsstraff men kan ändå önska livet ur folk. Det är inget motsatsförhållande.

21-årig man får skylla sig själv

Ingen i Sverige levande person kan hävda att de inte vet att elektricitet är farligt. Enda anledningen till att man kan ha missat det måste vara att man skolkat sig genom grundskolan och / eller har föräldrar som inte heller vet något om världen och universum och därför inte sagt generalregeln: klättra inte på tåg. Man kan dö.

Varje gång någon klättrar på ett tåg, hänger på en tunnelbana eller liknande beskrivs det som olyckor och liknande... är det verkligen en olycka om man ställer sig på en motorväg och blir påkörd? Jag kallar det "direkt applicerande av logiska konsekvenser av ens handlande". Ställer man sig framför en bil på väg mot en i full fart kommer alla betrakta det som ett medvetet val att dö.

Att klättra på tågtak, elstolpar, liknande, är exakt samma sak. Man kliver ut i en motorväg med dödliga företeelser - att man då faktiskt dör kan omöjligen betraktas som en olyckshändelse.

17-åringen som var med blev svårt chockad. Det förstår jag. Varför stoppade han inte det som höll på att hända? Var han precis lika dum?

Det hela är en tragedi och jävligt onödigt men det var ingen olycka, det var lika mycket en olycka som att någon blir uppäten om han hoppar ner i hajvatten med blödande sår över hela kroppen.

Kontentan: om du inte vet något om verkligheten, fysik, världen i allmänhet och är allmänt oansvarig så kommer du förmodligen dö.

2007-06-28

Jag förutser framtiden

Oj. Idag kan man läsa att Spice Girls återuppstår! Fantastiskt.

Min trista prediktion av framtiden går i kort ut på att det här kommer bli magplask. Tjejerna ska göra 11 spelningar och inget framgick om planer på en skiva eller nya låtar. Kanske för att förra gången de gav ut en ny platta så... var det ingen som köpte den? Och eftersom skivförsäljning inte är det hetaste nu, varför ens göra det? Smartare att bara göra comebackturné och go for the money.

Problemet är att Spice Girls aldrig var pop som en vuxen person lyssnade på. Själv gillade jag Wannabee ur nåt slags popmusikvinkel men allt annat de gjorde var ju ren dynga, förutom typ en singel på näst senaste skivan som jag har för mig var rätt fin. Hur som helst, de som gillade Spice Girls var nästan uteslutande mycket unga flickor (enligt min uppfattning, jag kan ju ha helt fucking fel). De var alltså kanske tio - sexton när Spice Girls slog igenom... vilket gör dem till... 21 till 27 år gamla idag.

Tänk er att Markoolio går under jorden och återkommer om tio år för en comeback tour. Skulle det sälja? Kanske, för han gör ju utpräglad barnmusik och nya kids kanske kan gilla det igen, men barnen som gillade honom lär knappast vilja gå av något slags nostalgiskäl.

Jag kan inte se dessa idag 20-30 år gamla fans hosta upp dyra slantar för att gå och se något som faktiskt inte är bra. Spice Girls kan inte sjunga speciellt bra, de är inte extremt snygga (men inte fula), kunde de dansa? Oklart.

Det är lite som filmen Ghost Rider. Vem är det egentligen filmbolaget har tänkt sig ska gå och se den? Finns det NÅN i seriefanvärlden vars främsta favorithjälte är Ghost Rider?

Finns det nån mellan 20 och 30 som saknar Spice Girls? Som nu står och hoppar? Jag kanske får googla, det kanske faktiskt finns!

Men jag tvivlar och därför tror jag på platt och obehagligt fall. Som i väldigt dålig biljettförsäljning.

Vi får se om ett halvår ungefär!

Obehagligt för föräldrarna

I media kan man idag läsa om en ung man som filmat kollobarn nakna i ett omklädningsrum... eller i en bastu. Oklart eftersom DNs och SvDs storys går isär om händelseförloppet. Och om hur gammal ledaren var. När jag tänker efter börjar jag undra om artiklarna handlar om samma händelse eftersom förövaren i den ena är i "övre 20-årsåldern" och i den andra helt enkelt 20 år. I den ene upptäcker barnen sig själva på en dator i bastun (det verkar inte trovärdigt för vem är så puckad att de tar in en dator i bastun?) och i den andra storyn upptäcker andra ledare att det finns en webbkamera i omklädningsrummet.

Men men. Händelsen är ju obehaglig, minst sagt, för alla föräldrarna. Här kan man nog trösta sig med att det var nog det det var. Förövaren kanske var tidigt i sin karriär och hade inte gått vidare. Med övergrepp alltså.

Min främsta kommentar är egentligen att en kontroll av alla som jobbar med barn endast kan leda till att man stoppar dem som redan är straffade och upptäckta. Det är alltså en väldigt falsk trygghet denna kontroll ger, det innebär dock inte att vi ska sluta göra den - det finns ingen anledning i världen att en dömd pedofil t.ex. ska få arbeta med barn. Tanken är helt absurd.

Det vi måste ha är ett tänk kring barn och hur man tar hand om dem som gör att man tidigt upptäcker sådana som begår övergrepp och liknande. Ett steg är öppenhet och insyn - att man alltid kan kliva in i det där omklädningsrummet och ta en titt om man så önskar. Att man närsomhelst kan ta kontakt och dyka upp där ens barn är och ta en koll.

Men annars är det tyvärr så att OM du inte har total uppsikt över ditt barn 24 av dygnets timmar, så kan du inte vara trygg. Något kan hända barnet.

Och i det sammanhanget skulle jag vara jävligt nöjd om det som hänt var att ungen blivit filmad i en bastu. Jag hoppas verkligen att inget värre har hänt.

Gör inte kidsen nervösa nu - fel reaktion hos ett päron nu (det är inte föräldrarna som är problemet) kan ge dem problem att vara näck med andra människor för lång tid framöver. Själv är jag lite av åsikten att om alla gick näck skulle behovet av att filma andra näck i smyg liksom försvinna. Nu är vi inte där men att stressa upp kidsen om att det i vilken bastu som helst kan finnas en kamera kan inte vara bra. Inte heller om att det lurar pedofiler överallt - för det gör det inte.

