2007-11-30

Tvångsanslutning kanske aldrig var en bra idé?

Jag har aldrig trott på Gud. Jag blev inte döpt som barn (född -73) och jag vägrade konfirmera mig för att få presenter eftersom det skulle innebära att hyckla. De flesta som konfirmerade sig som jag kände satt mest och garvade åt töntarna som skulle undervisa dem i sagornas värld och gjorde djävulstecken bakom biblarna.

Ändå var jag på något sjukt sätt med i Svenska Kyrkan. Hur gick det till? Hur kunde Svenska Kyrkan själv gå med på att tvångsansluta folk som inte hade något val?

Medlemsraset fortsätter och jag kan bara säga att det är bra det. Organiserad religion är väldigt konstigt och svårförståeligt för mig. Är jag emot det? Nej. Jag är emot kyrkans inflytande över mig. Ju färre medlemmar, desto mindre makt och inflytande och därför färre beslut baserade på en källa lika tillförlitlig och faktabaserad som Alfons och Molgan.

Tro vad du vill, men begär inte att du ska få bestämma över mig genom att hänvisa till en hatfull folkmördande Gud som beskrivs i en sagobok. Tror du på tomten också eller?

Här är för övrigt några av mina favoritpassager i bibeln:

Hes 23:19-20:
Men hon horade mer och mer. Hon mindes sin ungdom när hon horade i Egypten, och hon upptändes av begär efter vällustingarna där med kön som åsnor och säd som hingstar.

Äh, vi nöjer oss där. Det där är bland det roligaste jag läst på länge...

3 kommentarer:

gardebring sa...

Jag har aldrig förstått "tro".
Jag kan inte förlika mig med konceptet. Vadå tro? För att någon säger åt mig att tro? Eller för att det står i någon gammal bok?
Hela konceptet är ju fullkomligt absurt och ologiskt. Bibeln säger att gud viftade med sitt trollspö o skapade världen och människan (och sedan skapade han människan igen, inte ens i första stycket i bibeln lyckas de hålla ihop logiken). Men några sådana sagoberättelser är vi ju som bekant inte i behov av längre. Ändå håller mängder av till synes intelligenta människor kvar vid denna syn.
Jag förstår det bara inte.

Arwen sa...

Jag tycker inte att man ska vara så hård mot de troende. Jag var ganska anti religion överhuvudtaget för några år sedan, men efter X antal poäng religionshistoria på universitetet har jag ändrat uppfattning. Jag kan verkligen förstå att tron fyller ett behov för många människor och när jag började fråga runt i bekantskapskretsen blev jag förvånad över hur många som faktiskt tror på något. Det om det. Det förefaller dock helt vansinnigt att man 1995 fortfarande automatiskt blev medlem i svenska kyrkan, med tanke på att man införde religionsfrihet redan 1951.

gardebring sa...

Fast det är ju det jag säger Arwen. Jag förstår det inte. Behovet alltså. Hur uppstår behovet av det självbedrägeri som religion är? Hur kan man lura sig själv att tro på någonting som det så uppenbart saknas bevisning för? Eller hur man väljer vilken av alla religioner man skall tro på.
För mig är det nog det motsatta förhållandet. En gång i tiden var jag mest likgiltig inför fenomenet men desto mer jag läser, desto mer uppenbart blir det ju vilken humbug det är.