2007-11-28

Pluralism är otroligt viktigt

En väldigt intressant artikel dök upp idag i SvD om Downs syndrom eller rättare sagt, ett test som kan användas för att upptäcka Downs syndrom tidigt och tillförlitligt vid en graviditet. Artikelförfattaren har själv en dotter som har Downs syndrom och tycker naturligtvis att det inte är så farligt. Och det är det nog inte.

Han angiper Birgitta Rydberg och det tycker jag är bra, jag har inget till övers för henne. Men jag tycker argumentationen haltar lite, samtidigt som jag är kluven i frågan.

T.ex. tar han upp ekonomiska frågor och det blir alltid väldigt vanskligt - för då kan man argumentera emot på ekonomisk basis. Han menar att reformen med att införa det här nya testet på bred front kommer kosta 20 miljoner kronor och antalet födda barn med Downs syndrom kommer minska från 20 till 10, en kostnad på två miljoner per foster.

Där har vi problemet, där tar man ett ekonomiskt argument - jag kan kontra med att om en person med Downs syndrom kostar skattebetalarna mer än två miljoner under sin livstid så har vi gått plus. Hurra! Då är ju reformen inte dyr, då är den en besparing, en vinstaffär. Ekonomi är inte det man ska basera sina livsval på, helst.

Jag undrar om Birgitta tänkt så? Att det är en vinstaffär.

Svante går vidare och säger följande:
"Det är viktigt att påpeka att precis som den blivande mamman i Kina kan ha mycket goda anledningar att abortera ett flickfoster kan man inte i Sverige skuldbelägga enskilda föräldrar som vill kunna sortera bort ett foster med Downs syndrom."

Fast sortera bort låter ju inte vidare fräscht. Det låter lite som att du skuldbelägger dem ändå, Svante.

Det jag undrar är vad Svante tyckte innan han fick sin dotter? Jag respekterar ju hans val att föda henne men under dotterns livstid kommer ju Svante få stöd av skattepengar jag betalar. Han tycker inte att vi ska lägga 20 miljoner på att hindra födseln av barn (fast egentligen är det information) - i en sann demokrati borde jag då få tycka att vi inte ska lägga en spänn på hjälp till barn med Downs syndrom? De kommer ju aldrig starta börsbolag, uppfinna en fantastisk produkt som skapar arbetstillfällen och så vidare?

Men vad har man då för människosyn?

Den man väljer själv. Man får väl tycka vad man vill?

Om testet inte hade finansierats av landstinget utan erbjudits som en produkt när man kommit till mödravårdscentralen, hur hade han sett på det då? Dvs han betalar inte för testet, inte jag heller, utan den som är intresserad av det? Det måste ju vara OK (om man är kvar vid det ekonomiska resonemanget alltså) antar jag? Förmodligen skulle ungefär lika många barn aborteras, eller sorteras bort som Svante själv kallar det.

Från var och en efter förmåga - till var och en efter behov. Om behoven är för stora kan man ju tänka sig att man förverkar sin rätt att existera. Något som vi sett från barnhem i Rumänien och som det ryktas om att Nordkorea sysslar med - gallring. Kollektivet får inte försvagas. Om man inte har någon förmåga alls, då har man inte rätt att ha behov.

Här kommer vi till min artikels rubrik, att pluralism är viktigt.

När jag var yngre var jag mer vänster. Om man är vänster så är det inte helt onaturligt att tänka sig att utvecklingsstörda, personer med Downs syndrom, gravt handikappade och personer med liknande problem enbart är en belastning för samhället. De har enorma behov och kostar många gånger mer än en "normal" individ som ju betalar till samhället istället för att kosta samhället något. Som tack för bidraget ser vi till att hålla den normale under armarna om han skulle råka ut för något senare i livet - det är kontraktet så att säga.

Jag såg personer med Downs syndrom i min skola och fann dem mest väldigt irriterande / äckliga (killen som tog en hel smörkniv direkt från paketet in i munnen i skolan och sen stoppade tillbaka den i paketet t.ex.), jag kunde inte relatera till dem eller kommunicera med dem alls.

Varför skulle de få finnas?

Vad kostar egentligen en person med Downs syndrom under sin livstid? Varför inte bara gallra och endast tillåta "funktionella" människor delta i samhället? Inga nya idéer det här, jag var nog inte den förste som tänkte att vi borde ha lite bättre bas att stå på. Jag har hört ryktas att andra tänkare tänkte samma sak.

Sen började jag förstå mig på det här med individens rättigheter - när jag inte följde strömmen och bara gick i fåran. Det var tidigt - jag spelade inte ishockey utan höll på med datorer och rollspel och serier och läste böcker och så vidare. Att avvika är inte lätt alltid. Nu är såna företeelser inget konstigt men personer i Sveriges riksdag köpte ett tag argument om att rollspelare var satanister och / eller terrorister under träning. Hårdrocken jag lyssnade på tidvis orsakade självmord. Moralpanik i varje hörn.