Och inget test och ingen kontroll kan heller garantera detta - så man måste försöka acceptera situationen.

Och dude, du som filmade: jag hoppas du får cancer. Du sabbar för alla, föräldrar, barn, väldigt många personer är nu oerhört stressade och pressade på grund av det du gjort. Sök hjälp, du behöver terapi.

Hur går det med veckans utmaning?

Jag har märkt att stress och osäkerhet leder mig till att försöka distrahera mig. Den här veckan har varit väldigt so-so när det gäller att inte slösurfa på jobbet.

Vi har release på lördag och nervositeten är påkallande. Tursamt... fast det är fel uttryck, det ska snarare vara: Eftersom vi tar vårt arbete på allvar valde vi att avstå från en feature vid releasen för att minska riskerna att problem uppstår någonstans i systemet.

Innebörden av det är i princip att jag inte behöver vara lika orolig över delar jag inte kan kontrollera på lördag. Vilket känns sjukt bra.

Hur som helst, stressen och osäkerheten kring just denna feature som vi avstår, har verkligen påverkat mina prestationer i veckan. Jag har surfat en del, for sure, men jag har också fått saker gjorda, jag har inte varit helt usel, långt ifrån. Men jag kan inte säga att det har varit framgångsrikt med tanke på utmaningen att inte slösurfa. Terrible.

Men utmaningen kvarstår. En riktig utmaning tar man på allvar och därför ger man inte upp den. Du kan i princip inte misslyckas med något du försöker under hela ditt liv. Alltså... hur ska jag förklara vad jag menar?

Jo, man kan betrakta det på lite olika sätt. Säg att du lovar dig att du ska "inte äta på McDonalds nästa vecka". Normalt äter du varje dag där. Under veckan som går klarar du dig ända tills lördag då du är bakis - då äter du på McDonalds.

Detta kan antingen betraktas som ett misslyckande eller en hejdundrande succé!

Du nådde inte utsatt mål vilket gör det till ett misslyckande, du åt ju på McD.

Eller... du minskade ditt McDonaldsätande till en sjundedel av vad det tidigare var, det måste betraktas som en succé av sällan skådade mått. Om ett företag eller en nation eller vad som helst minskade vad som helst till en sjundedel skulle det vara helt enormt.

Men, man kan betrakta det som vad som helst, lyckat eller misslyckat - frågan är vad man ska göra nu? Det finns i exemplet ovan två möjliga scenarion:

1. Gå tillbaka till att äta varje dag på McD.
2. Köra vidare med utmaningen - om det på ett helt år innebär att man ätit 52 måltider på McD istället för 365 så är det också väldigt väldigt lyckat!

Att tänka i absoluta termer kan vara väldigt destruktivt och man kan undermedvetet "lägga upp för att misslyckas". Riktig förändring tar tid och är inte magisk. Alltså ska varje framsteg hyllas och våra misslyckanden bara betraktas som små hickor på vägen.

Rena dumheterna i bloggosfären

I Aftonbladet skriver en kvinna om pedofiler och bilder på barn på nätet. Hennes vinkling är att man ska vara försiktig med att publicera bilder på sina barn på nätet - eftersom den som tittar kan vara pedofil.

Resonemanget är ganska bakvänt. Med emfas reagerar hon på en trailer för "Ensam mamma söker": "Men jag reagerade väldigt negativt när jag såg att en mammas barn visas i en trailer!"

Utropstecken, no less. En persons barn visas på TV! Aaah!

Tävlingar där sötast barn ska utses är också suspekta, "
Bara tanken på att vilken galning som helst kan se och ladda ner bilderna är motbjudande för mig."

Öh?

Vi fortsätter.

"
För det jag tycker är gulligt, det kanske en störd människa ser som något helt annat, fullkomligt otänkbart för de flesta!?"

Det har du helt rätt i. En del människor tittar t.ex. på en präst och ser en vägledare och en hjälpande hand, jag ser en symbol för tankeförtryck. Vi har olika sätt att uppfatta och betrakta världen. T.ex. ser bloggförfattaren en människas tanke i ett rum flera hundra kilometer bort, själva ljusstrålningen från vissa pixlars bearbetande i en okänd människas hjärna som ett stort problem. Vilket faktiskt är jättekonstigt!

"
Jag efterfrågar mer vuxenansvar och ingen exponering alls av våra barn!"

What the hell? Ska man nu INTE ta bilder av sina barn och INTE posta dem på nätet för att... ja, vad är det man ska uppnå? Man ska minska risken att bli hittad av en ond pedofil som vill våldföra sig på ens barn...

Alltså det finns två delar i posten, den ena handlar om att pedofiler vill träffa barn och begå övergrepp och hur de bär sig åt för att åstadkomma detta. En taktik kan absolut vara att försöka dejta ensamstående mammor och komma åt deras barn. Nu är det så att just det faktum att man har barn är det som lockar pedofilen så om han får se bilder eller inte är nog inte en faktor. Alltså, om du har konto på spraydate så behöver du nog inte bli orolig för att bilderna på dina barn ska locka en pedofil att ta kontakt med dig. Det räcker nog med att det står i din profil att du har barn. Eller att du berättar det. Så om du ska integritetsskydda dina barn bör du alltså aldrig berätta för en man att du har barn!

Helt logiskt. Oddsen för att han är pedofil är för goda för att ta risken. Göm barnen för deras egen skull!

Detta eftersom ett borttagande av bilderna faktiskt inte är en garanti för att en pedofil inte tar kontakt med dig. Det bästa är förmodligen, vid närmare eftertanke, att du antingen aldrig skaffar barn (för det finns pedofiler och utan barn försvinner marknaden för deras vidriga lustar) alternativt gömmer de du har i en jordhåla - eller bara kort och gott dödar dem. Det är en barmhärtighetsgärning mer än något annat. Alternativet är att de för eller senare blir upphunna av en pedofil!

