2005-09-26

Finns det utrymme för dålig karaktär?

En kompis till mig reagerade på att jag ätit McDonaldsmat i helgen och förra veckan med tanke på att jag skrivit i min blogg att nu är det slut med det. Det gäller fortfarande men man måste vara lite tillåtande mot sig själv i början av en principiell aktion. Farorna lurar överallt och anledningen till att jag gör så här är ju att jag har extremt dålig karaktär. Om jag då skulle dra upp himmel och helvete kring ett eller ett par snesteg, då är jag fel ute. Den här helgen var dessutom en bröllopshelg och under sådana är det extra svårt att stenhårt hålla fast vid en "diet". Då är det bättre att vara förberedd på att man kan misslyckas och ta det som det kommer. Som jag gör.

Jag känner mig helt enkelt inte så besviken. Det är bara mat, det är bara min vikt. Jag är mer besviken över min segdragna lårskada, naturligtvis. Den hindrar mig från att träna och är allmänt jävlig. Å andra sidan tror jag att det jag känner nu är absoluta slutskedet av läkningen så nu borde jag kunna träna, särskilt om jag tar det försiktigt.

Såna här saker, som att jag lovar att inte äta skräpmat och att jag sen gör det, får mig att tänka på begreppet klarsyn. Clarity. Jag har skrivit om det flera gånger, den där jobbiga känslan då man "vet" eller "förstår" vad som är viktigt och att allt man gjort fram tills dess (just då) är helt meningslöst för att man ska uppnå något som är viktigt och intressant på "riktigt" för en. Inträffar oftast när en man haft sex eller onanerat. Samma sak inträffar ofta för mig efter en helgs hårt festande. Man vaknar upp måndag morgon och den morgonen har allt släppt, jag vill absolut inte ha mat jag inte behöver laga att äta, jag vill inte dricka öl, jag vill ingenting sånt. Allt sånt känns oviktigt och jag känner mig motiverad att vara "duktig". Men sen kommer helgen krypa närmare...

Kanske tar jag för stora steg? Jag tror inte det, men givetvis är det så att jag ju högre man siktar desto högre fall blir det när man misslyckas. Så att när jag säger "ingen McD, inget godis, inga chips", då kanske det är att sikta för högt så jag ständigt misslyckas? Som sagt, jag tror inte det, men man kanske måste ha det i bakhuvudet om inget förändras?

Nu ska jag välja att ta på mig lite kläder och börja åka in till stan. Vi ses.

Inga kommentarer: