2007-11-28

Återvänder till Downs Syndrom

I kommentarerna till denna artikel avslöjas den illa dolda agendan hos Svante Linusson, nämligen att synas i media som representant för Stockholmspartiet. Gå gärna in på hans matematiksida på KTH och kolla själv. Han är alltså politiker. Typiskt. Hans agenda kan faktiskt ha varit helt personlig, det kan vara så.

Jaja, hur som helst, debatten går högt på nätet och i flera bloggar kan man hitta folk som nappar, folk som såklart OCKSÅ är politiker. Mycket åsikter men ingen som stannar upp och tänker efter. Vad är alternativen? Bra är också att någon kom med det jag efterlyste, en nyanserad bild av personer med Downs syndrom. Svante gullar med sin dotter som är ett år - men tre månader "efter" och menar att en niomånaders bebis också är underbar. Ett konstigt resonemang. Hur "underbar" är en 40-årig person med en IQ på 30-75? Kommer Svante gulla med den? Citat från bloggen: "Verkligheten är långt ifrån idyllprogrammen på TV med glada muppar som blir rikskändisar. Verkligheten är ofta följande: Föräldrar som är över 40 år får barn med Downs syndrom. De första 10 åren orkar de med - sen får samhället rycka in och ta över, och då är det oftast försent på punkten bortskämdhet. Många med Downs särbehandlas enormt av sina föräldrar - vilket gör att de inte bara har handikappets alla problem - de är grovt bortskämda också."

Många jämför med Kina och menar att där aborterar man kvinnofoster och det är hemskt. Att vara kvinna och att ha Downs syndrom är dock inte jämförbart, anser jag. Det är dessutom lagligt att abortera kvinnliga foster i Sverige, eftersom vi har fri aborträtt. Notera att jag tycker det är fel att abortera baserat på kön - men det är jag det.

Snabb genomgång.

Bloggen Konservativa tankar jämför fosterdiagnostik med rasbiologi. Föreslagen lösning på problemet med det fria valet är förstås att inskränka det: "Är det verkligen rimligt att forska inom dessa områden är min stora fråga?". Dvs forskning ska styras av kristna (som bloggförfattaren) och de ska bestämma vilka kunskaper vi får söka. Bloggförfattaren hänvisar till historien men borde kanske undersöka kyrkans roll i forskningen genom tiderna och notera att kyrkan alltid haft fel. Galileo Galilei anyone? Staten ska inte bestämma vad som ska forskas på och vilka svar vi får söka - ej heller kyrkan.

Sen kommer Fru Bråttoms Blogg - och hon verkar haft bråttom med att skriva sitt inlägg eftersom hon också hoppar lite i galen tunna. Ingen föreslår att vi ska förbjuda barn att födas, förslaget handlar om information och det fria valet. Citat: "Jag kan inte annat än att hålla med honom. Vilket slags samhälle får vi när vi medvetet satsar på att sortera bort alla dem som avviker från normen? Vilket blir nästa steg? Har vi ingenting lärt av historien? Och om det är ok att sortera bort ett barn med Downs syndrom i Sverige, varför är det då inte ok att sortera bort ett flickfoster i Kina?"

"Det här borde verkligen vara en fråga för mitt parti"

Det framgår inte vilket parti men min fråga är helt enkelt: vad ska göras? Ska vi inskränka aborträtten till att endast omfatta friska barn? Eller?

Och att vara kvinna är att tillhöra ett kön, att ha Downs syndrom är att ha en genetisk avvikelse som leder till stora problem och att man behöver mycket hjälp. Det ena är INTE en avvikelse. Könet alltså.

Note till bloggaren ovan: I Sverige har vi sagt att det är OK att sortera bort ALLA barn, utan frågor. Hur ska vi ändra det på något sätt? Förbjuda KUB? Förbjuda abort? Har man inte svar på de frågorna bör man inte ta upp debatten ens kanske?

Nästa bloggare, All I Want, Monicas blogg, undrar "Varför kan vi inte acceptera att livet inte är perfekt? Vare sig det gäller kosmetisk kirurgi eller den lömska släktingen genteknik (som visserligen har vissa goda sidor, jag vet, men...) så handlar det om en sak; att bli perfekt.
Det icke perfekta ska inte få finnas."

I ett pluralistiskt samhälle får både den som accepterar livets imperfektioner finnas och den som inte gör det. Så varför kan inte Monica acceptera att andra inte accepterar samma sak som henne? Kamp mot ärftliga sjukdomar kan knappast jämföras med kosmetisk kirurgi, att slippa Alzheimers är väsensskilt från att vilja ha jättebröst. Med genteknik kan vi kanske i framtiden få bägge. Vem ska välja? Individen såklart.