Rajt. Ja, jag raljerar men shit...

OK, den andra delen handlar om att ett foto på ett barn kan vara upphetsande för en pedofil. Vilket förmodligen är helt sant. Och det är kanske vidrigt (jag tycker det). Men ett foto som det i
Victoria Qvarnströms blogg på henne själv kan ju vara upphetsande för en nekrofil som fantiserar om henne död. Ett foto på hennes hund kan vara runkmaterial för en människa som vill göra det med djur. Ett foto på hennes skor för fotfetischister. Allt detta verkar förstås mer harmlöst än en person som blir upphetsad av barn.

Fast... problemet med pedofiler är inte (vad än Ecpat och andra säger) att de runkar till bilder av barn i blöjreklamer. Eller till bilder av din bebis på nätet. Eller att du tycker det är vidrigt att de gör det. Problemet med pedofiler är när de begår sexuella övergrepp mot barn, när de faktiskt iscensätter sina fantasier. Sen vet man ju inte hur stark kopplingen fantasi-handling är men sanningen är ju att de flesta människor inte är pedofiler.

Så nu kan du välja. Du kan välja att inte visa bilder för att nån tänker perversa tankar om dem (vilket jag nu av princip gör när jag tittar på Victorias foto) eller så kan du tänka "de flesta är inte perversa". Att du slutar visa bilderna kommer göra att pedofilen inte kan fantisera om ditt barn... eller? Jag menar, hur vet du att din kollega som du visat bilderna på ditt barn för inte är pedofil? Jag vet hur - om han frågade om bilder är det nog troligast att han är pedofil.

Generellt gäller det för alla situationer, folk som frågar om ditt barn, ber om bilder på ditt barn, tittar i din barnvagn, vinkar åt din unge på tunnelbanan och så vidare - är pedofiler.

Eller?

Victorias krönika är helt missriktad. Hon är rädd för pedofiler (jag med, jesus) och ser pedofiler överallt, fast de är otroligt få. Dessa pedofilers existens är så motbjudande för henne att hon är redo att ändra hela sitt och alla andras sätt att betrakta sina barn för det. De ska inte längre vara barn som växer upp och som man är glad över och gärna visar upp, de ska skyddas, gömmas, döljas för omvärlden som inget annat vill än att våldta dem.

Vilket förstås är principerna som delvis ligger bakom slöjorna och burkorna. Kvinnorna ska döljas och skyddas mot mannen som annars kommer kidnappa och våldta dem.

Ha inte kort kjol - våldtäktsmännen kommer hitta dig och våldta dig.

Visa inte bilder på barnen - pedofilerna kommer hitta ditt barn och våldta det.

2007-06-25

Konsten att inte äta på McDonalds

I omgångar har jag lovat mig själv att inte äta på McDonalds. Jag tenderar att inte vara världsbäst på att hålla de löftena (längst var dock mer än ett år...) eftersom jag rent filosofiskt har svårt att förbjuda mig själv att göra saker. Jag tror ju generellt inte på förbud heller... men i fallet McDonalds handlar det ju om att programmera om sin hjärna från att tänka "McDonalds, mmm" till "McDonalds, what the hell, no way, I'd rather be raped than eat att MickeyD!" - en inte helt trivial uppgift.

Alla såna här lite "dåliga vanor" man har är program i ens hjärna. Programmen måste korrigeras och / eller bytas ut om man ska bryta en vana. Jag har eliminerat McDonalds-ätning som vana, det är inget jag tänker på eller längtar efter till lunch. Men vissa dagar, när jag inte är på topp, t.ex. efter en midsommarhelg, då dyker McD upp i hjärnan som ett enkelt, hassle-free, lunchmål. Eller när jag är bakis for real en lördag eller söndag.

Det svåra här är att förflytta beslutet från ödlehjärnan / ryggmärgen till den medvetna delen av hjärnan, att inte bara gå iväg och köpa McD utan faktiskt stanna upp och tänka på alternativen. Det är det som är det svåra, anser jag. För du klarar det säkert väldigt ofta men så finns de där situationerna då du inte gör det. Då din karaktär är lite sänkt (som min var idag efter en helg av hedonism) så får du svårare att gå via det medvetna och det kan även vara så att den lilla jävulen på din axel viskar till dig att du faktiskt vill äta på McDonalds och att en endaste gång inte spelar någon roll.

Och det gör den inte!

Ett annat problem för oss "rationella" typer är att vi inser sånt, ett misstag gör inget, ett felsteg betyder inget, osv osv. Men vi använder dessa hakar som skydd från insikten att ett felsteg dåligt, att ett misstag kan leda till fler eftersom vi bryter ner vår karaktär och självkänsla med misslyckanden. Om man repeterar "det spelar ingen roll" i sin hjärna tillräckligt många gånger så blir det väldigt lite som spelar roll efter ett tag. Men skyddet fungerar rätt dåligt.

Att jag intalade mig att sumpade tentor inte betydde något eftersom jag inte försökte "på riktigt" hjälpte inte min självkänsla i längden, om man säger så. Att jag skyddar mig mot att bli låg av att jag besökt McD genom att intala mig att det inte betyder något hjälper inte heller - på något plan.

1. Jag äter dålig mat
2. Jag misslyckas med något jag tagit mig för att göra
3. Jag försöker nedvärdera min egen ambition genom att säga att det jag försökte inte spelar någon roll, inte betyder något osv
4. Jag mår dåligt av mitt försök att lura mig själv på trean.

Så, hur undviker man fallgropen att den automatiska delen av hjärnan tar kommandot? Idag klarade jag mig från McDonalds genom att ta lite tid på mig på vägen ut och överväga mitt val av mat. Jag vet också att en liten känsla av "jag kommer må dåligt" trängde upp från mitt inre. Nu menar jag inte de mentala bitarna utan de faktiskt fysiska effekterna av att äta så dålig mat. Jag ska träna ikväll och då är den bästa grunden inte McDonaldsmat, tvärtom faktiskt.

