UFC 76: Knockout

I helgen är det så dags. En ny UFC-gala, bara två veckor efter den senaste, som jag dessutom råkade se live (men inte orkade blogga om... eh), wohoo. Den gala vi har att se fram emot den här gången bjuder inte på lite fyrverkeri utan väldigt väldigt mycket. UFC hade hybrisen att kalla en hel gala för "stacked" tidigare i år - sen dess har galorna hållit väldigt hög klass. Jag tycker det viktigaste är att man försöker ha betydelsefulla matcher på huvudkortet, dvs att man slipper Tito vs Ken 3 på som main event - en sån match ger inte mig så mycket minst sagt. Sen är det också viktigt att alla prelim-matcher har potential att bli crazy fights. Tyvärr är det ju så att logiskt så är det troligare att en prelim-match är galen och upphetsande än en main event. Varför, frågar den som söker vishet. Svaret är förstås att i prelim-matcherna är killar som kan vinna fight of the night = 25 - 50 000 dollar i bonus, de kan få bättre deals och kontrakt i nästa match och de kan bevisa något och de har väldigt lite att förlora - nästan ingen ser ju matcherna då de inte visas på PPVn. Man kan gå in och köra järnet. Chuck Liddell på lördag däremot, han har som det så klassiskt heter, ALLT att förlora.

Chuck Liddell vs Keith Jardine
Som jag skrev i inledningen har Chuck Liddell allt att förlora i den här matchen. Han har en del att vinna men det är inte alls lika mycket som Keith Jardine har. Om Chuck förlorar eller ännu värre, förlorar på knockout igen, så kommer rösterna höjas för att han är slut, förbi, föredetting. Han är gammal i sporten och har bjudit på många knockar genom tiderna men popularitet vänder sjukt snabbt när man börjar tappa stinget. Men har Chuck tappat stinget eller har han helt enkelt aldrig haft något? Jag hävdar bestämt att UFC medvetet gött Chucks CV med fighters som på inget sätt varit dåliga men som på inget sätt haft de verktyg som krävts för att vinna över honom. UFC blev till slut tvungna att ge honom en riktig motståndare i Quinton "Rampage" Jackson och resultatet blev då en knock i första ronden. När jag säger "riktig motståndare" menar jag "motståndare med de verktyg som krävs för att slå Chuck Liddell". Om man tittar på Chucks motstånd sen han torskade mot Quinton första gången så ser man att han vunnit över Tito x 2 , Vernon White, Randy x 2, Jeremy Horn och Renato Sobral. På papperet kan jag inte säga att jag tycker att nån av dem haft vad som krävs för att vinna mot Chuck. Både Jeremy Horn och Babalu känns som motstånd av typen "vi har ingen annan vettig som kan möta Chuck just nu för Pride är så mycket bättre". Man hypade Horn som är en liten 205 lbs-fighter och som helst grapplar defensivt för att få in submissions till att framstå som ett reellt hot mot Chuck - hans enda teoretiska övertag måste nog konstateras vara den submission han satte på Chuck 1999. Det är ett tag sen.

Det sagt - Keith Jardine är inte Quinton Jackson. Keith Jardine kan man nog säga befinner sig ganska långt ifrån Quinton Jackson på alla plan. Hypemaskinen kommer säga att Keith var på väg upp, att han slet sönder 205 lbs-divisionen på väg upp på stegen till en utmanar-position. Fast då nämner man helst inte att de han vunnit över i UFC varit två stycken TUF-veteraner (Griffin och Whitehead) och en can (Kerry Schall) och en debutant i form av Wilson Gouveia - den siste i en riktigt bra match av Jardine där han kom tillbaka efter en första rond som dominerades totalt av Gouveia. Hans förluster är mot en TUF-veteran (Bonnar) och en kille som vid tidpunkten var helt okänd.

Chuck har inte förlorat mot okända. Keith har inte vunnit mot någon superstar - det har Chuck. Flera gånger.

På papperet är den här matchen given och i min bok också. Jag tror Chuck kommer komma ut som vanligt, jobba med fotarbetet och ha sin konstiga hållning. Keith kommer gå framåt och tro att han och Chuck är lika bra och så kommer Chuck kontra och släcka lampan med ett slag som borde sakna kraft helt. En fungerande strategi för Keith är att trycka upp Chuck mot stängslet, sen ta ner honom och sen försöka möra upp honom med ett par hammarslag från garden. Eftersom antalet personer som lyckats hålla nere Chuck på marken är tre i MMA-historien så ser jag inte att Keith kommer lyckas.

Jag tror inte Chuck var dåligt förberedd förra matchen, jag tror inte han börjar få ölmage, jag tror inte han var ur form. Quinton kontrade ett sloppy slag och träffade där han ville - de är så bra att så går det helt enkelt när sådant händer.

Keith Jardines främsta merit är att han knockat Forrest Griffin. Det räcker tyvärr inte. Chuck på TKO i första ronden.

