Är inte en fobi BRA i det här fallet?

Hmm, en kille i Norge som knivmördat sin familj har fått sova med en smörkniv under kudden för att senare trappa upp via fruktkniv till förskärare - detta eftersom han utvecklat en fobi för knivar sen mordet.

I fail to see the problem here? En kille som knivmördat kan kanske "tänka om" som idiotpsykiatrikern menar, men har du dödat befinner du dig på en annan plats än andra människor, helt enkelt. Du kan aldrig vända tillbaka, du har klivit över en tröskel. En fobi mot knivar verkar i det läget bara sunt, tycker jag. Fast såklart, då kanske han börjar använda hagelgevär för att tranchera julkalkonen och det kan ju gå helt åt helvete om det blir lite stressat.

Vad jag menar ovan med idiotpsykiatrikern är det faktum att när vi släpper ut en dömd våldtäktsman, mördare etc i samhället baserat på att hans läkare anser att han är frisk - och dessutom inte berättar detta faktum för någon - då spelar dessa läkare rysk roulette med våra liv. Inte sina, andras. Varje gång en återfallsvåldtäkt sker är det ett argument för livstids fängelse för det brottet. Samma sak för mord. Mördare har gjort något som 99% av alla andra inte har gjort, hur ska vi kunna förstå eller relatera till det? Det kan vi inte... så hur kan vi veta något om personens rehabilitering?

Ska de få komma ut i samhället anser jag att de måste ha fotboja resten av livet eller minst tio år. Min åsikt, du får ha en annan.