Men om beslutet sker automatiskt kan man ju inte gärna göra något åt det? Man kan bara konstatera att det tar tid och övning att föra upp vissa beteenden på den medvetna nivån. Men inte ens när det är däruppe är det säkert att man fattar rätt beslut. För att fatta rätt beslut måste man också ha sina motiverande faktorer klara för sig. Jag vill inte äta på McDonalds för att det är skräpmat med massor med tillsatser i, salt, socker, transfetter, gud vet vad. Utöver det är det obalanserad kost med mycket energi från kolhydrater och liknande. Det får mig att må sämre än om jag äter något annat (helst egenlagat) och jag vet att om jag äter det ofta kommer jag bli ett fetto - under tiden på väg till fettostadiet kommer jag träna sämre och inte bli atletisk, som jag vill.

Mina motiverande faktorer handlar om mig, vad jag vill, vart jag är på väg. Om dessa faktorer skulle vara externa, dvs någon annan var på mig och sa ovanstående hela tiden varje gång jag åt något onyttigt, då skulle jag göra helt tvärtom och äta mer på McD.

Men kärnan är att både min rationella och medvetna del av hjärnan samt min undermedvetna del blivit "ett" med värderingen att jag vill vara hälsosam och vältränad. Först då kan det ploppa upp argument mot McD som jag lyssnar på, de kommer innefrån. Jag vet nu också av erfarenhet vad det innebär att äta en lunch på McD och sen gå och träna - det är inte kul! Och jag vill träna! Jag väljer hellre bort McD än tvärtom.

Hur som helst, det är inte lätt att bryta riktigt onda vanor. Det tar tid och det är svårt att mäta och se framgångarna. Men det går. Jag har brutit många och nu är de reducerade till ibland-händelser, jag har fortfarande infernaliskt svårt att inte äta crap när jag är bakis, t.ex.

Kanske måsta man sluta dricka och ta kontroll över sig själv?

A weekend of wrestling

Jag är mer vältränad.

Den jobbigaste aspekten av att träna och av att inte vara så organiserad kring träningen är att det är svårt att mäta framsteg. Hur ska de liksom mätas? Jag vill ju inte nå punkten "kan ta x kg i bänkpress", jag vill ju nån något slags träningsfilosofisk punkt där jag kan använda min kropp för den fysiska aktivitet jag för stunden önskar, även om det är surfning, brottning, fotboll eller vad som helst egentligen. Jag följer inte upp min träning med något slags mätningar eller observationer för att se hur det går, jag ställer mig bara på vågen med jämna mellanrum och ibland i bastun kollar jag på min egen navel och säger "är inte min mage lite plattare nu?". Inte något vidare vetenskapligt.

Det här kan leda till frustration och att man slutar träna. Träning är långsiktigt men kan ge snabba resultat. Jag upplever dock resultaten och framstegen som ganska ryckiga och ospecifika. Det kan ge motivationen en törn, särskilt för folk som är som jag, lite pick-me-up på olika aktiviteter och gärna med en önskan om att vara bra eller inte oduglig från början. I början får man snabb och stor utdelning på insatsen, sen planar det ut och efter ett tag kanske man gör ett ryck igen. Mitt i det har man mycket jobb och får mindre träning gjord med resultatet att man tappar lite i kondis och då känns träningen jobbigare... och allt det här är svårt att hålla reda på.

I helgen fick jag ett visst kvitto på att jag inte är helt otränad längre, i alla fall. Jag hamnade i en intensiv markkamp med Jonas på midsommar. Allt började med att jag hela kvällen tjatade om att jag inte skulle brottas pga skaderisken (ska ju åka och surfa goddammit) och att det hela bara var att glömma. Sen vid något svagt ögonblick drog jag ner Jonas med en single-leg och började arbeta för sidecontrol, mount och submissions. Någonstans i hela den svängen gjorde jag ett misstag (jag blir väldigt lätt reversad pga oerfarenhet) så jag hamnade underst. Jonas letade half-guard, sidecontrol och lite allt möjligt. Jag tror, när jag tänker på det, att Jonas faktiskt reversade mig när jag försökte göra en sidechoke, väldigt typiskt mig.

Hur som helst, i min guard gjorde Jonas något slags misstag. En del av mig tror att han var lite schysst och släppte lite - då gjorde jag en fin scoot och högg hans huvud och några sekunder senare klappade han.

Det som fick mig att känna mig vältränad var nu inte att jag vann (inte bara) utan att jag orkade. Jag var trött efteråt men inte under brottningen. Jag orkade jobba i guarden utan större problem och kontrollerade en av Jonas armar rätt bra.

Jag ser verkligen fram emot att träna brottningen igen till hösten. Verkligen!

2007-06-20

Troligaste förklaringen: vi är idioter

Gör nåt rätt, för helvete. Bränna ner en butik som hyr ut porr, snacka om att vara på fel plats, fel nivå, göra fel grej, inte förändra något utom sin livssituation.

Två tjejer försökte bränna ner en butik som hyr ut porr men misslyckades. Ingen förklaring har givits ännu men förmodligen var det ett missriktat försök att "stoppa porren". Ungefär lika smart som att försöka stoppa mjölk genom att bränna ner livsmedelsbutiker. Porr finns på Internet. Även om man hotar alla porrmånglare i Sverige till livet (kallas även för terrorism, ni vet) så kommer man inte "stoppa porren". Jag vet inte hur den ska stoppas och jag vet inte om jag är så intresserad heller. Branschen behöver dock pengar för att överleva och de pengarna får de inte av mig.

Hur som helst, att försöka bränna ner nån godtycklig butik oavsett motiv är nog något som endast kan förklaras med att man är idiot. Think big, bitches! Nästa gång - elda upp någon kopplingsgrunka för Internet i er närhet så att folk blir utan uppkoppling och sen postar ni att ni är ansvariga och att det var mot porren. Då får ni nog uppmärksamhet!

Nej, jag uppmanar inte till brott. Don't do it!