Jullans blogg kallar detta den bästa artikel hon läst på länge. Jullan är kristdemokrat och för dem är etiska frågor viktiga. Citatet är "Är det rimligt att vi ska satsa en massa skattepengar på tester som i slutändan syftar till att sortera bort barn? Nej, långt ifrån. Det är inte bara orimligt utan vittnar på många sätt om en horribel människosyn"

Alternativet är att förbjuda fosterdiagnostik och begränsa aborträtten, återigen. Och detta då för folk som kanske inte delar jullans människosyn och även människor som inte är kristna. Jag kommenterade hennes blogg och hon svarade trevligt nog. Hon konstaterar att hon inte vill ändra abortlagstiftningen och hon undrar om vi ska satsa skattepengar på att selektera bort människor. Men har hon frågat de blivande föräldrarna? Ska vi pressa alla blivande föräldrar att tycka samma sak, nämligen att alla barn är välkomna? Hur då? Det är en myt att aborter görs trivialt, så att ni vet. Det kanske förekommer men det är nog mindre än antiabortfolket gör gällande. Det beror också lite på hur man frågar, två varianter nedan:

1. Skulle du vilja föda ett fullt friskt barn utan ärftliga sjukdomar?

Andelen som skulle svara ja måste vara nära 100%, väldigt få människor önskar sig sjukdomar och problem.

2. Skulle du vilja abortera ditt barn om du visste att det hade Downs?

Färre skulle våga svara ja på den här frågan, även om de skulle vilja göra abort. Det är ju dessutom en hypotetisk fråga så vad de svarar är egentligen ointressant, men om du hade en kamera riktad mot dem samtidigt skulle de svårligen ens VÅGA svara "ja, vi vill ha ett fullt friskt barn".

Sen har vi Lokessons blogg som verkar mena att om man aborterar foster som har fel så är man osolidarisk med de som inte gör det - eftersom handikappet blir mer ovanligt och därför sticker de som har det ut än mer. Öh? Återigen, vad blir lösningen? Vi ska inte uppmuntra till abort - men ska vi uppmuntra att behålla av solidariska skäl?

Birger Schlaug drar till med Hitler. Nuff said. Vad det har med saken att göra vet jag inte.

Alltså, gott folk. Kontentan är denna:

Två personer väntar barn. Dessa anser jag har rätt till så mycket information som de önskar sig. Givet den information de får har de rätt enligt svensk lag att fatta vilka beslut de vill, utan att bli ifrågasatta. T.ex. abort innan vecka 18.

Om man ska vara emot detta måste man förklara hur detta "emot" ska manifestera sig utan stora och konstiga inskränkningar av dessa rättigheter. Ska man förbjuda fosterdiagnostik - då kommer vi få illegal sådan, t.ex. på Åland. Alla föräldrar i väntan (som har råd) kommer åka dit för att utröna hur det ligger till med barnet man väntar. Ska dessa då jagas med polisen? Hur ska de straffas?

Ska aborträtten inskränkas till att endast omfatta friska barn? Är inte det ganska omvänt? Så då ska den kanske tas bort helt? Eller ska en kommitté granska fallet och avgöra om den som vill göra abort gör denna abort på politiskt korrekta grunder?

Återigen, min åsikt står fast, pluralism behövs. Dvs människor måste få välja själva på egen hand med bästa möjliga tillgängliga information. Utan inblandning. Vi ser ovan via några ganska glasklara resonemang att inblandning i denna frågan skulle skapa mer problem än det skulle lösa.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Bra genomgång.

Enda svaret för att undvika just fascim är att det är upp till var och en hur man vill använda den kunskap man väljer att eftersöka.

Lokesson sa...

Hmmm, ja du tolkar ju som du vill, men det var naturligtvis inte riktigt så jag menade.

seriös sa...

Nu blev jag besviken, tyckte det var någorlunda vettiga reson - som om en åsikt var mindre värd för att den framförs av en politiker - som inte ens kopplar sitt namn till något parti.

Jag har ett bra jobb, med hög lön och har sedan ett år tillbaka valt att engagera mig som fritidspolitiker för att jag vill förbättra i vår kommun och TRO Mig - det är ett otacksamt skitgöra! Skulle mina åsikter vara mindre värda bara för att jag gör den ansträngningen??

Ann-Charlotte Nyman sa...

Hej lava eater! Har inte en politiker rätt att skriva en debattartikel i vilket ämne som helst? Fritidspolitiker är han också, till på köpet. Jag har absolut inte en blekblå aning om vilken syn Stockholmspartiet har på människor med Downs syndrom men jag är ganska säker på att det inte är sitt partis uppfattning som artikelförfattaren företräder.