Mauricio "Shogun" Rua vs Forrest Griffin
OMFG Forrest Griffin kommer dööö! Enligt hypemaskinen så bad Forrest Griffin om den här fighten vilket ses som inteckning för att Forrest är tuff. En del skulle argumentera för att det visar att han är dum. Jag menar att det visar att han är smart och medveten om sina egna begränsningar. Efter att ha blivit knockad av Keith Jardine och gråtit blod inför tv-tittarna insåg Forrest att han inte är contender-material. Lite som Keith Jardine menar man att han ska anses vara duktig på grund av dessa vinster i UFC: Bonnar x 2, Bill "Jag borde inte få fajtas mer" Mahood, Elvis "The guy they bring in to get knocked out" Sinosic och slutligen Hector "Who?" Ramirez. Detta i UFC alltså. Nu ska ingen tolka det här som att jag dissar Forrest, no way, jag är en Forrest-lover av rang. Killen kan fajtas och han har stort hjärta och han jobbar hårt. Men jämför meritlistor, det ovan är sedan nionde april 2005. Sen dess har Shogun vunnit över Quinton Jackson (TKO), Nogueira (dec), Alistair Overeem (TKO), Ricardo Arona (KO), Cyrill Diabate (TKO), Kevin Randleman (sub), Kazuhiro Nakamura (dec) och slutligen Alistair Overeem på knock IGEN. Shoguns enda förlust sen april 2005 var via ett sjukt armbrott mot Mark Coleman. Hur det gick till och huruvida det var tur / otur / skicklighet låter jag vara osagt, allt jag säger är att Forrest har spelat i en liten plaskdamm och Shogun har inte bara tävlat med de stora pojkarna, han har tagit namn och kickat röven på de stora pojkarna! Overeem och Arona tog han dessutom samma kväll!

Jag är hemskt ledsen, Forrest, men Shogun är bättre än dig på allt. Jag kan inte se vad Forrest är bättre på som skulle ha någon betydelse i den här matchen. Jag tar Shogun på nåt obehagligt vis i första ronden. Domaren stoppar det och skriker "Stop it, stop STOP STOOOOP!" och Forrests hörna kastar in handduken och folk vänder bort blicken i avsmak och minst en amerikans delstat lagstiftar på något sätt efter det inträffade.

Thiago Tavares vs Tyson Griffin
Allt jag vet här är egentligen att Thiago Tavares körde över Jason Black i sin senaste match - men Jason Black såg då mer död än levande ut på grund av att han hade svårt att nå lättvikt (155 lbs / 70 kg) för matchen. Han är en mycket skicklig BJJ-kille men han möter inte direkt kattskit i form av Tyson "Jag är alltid med i Fight of the Night" Griffin. OK, jag ska vara ärlig, jag är inte säker på att jag sett hans match mot David Lee vid UFC 63 men både hans match mot Frank Edgar och Clay Guida blev Fight of the Night, om jag inte minns fel. Tyson är en cardio-maskin, kompetent stående, kompetent brottare, slutar aldrig jobba och ägnar sig påfallande ofta åt kaosbrottning i buren. Han är urstark - så jag ser inte att Thiago sätter en submission på honom. Den här matchen är svårtippad men jag tippar Tyson Griffin via beslut, ett enhälligt sådant. Inte Fight of the Night den här gången, tyvärr, men visst kaos kan vi räkna med.

Kazuhiro Nakamura vs Lyoto Machida
Nakamura, mest känd för repliker såsom "Tell Banderei... shut the fuck up!" och "Don't hit me, I'm taking off my Gi, don't hit GRGLAARGH!" gör härmed sin UFC-debut. Jag kan inte säga att jag blir särskilt upphetsad när jag tänker på den här matchen. Jag är ett Lyoto Machida-fan meeen att säga att karln fightas upphetsande vore lite att ta i. Han är sjukt snabb och disciplinerad och väljer att hålla avstånd och plocka isär sina motståndare. Han går inte direkt på finish om man säger så. Han fajtas taktiskt och är sjukt svår att slå. Kazuhiro Nakamura å sin sida har varit med i upphetsande matcher men även några sömnpiller. Jag tror det här blir ett sömnpiller och jag tror japanens debut förstörs av den hale brasilianaren (ja, han är från Brasilien med det namnet... vad är det med brasilien och japaner?). Machida via domslut, enhälligt.

Jon Fitch vs Diego Sanchez
Anledningen till att jag inte tror att Tyson Griffin är med i Fight of the Night är att jag tror att de här två herrarna kommer vara inblandade i den affären. Jon Fitch är verkligen up-and-coming, inte så många känner till honom jämfört med Diego Sanchez. Diego anses ju vara the shiznit och detta eftersom han faktiskt besegrat legitimt motstånd ända fram till sin första och enda förlust mot Josh Koscheck - en av de sämre matcher jag sett. Bland Diegos offer noterar vi Nick Diaz, Karo Parysian och Joe Riggs. Inte fy skam. I sin match mot Kos visade det sig i efterhand att han hade en svår stafylokockinfektion som höll på att leda till amputation av ena benet... han är nu hundra procent återställd och möter en väldigt motiverad Fitch som vill visa upp sig och göra sig ett namn för de vanliga fansen. Det här kan bli kvällens crazyfight, utan tvekan. Diego visade sig vara en sjuuuk cardio-machine mot Karo så jag tror han kan ta hem det. Han såg inte bra ut mot Kos, men jag tror det var vad han behövde. Nu kommer han gå zen över hela stället och tar det här på enhälligt domslut.

Diego Saraiva vs Jeremy Stephens
Allt jag vet är att Saraiva förlorade mot Kenny Florian. Vet för lite om någon av pojkarna för att egentligen uttala mig alls. Mitt tips är att Diego vinner.

Scott Junk vs Christian Wellisch
Eeeh, shit, prelim-matcherna var mer okända än de brukar vara. No call.

Mishihiro Omagawa vs Matt Wiman
Jag tippar Matt Wiman baserat på att jag vet vem det är.