2007-06-19

Runka tar stor plats i mitt liv

Man kan i dagens SvD läsa om en snubbe som är så slackig och oansvarig att han hellre får sparken för att han går på konserter än sköter sitt jobb och sitt liv. SvD beskriver det som att han nu fått sitt hårdrocksintresse klassat som något slags handikapp. Jag vet inte om det är sant, men jag förstår inte varför jag (eller någon annan) ska behöva bidra till hans försörjning? Han är arbetsför, han kan uppenbarligen arbeta och så.

Varför ska just denna person få del av det allmänna som stöd för sin försörjning och inte jag, vars onani och kollande på porr tar så stor del av mitt liv att min arbetsgivare snart tröttnar? Jag vill ha rätten att ha en storbildsplasma med tysk urinporr på mitt kontor. Nu. Och ni andra får gärna betala en del av min lön som tack. Jag gick på porrfilmsfestivaler och sexshopar och annat så mycket på mitt förra jobb att jag fick sparken.

Detta verkar intensivt sjukt. Mycket intensivt. Att vara intresserad av något är inget handikapp, det är ett intresse. Är man för intresserad kan det kanske röra sig om en manisk sjukdom (som hoarding och liknande) - men det verkar det ju inte vara här, killen har en helt normal arbetssituation - han får jobba lite när han vill (på restaurang gäller väl det 90% av personalen?) om han arbetar in timmarna och han får spela den musik han vill höra i diskrummet. WTF? Varför måste vi betala hans lön för att det här ska ske?

Jag inser förstås att lönebidrag är bättre än socialbidrag men den här personen borde inte kvalificera för något. Någon slags information måste saknas, det kan inte vara så här. Ta bort sekretessen, jag måste få information så jag kan välja mellan att uppmana till kravaller och lynchning (inte av honom, av myndighetspersoner) och att såga SvDs rapportering.

Kan jag få gå hem och runka nu?

Veckoutmaningen utbytt

Tanken var att jag skulle fortsätta på no slösurfningslinjen men jag har failat. Så blir det när man möter ett tråkigt problem, ofta... men lösningen växer i bakhuvudet och nu är den på plats - men den ska implementeras också. Så nu är det inget neti-tjafs utan vi kör vidare med no surfing tills det sitter.

Legalisera cannabis!

I DN kan man läsa om en ung man, Johan, som rökt cannabis varje dag i fyra år. I ingressen kan man läsa "Unga röker cannabis för att ha kul och för att de tror alkohol är farligare."

Ett gott skäl, kan man tycka. Notera att jag inte tycker att ungdomar ska röka gräs eller dricka alkohol innan 18 års ålder - och som den moralist (hoho) jag är gjorde jag naturligtvis inte det själv. Till skillnad från Johan föll jag inte för grupptrycket - då. Hur som helst, cannabis kontra alkohol, den uråldriga frågan. Och egentligen inte så spännande - om vi ponerar att de är likvärdiga, cannabis är som öl, t.ex. så kan man alltid argumentera att vi redan har öl och därför inte behöver öl 2.0 - ett resonemang många håller med om, samtidigt som de skålar i nubbeglasen och säger "spriten orsakar så mycket skit" (sluta drick då, idiot). Men fungerar det att förbjuda, det är det som är frågan. På DN hade de en webbfråga nu där 37% svarat att de provat narkotika.

Svenska polisen konstaterade plötsligt (budgetsamtal coming up?) att försäljningen av cannabis var tio gånger så stor som de förut trott. Förutom att detta visar på otroliga kunskapsluckor sammanfattade Björn Fries det ganska bra: "Det finns en gråzon mellan ungdomar och tunga missbrukare vi vet väldigt lite om". Jag försökte berätta för Björn om den gruppen för något år sen, men jag tror inte det gick in. Gruppen är de som är samma för spriten: de som är mellan alkisar och ungdomar. Dvs de som är mellan "dricker alldeles för mycket" och "får inte dricka". De kallas vuxna oproblematiska konsumenter. Du vet inget om dem, Björn, för deras existens är förbjuden, de får inte finnas.

Är alkohol farligare än cannabis? Tja, hur hade Johan mått efter fyra år med att dricka sig berusad varje dag? I'm just saying. Han skulle inte må bra, tror jag många skulle säga.

Sen - man ska inte röka varje dag, Johan argumenterar ju bra för det. Men: "
För att skaffa pengar lånade han av kompisar, tiggde av mamma, stal saker hemma hos folk han var på fest hos, till exempel tv-spel, som han sedan sålde."

Johan var alltså en tjuv. Han hade behövt stjäla för att ha råd att supa varje dag i fyra år också, skulle jag tro.

Men bäst av allt i artikeln är när Johan, 17 år, gör en psykiatrisk diagnos på sig själv: "
- Jag fick små psykoser. Jag vaknade utan att kunna röra mig, fastnade i sängen, och började skrika."

Nej, Johan, du fick inte små psykoser. Du fick någonting, ett abstinensbesvär, whatever, men inte en "liten psykos".

I sluttampen får vi lite fakta: "
Femtio personer under 20 år som rökt dagligen i minst två och ett halvt år utvärderades. Hälften hoppade av.

Men de som fullföljde programmet var i stort sett psykiskt återställda ett år efter att programmet avslutats."

Vad hände med den hälft som hoppade av? Rökte de vidare eller minskade de sin konsumtion? Vad innebär "i stort sett psykiskt återställda"? Är inte 50% ett ganska dåligt resultat?

Men varför skriver DN denna artikel? Jo, de tillhör den nuvarande narkotikapolitikens försvarare, de argumenterar sig blåa för att cannabis dessutom är svinfarligt. Gräv upp killen på 17 som röker heroin istället får ni se om det slutade med återvändande till skolan. Eller varför inte killen som supit varje dag i fyra år.

MEN - man kan ha problem med cannabis och jag anser att om man röker mycket varje dag i så lång tid, då är man definitivt en missbrukare - och då ska man göra som Johan och hans mamma gjorde - gå till någon som kan ge en kvalificerad hjälp.