Det finns en historia om Mozart eller någon annan stor konstnär vars mor födde honom som barn nummer 13 efter att typ fem innan dött, tre varit missbildade och hon var blind och liknande. Skulle du ha rekommenderat en abort? Då hade vi inte haft Mozart.

Då kan kollektivisten i mig argumentera "Men en person med Downs syndrom kommer inte skriva en symfoni".

Vilket är helt irrelevant. Frågan handlar egentligen om huruvida jag har rätt att stå vid sidan om och diktera villkoren för hur någon annan får leva och existera. Har jag ens rätt att definiera att en person inte får finnas, inte får födas, om denne inte åtminstone kan tillföra och producera något i vårt samhälle?

Om man följer något slags gul regel uttänkt av någon nån gång... så blir det lättare.

Om jag skulle bli far, skulle jag vilja att någon annan bestämde om mitt blivande barn skulle få leva eller inte?

Vem svarar ja på den frågan? Ren spekulation, inte många. Att föda ett barn kan svårligen sägas vara något som kan skada någon annan. Tänk den frågan:

Om jag blev skadad av någon annan, skulle jag vilja ha hjälp att stoppa det?

Jag svarar ja på den frågan - så om jag skadar någon måste rimligtvis denne få stoppa mig.

Att Svante lät sin dotter få finnas skadar inte mig. Det tog ett par år men till slut landade jag där... och det är det som är Pluralism, mångfald. Jag kan inte förvänta mig att få diktera omvärldens beskaffenhet.

Att någon är utvecklingsstörd skadar inte mig. Inte heller att de är feta. Eller muslimer. Eller kristna. Eller från Afrika, Asien eller USA.

Den ende som ska välja är föräldern. Och där har vi helt enkelt helt oinskränkt aborträtt, vår främsta harm-reduction-bestämmelse någonsin. Jag själv t.ex. tycker att foster är liv och är mycket tveksam till att göra abort - inte till att det ska vara lagligt. Jag är också tveksam till att få ett barn som är utvecklingsstört. Jag är oerhört intellektuell och tja, Svante konstaterar att hans dotter är tre månader efter nu - men en niomånaders bebis är ju också underbar. Personer som inte är lika intelligenta som mig är dock inte alls underbara, från Wikipedia: "Most individuals with Down syndrome have mental retardation in the mild (IQ 50–70) to moderate (IQ 35–50) range". När bebisen inte är en bebis längre så är dennes intellektuella nivå fortfarande efter, men förmodligen med mer än tre månader. Och det känns läbbigt. Jag är inte bekväm med det. Jag vill ha ett barn som är intelligent på samma sätt som jag. Jag vill ha ett barn som är som jag... min åsikt om pluralism omfattar bara alla andra utom mitt barn, eller något sånt.

En konflikt helt enkelt. Den kanske löser sig när det kommer till kritan. Svante verkar ju positiv. Men, host, får man någonsin höra några andra röster än de positiva i media? Alltså, förmodligen finns det ju nån därute som blivit jävligt bitter av att få ett utvecklingsstört barn - vem för deras talan?

Så vad blir min poäng? Finns det någon?

Nej, det finns ingen poäng. Du måste själv välja hur du vill göra. Kanske ska du tacka nej helt enkelt när de föreslår ett test när du väntar barn. Så gjorde man förr och det tog oss hit. Men förr lär de ju ha satt ut barnen med Downs i skogen till vargen så vi kanske inte ska göra allt som de gjorde det förr i tiden.

Gallringen ska ske om du vill gallra. Eller bespara dig själv. Eller barnet. Eller hur du nu rationaliserar det. När Birgitta "Jag vill att knarkare dör" Rydberg lägger förslaget om att tvångsabortera foster, då kommer jag skrika högt. Men att kunna erbjuda möjligheten att ta reda på det... jag blir inte upprörd. I framtiden kommer kristna högern i USA förmodligen kunna ta reda på om deras barn har en bög-gen. I ungefär samma sekund kommer de överge sin anti-abort-hållning... inofficiellt i alla fall, och se till att bögarna inte föds. Eftersom de är dumma i huvudet. Ska jag tvinga dem att föda sina bögbarn? Öh, nej. För det finns andra, icke-galna människor som är bättre lämpade att uppfostra homosexuella barn. Vi andra nöjer oss kanske med att sortera fram de bra äggen och de bra spermierna och föda lite übermensch. Se filmen Gattaca. Inspirerande.

Om vi ska "stoppa" detta, då blir det också än sjukare, kom ihåg det. Då måste vi t.ex. inskränka aborträtten antingen helt (alla ska födas) eller till att bara omfatta barn som är helt friska - de aborteras då förmodligen för att de är helt och genuint oönskade, till skillnad från barn med Downs syndrom som bara är oönskade på grund av fördomar. Så då blir det så att den som gör ett KUB-test och får svaret Downs måste hindras från att göra abort emedan någon som INTE gör ett KUB-test och gör abort inte hindras.

