Återigen bland de levande, nästan...

Wow. När man som man blir sjuk blir man verkligen helt handikappad. Jag har lite teorier om det men först ska jag skriva nåt skojigt om hur dåligt jag mått de senaste dagarna tänkte jag.

Det började i tisdags förra veckan. Jag kom in till jobbet och hade lite ont i halsen och ganska ont i huvudet. Kände mig lite seg helt enkelt. Framåt lunch hade det blivit så pass att jag insåg att det här var nåt större än lite morgonseghet. Det här var en riktigt sjukdom som var på g.

Eftermiddag / kväll gick i ett otroligt lugnt tempo där min tanke var "ta det lugnt så kanske man blir frisk snabbt eller snabbare" - typ tänkte jag kanske att jag skulle komma på benen inom en dag eller två - det skulle visa sig vara helt felaktigt.

När jag vaknade på morgonen visade det sig att jag fått en släng av influensan. 39.5 graders feber var min topp och allt jag klarade av då var att ligga i sängen och gny lite. Allt var sjukt kass i två dygn tills min mamma sa "ta två alvedon på en gång" vilket jag gjorde och VIPS! så gick febern ner till hanterbara 38.5 grader. Mitt halsonda gjorde mig dock kroniskt dålig på att svälja och hela helgen gick mest åt till att ha riktigt ont i huvudet och vara yr i bollen.

Men nu är jag åter bland de levande och på plats på jobbet. Slemmet i halsen smakar riktigt äckligt och jag känner mig faktiskt inte 100% - men inte sjuk nog för att vara hemma.

Jag minns inte mycket av mina feberdrömmar men givetvis har de varit helt psykotiska. Värst var nog drömmen där jag vaknade av att min vän F stod i dörren beredd att mörda mig med en pistol. Av nån anledning visste jag att han sjunkit ner i ett djupt amfetaminmissbruk (i drömmen, people) som nu tvingat honom att döda mig. Nåväl, i mina drömmar är det oftast jag som har the upper hand och även i denna. Jag hoppade upp, slog honom i magen och tog pistolen ifrån honom - sen funderade jag i någon sekund innan jag sköt honom i huvudet.

Senare i drömmen blir jag knäckt av att jag mördat en av mina bättre kompisar så jag skjuter mig själv i huvudet - normalt brukar man vakna då men inte i den här drömmen. Istället blir jag en vålnad och hamnar i något slags "mellanvärld" där det bestäms saker om ens reinkarnation. Jag spöar lite folk och får på en bankett veta att jag förlängt min tid i skärselden med fyra timmar tack vare mitt oförlåtliga beteende - varpå jag pekar finger åt alla i lokalen och säger "Fuck off, bitches" - men sen ändrar jag och förklarar att jag nu förstår att man inte kan leva så, man kan inte slå ner alla som råkar säga emot en (jag gör alltså bara det i drömmarna, inte i verkligheten...) och man måste försöka förstå varandra. Så går det när man drömmer och har feber...

Nästa år är det jag som vaccinerar mig!