Min far ringde just. Han gick igår genom sin andra höftledsoperation där han bytte den konstgjorda höftled han opererat in för något år sen eftersom den glappade. Han är lite till åren nu och lät rätt sliten, rosslande, som om han låg för döden. Morfinet tickade i hjärnan och jag har inte pratat med honom på tre dagar eftersom han åkte in i måndags för att ligga inne. Jag har inte direkt varit nervös men han lät riktigt risig nu...
Så det är skönt att veta att han ringer för att berätta att han mår ok. Eller?
- Hallå!
- Hej (rossel)
- Hur mår du?
- Lite snurrig i kolan och svag men det ordnar sig... skulle bara ringa och säga att du måste kolla på TV 16:20, Usain Bolt i 200-metersfinalen, det blir grejer det.
Ööh. Tack. Det gäller att veta vad som är viktigast i livet. Nu måste jag kolla på finalen ifall farsan dör - då vet jag att vi delade nåt innan han lämnade oss i alla fall...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Var glad att han påminde dig, det var ett galet lopp :)
-Jimmy
Gamla föräldrar är ett kapitel för sig onekligen. Min farsslok har också haft några hälsoduster under sommaren men han är seg som bara fasen tack och lov... Ingen risk att han skulle påminna om något som har med sport att göra dock! :)
Skicka en kommentar