Notera skillnaden: om Johan hade supit varje dag hade exakt samma sak hänt - fast han hade inte riskerat att få fängelsestraff eller liknande. Varför är det så att man tror att man hjälper cannabisanvändare genom att jaga dem med polisen men inte med alkoholanvändare?

Min största poäng är att om man håller polisen och rättsväsendet utanför (förutom för Johans tjuverier, skäms, Johan!) så kan folk ta tag i sina problem själva, väldigt ofta. Tvångsvård lyckas nog sällan särskilt bra.

DNs artikel är ett led i propagandan kring att cannabis är så farligt som våra lagar antyder. Att stora delar av världen anser något annat är det skrämmande tyst om! Visste ni att allt narkotikabruk är avkriminaliserat i Portugal? I Ryssland? Att cannabis är i princip legalt i Spanien? Stora delar av europa? Och att... inget hänt? Att inte världen gått under, de länderna inte har kastats ner i avgrunder av misär? Se denna karta.


Jag har länge argumenterat för en avkriminalisering / legalisering av marijuana / cannabis med kanske en spansk modell som grund, där man har kooperativ som odlar åt medlemmarna och sen säljer till medlemmarna i coffeeshops. Contained.

Cannabis kan konsumeras problematiskt. Frågan är om vi ska använda batong eller medmänsklighet för att lösa problemet. Du väljer. Och om du väljer batongen, varför gör vi inte det på spriten också? För att du dricker, jaha. Osminkad egoism.

Att hantera misslyckanden

Igår hade jag två utmaningar, en dagsutmaning (fastän de var off...) och en veckoutmaning. Bägge misslyckades. Men vad är ett misslyckande?

Mina utmaningar var enkla, den ena var "gå och lägg dig efter träningen" och den andra var "skölj näsan" (hur äckligt det än låter). Inget blev gjort. Måndagar är svåra dagar. Jag tränar sent och kommer hem sent, då måste jag äta något och så är man lite uppe i varv. Kanske är det utmaningen som är fel? Jag kom i säng efter tolv och sov till kanske halv åtta.

Då blev det det vanliga, skogshuggarfrukost i form av äggröra och korv... så egentligen fanns det inga negativa saker med att komma i säng sent? Eller?

The jury is out. Men jag netade inte och det var ju lite kass...

2007-06-18

Och allt blev perfekt

Och i helgen på UFC 72 bekräftades det som enbart hade ryktats när jag köpte mina biljetter, nämligen att Quinton "Rampage" Jackson möter Dan "Hollywood" Henderson på UFC 75, där han också sällskap av Mirko "CroCop" Filipovic och Michael Bisping.

Med tanke på att publiken sjöng Forrest Griffins namn i Belfast i lördags (Forrest är yankee) så kan jag knappt tänka mig vad som kommer hända med 20 000 personer i publiken för Bispings andra framträdande i England. Oj oj oj.

Life is good, my friend.

Dagens utmaning - gå och lägg dig

Dagens utmaning blir den något tjatiga "sitt inte uppe hela måndag kväll och dröna"-utmaningen.

Jag har misslyckats nästan varje gång men den här gången kan absolut bli annorlunda.

It's GONNA HAPPEN!

Veckans utmaning - Neti till folket

Förra veckans utmaning var att inte slösurfa. Det gick bra, förutom kanske till viss del fredag eftermiddag då en viss slöhet infann sig. På det hela taget lyckat och en poäng med veckoutmaningarna är att försöka behålla dem och bara lägga på fler och fler.

Den här veckan tänker jag ta en mer lättviktigt utmaning men som kan ha stora positiva effekter - nämligen Jala Neti - en yogateknik för att skölja näsan med saltlösning. Det är ganska nasty innan man fått till tekniken och vant sig men det är också väldigt skönt, man känner sig otroligt fräsch i snokområdet efter en rejäl genomsköljning.

Detta ska jag göra varje kväll innan jag går och lägger mig. Simple as dat.

Det jag vill uppnå med detta är mer utvilad sömn och fräsch näsa - när jag vaknar på morgnarna ibland är det som att kontaktlimsmannen gått och hällt kontaktlim (!) i min näsa, så täppt är det.

En annan poäng är att bli bättre på livskvalitetshöjande ritualer, sådant som gör mitt liv skönare och bättre (som frukost, stretching på morgonen, mellanmål, osv osv).

2007-06-15

Veckoutmaningen fortsätter

Det går lite upp och ner, jag började t.ex. som vanligt morgonen med att öppna De Fyra - nhl.com, foxsports.com/nhl, mmaweekly.com och sherdog.com - men jag stängde dem raskt. Saken är den att när man velar kring vad man ska göra är inte det bästa att göra något som distraherar utan att antingen göra vad som krävs för att fatta ett beslut om vad som är "bäst att göra nu" eller förstås bara "gör något nu" för att komma igång.

Det var en vishet en av konsultcheferna hos min arbetsgivare delade med sig av när jag satt i London i ett gigantiskt CRM-projekt åt en väldigt känd mobiloperatör. Jag satt och stirrade mycket på skärmen då, dels för att jag inte riktigt var med i matchen men också för att motivationen var svår att finna då jag hamnat på sidan av i projektet på något vis, det kändes så sjukt tveksamt att nån ens skulle köra det jag byggde på...

Men, åter till visheten. Hans tips var att bara göra nåt enkelt först, bara för att komma igång och känna att man uträttat något, dämpa paniken lite. Mitt tips är att i såna situationer göra override på ToString() på alla klasser i systemet, det har man alltid nytta av... :-)

Hur som helst, utmaningen fortsätter och den ska inte sluta nästa vecka heller - då ska vi börja med en ny utmaning parallellt tror jag. Vad kan den tänkas bli?

Den som lever får se!

2007-06-13

Dagliga utmaningen är OFF!

Kom på igår att jag ska stryka min idé om att utmana mig varje dag. Det blir hattigt och fånigt, jag måste krysta fram en idé om en bra utmaning varje dag och det kändes t.ex. omöjligt igår. Jag hade förstås kunnat köra vidare på utmaningen om att gå och lägga mig tidigt - men varför inte göra det som en veckoutmaning istället?