Reagera inte med ryggmärgen utan tänk efter: ska du och jag bestämma åt någon annan - eller måste denne få välja själv? Jag vill inte längre tvinga någon att abortera sitt barn - men jag vill heller inte tvinga någon att föda ett barn! Jag vill inte tvinga någon att göra KUB-test - men jag vill heller inte hindra någon att göra KUB-testet.

För den här frågan går inte att lösa - så vi kanske bara ska avstå och låta folk bestämma över sina liv och kroppar SJÄLVA?

Jag förstår nämligen inte skillanden mellan att tvinga någon att abortera och att tvinga någon att föda. Det ser ut som om det är tvång bägge två och det är jag allergisk mot.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant att läsa en blogg som faktiskt innehåller lite resonmang. Dock tycker jag - som håller med dig i många delar om valfriheten - att du missar poängen. Signalerna som landstinget skickar ut genom att erbjuda test till alla för EN sorts utvecklingsstörning (det finns många) är ju att Downs syndrom är något riktigt läskigt som man bör undvika. Detta är ju inte sant. Fråga vilken blivande förälder som helst och alla vill självklart ha ett friskt barn. Fråga föräldrar till sjuka barn om de ångrar att de födde sitt barn och häpnadsväckande nog så är det ytterst sällan det händer. I de fall de förekommer är det för att barnet lider. Istället är det många som pratar just om allt de har fått och allt de har lärt sig.

The Lava Eater sa...

Landstinget erbjuder massor av test. Nu har en ny testmöjlighet dykt upp och den erbjuder det. Man kan avstå om man vill, man kan ta det om man vill och sen kan man använda informationen fritt. Jag vet inte om jag håller med om att signalen är "Downs syndrom är jätteläskigt". Jag vet inte om jag riktigt tror på "allt är halleluja med att vara förälder till barn med downs syndrom" heller - du får aldrig höra de negativa föräldrarna komma till tals. Jag kan dock ha fel där. Sen anpassar sig människan alltid till sin situation varför jag såklart undrar vad Svante trodde och tyckte innan sin dotters födsel.

The Lava Eater sa...

Det är därför man måste få välja. Och välja gör man med tillgänglig information. Förr hade man ingen tillgänglig information och då var valet begränsat. Nu har man mer och kan göra mer informerade val. Om det samtidigt var så att man argumenterade för abort i de här situationerna då skulle jag bli upprörd.

seriös sa...

Fast jag tycker fortfarande poängen är missad. Jag har inget emot att det finns tester och att de vid efterfrågan kan användas. Det är skillnad på att gå ut i en kampanj för att massinformera om ett särskilt test. Har Rydberg aktier i företaget tro??

The Lava Eater sa...

Det är ingen mening att ha ett test om man inte informerar om dess existens, eller hur?

Precis som man ska informera om riskerna med alkohol och tobak, nyttan med att äta folsyra, osv osv osv.

Ingen lätt fråga men information är inte ett problem anser jag. Bara tvång. Och tvång kan vara tvång att föda och tvång att abortera.

ljuset sa...

Meningen med denna nyheten är att förvränga bilden av det riktiga förtrycket. Och tillåta alla överskridelser. Man vill mörda muslimerna för att dem har en ond profet. Eller man vill mörda muslimerna för att dem förtrycker kvinnan. Släng bomberna döda familjer dvs kvinnan, mannen och barnen då har du räddat förtrycket mot kvinnan i Islam. Ta över något som inte är ditt och du har räddat andra människor. Döda vem du vill och du är en hjälte. Bekämpa islam? Hur? Åk till Irak och spionera ge informationen till andra medarbetare för att dem ska sikta deras vapen på rätt plats.

www.Allah.info.se

MUSLIMERNA OCH DERAS PROFET ÄR MÖRDARNA

MÖRDA MUSLIMERNA, ALLAHO AKBAR

http://www.youtube.com/watch?v=F3qOb-V9Ywc

http://www.youtube.com/watch?v=LLE-FKjMdTk

Säg inte till någon, säg inte allt vad dina ögon har sätt

Man får inte prata för mycket i Sverige innan man hamnar i fängelse.
Det är bestämt vad man får tycka och vad man inte får tycka. Det är bara när man använder yttrandefriheten för att kränka muslimer som det är tillåtet.
När man vill säga sin åsikt om en historisk händelse då får man hamna i fängelse.
Se tex den tyske advokaten Jürgen Rieger åtal för förnekelse av Förintelsen.
http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=1647528
Är detta skämt eller lever vi i sådana samhällen. Där man inte får säga vad man tycker om en historisk händelse men muslimerna kan man fortsätta att attackera på fysiskt och psykiskt sätt.