Personligt förolämpad!

DNs spelbloggare Susanne (efternamn framgår inte, ingen e-post hittar jag, ingen möjlighet att kommentera på plats) gör en "analys" av nyheten att det ska komma ett Highlanderspel. Hon kallar filmen för en smärtsam upplevelse att betrakta, hon har den på DVD för att titta på med sina vuxnare ögon. Hur vuxna? Jag vill veta hur gammal hon är, hon ser ungt fräsch ut, jag gissar på sent 70-tal eller senare som födelseår. Har det någon betydelse? Njae, inte som så.

Åldern spelar dock roll för filmupplevelser. En kompis till mig hade typ inte sett Hajen tidigare utan såg den för första gången förra året och tyckte den var rätt kalkonig. Inte så konstigt för det är en jobbig gummihaj med i filmen, vi ska tacka högre makter för att hajen fungerade så dåligt att de var tvungna att komma på idén med tunnorna. Hur som helst, Hajen är ingen kalkon, det är en fantastisk jävla film - fast den är ju gammal (30 år no less, nån mer är också gammal... shit, det är jag). När Susanne skriver om sina vuxnare ögon bortser hon helt från vad hennes ögon betraktat sen filmen kom 1986 - men om man kunde nollställa sin hjärna och se filmen med de oförstörda ögon man hade då, igen, då skulle man bli ganska amazed. Highlander var också inget annat än en liten film med låg budget, om än med Sean Connery inblandad.

Övergångarna mellan scenerna, de roliga historiska referenserna, soundtracket. Själva huvudhistorien var och är fortfarande dess svaghet med en överdriven Kurgan som springer runt och äcklar sig i New York. Slutstriden är mest ett utdraget och öronbedövande lidande. Men filmen är fanimej inte dålig. Det är en skitbra film.

Detta är förstås åsikter och jag ger Susanne all rätt i världen att vara en tråkig människa utan fantasi som inte kan uppskatta Highlander. Ja, så avfärdar jag alla som inte gillar mina favoritfilmer, de saknar fantasi och därför blir de inte trollbundna. Det är förstås bullshit, jag har ingen aning om Susannes fantasiförmåga.

MEN.

Hennes "analys" av att man ska göra ett spel baserat på filmen blir:

"Varför göra ett spel på en gammal film? Varför inte anstränga sig lite mer och komma på en unik idé. Jag kan förstå fokus på att det ska komma ett spel till en ny film, för att mjölka ur licensen lite mer och tjäna X antal miljoner till. Men vem tror på ett Highlanderspel?"

Hmm, filmen genererade tre uppföljare (om än sjukt usla) och minst en tv-serie och är, om Susanne hade haft ork att analysera vidare, en riktig hjärtevän bland nördar. De som spelar dataspelen som spelmakarna gör. De som idag tjänar pengarna och utgör köpkraften. Det finns mängder av Highlander-prylar att köpa (fanns förut i alla fall) och så vidare.

Så att man vill göra film på det är väl inget konstigt? Antalet nya idéer är få och det är synd. Men Highlander som film var en bra idé så varför inte göra ett spel? LOTRO är baserat på en gammal mossig bok, man kan resonera så hur mycket man vill.

Och faktum är att andra speltillverkare gör unika spel. Ibland med framgång, ibland inte. Nån kan väl få göra ett ounikt spel? Hur många spel görs som är unika, för övrigt? Jag skulle säga kanske 1 promille. Precis som med böcker, film och musik. Om allt var tvunget att vara ultranyskapande skulle det bli sjukt svårt att göra något nytt.

Och sen tror jag nästan att Susanne gör Conan-misstaget med Highlander. Dvs hon blandar ihop Highlander 2 med ettan och tror därför att det är en usel film. Detta misstag gör många som "hatar" Conan - fast de menar förstås Conan Förgöraren som är en urusel b-film och inte Conan Barbaren som är den näst bästa fantasyfilmen som gjorts efter Sagan om Ringen (första filmen, de två nästföljande har klara brister och hamnar efter Barbaren). Det är så hemskt. Numrera uppföljarna!

Heder åt DN som har en spelsektion. Susanne är inte så här dålig annars. Jag blir bara alldeles känslomässig när nån angriper ett av mina käraste minnen från 80-talet. Fy dig! ;-)