Och varför ska jag gå och lägga mig tidigt? Är det inte så att jag ska konstatera att man bara behöver sju timmars sömn varje natt och köra på det?

Angående slösurfandet så går det helt OK, stannade upp igår när jag reflexmässigt öppnade lite sajter och stängde ner de tabbarna omedelbart. Så ska det se ut!

Är det något slags lutheransk idé som kommit över mig? Nej - det är mer tankar kring vad man gör på arbetet, varför och hur man får ut "mest" av det. Att slösurfa är destruktivt. Att ta en paus handlar t.ex. om att resa sig upp, inte kolla senaste länkarna på reddit. Och för övrigt, hur mycket bättre har ens liv blivit av att surfa de senaste inrikes- eller utrikesnyheterna? Jag menar att det i princip inte spelar någon roll vad man läser, det är slöseri med tid och en allvarlig distraktion. Alltså att läsa om lidande i Sudan kan verka "bra" för det är seriöst, men det har lika mycket med mitt jobb att göra som xkcd.com.

Nåväl, inget surfande-utmaningen fortsätter. Jag tror det finns en tröskel som man kan nå där det kommer mer naturligt att inte surfa och där reflexerna att surfa försvinner. Vi får se var den är någonstans.

2007-06-12

Utmaningar och resultat

Gårdagens utmaning var återigen att jag skulle gå och lägga mig typ direkt när jag kom hem - men först kanske spela några låtar på Guitar Hero 2. Well, saker och ting gick inte enligt plan - jag hade en himla massa mailande och annan crap att göra när jag kom hem och då hamnade jag vid datorn, igen, och det hela slutade faktiskt med att jag tittade på lite crapmedia. Usch!

Dagens utmaning... ojoj. Jag får återkomma!

Veckoutmaningen, att jag inte ska slösurfa, går som tåget. I morse klickade jag reflexmässigt på fyra-fem URLar, de jag brukar läsa på morgonen helt enkelt - men jag hejdade mig och stängde tabbarna innan loppet var förlorat. Fantastiskt!

Så en utmaning går bra, en failade - och jag kan inte komma på en ny för dagen! Helveteee!

2007-06-11

Dagens utmaning

En utmaning om dagen, en i veckan. Det kan gå, det ska gå. Kan jag, kan alla. Eller nåt sånt.

Min dagsutmaning för idag blir återigen att gå och lägga mig när jag kommer hem ikväll efter träningen - idag ger jag mig dock utrymme att göra NÅNTING kul innan jag lägger mig - så jag får spela en till tre låtar på Guitar Hero 2 innan jag nannar.

Återkommer imorgon med resultatet!

Veckans utmaning - inget slösurfande!

Inspirerad av en kollegas "jag surfar inte på svd.se"-tänk just nu så tänker även jag börja köra ett "surfa inte i onödan"-tänk. Jag börjar med att utmana mig i en vecka. Under denna vecka kommer jag försöka att inte okynnessurfa på arbetstid. Jag kommer förmodligen inte surfa så mycket i övrigt heller, mest för att mina vardagskvällar är fyllda med så mycket annat (mest träning).

Sajter jag tänker undvika som pesten är nhl.com, fox sports, dn.se, aftonbladet (vilket kommer göra att jag lever 20 år längre), reddit.com (den stora boven i dramat tror jag), sherdog.com, mmaweekly.com, xkcd.com, pvponline.com, wulffmorgenthaler.com och så vidare och så vidare.

I en diskussion med min klartänkte kollega Henrik så tror jag att vi konstaterade att det är svårt att veta: får man lite gjort för att man slösurfar eller gör man helt enkelt lite pauser då och då och när arbetet går långsamt så surfar man mer? Alltså: bara för att man slutar surfa betyder det inte att man kommer jobba mer - eller? Jag tror nog att det är en kombo. Visst slösurfande är inte farligt, dvs man checkar ut hjärnan ett litet tag och tar en break när det är slow - men att surfa är inte att vila hjärnan, det aktiverar hjärnan och ger små små kickar vad gäller informationsbehandling etc, så man vilar inte utan aktiverar hjärnan med "strunt" - för det är nog vad jag oftast surfar på.

Nog snackat, min veckoutmaning är att inte okynnessurfa. Det kommer bli svårt men jag har en hånfull snubbe i andra änden på MSN som hetsar (för MSN är OK - det är ett kommunikationsverktyg) så att jag inte glömmer vad jag håller på med.

Nu ska jag åter jobbet, ingenting fungerar så jag måste jobb-jobb-jobba!

2007-06-04

En utmaning om dagen, en utmaning i veckan

Läste en bloggpost om nyckeln till att förbättra t.ex. sin privatekonomi. Personen som skrivit posten hade utmanat sig att göra av med mindre pengar varje dag och på så sätt stadigt förbättra sin ekonomi. Göra matlådor, inte köpa frukost ute, osv osv. Det är något jag försöker göra hela tiden, förbättra min ekonomi och annat i mitt liv. Med blandade resultat.

Från och med nu, måndagen den 4:e juni tills jag åker till Portugal i juli ska jag försöka göra en veckoutmaning och en dagsutmaning. En ny varje vecka, en ny varje dag. De behöver inte vara relaterade till varandra eller ens svåra.

Veckans (vecka 23) utmaning blir att inte dricka någon Coca-Cola eller äta något slags fastfood. Det var förstås mitt nyårslöfte och det höll länge men inte hela året ut - jag har dock gjort det tidigare så det är något jag vet att jag klarar. Det är väldigt stor skillnad på mig nu och den person som gjorde uppehåll i ett år vid 25 års ålder - så att jag avbröt nyårslöftet var ingen stor sak för mig. Det löftet var ju till mig. Nåväl, nog med rationaliseringar, nu ska det ske igen.

Resten av veckan blir Coca-Cola-lös och ingen slö McDonalds i brist på någon bättre lunch.

Dagens utmaning blir att gå och lägga mig direkt när jag kommer hem från gymmet. Och handla frukost till morgondagen - för där kanske utmaningen är att äta frukosten? Vi får se.

2007-06-01

Halva ursäkter leder ingen vart

Halvdana ursäkter leder ingen vart. Kennerfalks ursäkt är nämligen villkorad på att någon blivit upprörd, han ber egentligen inte om ursäkt för att han uttrycker sig aspuckat och använder en rent rasistisk retorik, han ber om ursäkt å läsarnas vägnar för att de blivit upprörda.

"Om någon känner sig påhoppad så ber jag så hemskt mycket om ursäkt för det."

Den som rimligtvis känner sig påhoppad är killen som Kennerfalk kallat för ett djur (jag kallar också folk för djur ibland, men mest folk som kommenterar min blogg och är dumma som åsnor - och anonyma), nämligen Maciej Zaremba. Så han kanske skulle skrivit typ "Maciej, jag ber om ursäkt, shit vad illa skrivet av mig, jag borde inte kallat dig dreglande hund och fixerat mig vid din etniska härkomst". Istället villkorar han - om "någon känner sig" påhoppad, dvs han erkänner inte att det var han själv som stod för just själva påhoppet och ber inte om ursäkt för det utan han ber om ursäkt för att någon kan ha känt sig påhoppad. Halv pudel? Tax?

Läste hans blogg och han verkar rätt sopig i allmänhet. Men jag håller ju inte med honom i alla frågor heller så vad kunde man vänta sig?

Sen såg jag att han blivit polisanmäld, väldigt roligt.

Jag menar... det är fan inte cool att hålla på så. Fast jag borde få göra det. Jag kanske tom gör det? Jag minns nog att jag kallade drogfascistnazisttalibanen Birgitta Rydberg för ett och annat, men inte på etniska grunder utan baserat på hennes beslut och åsikter och det faktum att hon inte borde vara med i ett liberalt parti.

Om du känner dig påhoppad, Birgitta, så ber jag inte om ursäkt. Det var meningen. Du hade nämligen fel.

Hur går det till i svenska arrester?

Om något inte bevakas, då vet man inte vad som händer i detta något. I Spanien har nu en kvinna blivit utsatt för övergrepp av polisen utan att hon egentligen varit misstänkt för något - och hon hade inte begått något brott, bara ringt på hos en granne.

Detta upprör spanjorerna och det upprör oss. Men är vi så naiva att vi tror att detta inte förekommer i Sverige? I det här fallet hade polisen av någon bisarr anledning videofilmat sina övergrepp och filmen sluppit ut. Har vi videokameror i alla arrest- och förhörslokaler i Sverige? Nej.

I Sverige granskar polisen sig själv. Ungefär lite som att sätta Hells Angels på att utreda organiserad brottslighet. Hur ska vi kunna lite på att inte polisen i Sverige begår liknande övergrepp? Det kan vi inte lita på. Att polisen är förmögen till övergrepp råder det naturligtvis ingen tvekan om - Osmo Vallo anyone? Att polisen är förmögen att göra fel är självklart - de är bara människor. Enskilda människor som obevakat ges makt över andra människor utan risk för konsekvenser (poliser fälls i princip aldrig för fel de begår), utan risk för att bli avslöjade, begår övergrepp. Ett känt experiment är the Stanford Prison Experiment där vanliga människor ganska lätt kunde drivas till att begå övergrepp.

Vad är min poäng? Varför inte ta tag i det här? Vi behöver en myndighet som utreder anmälningar mot poliser som inte är poliser. Detta är en självklar svaghet och ett hot mot rättssäkerheten i vårt land.

Vi behöver videokameror och inspelade förhör och mer teknik i polisarbetet. Är det bara jag som reagerat på alla fall där folk tagits in för fylleri men ingen har tagit utandningsprov, blodprov, drogtester på dem, trots begäran från den anklagade? Jag tänker närmaste på SSUs ordförande samt Per Bill-fallet. Det betyder ju att polisen motarbetar bevisinsamlingen och enda skälet kan ju vara att hölja sanningen i ett dunkel av fruktan för att "åka dit" för något fel.

Jag tror inte på "hårdare tag" mot polisen, jag tror på ett ständigt förbättringsarbete - dvs när något görs fel, ett fel begås, ett övergrepp begås, då ska det utredas - i fall med övergrepp kan en person naturligtvis anses vara helt olämplig som polis, men varje utredning ska syfta till att det aldrig får hända igen. När man så har ett fall på sitt bord där man inte vet om en person varit berusad eller inte eftersom inget blodprov tagits, då är korrigeringen av detta enkel - man börjar ta blodprov på de som begär så, eller som rutin, på alla intagna för fylleri.

Argumentationen i Per Bill-fallet var typ "en sjuksköterska måste ta blodprovet" eller nåt liknande: bör inte en sjuksköterska vara tillgänglig i arresten för att göra medicinska bedömningar av de intagna i vilket fall som helst? Då kan ju riskerna för folk som blir arresterade minska rejält och skador kan dokumenteras omedelbart osv. Kostnaden måste nog vara en loska i oceanen.

Jaja. Hur man än vrider och vänder på det så är det så här: det som hände i Spanien händer i Sverige också, framför allt mot människor som saknar röst. Jag var på ett spännande föredrag där en blivande doktor presenterade delar av sin avhandling om kvinnor med missbruksproblem. De blir rutinmässigt utsatta för kroppsbesiktning av polisen fastän de inte misstänks för brott - vilket i sig är ett brott. Polisen terroriserar de de kan terrorisera utan att åka dit.

Vi behöver en grupp i Sverige som oberoende börjar granska hur polisen behandlar medborgarna. Jag uppmanar folk att filma mer, mer videokameror - vi kommer då snart se övergrepp som de i USA.

Och om du är polis som tycker att jag hänger ut en hel kår för några rötägg - om du vet vilka rötäggen är, anmäl dem. Annars är det faktiskt så att hela kåren måste hängas ut. För den skyddar ju, du skyddar ju, de som begår brotten, övergreppen och felen.