Arga av dig lite, ok?

Diskuterade en episod igår med en vän. Episoden handlade om en
bindgalen och tjänstefelsbegående vakt på en konsert som skulle behöva
gå en avprogrammeringskurs för lägervakter som arbetat i Auschwitz.
Nåväl.

Hur ska man hantera såna situationer? Tjafs-situationer med folk som
har befogenheter, små hjärnor och mindervärdeskomplex av en
utomjordisk karaktär? Och nej, alla vakter har nog inte små hjärnor,
men hur ofta stöter man på den harmoniska varianten utan ett bagage av
neuroser och tvångstankar som tvingar vakten att förnedra eller
diskriminera en?

Hur ska man göra för att inte hamna i en tjafsfestival som ändå bara
gynnar den utvecklingsstörde vakten / polisen / personen?

Situationen är alltså mer av typen att en person med auktoritet gör
ett fel och du noterar det. Hur tar man upp tråden / diskussionen så
att man får ett önskvärt slutresultat? Vad är ett önskvärt
slutresultat?

I min bok är det coolaste slutresultatet att man får den man pratar
med att inse att han har / gjort fel och ber om ursäkt. Att man får
honom att kliva över gränsen som säger att han inte kan erkänna sina
fel och brister, gränsen som säger att det inte är ok att göra just
fel om man är vakt / polis / nazist. Alltså lyckas höja upp både sig
själv och den man diskuterar med till en ny nivå där allt som betyder
något är ärlighet mot sig själv och mot rätt / fel.

Jag har läst en bok som jag inte minns vad den heter (Jimmy, vi läste
den på Dominikanska tror jag) där en person hittar spirituella
sanningar och hela tiden kommer en nivå högre i sitt medvetande. En
episod i boken handlar just om en liknande situation där
huvudpersonerna blir antastade av en vaktpost. Då vänder de på allt
och frågar typ vakten varför han är så aggressiv och arg och liksom
avväpnar hela situationen genom att göra klart för vakten att han inte
måste vara ett svin. Typ.

Nu var det en bok, men kan man hitta en taktik som fungerar så här?
Dvs som omöjliggör för vakten att ta till våld och samtidigt
omöjliggör för vakten att betrakta en själv som problemet i
situationen. En taktik som bara ger ett möjligt utfall typ?

Tankar?

Det är lite Ghandi, lite light side of the force och så över såna här
tankar. Eller som någon japansk svärdsmästare som innan han mötte nån
i svärdsduell slog till spetsen på motståndarens svärd - om det fanns
ett motstånd, då visste han att han skulle vinna, om svärdet vek sig
som ett grässtrå i vinden så gav han upp. Hur gör man sig till ett
grässtrå i vinden som gör motståndaren tvungen att ge upp?

//Tommie